1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…

 

Annonser

2 tankar om “1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

  1. Hávamál ger mig råd – ”jag får fördel om jag följer dem”. De ger även hopp, förtröstan, styrka. Allfadern jamsar inte med mig, han säger ”sträck på dig!”. Krök inte rygg!
    Bibelns visdomssamlingar, psaltaren m.fl. är en självbedrägeriets tröst för slavar och kuvade. Hávamál talar till fria människor, eller de som söker bli fria. Uppväxt i kristen skuldkult och underdånig slavmentalitet, men för tjugofyra år sedan gjorde jag mig fri. Jag var ensam i självaste födelskyrkan. I Betlehem. Och med ensam menar jag från såväl de kristnas gud som människor: Jag gick till källan, och den var torr. Tom.
    En stekhet dag i mellanöstern – jag var i utlandsstyrkans sold, i österled – hängde jag på mig hammaren. Den skramlade mot dödsbrickan under uniformsskjortan. Jag häcklade godmodigt bataljonsprästen i en knepig teologisk fråga, men han vek ner sig. Han antog inte utmaningen. De är pinsamt veka, kristi banerförare. Några månader senare signerade kyrkoherden hemmavid min utträdesansökan. (Och bedrog snart därefter på det mest skandalösa vis sin hustru med diakonissan!) Jag gav mitt kors till en i övrigt god människa som valt att hålla fast vid Vite Krist.
    Livet är ibland behaglig medvind, andra gånger storm. På sistone nära att sända mig i kvav. Tor ger mig styrka, och Odens visdom vilja att slåss ännu en dag. Därute tar snart häggen över efter vitsipporna, och Freja ler i den skira grönskan. Dags att resa sig och gå, min egen väg. Ensam är jag dock ej.

    Tack för dina tankar. Man är en mans gamman.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s