En lång Friggas Dag: Till vad tjänar alla dessa lidande ”Frälsare” ??

Fredagens namn kommer av Frigg, som jag tidigare förklarat. Idag påstår de kristna att fredagen skall vara längre än vanligt, bara därför att deras ”gud” påstås ha torterat ihjäl sin egen son på den här dagen. Snacka om perverterade familjeförhållandenhur skulle alls en påstått ”god” gud överhuvudtaget kunna göra så  emot sin egen avkomma ? Vad är det för slags sjuk föreställningsvärld, dessa kristna lever i ??

För bara fyrtio år sedan måste affärerna hålla stängt denna dag. Restauranger och danssalonger fick inte heller hålla öppet. Biografer och alla sorters nöjen var förbjudna. Nöjesförbudet på Långfredagen avskaffades först 1969 – fram till dess rådde ett slags Sharia-lagar i det svenska samhället. Idag har vi fått in islam i landet istället. Jag vet inte precis om det utgör någotslags förbättring.  Märkliga mullor och immamer villl förbjuda svenska kvinnor att skratta och le offentligt, och de får inte ens gå ut och handla mat ensamma. Och rörelser som dessa, får fortfarande bidrag av Regeringen Löfvén. Är inte det ganska konstigt, eller i vart fall anmärkningsvärt ??

Vem vill ha en religion, som glorifierar och frossar i lidande, plåga, tortyr och död ???

Själv förstår jag mig inte på den obehagliga kristendomen, och dess frånstötande dödskult. Hur kan man egentligen känna sig ”frälst” eller uppleva att det skulle finnas något ”gott” i en annan människas lidande ? Hur skulle det alls hjälpa någon ?? Lidande, tortyr, avsiktligt framkallande av smärta och liknande saker borde bara framkalla äckel hos alla sunt tänkande varelser, och det kan knappast vara något som är värt att ”dyrka” överhuvudtaget.

De kristna lär ut, att det finns något som heter Arvssynd. Alla människor förutsätts enligt dem vara onda eller dåliga från början, och om inte ”gud” får blidkas enom att långsamt plåga ihjäl sin ende son – och uppenbarligen njuta av anblicken – så kan han enligt den kristna läran börja förgripa sig på hela mänskligheten istället, men genom den påstådde frälsaren (som bara är en fantasi-figur – inga som helst bevis för hans existens har någonsin hittats) ska vi alltså känna oss ”frälsta” genom tortyren, uppspikandet på korset och allt det andra, som de kristna ständigt kommer dragandes med. För mig som hedning, måste jag säga – väcker allt detta bara avsky och avsmak.

Jag kan inte se något gott i andra människors lidande, och än mindre förstår jag varför man måste ”dyrka” den här skiten.

Förstår inte dessa kristna att hela deras symbolik är ytterst frånstötande och sjuk ?

Och de kristna går längre än så. De har till och med börjat påstå, att den urgamle Nordiske vegetationsguden Balder, som figurerar i Ragnaröksdramat bara ”måste” vara ett slags avbild av deras Vite Krist eller jesus kristus, ungefär som om Nordborna vore utan all tankeförmåga, eller helt ur stånd att skapa något själva. Det är en djupt rasistisk ideologi, som talar ur dessa kristna påståenden.

Varför inte dyrka själva livet och våren istället för all denna osunda kristendom ?

Allt det här är bara snickesnack utan all verklighetsgrund, för då har man inte förstått vad myten om Ragnarök och naturens återfödelse och död verkligen handlar om. Naturen återföds varje vår, och Balders död och återuppståndelse som vegetationsgud är välkänd. Forskare har sedan länge vederlagt allt kristet trams om Balder, och ser också paralleller till Tammuz, Osiris och många vegetationsgudar i orienten, och uppenbarligeen är redan själva Balders namn långt långt äldre än kristendomen. På gotiska betyder balþs ljus, eller vit, och samma betydelse har ordet Baltas på modern litauiska – vilket kan vara ett inlån från proto-germanska. Balder finns också omnämnd på inskriptioner från 300-talets Holland (utrecht) och då fanns ingen kristendom i Nordeuropa alls.

Balders död är inte önskad, utan en tragisk händelse – för den Nordiska kulturen värdesätter inte meningslöst dödande eller plåga, på samma sätt som den kristna. Hans återkomst har inte med något kristet paradis att göra, utan är bara en cyklisk händelse vid tidens slut och universums återfödelse, efter hur Eddan skildrar saken.

Över hela Europa och hela Världen börjar människor idag söka sig bort från kristendomens sjuka och frånstötande bildvärld, med sina blodiga krucifix och korsefästelser, och hela detta kristna frossande i ”martyrskap” (som inte alls är något heligt, utan bara tragiskt ) samt sjukdom, plåga, lidande, synder och död.

Hedendom av alla sorter går emot en renässans, och det är kanske inte så konstigt.

Själv skall jag inte glömma en upplevelse i gränden bakom den katolska kyrkan ”St Lambertus” i Düsseldorf för några år sedan. Där sitter återigen en av dessa äckliga korsfästelser på husväggen, men när jag gick förbi där en dag under pingsten, ryckte plötsligt en liten, rödhårig och mycket ilsken punk-tjej mig i armen, mitt på gatan, medan hon upprört pekade och skrek – emot de kristna korsen: ”Homosexuelle Sadismus ! Homosexuelle Sadismus !”

Mais Oui!” svarade jag på franska. ”C’est vraiment comme ca ! Sadisme Homosexuelle – il sont cretins, les cretiennes…!

Nej, inte punkerskan från Düsseldorf – men hon såg ut ungefär såhär…

Vi upprepade meningen om och om igen, och skanderade den högt, så högt vi bara kunde, fortfarande vända emot korsen. ”Homosexuelle Sadismus, Homosexuelle Sadismus” – för det är ju vad kristendomen innerst inne handlar om. Dessa män i låtkorta höftskynken, som vällustigt vrider sig på sina kors med spikar i händerna – latent sadism alltsammans. Till sist lösgjorde sig en manlig punkare – stor som ett hus ur dimmorna, och trodde att jag försökte lägga an på hans lilla tjej, men jag sträckte upp händerna över huvudet, och lät mig inte skrämmas vid anblicken av hans tre stycken stora och rasande Rottweilers, som han hade i sällskap ”Hallo du punkermann ! Was punkt heute los mit den ganzen punk ?” Han svarade mig något på lokal dialekt, som jag inte förstod, men som antagligen betydde att punken i Düsseldorf inte alls är död – den bara luktar så.

De katolska kyrkobesökarna kom till slut ut ur sin kyrkan, men nu var vi tjugotalet tyska punkare, lodisar och tjackpundare – samt en spik nykter svensk Asatroende hedning – samt tre ilskna ”pundarhundar” av värsta sorten. Och vi skanderade fortfarande för full hals, om och om igen ”Homosexuelle Sadismus – Homosexuelle Sadismus..”

Medan katolikerna sprang därifrån, jagade som skrämda barn – och vi hetsade hundarna på dem.

Ljuva minnen. Det var verkligen en vacker scen, och som en sann saga ur livet, även om det var Pingst och inte Långfredag den gången..

Annonser

Mr Trump och Armageddon

USA är och förblir det enda landet i Världshistorien som använt Atomvapen emot sin omvärld. Och kanske är det dags igen, innan vi ens vet ordet av. Sedan Donald Trumpen politiker som en del anser vara psykiskt instabil – kom till makten, har hotelse efter hotelse kastats ut över Världen. Redan under Presidentvalskampanjen sade Mr Trump att han ”inte tvekade” att använda atomvapen till och med i Europa, något som han i efterhand motiverade med att ”Europe is a big place, you know…” ungefär som om detta skulle ursäkta en ensidig kärvapenattack. Frågan är väl då också vilken del av Europa Donald Trump tänker angripa med kärnvapen först av allt, givet vilken del som upptar den största landytan. med tanke på Trumps och den kristna högerns illa dolda Sverigehat, ligger Skandinavien nog minst sagt i farozonen…

Med den kristna högerns maktövertagande i USA kom det kalla krigets retorik tillbaka…

För tillfället har han också hotat Nordkorea med atomkrig, och sagt att han tänker släppa lös ”fire and fury, the likes of which the World has never seen”, eller en storm av eld och raseri, som aldrig skådats i Världshistorien, med andra ord. I och för sig är det kanske inte första gången i mänsklighetens historia som atomkrig är en fruktansvärd realitet, för även under Kuba-krisens år på 1960-talet och under den svenska Socialdemokratins 1970-tal, när jag själv växte upp och gick i småskolan, tutade man i oss barn att atomkriget faktiskt var nära förestående.

På 1960-talet var sådant här satir och komedi. Nuförtiden liknar det verkligheten i betänkligt hög grad…

Poeter som Olle Adolfsson sjöng sånger om det, Staffan Westerberg tog upp det i barnprogrammen, och naturligtvis förekom det också som ett faktum i Civilförsvarets broschyrer från föregående årtionde. Också i USA självt och i hela Västvärlden var pessimistiska tongångar om framtiden allmänt förekommande, så länge 1960- och 1970-talen varade, och ändå uppfattar vi såhär i efterhand åtminstone 1960-talet som ett framtidsoptimistiskt årtionde, då det mesta var glatt och ljust.

Aktuell skrift från en tid, när Svenska myndigheter faktiskt brydde sig om etniska svenskar, och inte hela tiden satte utländska intressen före sina egna medborgares…

Men om historien bevisar någonting, som bör man komma ihåg att 1960-talet snarast blev vapenbegränsningarnas och de begynnande SALT II-samtalens årtionde, och som vi sett har det gått över 72 år sedan 1945 – och mänskligheten har faktiskt lyckats AVSTÅ från att använda just atomvapen, både vad gäller enskilda stater, stormakter och kristna och islamska terror-organisationer, som numera finns över hela världen.. Också i USA förekom braskande och starkt överdriven, sentimental anti-krigspropaganda, som det här kända klippet från Lyndon B Johnssons presidentvalskampanj – röstade man inte på honom, skulle hela jorden vara räddningslöst förlorad, så var budskapet…

Att kulturpessimistiska tongångar omväxlar med kulturoptimistiska, är i och för sig inget nytt det heller. På 1360-talet predikade den katolska kyrkan öppet att Apokalypsen och Världens Undergång stod för dörren i Digerdödens form, men vad som verkligen hände var att renässansen kom istället, och med den förlorade kyrkan sin makt -och Jorden gick inte under alls !

Kristendomens undergångsfantasier och dödslängtan gjorde sig gällande även på medeltiden…

Även kring år 1000 spred den kristna kyrkan ut att jordens undergång snart skulle vara kommen, och på samma sätt spred kristna och muslimska fanatiker ut att år 2000 skulle innebära jordens undergång, men som vi alla fått se gick inte jorden under då heller. Frans G Bengtsson refererade till och med till hur de kristna missionärerna ljög för hedningarna i norr, och ville tvinga dem att omvända sig extra fort, med den väntade apokalypsen år 1000 som argument.

Kring år 2000 förutspådde man istället att alla tvättmaskiner, rakapparater och i stort sett all hushållselektronik skulle gå i strejk och att apparat efter apparat skulle explodera, men som vi vet hände knappast det heller…

Minns ni de ”år 2000-säkra tvättmaskinerna” som man ville sälja på lättlurade svenskar…

Forskare som studerat vad som kallas Eskatologi, eller med andra ord föreställningarna om Ragnarök, Armageddon, den stora Världsbranden och Universums Undergång, har kommit fram till att det nästan varje år i Världshistorien sedan år 66 ungefär framstått en ny Abrahamitisk dåre, en riktig galning ur de tre stora ökenreligionerna, som hävdat att jorden skulle gå under.

Den senaste kristne idioten lär heta Horacio Villegas och påstår att Jungfru Maria sagt åt honom att Trump skulle inleda atomkriget mot Nordkorea 13 maj i år, men vi får väl se vart den nuvarande diplomatiska tvisten leder. En galning som Trump är inte att lita på, och Världen har återigen kommit farligt nära ett större krig, men som vi alla förstår finns det dock gradskillander även i helvetet, och förhoppningsvis kan vi väl alltid hoppas, att herrar Kim Jong Un, Trump och allt vad de heter inom en snar framtid får ”käka blypiller” snarare än att Världens alla andra invånare behöver göra det. Eller så visar vi allihop att Världen gått framåt, trots allt, och avsätter dessa despoter med fredliga och demokratiska medel…

 

Konfliktforskare vid Uppsala Conflict Data Program har visat, att Världen inte alls blivit en våldsammare eller dödligare plats sedan 1945, utan tvärtom bara fredligare. Antalet döda i olika väpnade konflikter sjunker, liksom de väpnade konflikternas antal. Dock har det visat sig, att antalet väpnade konflikter i Världen återigen börjat stiga under de senaste 3-4 åren, men ändå har de inte blivit tillnärmelsevis så blodiga som Andra Världskriget, eller krigen i Vietnam och Korea.  Det påstås dock, att ”väpnad konflikt” enligt forskarna betyder mer än 50 döda per år, och med det måttet råder redan INBÖRDESKRIG i städer som Stockholm, Göteborg eller Malmö för att inte tala om Chicago, även om invånarna på dessa platser kanske inte alls upplever saken så…

Vad konfliktforskare, jurister och internationella dplomater, inklusive nedrustningsförhandlare och Trump själv och alla hans små ”spin doctors” än kommer fram till, så spelar det ju faktiskt ovanligt lite roll för OFFREN ifall antalet mord per capita gått ned med 0,02 % enheter, trots Stefan Löfvéns propaganda, och trots allt trams om att ”jamen brottsligheten i landet minskar”. Dessutom spelar det ingen större roll för folk heller – oavsett vilka de är och oavsett var i Världen de bor – ifall de nu har ”tur” nog att inte dödas i ett konventionellt krig, utan ”bara” faller offer för ännu en Monoteistisk terror-attack, signerad IS eller någon annan.

Slutresultatet blir ju detsamma i alla fall. Folk dör, helt enkelt, och deras anhöriga gråter lika mycket, även om inga som helst atomvapen eller ens kemiska vapen kom till användning, Brysselkonventionen upprätthölls, och allt till synes var frid och fröjd….

How do you like them beans, Babe ?

Bortom all kriminalstatistik och konfliktforskning finns ett stort, ovedersägligt faktum. Det är vad folk TROR eller KÄNNER om framtiden som är det viktiga, inte vad forskarna förutspår eller skriver i sina rapporter. Tror vi att Jorden ska gå under, ja då finns det också en viss chans att den faktiskt gör det, inte minst därför att folk världen över envisas med att rösta fram undermånliga vrak som Trump till makten. Ytterst sett handlar det faktiskt om vilken religion vi väljer, och vad som är vår grundinställning.

För en knapp vecka sedan sände SVT, den svenska statstelevisionen – som är ytterst manipulativ – en intressant programserie med den svarte amerikanske skådespelaren Morgan Freeman, som undersökte var alla dessa föreställningar om Armageddon egentligen kommer ifrån, och hur de kristna hela tiden vill, medvetet eller omedvetet, att Jorden ska gå under.

Nej just det – Jesu förkunnelse är INTE en fredlig lära… Han sa det rakt ut själv…

Redan i Judendomen, Essénerna och alla de fanatiska judiska sekter, som slogs emot Romarna på 60-talet av vår tideräkning fanns föreställningen om en Apokalyps, ett terror-krig, där små friskaror skulle besegra den romerska stormakten, och Messias komma… Teorin om denna heliga terror har övertagits av islam, men vi måste komma ihåg att den hela tiden förkunnas i den kristna bibeln.

Detta budskap ekar också i Voluspá, som i en av sina strofer förkunnar att allsköns onaturlighet, broder emot broder och föräldrar emot deras barn, är tecken på den yttersta tiden. Våra hedniska förfäder blev rent förfärade över Kristi idiotiska lära, och vad de såg och själva kunde läsa i den kristna bibeln skrämde dem mycket djupt, ja äcklade dem till och med, eftersom det germanska ättesamhälle där de växte upp just betonade släktens och ättens enighet, samhällsansvar och sammanhållning – allt sådant som de kristna och islamisterna vill förinta, till och med idag…

I och för sig har alla kulturer haft sina föreställningar om Ragnarök, eller ett slut på universum, konstaterar Morgan Freeman i programserien. Men hedniska, polyteistiska religioner som Asatro och Hinduism ser inte världsundergången som slutgiltig, eller en avslutning på ett linjärt tidsförlopp, och det måste man förstå.

Ragnarök är INTE slutet, det står helt och klart utskrivet i Voluspá. En ny jord ska stiga upp när gudarna dött och stupat, och Mode och Magne tar över efter Tor. Balder och Höder kommer tillbaka från Hel, och Vidar härskar i Odens ställe. En ny världscykel börjar, med ett innehåll som vi inte känner till och som vi inte kan veta något om, men Ragnarök är bara som vintern och hösten, något som händer i naturen varje år, och innebär långtifrån ett slut.

Buddhismen tillbakavisar frågan om Världens slut som irrelevant, därför att den hursomhelst är en världsfrånvänd och dödstillvänd religion, precis som kristendomen, som också hyllar det eviga utslocknandet, och ser Världens totala förstöring som ett mål i sig, vilket vi Hedningar INTE gör… och just därför är de Abrahamitiska Ökenreligionerna ytterst farliga religioner.. I USA lär det till och med finnas republikanska senatorer som i Trumps anda sagt, att Miljöförstöring och klimatförändringar är något bra, eftersom detta påskyndar världsbranden och jesu förväntade återkomst..

De kristna är galna…liksom muslimerna.. båda dessa religioner ser Armageddon eller Total förintelse som sitt slutmål…

Den fråga som Morgan Freeman och många med honom ställer sig, vid programseriens slut är om vi egentligen kan fortsätta leva med Monoteistiska, Totalitära samhällssystem. Polyteism är svaret, och den enda väg som erbjuder sig bortifrån alla dessa kristna tvångstankar, och Monoteismens eviga religionskrig…

Också en ”Fridsfurste” eller hur ?