Oklarheter om Point Rosee i Kanada

Nej, ”Point Rosee” är inget billigt rosévin, som kan pimplas utomhus såhär i slutet av Frejas vackra månad Maj, utan den udde som brukade kallas Stormy Point, och som markerar den sydvästra spetsen på Newfoundland i Kanada… För två år sedan trodde amerikanska experter på fjärranalys att de hittat spår efter ett 22 meter långt och 6 meter brett Vikingatida långhus på satellitbilder, vilket skulle bevisa att Point Rosee var den andra konstaterade boplatsen för Vikingar i Amerika, efter L’Anse Aux Meadowes, som identifierades som ”Leifsbudir” eller en enstaka övervintringsstation på vägen till Vinland (som enligt samstämmiga litterära vittnesbörd måste ha legat mycket längre söderut) redan på 1950-talet.

Diverse oklarheter finns i den arkeologiska undersökningen, och det fyndmaterial från två års undersökningar som nu presenterats. Långhuset var bevisligen en feltolkning av naturliga gräsvallar, sägs det nu – men varför växte torven just så – stod där tidigare någon träbyggnad eller någotslags vindskydd på plasen ? Och vad som tidigare tolkats som spår efter järnframställning – något som ingen indiansk kultur någonsin behärskade – tolkas nu som en obearbetad, flera kilo tung klump av myrmalm – Men hur ovanligt är det att hitta såpass stora myrmalmsklumpar ute på en öde strand ? De flesta någotsånär smideskunniga personer vet redan, att det är mycket enkelt att skilja obearbetad malm från slagg, som redan utsatts för rostning och hetta, bland annat därför att slaggen blir magnetisk efter upphettning. Kanhända samlade någon in malmen för mer än åttahundra år sedan, av dess läge i orörda torv- och jordlager att döma, men hann av något oklart skäl (som resor och vindar) aldrig med att smälta ned den ? Men vem skulle ha gjort det i så fall ? Ingen person, som inte redan visste hur man framställer järn, skulle ha kånkat dit en så stor malmklump helt i onödan…

Några ordentliga tester skall inte ha gjorts vid en första grävsäsong för två år sedan, och fortfarande är resultaten ytterst motsägelsefulla. Så är det för det mesta inom arkeologin, som för det mesta är en ytterst tråkig och ganska ointressant vetenskap. Det är mycket sällan några spektakulära fynd görs, men när de väl görs kan ”praktfynd” vända upp och ned på hela den existerande vetenskapshistorien. Så har emellertid inte skett i det här fallet, för ”Point Rosee” verkar vara helt fel plats att söka efter vikingatida lämningar på.

Flera vilda – och obevisade – Kanadensiska teorier om Vinlands förmodade läge finns…

L’Anse Aux Meadowes är känd över hela världen som en blåsig och öde plats, som är erkänt svår att övervintra och överleva vid. Det stämmer också med Vinlandssagornas beskrivning av just den platsen, för ”Leifsbudir” eller Leifsbodarna var aldrig avsett som en permanent bosättning. Expertena som grävde ut Point Rosee tror precis som Mats G Larsson och flera andra forskare att det riktiga Vinland måste legat i Nova Scotia, eller till och med i Maine, 100-tals kilometer längre söderut..

Vinlandssagorna innehåller detaljerad information om dagens längd vid Midvinter och Midsommar i Vinland. Ur detta, kan den geografiska breddgraden enkelt uppskattas…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s