”Reconsidering the Law”… sådant gör man på Uppsala Universitet (inlägg från 11 Mars, 2016)

Förutom dagstidningarna – ty hedning som jag är lever jag inte avskärmad från yttervärlden i någotslags konstigt, navelskådande elfenbenstorn, flummande om ”forn sed” och andra banala dumheter – läser jag nästan varje morgon den utmärkta publikationen ”Dagens Juridik” eftersom jag är en man som tror på behovet av rättvisa här i Världen, och hur viktigt det är att stå upp för den när det verkligen gäller…

c068be91fca84b6594721fd9e53d1f0dMånga talar om rättvisa, men få är beredda att själva försvara den… utan ständig vaksamhet och en väpnad styrka att sätta in vid behov, är rättvisan ingenting värd…

”Dagens Juridik” anmäler idag en ny publikation från Uppsala Universitet och den juridiska fakulteten där, som heter Reconsidering Religion, Law, and Democracy och som alltså skall vara utgiven av vårt lands skarpaste hjärnor, när det gäller detta med rättsvetenskap. Boken har inte utkommit på något förlag riktigt än, eftersom den inte verkar vara färdigdisputerad, men jag har snabbt skumläst den via en upplaga som cirkulerat på nätet.

Dess författare ställer frågan”Hur hanterar västerländska, sekulariserade samhällen en alltmer komplex och mångsidig religion? ” och eftersom det är en frågeställning som jag gång efter annan tagit upp i denna blogg, är det ju ganska intressant för mig att se, hur den moderna rättsvetenskapen säger sig tackla ämnet.

Ett av de många problem som belyses i boken, säger Peter Danckwarth på Dagens Juridik, är att diverse religiösa samfund hela tiden envisas med att betrakta vars och ens tro som en offentlig angelägenhet för hela samhället, och till och med – säger jag – dristar sig att påstå att samhället skall betala för dem, resa moskéer, synagogor, nya katolska kyrkor och gudarna vet vad, trots att vi har nog och övernog med de gamla. Statskyrkan har upplösts för länge sen – 16 år har gått – och 36 % och mer av hela vårt folk tror inte på någon ”gud” alls – i alla fall inte på den kristne guden – men ändå ska vi hela tiden betala betala betala skatt, och nu strax Jizya med – eftersom vi inte är muslimer i det här landet – för så tycker en liten, men alltmer högröstad minoritet som alldeles nyligen kommit hit, och skall ha en ständigt växande del av statsfinanserna – på flertalets bekostnad. Är sådant verkligen rättvist – ja det kan man fråga sig – Inshalla !

 

ReligionHur ska vi lyckas ”integrera” de samfund som inte vill acceptera samhällets lagar, som ska gälla för alla andra ?

Intressant nog hittar jag inte ett enda ord om problem som kvinnlig omskärelse, tvångsäktenskap för barn, katolsk pedofili – uppmärksammat i FN – tvångsmässiga krav på begravningsmonopol – endast begravning enligt kristen ritual, inga fristående ”griftegårdar” utan allt under ”svenska” kyrkans huvudmannaskap – och annat sådant. Inte ett enda ord om hur vi ska göra med religioner som tillämpar rituell kannibalism, låt vara endast i symbolisk form, och som begår ”nattvard” och andra hemskheter, eller tvångsansluter små barn som medlemmar, i namn av att dessa ska ”döpas” till exempel.

Sådana frågor är allt bra intressanta, även som juridiska spörsmål ur ett grundläggande människorättsperspektiv, det tycker i alla fall jag.

Man tar inte heller upp de växande säkerhetsmässiga problemen med rörelser som IS eller ren terrorism i religionens namn, i alla fall inte vad jag kan se vid en snabb genomläsning – det är möjligt att jag har fel, eftersom jag inte hunnit läsa boken särskilt noga på de tio minuter som stått till buds, utan bara ögnat igenom den.

Inget står i boken om Sharia, till exempel, eller juridiska system som fortfarande tillämpar grova kroppsstraff i religionens namn, typ stympning, avhuggande av händer och fötter eller stening till döds, och hur vårt moderna samhälle ska kunna visa ”tolerans” emot allt sådant – ifall ”toleransen” nu ska vara rätt respons, vill säga…

Man exemplifierar i och för sig i minst två kapitel av denna bok med Röda Khmererna från nuvarande Kambodja, en rörelse man anser skall ha varit religiöst och inte politiskt motiverad – men i och för sig, det är väl möjligt att också Kommunism och Marxism är ett slags religion eller livsfilosofi för de som nu utövar den. Själv vet jag inte, för jag har aldrig utövat något sådant, och är heller inte intresserad av att ”integrera” mig med sådana människor; eftersom jag hatar totalitära religioner och ideologier.

Inget sägs om sprängningen av Buddha-statyerna i Afghanistan, förstörelsen av Palmyra eller skändningen av antika gravfält, monument eller städer – saker som också punktvis börjat ske här hemma – jag ska ta upp några alldeles färska exempel ur dagspressen för att visa vad jag menar under de kommande veckorna.

Det viktigaste i avhandlingen, och det alla religioner bör visa – ifall det post-moderna samhället med dess ”multikulturalism” ska bestå – säger forskarna – är inte tolerans, men social repsonsibility – Samhällsansvar.

Och hur tar man nu det ? Hur visar man nu det ??

Tar man det genom att blanda ihop alla religioner till en stor, smetig gröt, ett enda multikulturellt new age betonat mischmasch, helt utan respekt för att man inte kan låna andra folks gudar och trosföreställningar som man vill, och likt oansvariga barn och ”fornsedare” blanda ihop alla seder och bruk med varann, utan varesig form eller sammanhang ??

Tar man det genom sparsamhet ? Aktsamhet om gemensamma resurser, kulturminnesvården och vårt gemensamma arv – eller på annat sätt ?

Att aldrig kräva mer av andra, än vad man kräver av sig själv. Att alltid själv ställa sig i första ledet, om så det ska ske utan vapen, och helt utan andra verktyg än åsikter och ord, där man ser att någon förtrycks, och där orättvisa och lögner har satts i lagens ställe ?

I den antologi av juridiska texter jag nyss läst, finns ett mycket märkligt kapitel om en utopistisk stat, kallad ”Eurotopia” eller något sådant, helt uppenbart skriven av en fanatiskt statskyrklig kristen – en av Antje Jackélens anhängare. Hon berättar om ”hur barn ska ledas till Gud” och tvingas anta kristendomen och annat sådant – och detta ska ske problemfritt, obligatoriskt och utan juridiskt mankemang. Samhällets uppgift är enligt henne, att tillse att sådant sker; och att föräldrar och kristna sekter skall få styra och ställa med samhällets minsta och svagaste medborgare ungefär som de vill – allt i namn av allt detta avskyvärda ”fornsederi” eller vad vi nu ska kalla det för.

Själv kan jag tänka mig betydligt bättre versioner av rättvisa, om jag nu också får vara utopist.

TyrOnehandTyr – den enhänte. Han som ger av sig själv, för att rädda andra…

Jag kommer ihåg en liten händelse, som hände mig i början av den här bloggens snart fem år långa historia. Jag skrev om en ung Syrian i Stockholms norra förorter, då 18 år gammal – som sveks av det svenska samhället och inte ens fick tillgång till elementära sjukvårdsresurser. Ett solklart exempel på samhällelig orättvisa, om ni frågar mig. Såhär var det: Han lämnades ensam med en bandsåg under en slöjdlektion, som skulle vara ”lärarlös” därför att man velat spara pengar – och själv talade han mycket dålig svenska. En vaktmästare på skolan upptäckte honom, efter att han sågat av sig två fingrar – men inte hela handen. Han fördes till det lokala sjukhuset, men där fick han ingen behandling alls, utom första förband – och så blev han tillsagd att gå hem, där förbandet gick upp och han svimmade av blodförlusten. Turligt nog var han inte ”ensamkommande”, så hans syskon upptäckte honom i tid. Denna historia stod i lokalpressen här i huvudstadens nordvästra förorter, där jag sitter och skriver detta, och den publicerade jag – med tydliga länkar och allt – så att folk skulle kunna kontrollera fakta själva – som jag alltid gör.

circular-saw-blade-334395

Samtidigt berättade jag om mina egna erfarenheter av samma vårdinrättning och liknande sjukhus, och hur jag alltid lyckats plåstra om mig själv, helt utan någon hjälp från svensk sjukvård alls, fast jag fått en eller annan skärskada intill benet i ett eller annat finger.

Vad jag inte räknade med, däremot, var lokalsamhällets kraftiga reaktioner. I varje trappuppgång och på det lokala förortstorget såg jag dem. Ibland ensamma, eller grupper om flera. Unga män från mitt eget land, och från andra länder. Några av dem studerade sina egna fingrar i vårsolens glans, som om de letade efter ärr eller skador, varje gång jag gick förbi. Andra uppförde ritualiserade små slagsmål – som unga i och för sig alltid gör. Somliga bara pekade åt mitt håll, och samtalade sinsemellan.

Mitt rop på rättvisa den gången var inte förgäves.

De hade lyssnat, och förstått. De stod redo för aktion, och de förväntade sig, att jag skulle leda dem – men i det ögonblicket tvekade jag, också inför mina egna ords makt. Vi vill ju trots allt inte ha flera Husby-kravaller eller ett inbördeskrig på halsen – eller hur – som i Ukraina ? Så – jag lämnade dem – utan ett svar – och lät dem söka svaret på frågorna alldeles själva – se det som ett tecken på mitt förtroende för nästa generation, för en ny och bättre, sundare, starkare ungdom.

Kanhända kommer ännu ett ögonblick, då allt förändras. Kanske ser vi ett nytt och bättre samhälle växa fram, ett nytt Sverige istället för den eländiga kloak vårt eget Folkhem tyvärr har blivit – men till den dagen – ni hedningar må – måste vi vara Sega som Malungs Läder, Raka i Ryggen som Norrlands Furor och Hårda som Volvos Stål – om jag får komma med en sliten klyscha.

Rättvisan tillhör de som förmår skapa den – inte bara åt sig själva – men åt andra – och till alla dem, som intet förmår, och som inte orkar mer; därför att deras rättvisa och hopp tagits ifrån dem.

Men framför oss står Tyr. Rättvisans princip – den gode krigaren.

eeac475429f8c98e88060becd665aef2

Thy kingdom come. Thy kingdom come. Någon själ har jag inte – men Hug och hamn – eftersom jag råkar vara Hedning – men ändå säger jag: greater love has no man…

 

Gudlösa Hedningar är vi inte – Det finns MINST 147 Gudamakter inom Asatron

Polyteism innebär tolerans, eftersom man accepterar flera gudar och makter än en. Monoteism, däremot, innebär alltid intolerans, eftersom Monoteister hävdar att det bara finns en enda gud, och till på köpet påstår de oftast, att just deras gud skulle vara den ende sanne guden – vilket för till konflikt med alla andra Monoteister, och konflikt med alla Polyteister, Agnostiker och Ateister dessutom. Det är just därför missionerande ”fulreligioner” som kristendom och islam är så fruktansvärt farliga.

Men – borta på Bloggen ”Ideell Kulturkamp” har nu min parhäst och vapendragare Henrik Andersson publicerat lite av innehållet i sin nya skrift ”Våra Gudamakter” och räknar upp grundläggande information om de inte mindre än 147 Gudamakter som han hittat inom vår Nordiska Asatro – jag rekommenderar verkligen att ni läser hans välskrivna, korta och informativa artikel.

cpijebnxyaairaa

Nej – hon är inte ensam – även om man är ”Fulltrui” till Freyja finns det minst 147 andra makter att dyrka vid tillfälle.. (Är man Polyteist, så är man)

Och vad nu detta med namn beträffar – borta på den Norska sajten ”Thor News” så presenterade man för två dagar sedan en faktaspäckad artikel som redovisar lite av det jag själv kallat för Nordiskt Namnskick – vilket kan vara en hjälpreda vid Knäsättningar och annat. Vi Asatroende Knäsätter ju som bekant våra barn, men vi döper ddem aldrig någonsin, för det första därför att vi inte vill tvinga på dem någon särskild religion och för det andra därför att själva begreppet ”dop” är en kristen sedvänja.

Thor News har samlat inte mindre än ca 400 Norröna flicknamn, och av dem framgår vad jag sagt – under Hednisk tid uppkallade man aldrig någonsin en person direkt efter en gudamakt – och man ger aldrig, aldrig någonsin ett barn ett namn som ”Frigg” eller ”Freja” eftersom det för det första vore ett klart tecken på hybris – vilket makterna klart ogillar – och för det andra opraktiskt och ledande till nästan dagliga förväxlingar – det är inte alls bra att en människa ska heta som en Gudinna eller Gud, för ddå vet ingen till slut om det är människan eller Gudamakten man syftar på och menar – allt sådant leder onekligen till förvirring…

Istället använde man alltid namn som Tordis, Thorborg, Thorgerd, Thorgunna osv – dvs alltid i kombination med valfritt efterled eller förled, aldrig namnet på en gudamakt ensamt – om man nu alls måste uppkalla sin ättelägg efter en gud eller gudinna. Vackra, fullt användbara namn som är värda att bevara är till exempel:

Asgerd, beskyddad av Asarna, Astrid – hon som rider på en ”Ast” (ast betyder kärlek, men också ”Ing” eööer manslem..), Asta – med samma ursprung, Audgunn – Landets försvararinna (Aud betyder fast egendom, jordearv – Gunn betyder strid)

Bergfrid, Bergthora, Brynhild, Dagny (betyder vad det låter som) Dagrun (Dagens hemlighet eller ”runa”) Eldborg, Eidfrid, Erika (den ensamt mäktiga) Eyrun (hemlig gåva)

och förstås många många fler…

Bilder til Steinkjer Kommune foto: Leif Arne Holme

Låter du namnen leva, låter du barnen leva. Låter du barnen leva med gamla namn, föds vi alla på nytt..