”Haupt- und Staatsaktion” ! Landssorg är beordrad…

Jag lämnar nu ordet till Erik van Der Heeg – enligt honom själv ”Världens siste Konservative Hippie” som annars är kristen, tror jag mig veta, och skribent för Ledarsidorna.se – Alltid i Opposition… Herr Heeg och jag må ha föga gemensamt politiskt, och jag har heller inte så mycket till övers för hippies, konservativa eller ej – men ur ett utmärkt inlägg vill jag bara drista mig att publicera följande, men i förkortad form…

Haupt- und Staatsaktion !” (hur görs det i Sverige ??)

Att studera offentliga ceremonier, vad som tyskarna ibland kallar ”Haupt- und Staatsaktionen” – statsakter – kan säga en del om ett samhälle. Det senaste uttrycket för något sådant här i vårt land var den officiella högtid som hölls till åminnelse av dödsoffren för det muslimska terrorattentat som genomfördes av den illegale uzbekiske invandraren Rahmat Akilov, på Drottninggatan i Stockholm, för ganska exakt ett år sedan.

En statsakt kan ses som ett slags social rit vars syfte är att samla en nation och dess folk – från dess förnämsta, till dess allra ringaste medborgare. Här är vi alla lika, om än med olika funktioner. Här deltar vi som officianter, funktionärer, åskådare. En statsakt bör vara värdig och kunna ingjuta förtröstan och – emellanåt – entusiasm i ett folk. — —

I våra moderna samhällen har det dock blivit så att det oftare är sorg, snarare än glädje som kommit att bli föremål för statsakter. Det tycks som om glädjen är något som människor kan sköta själva i sina privatliv eller som om det vore förmätet av en nation hänge sig åt något sådant. Segerparader och åminnelser av segerrika krig har blivit ovanliga, men nationen kan likväl prisa sig själv vid vissa formaliserade tillfällen, såsom idrottsliga triumfer och guldmedaljer vid olympiska spel. Sorgen, däremot, anses dock fortfarande fordra statsakter av mer klassiskt snitt. Som exempel har vi under de senaste decennierna haft offentliga manifestationer i samband med Estonia- och Tsunamikatastroferna, liksom nu senast i samband med det islamistiska angreppet på vårt land, förra året. — —

En viktig principiell skillnad mellan terrorattentatet i Stockholm och de andra incidenterna var att den förra orsakades med vett och vilja av en person som av religiösa skäl ansåg sig följa ett gudomligt påbud när han mördade sina medmänniskor, under det att de övriga handlade om mer eller mindre slumpmässiga katastrofer eller rena olyckor. I de senare fallen är det givetvis lättare att skapa samling i en delad sorg då ursprunget på något vis står att söka i tillfälligheternas spel, under det att attentatet på Drottninggatan hade sin grund i en människas konkreta och överlagda handlingar, motiverade av en religion, eller åtminstone en tolkning av en religion, vars syfte är vår undergång. Här har vi alltså att göra med en manifesterad fiende och en fientlig ideologi.

Så hur löste det moderna officiella Sverige denna uppgift att genomföra en statsakt vars syfte var att ena nationen? Inte särskilt bra, enligt min uppfattning.— — Vad som sägs där framme vid altaret får en särskild dignitet genom den kontext som kyrkan alltid är förmögen att ge. Här spelar alltså ordval en mycket stor roll. De ord som hade kunnat ena och stärka nationen uteblev dessvärre. Uppgiften att få de drabbade att förstå att deras anhörigas död eller de egna skadorna inte var meningslösa och att hela nationen står vid deras sida i kamp mot en gemensam fiende, misslyckades, enligt min uppfattning.

Eva Brunne hemföll åt värdegrundstillbedjan av konventionellast tänkbara slag. Hon prisade ”mångfalden”, lyfte fram hur viktigt det är att vi ”respekterar minoriteter”, framhöll att vår uppgift var att ”motverka polarisering” och att alla religioner måste ”hålla ihop”. — — Ingen av hennes retoriska replipunkter hade heller att göra med vad som faktiskt hade skett på Drottninggatan, om man inte ser terroristens dåd som ett angrepp på mångfald och minoriteter. Att bekämpa fiender genom att undvika polarisering verkar också minst sagt motsägelsefullt.

Expressen har avslöjat hur en viss Moské i Stockholm samlade in 870 000 kr till en terror-grupp utomlands… Den moskén får nu medverka vid en minnesgudstjänst mot islamistisk terror under dess Imams ledning – smakfullt ? Demokratiskt ? ”Respekt för allas lika värde” ??

Lika smaklöst var det naturligtvis att låta Malena Ernman uppträda i Kungsträdgården. Frågan är om det finns en mindre lämplig artist överhuvudtaget för ett sådant sammanhang? Ernman har gjort sig känd genom uttalanden som att ”dolda jihadister i flyktingströmmarna är en löjlig myt”. Detta är ju exakt vad Akilov själv var för en person: en jihadist som kommit till vårt land dold i flyktingströmmarna med en önskan om att få mörda.

Att Ernman ens hade mage att uppträda inför de människor, vilkas anhöriga mördats eller som själva skadats och fått men för livet, genom implementeringen av en politik som så naivt emulerat hennes utsaga, är häpnadsväckande.

Denna ceremoni gjorde ingenting som en statsakt av en sådan kaliber bör göra. Den tröstade oss inte, den hugsvalade oss inte, den fick oss inte att känna förtröstan eller redo nog att våga slå tillbaka. Tvärt om. Av de som såg spektaklet över televisionen kan nog reaktionerna fördelas på lika delar likgiltighet och aversion. Man får intrycket av att det här inte handlade om oss, folket här i Sverige, utan om dem, en elit som hoppas att vi skall svälja flosklerna och inte tänka för mycket. Om detta var avsikten, kan jag dock meddela att det misslyckades å det grövsta.

  • Erik von Der Heeg, Ledarsidorna.se

 

Mitt folk, det finns annat att bära i hand
än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu,
än att levande hjärtan förrostar;
och intet folk får bli mer än du,
  – det är målet, vad än det kostar.

– Verner von Heidenstam, Svensk Nobellpristagare,  ur dikten ”åkallan och löfte” 1899

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s