Kalevala-dagen firas i Finland

I Finland firas Kalevala-Dagen just idag, vilket en del hedniska bloggare noterat. I Finland är dagen officiell flaggdag, och kallas också ”den finska kulturens dag”. Att dagen alls firas beror nog inte bara på Elias Lönnroths versepos, för man började mycket riktigt fira den redan 1885, medan Finland ännu var ett storfurstendöme i det Tsaristiska Ryssland, med allt vad det innebar av ofrihet. I Sverige av idag verkar dagen pinsamt nog blivit helt bortglömd, men Finlands ambassad i Stockholm vill i alla fall passa på att påminna hela svenska folket om att dagen faktiskt finns…

Själv förstår jag ingenting. Varför vill inte vår Regering eller media i Sverige uppmärksamma också Finlands kultur, den Finländska identiteten ? – för både finnar, finlandssvenskar och alla finländare – här eller på andra sidan Ålands Hav – är ju den här dagen av yttersta vikt, för dessa tre begrepp betyder ju – som ni kanske vet – helt olika saker – inte bara språkligt sett.. Men en sak är man i alla fall ense om, och det är Finlands omistliga rätt att vara ett eget land, och ha just en nationell kultur,  två språk, men en identitet…

Målning av Akseli Gallén-Kallela – ”Försvaret av Sampo

Kalevala berättar om många saker, men till exempel om Sampo, den himlasända kvarnen, som tillsammans med Väinömöinens Kantele – också den en symbol för den egna kulturen, språket, identiteten – kunde ge finnarna lycka och välstånd. Louhi, den finländska mytologins motsvarighet till Hel, försökte förstöra mästersmeden Ilmarinens gåva, och föra bort den till Pohjola, köldens och dödens rike i Nordöst. För artonhundratalets och nittonhundratalets Finländare var det mycket lätt att se var detta rike låg någonstans, och vad detta skulle betyda.

Inte mindre än fyra långa krig utkämpades under 1900-talets första halva, och Finlands folk fick kämpa för sin överlevnad. Inte desdo mindre vann det i alla dessa krig, och fick se sitt land stå ärrat, men obesegrat – och det ger en ganska stor insikt i vad språk, historiemedvetenhet och nationell identitet verkligen betyder till sist. I Sverige har vi hittills förskonats från dessa inre eller yttre strider, men den nuvarande situationen ser inte så hoppfull ut, enligt vissa skribenter. Se i tidigare inlägg från igår.

1911 grundades Kalevala-sällskapet, Kalevalan Serua, som finns kvar än idag och som ursprungligen hade till syfte att stärka inte bara kulturen, utan också konst och vetenskap i Finland. Dess medlemsnål och symbol ser ni här ovan – en stiliserad framställning av två händer, som fattar i varandra till ett ärligt handslag.

Landet var en ung nation, som just hade klivit ut ur Rysslands mörka skugga efter mer än 100 års ockupation, och man var trött på förtrycket. Finland ville växa och leva. Man hade tankarna på att bygga ett särskilt Kalevala-hus eller vad vi skulle kalla ett nationellt Kulturhus, Forskningsbibliotek och Kunskapscenter i Helsingfors, men så långt kom man aldrig. Från 1921 och framåt blev man en Folkminnesförening istället, och så har man fortsatt – fram till idag.

Men de hedniska tankarna lever vidare, både i Finland och på andra håll i Norden. Kanhända möts vi en dag på halva vägen, och inser, att Sampo och Tors Hammare kanske påminner om varandra, att Ilmarinen och sagans Völund är nästan helt samma person, och att Väinömöinen – som är en helt finsk gestalt – av och till påminner om Allfader Odin själv. Vår kultur är särpräglad, rik och har mycket mer gemensamt genom tusen år och mer av gemensam historia än man annars skulle kunna tro – och vi växer fortfarande..

Tanken på ”Kalevala-Huset”, Kunskapsbanken, Gudahovet och Forskningsbiblitoteket lever fortfarande… Vi ger inte upp här heller !

( Hakka Pääle, Suomen Poika !)

One thought on “Kalevala-dagen firas i Finland

  1. Jag noterar att Hedningar liksom många andra kunniga personer nedvärderar de som förfalskar, dissar och förtiger vår egen kultur. Jag tror att det är hög tid att se fienden för vad den är, nämligen en intelligent, stark och resursrik fiende som är i total avsaknad av det vi kallar moral. För att kunna motstå denna fiende och på sikt hävda våra intressen måste vi se sanningen i vitögat och inse att vi spelar det kulturmarxistiska etablissemanget i händerna när vi inte tar dem på riktigt allvar och istället framställer dem som okunniga och dumma. Vi har nu att kämpa mot kristendomens besegrare och arvtagare vilken är en minst lika djävulsk fiende som de kristna en gång var.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s