APOSTATA ! APOSTATA !! – SvD:s Ivar Arpi tänker Hedniska Tankar…

Igår var det Idus Martii, en nog så betydelsefull dag i alla Hedniska Kalendrar.  En annan god medborgare som kanske firade den dagen – liksom jag – liberal och Asatroende som jag är – är ingen mindre än Ivar Arpi, annars Ledarskribent på Svenska Dagbladet, som i alla fall enligt sin senaste ledarartikel – signerad vidpass 06.45 denna vackra fredagsmorgon – bjuder oss på en ovanligt intressant bokrecension, samt en och annan mycket klok och riktig slutsats, som månne förråder att han fått sig några av mina Hedniska Tankar till livs.

Nåja – Idus Martii är en ödesmättad dag, som bör firas under stillhet och tysthet, tycker jag nog – ty så är det oftast bäst, men alltväl – Habent Sua Fata Libelli – sade en gång de gamla Romarna – för som bekant var de ju hedningar allihop. ”Också böckerna har sina öden” brukar den latinska frasen oftast översättas, och det stämmer mycket bra, även vad gäller tidningsartiklar, bloggar och snart sagt allt skrivet här i Midgård. Mycket missförstås, eller vantolkas kanske avsiktligt; somt faller på hälleberget och dåliga tankar och dåliga krior blir det ingenting av, men här och var kommer en annan man, en mycket bättre och visare medborgare än just jag – och han kan se det goda i vad jag själv just skrivit, han plockar upp det enstaka tankekornet, han förädlar det och för det vidare, och på så sätt får mina goda tankar vingar, och förs alltjämt vidare.

Många skribenter har redan gjort den erfarenheten, och varför skulle då jag, den okände hedningen, eller för den delen Ivar Arpi vara sämre ?

”Fama Fraternitatis” – Det var inte heller småpotatis !

Boken, som Ivar Arpi tar upp, heter ”Skin in the Game” och är skriven av en viss Nassim Nicholas Taleb – jag tänker lägga det namnet på minnet – och handlar bland annat om Julianus Apostata, en av de sista Romerska kejsarna, han som gick tillbaka till hedendomen och helt förkastade kristendomen och alla andra Monoteistiska religioner med, för den delen. Det är ju en av mina egna bärande teser, som ni vet, men författaren observerar att Kejsar Julianus – på sin tid – var tillräckligt ärlig för att strida utan harnesk och livvakter, även om det blev hans död, och och däri liknade han ju också den gudomliga Gaius Julius, vars faster stammade från själva gudarna. Allmänbildad, som herr Arpi faktiskt är, inser han genast detta.

Makthavare måste kunna avsättas och ställas till svars för sina misstag” skriver Gunnar Arpi. Det är kärnan i hela hans resonemang, och vad den bok han recenserar utmanar i. Låt mig bara citera honom för ett kort ögonblick, och läs nu följande:

Ta en person som Dan Eliasson, som trots misslyckande efter misslyckande ändå fortsätter att få uppdrag som generaldirektör. Det är alltid någon annans fel. Eliasson själv är osårbar. Eller en före detta minister som Anders Ygeman som trots IT-haveriet på Transportstyrelsen och stort ansvar under både poliskris och migrationskris, ändå får vara kvar på topposition inom socialdemokratin.
Och varför håller vi inte polischefer ansvariga för brottsutvecklingen i sina distrikt? Borde inte de som faktiskt har ansvaret också utsättas för någon risk för vad som sker inom deras ansvarsområden? Vet man att man hålls personligen ansvarig, påverkar det beteendet.

Eller om man slösar bort skattebetalarnas pengar med ett uselt kontrakt, som det för Nya Karolinska, borde inte det vara straffbart? Om en privatperson hade kostat Sverige så många miljarder hade han aldrig släppts ut ur fängelset igen. När smågangsters stjäl motsvarande kaffepengar får de mångåriga fängelsestraff, men när makthavare slösar bort miljarder går de vidare till nya toppjobb.

Detta är också kärnan i vad jag sade i mitt inlägg från igår, låt vara att det var populistiskt utformat, och grovt förenklat, naturligtvis.

Inget land – vårt eget Sverige allraminst – borde få ha en ”Nomenklatura” med odugliga makthavare och politiker, som ”vägrar avgå” och hela tiden sitter kvar vid maktens köttgrytor, år efter år. Demokrati och Caesarism är inte samma sak, och blir det aldrig heller.

Titta på President Putin i Ryssland, som nu suttit som ensam makthavare sedan 1998 – och på presidentposten sedan år 2000…

Eller titta på Angela Merkel i Tyskland, också en helt ”oavsättbar” Presidentska, som trots ett helt annat valresutat envist klamrar sig fast vid taburetten – sedan 2005 – och aldrig kan bytas ut, trots 13 år ”von oben”.

”Vestigia Terrent” – Spåren förskräcker… Tycker ni inte att den gamla Nomenklaturans makthavare gjort sitt ?

Förr eller senare måste de skyldiga för flera decenniers missgrepp och vanstyre ändå ställas till svars. Herr Arpi citerar ”Hammurabis Lag” från det gamla Babylon, som var en av de allra äldsta hedniska lagsamlingarna, långt före de kristnas och mohammedanernas princip om ”öga för öga, och tand för tand” – men sådana lagar har vi inte längre, Gudarna ske lov…

Hammurabis lag från Babylonien är en av de äldsta lagsamlingarna som har bevarats. ”Om en byggmästare bygger ett hus, och huset rasar samman och husägaren dör, ska byggmästaren avrättas”, citerar Taleb. Det behöver inte tolkas bokstavligt, men vore det inte en bra idé om vi gjorde om vårt system så att de som styr oss också tvingades ta ansvar? Det behöver inte handla om att bäras hem på skölden, få ett spjut i magen eller bli avrättad för att man har byggt ett dåligt hus. Men man bör i alla fall inte tillåtas bygga fallfärdiga hus igen.

Det var hårda tag i byggbranschen på den tiden, som synes. Och fallfärdiga hus – det är en sak – men fallfärdiga stater, länder som aldrig reser sig, eller får sitt välstånd tillbaka ?

Skall vi ens acceptera sådant, goda medborgare ? Eller skall vi bli hedningar – Apostata helt enkelt – och inte tro på maktelitens politrucker längre ?

 

”And the Times, they are a-changing…”

Tillskrivet citat, men lika sant för det…

Annonser