Midsommarblot 2018 – Vi VET vad Ale menar

Midsommarblotet 2018 firade Nordiska Asa Samfundet – sedan länge Sveriges ledande samfund för Asatro – vid Ales Stenar i Skåne. Midsommarafton den 22 Juni var en klar och fin sommardag med mycket sol för oss – och mycket regn och skurar i övriga landet. Vi befann oss på Sveriges för tillfället soligaste plats – ett klart tecken till att Gudarna var med oss, medan himlen var grå för de kristna. Solståndsdagen den 20:e hade jag hållit ett eget blot vid tolvtiden, men Samfundets ledning befann sig redan i Skåne och kånkade sina tillhörigheter upp för Kåseberga backar. Blotet samlade långt över 100 deltagare, varav mer än 68 i den inre cirkel eller Odensöga vi bildade i Sveriges största skeppssättning…

Anders Österling, den skånske poeten, sade år 1933 i sin diktsamling ”Tonen från Havet” att bara Östersjön skulle veta vad Kung Ale en gång menade; men numera stämmer det inte alls. Empirisk forskning har för länge sen uppdagat att Ales Stenar är en jättelik kalender, som kan visa de två solstånden och dagjämningspunkterna lika säkert som något urverk. När stenmonumentet i själva verket byggdes, råder det dock olika meningar om. Man har daterat det till 500-talet enligt vår tideräkning, medan andra anser att det skulle ha tillkommit redan under slutet av bronsåldern, sådär 800 år tidigare. Hursomhelst finns det också bevis för, att en del av de gråstenar som ingår i det mer än 63 meter långa och 18 meter breda skeppet måste ha hämtats från stendösar, som en gång stod på de omgivande höjderna, Än idag är Ales Stenar en ödslig, vindpinad och helig plats, där ingen bor; och marken omkring används bara som betesmark.

Kalendern bygger på det förhållandet att solen vid Midsommar och Midvinter går upp och ned vid de två stävstenarna, och att man från skeppets nästan kvadratiska mittsektion kan dra syftlinjer, som träffar solens upp och nedgång vid horisonten däremellan. Stenarna i skeppet är också placerade med olika avstånd och intervall, vilket få bedömare observerade innan 1900-talets slut – men tyvärr for man hårdhänt fram med skeppssättningen under 1960-talet, då en del stenar kan ha rubbats ur sitt ursprungliga läge.

Jag började dagen med att besöka Kåseberga Hamn, nedanom stupet som leder från stenskeppets väldiga platå ned emot kusten – och Sveriges sydligaste Huk, alltså Smyge Huk, ifall ni är bekant med den orten. Här mötte mig två ytterst förvirrade Jehovas Vittnen som gjorde reklam för sin egen förkastliga lära – de bar på en skylt, märkt ”Vem har skapat Världen?” och avslöjade bara sin okunskap, alla vet vi ju att Asarna skapade den ur Ymers kropp. Bortom den stod en hedning, som jag glatt hälsade på, och därpå uppsökte jag rökeriet för att äta tre sillar och dricka en öl – sill samt gröt är som bekant Tors frukost, vilket står att läsa i Harbadsljod – så de som vill äta sig märg i benen, bör följa Tors exempel.

Här ser ni mig själv, med packning påtagen – och på avstånd – innan blotet skulle börja, och vår Riksblotansvarige, Peter Kåhl, under trummors dån kunde leda de fler än hundra deltagare som kom nedifrån byn in emot platsen… Allt gick rätt och värdigt till, ja bra mycket värdigare, enklare och ädlare än vissa andra blot jag varit med om i det förgågna, när Asars och Vaners väg låg otrampad i vårt land, och hela vår rörelse höll på att komma på avvägar. Nu har nästan alla av oss hittat rätt igen, och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att växa ytterligare, och återigen fördubblas i antal innan detta är är slut.

Här syns Odens öga tydligt, bildat av hedna män och kvinnor från Svea, Göta och Wendes Riken – som det är och skall vara !

Ystads Allehanda – vars journalister var påfallande vänliga, Kvällsposten, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har nu uppmärksammat vår rörelse, och vårt genombrott i dagspressen är nu ett givet faktum. De flesta tidningars rapportering var i huvudsak saklig och korrekt, eller bättre än man kan begära av svenska journalister. HD däremot intervjuade den ytterst kontroversielle kristne sk ”forskaren” Fredrik Gregorius – han som sagt att vi Asatroende ”inte skulle tro egentligen” vad han nu menar med det – man undrar om denne kladdsock eller rättare sagt skitstövel säger så om andra religioner i Sverige med – och hur kan han alls veta vad han bjäbbar om, för den delen ? Varför skall HD, som annars är en seriös tidning, intervjua den sortens självutnämnda ”tyckare” som för det första inte var närvarande, för det andra ingenting vet, och för det tredje bara skriver partsinlagor, utan all faktabakgrund ?

Folk for ända från Tornedalen för att vara med om detta blot, Midsommar, Gerd och Frej till ära – och man kör inte bil 17 timmar i streck mer än 1800 km utan att vara fast i tron – vill jag själv mena. Den ritual som utarbetats var enkel och kärnfull, och förutom en del ord och vändningar typ ”medans” när det heter med och inget annat, fann jag lite att invända över. Alla – till och med de minsta barnen – förutom tre personer från Lund, som satt och åt inne i stencirkeln (skulle ni göra så på en gravplats ? Nej, självfallet – så gör man bara inte !) uppförde sig värdigt och koncentrerat, och därför fick vi till ett bra och verkningsfullt blot, helt annorlunda än hur det brukar gå till i en del andra sammanhang, new age och så vidare, där folk sällan eller aldrig har vett att föra sig.

Vi drack två skålar för sommaren och vad vi ville – vilket är ”Lag om” och upphovet till ett av svenska språkets allra mest kända ord – och för egen del skålade jag för mera fruktbarhet åt Gerd eller Jorden – denna sommar har varit ytterst torr, vilket inte är bra för markens fänad och gröda och för det andra om mer folkvett till ingen annan än Herr Gregorius – detta väckte förstås mängdens skratt och jubel – men själv anser jag det ytterst kristligt att göra så – trots att jag är hedning – ”önska gott över de som förföljer er” lär det ju stå i de kristnes bibel, och om herr Gregorius då verkligen vill lära sig något om Asatro, istället för att påstå att han själv ”vet mest i hela landetvilket han inte alls vet – redan att säga så är bara dumt och övermaga – så är han välkommen att lära av mig och mina bröder och systrar på ort och ställe.

Nu är blot fullt utsagt, gangneligt för människor, men värdelöst för troll och småfolks söner” som det brukar heta.

Trivs med det nu, ni öknens profeter ! Njut ni den läkedomen, och ha ni lika mycket fröjd i sommar, som när en magsjuk hynda äter gräs…

Men till våra vänner, och till alla som bekänner sig till sann Asatro – inom eller utom landet – till er önskar jag ett gott år och en god fred !

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Annonser

Tydor i Midsommarnatten

Midsommar natt är inte lång,
men sätter många vaggor igång...”

– Folkligt svenskt talesätt

Flickan knyter i Johanne-natten
kring den gröna broddens späda stänglar
silkestrådar utav skilda färger,
men på morgonstunden går hon sedan
dit att leta ut sin framtids öden.

Nu, så hör, hur flickan där beter sig.
Har den svarta, sorgens stängel, vuxit,
talar hon och sörjer med de andra.
Har den röda, glädjens stängel, vuxit,
talar hon och fröjdas med de andra.
Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit,
tiger hon och fröjdas i sitt hjärta.

– Johan Ludvig Runeberg, ur ”Idyll och epigram”

 

Midsommaren, den mest hedniska av årets fester; närmar sig mer och mer. Kyrkan har aldrig någonsin lyckats utrota den ur folkmedvetandet, och till skillnad från Danmark och Norge, där Midsommar kallas Sankt Hans, och Finland, där den har blivit till ”Juhannus” eller Johannenatten, så har endast vi och Islänningarna alltid talat om Midsommar. På 1400 talet ville biskoparna av Lund med våld förbjuda Skåningarna att fira Midsommarvakor, och ta tydor inför framtiden i sitt vackra landskap. Förbudet och förföljelserna länade sig som vi vet inte alls, för alltjämt firar vi Midsommar som den är och skall vara, och lockas inte av någon falsk och påstådd ”Multikulturalism”.

Midsommarnatten har alltid inneburit vakor inför det kommande året, och varit en tid för spådomar och magi. Den enkla spådomen med sju örter under huvudkudden – som ursprungligen var nio – så var det i Dalarna, därifrån spådomsmetoden kommer – känner nog alla svenskar fortfarande till, men få förstår varför örterna skall vara just nio, eller sedermera just sju. Nio är Naud-runans, ödets tal och även det stora Odenstalet, på grekiska Ananke, eller det obevekliga.

Frigg, den stora spinnerskan i himlen, tog upp drag från den grekiska Ananke och föreställningen om Nornorna, som också fanns hos antikens folk

Sjutalet, som används långt senare; står för Wynjo eller glädjerunan, en av Frejas stora runor – den andra är den sjätte, Gifu eller Gåva – och betecknande nog har det förekommit mycket trolleri och lövjande med knytande av trådar, knutar, spinnande och så vidare just kring Midsommar, och utan att förstå och veta allt detta, kan vi aldrig någonsin sätta in den enkla spådomen med de sju blommorna under huvudkudden i sitt riktiga, hedniska sammanhang. Att samla in dagg under Midsommarnatten – eller att rulla sig naken i daggen, till och med – att ”kullra” – varifrån ett idag ännu ofta använt svenskt slangord kommer – ansågs stärkande och nyttigt, och helst skulle man försöka samla in så mycket dagg som möjligt från grannens åker, och bära över den till sin. Kunde man samla Midsommarens dagg eller regn i ett vått lakan, och sedan använda det i ett brödbak, där man gjorde små kakor, ett för varje kommande bak under hösten – och använde dessa som ett slags jäst, var det ännu bättre, skriver bohuslänningen Ebbe Schön i sin bok ”Folktrons år” – och en hel del andra har också noterat daggens, regnets och grödans magi – ursprungligen helgat till Tor eller Frej alltsammans.

 

Sättet att sitta ute, vakande, på en jordfast sten, efter att ha ätit en salt sill – sill sägs i Harbadsljod vara Tors enda frukost – och sen få se sin tillkommande – i drömmen eller i verkligheten – i och med att dennes ”Hamn” tycks komma gående och bjuder kvinnan vin att dricka, om äktenskapet ska bli rikt, öl om det ska bli ordinärt och vatten om det skall bli utfattigt; har kanske äldre anor än vi tror. Hur det blir, om kvinnan ifråga – för detta var mest en kvinnospådom – Tor är ju kvinnornas manlige beskyddare, och ”Mannar Allherliga Mannast” – ja den mest manbare av män – istället får flädersaft eller brännvin, ger jag mig inte in på. Det kunde också hända, att hon som genomförde spådomen fick se ett lik, och i så fall skulle hon själv vara död innan året var slut, för den här sortens spådomar har folktron alltid framhållit som medförande vissa risker, och det bör man kanske komma ihåg.

Att ställa i ordning Midsommarkällor, dricka ur en kallkälla och offra mynt i den har också varit vanligt i hela landet, men det är mest i de gamla Götalandskapen man hade ”Midsommarbrud” och verkligen klädde ut byns vackraste flicka till brud, en rest av det gamla Frejsbröllopet, där Nerthus eller Gerd, jordgudinnan, gifte sig med himlens gud. På 1990-talet, när Asatron i Sverige var ganska ny, firade vi regelbundet Midsommar på detta sätt, och jag själv förrättade också en serie verkliga bröllop såsom varande Gode just vid Sommarsolståndet.  I andra länder – Danmark, Norge och Tyskland – firas ännu Midsommar och sommarsolståndet med stora bål, som man dansar runt. Endast här i Sverige och angränsande delar av Norden har majstängerna flyttats till just Midsommar, liksom ”Majbrudarna” i Götaland råkat bli Midsommarbrudar.

Ni kan söka era hedniska rötter genom att gräva djupt, och verkligen forska. Ni kan söka dem i er själva, och i det folk ni tillhör. Förr eller senare kommer ni hitta hedendomen och Asatron och finna en förlorad del av er själva, som ni länge sökt. Långt bortom all sunkig kristendom och primitiv islam, långt bortom alla dessa och många andra totalitära läror och samhällssystem, väntar Hedendomen – det enda sant mänskliga trossystemet – fortfarande på er…

”Knutby, Knutby – underbara stad – där DE KRISTNA står på Rad…”

För sex dagar sedan, Onsdag 13 Juni, sände SVT, Statstelevisionens program ”Uppdrag Granskning” sitt reportage om den kristna Knutby-sekten – en av alla dessa kristna grupper som infiltrerat vårt Sverige på senare år. Det var ett riktigt otäckt och hemskt program, som liksom lämnar en dödens iskyla och kalla kårar längs ryggraden, men jag rekommenderar verkligen alla läsare på denna blogg att se programmet, som ligger ute på SVT Play ända tills den 28 Januari 2019. ”Uppdrag Granskning” avslöjar verkligen den kristna terrorn, och hur en hel liten by i Sverige fick sin befolkning och sammanhållning förstörd av inkräktande kristna.. Väldigt många människor mår säkert dåligt där nu, och i programmet får vi träffa flera av dem. Föräldrar är rädda för sina barns psykiska hälsa, och det gäller inte minst de ungdomar, som kommit i kontakt med den destruktiva kristna sekten.

Kommer förkunnelser som Kristendom eller Islam lösa i ett lokalsamhälle, går det ofta som det gick i Knutby. Det har hänt förr, och kan hända igen…

 

Kristendomen är och förblir en totalitär ideologi, som kräver att människor skall böja sig under en enda, påstått allsmäktig gud kallad ”Herren” som helt ska ta makten över dem. Rena diktaturfasoner, med andra ord – och det är viktigt att förstå. Den psykolog, som intervjuas sist i programmet menar att destruktiva sekter eller sekt-beteenden liknande de i Knutby Filadelfia-församling kan utvecklas överallt, också inom arbetslivet, skolor, idrottsföreningar eller andra samfund. Det må vara hänt, men själv tror jag att det sekulära samhället och vad som finns kvar av det demokratiska Sverige – fastän det nu börjar bli alltmer naggat i kanten, bland annat via islams ankomst – ändå i de flesta fall har kraft nog att stå emot de kristnas locktoner.

Den fråga jag ställer mig efter att ha sett programmet är om även Polyteistiska religioner som Asatron och Hedendomen kan infiltreras av dessa totalitära tankegångar, och allt det onda, som ”Knutby” representerar. Man hittar många stora likheter med den sk ”forn sed” rörelsen, som också i realiteten är en liten, isolerad sekt, trots att den utåt säger sig vara demokratisk, precis som Knutby-rörelsen. Programmet börjar med en öppenhjärtig intervju med Peter Genbäck, Knutby-sektens ”propagandaminister” och förste inpiskare. Han vill vana för Åsa Walldau, kristi brud kallad, som var Knutbys egen lilla ”Rådsgydja” – och i programmet återkommer många vittnesbörd om hur Åsa Walldau i kraft av sin egen ”helighet” och krav på absolut lydnad både fysiskt och psykiskt misshandlat många människor.  Vad gäller ”forn sed” som sekt har man visserligen inte bevisat någon fysisk misshandel, men vad som skildras av ”Uppdrag Granskning” ligger inte långt ifrån vad jag själv under fyra års tid fått höra från flera vittnen och personer som likt jag själv har erfarenheter från den obehagliga lilla sekten, och dess än obehagligare ”ledarskikt”.

 

Åsa Walldau, länge svenska medias lilla älskling, som fått medverka i pratshower, reality-såpor och andra program som aningslöst gjort reklam för Knutby-sekten, är numera sedan länge anmäld för misshandel av flera vuxna och flera barn. I programmet skildras hur hon avsiktligen misshandlade sina ”pigor” och dunkade deras huvuden i skarpa bordskanter, slog dem i ansiktet och drog av deras hår, med motiveringen att de var ”fel” eller syndfulla…

Peter Genbäck säger idag att han ända sedan 20-års åldern levt på en ren livslögn, som heter kristendomen. Från början bestod Knutby-sekten av ett gäng glada och entusiastiska ungdomar, som satte upp propaganda-musikaler som ”Jesus Christ Superstar” och koloniserade den lilla uppländska bruksorten, med sikte på att helt ta över den – precis som kristendomen och islam alltid helt velat ta över ort efter ort, samhälle efter samhälle. Ganska snart kom en Pastor, som hette Helge Fossmo med i ruljansen… Som nästan alla svenskar numera vet, så kom det till slut fram, att Pastor Fossmo antagligen mördat sin första hustru i badkaret, även om han aldrig blev dömd för just det. Dömd blev han emellertid för mordet på hustru nummer två, och via ”Sms i Guds namn” till den sk ”barnflickan” Sara Svensson, som visst inte var ett barn, utan 26 år gammal när hon påstod att hon skulle blivit ”styrd” att begå mordet, och själv var utan skuld.

Redan då (år 2003) stod det klart att de kristna i Knutby leddes av farliga psykopater, men media fortsatte hela tiden att omhulda sekten och göra reklam för den, bland annat med Åsa Walldau som huvudperson. Peter Genbäck beskriver målande hur det gick till, när Åsa Walldau förvandlades till ”Rådsgydja” och satte sig själv i guds ställe – något som statstelevisionen förklarar var ett utslag av ”kristen brudmystik” – som man felaktigt påstår skulle vara en ny uppfinning, utmärkande just för Knutby Filadelfia, eller Pingstvänner i allmänhet. Detta är fel i sak. Redan på 1300-talet härjade den heliga hysterikan Birgitta i Uppland – och hon påstod sig också vara ”Kristi brud” med rätt till överhöghet, underdånighet, sk ”respekt” och så vidare.

Den ”heliga” Birgitta ägnade sk bl a åt brevskrivning, där hon hotade folk med helvetet. Det skedde i en tid, när folk verkligen trodde på helvetets faktiska existens..

 

Snart bildades en inre kärna av 12, särskilt  hängivna medlemmar – det sk ”Bordet” eller ”Rådet”, som blint lydde minsta order från Walldau, under hot om att annars bli uteslutna och straffade på olika vis. Särskilda ”barnflickor” eller rättare sagt oavlönade pigor skaffades till Walldaus hem – de fick arbeta i över 18 timmar i streck varje dygn – och alla församlingsmedlemmar måste börja ge gåvor och sk ”tionde” till henne eftersom de annars förklarades vara ”fel” eller dåliga och onda människor, som måste bestraffas om och om igen av ”ledarna”. Precis så går det också till inom ”forn sed”. Ulla Isaksson, medlem av ”forn seds” ”Råd” eller inre kärna, skulle som jag berättat begrava sin far – och den sk ”Rådsgoden” hade lovat att komma – men uteblev plötsligt pga order från sin flickvän – och glömde helt att meddela begravningsgästerna. ”Forn Seds” sk ”tempelkassa” stals plötsligt i början av 2000-talet, och det kom fram, att den ansvarige hade köpt droger för pengarna. Och alla personer som opponerat sig, har hängts ut som ”rasister” via anonyma brev till deras arbetsgivare, vänner och andra genom ”Forn Seds” ledning, och den sk ”Rådsgydjans” försorg…. Utåt låtsades hela tiden Knutby-sekten vara en vanlig Filadelfia-församling, som skulle vara ”Demokratiskt” ledd, påstod man. ”Forn Sed” gör samma sak, men har direkt koppling till vissa kretsar inom Miljöpartiet. Kommentarer torde vara överflödiga.

Varför påstår vissa personer hela tiden, att de kan diktera, att Tor ”MÅSTE” vara Bög osv ? Liksom de högerextrema, är ”Forn Sed” ute på en väldigt konstig väg, vad gäller hedendom…

Sanningen om Knutby, och det lilla ”rådets” liv och leverne kom aldrig fram, innan det var försent. Det förekom utskällningar, där Åsa Walldau dikterade att ”jag är din drottning” och sedan ställde sig på offrets hals, och hon påstod sig också ”ha makt att ta röster ifrån människor” vilket hon gjorde emot flera av de musiker, som Knutby-sekten lockat med sig och engagerat (en av dem intervjuas i Tv programmet, men det fanns också fler offer, som inte fick komma till tals). Snickaren Henrik Grimborg lurades till månadsvis med obetalt arbete, och när han inte gjorde klar en Friggebod i tid, fick han veta att detta ”hindrade Jesu återkomst” av Åsa Walldau, och att han därför var en dålig människa. Åsa Walldau lade sig också i gifta makars samliv, utan krävde, att flera hustrur inte fick leva med sina män – man kan jämföra med hur ”Forn Sed” nu kräver obligatorisk tro på homosex som det högsta goda.. Hon mottog också guld för mer än 4,8 miljoner – pengar från församlingsmedlemmar som försvann, ingen vet vart – inom den hedniska rörelsen har det aldrig någonsin varit tal om de summorna – men likheten i metoder är slående..

Peter Genbäck har erkänt att han slog och misshandlade i ”guds” och Åsa Walldaus namn, och i programmet förekommer också scener från ”Vindskyddet” – det särskilda ”straffläger” som Knutby-sekten inrättade långt bort i en uppländsk skog där ingen såg vad som hände. Där skulle de ”felaktiga” människorna leva i nöd och yttersta armod, halvsvältande och utan mat, tills de erkänt sina påstådda ”synder”.  Metoden liknar den ”självkritik” som förekom i vissa svenska Maoist-kretsar på 1970-talet, där offren också skulle tvingas och tuktas till bekännelse av olika brott, som de aldrig hade begått, men som man hela tiden beskyllde dem för, exempelvis att ha varit ”rasist” eller ”kontrarevolutionär”

Också ”forn sed Sverige” har flera gånger använt sig av liknande metoder. Jag minns själv hur jag uppmanades att åka till ett sk ”Naturbruksgymnasium” i närheten av Hylte, där jag tydligen skulle tas i förhör eller ställas inför någotslags självutnämnd domstol, men då insåg jag vad för slags människor detta var. Härskartekniker, oartikulerat skrikande, anonyma hotbrev, som skickas till vänner och arbetsgivare, uthängningar på facebook osv – alltsammans är metoder, som ”Forn Sed” i flera år använt emot sina motståndare. Till rent våld har det aldrig gått, så vitt jag känner till, men öppna hot har förekommit. Likheterna med Knutby-sekten, är ganska stora.

Ett mycket avslöjande avsnitt kommer ca 23 minuter in i programmet, där man fått tag på Åsa Walldau – den kvinna som tänkt ut allt detta. Hon skyller hela tiden närmast desperat ifrån sig, och säger att hon gjorde allt därför att hon tror på ”gud”, ”bara ville hjälpa” osv I programmet förekommer också uppgifter om ”Åsas lyktstolpar” eller ett antal män hon omgav sig med, för att de skulle ”lysa upp” hennes tillvaro i väntan på Jesus, som dock aldrig någonsin infann sig för att befrukta henne – och allt detta rubricerades som ”själavård”.

Utredningen emot Knutby-sekten pågår fortfarande. I andra fall har det hittills inte blivit någon utredning alls, fast det kanske kommer. Vittnesmålen är många, och de finns där. Det kann man inte bortse ifrån. Psykologen Helena Löwgren, som intervjuas till sist i programmet, liknar sekternas försök att ”ragga” troende ur alla samhällskategorier (vem som helst kan falla offer för dem, understryker hon, det behöver inte vara sk ”sökare” eller rättare sagt svaga människor) vid ett ”förälskeleförlopp”.

Först luras det ovetande offret till att tro, att han eller hon har gått med i ett demokratiskt samfund eller en demokratisk förening. Ofta sker det via falsk information, som man lägger ut på någon internet-sida, eller motsvarande.

Under en kort ”romansfas” låtsas man sedan ”kärleksbomba” offret, och ta upp det i gemenskapen – men ganska snart kommer kraven – ”Du MÅSTE tro såhär, annars får du inte vara med!” Jämför hur forn sed hela tiden driver sin ”Tor är bög” linje, hur man i själva verket har tydliga politiska kopplingar osv.

Stress, press och hets etableras – offret förmår inte tänka klart, och inser inte vad som är på gång, och därefter kommer hoten, straffen, tortyren osv

I sanningens namn ska kanske sägas, att andra kristna sekter, typ Mormonerna, kanske är oskyldigare…

 

Mönstret är detsamma, varje gång. Det gäller att akta sig för totalitära rörelser, och psykopater i stil med Åsa Waldau – diverse ”Rådsgydjor” – ingen nämnd och ingen glömd och diverse andra.

Lyckligtvis finns det samfund som Humanisterna i Sverige, fria individer som jag själv och – vad Hedendomen gäller – Nordiska Asa Samfundet, som faktiskt aktivt bekämpar sånt här.

Ska man ens ha en religion, kan det ju vara en trevlig sådan – och därför är kristendom, islam eller ”fornsederi” samt New Age av olika former ingenting för mig, måste jag säga.

Omdöpandets och PK-logikens diskreta charm… Ren kristifikation bakom allt…

Från Danmark meddelas, enligt den ansedda tidskriften Videnskap.Dk att en kristen journalist och blyg liten fil kand (Cand Mag heter det visst i Danmark) vid namn Anders Lundt Hansen att Vikingatiden skall döpas om, och inte får heta eller kallas Vikingatid längre. Istället skall den ”kristifieras” och benämnas ”Tidig Nordisk Medeltid” – ett både svåruttalat och onödigt långt namn. Tidningen skrattar gott åt herr Hansens dumheter. ”Det er jo Vrövl !” som det heter på god danska.  Groteska förslag som ”Stålåldern” utmönstras också helt av Museumsinspektør ved Nationalmuseet, Peter Pentz, som helt enkelt säger till tidningen att ”Den prut er slået” vad gäller herr Hansens kristna smygfisande.

”Så djupt våra efterkommande har sjunkit ! I nära 400 år, från 793 till 1066, slogs vi för vår frihet och oberoende. Varför gör de inte samma sak, utan lägger sig platt på marken ?”

Överallt, runt hela Världen är ”The Viking Age” numera ett historiskt inarbetat begrepp, som förekommer nästan överallt, från turistbroschyrer till populärkultur. Och ändå vill de kristna förstöra det. Hur djupt sitter inte hatet emot vårt ursprung, och den latenta rasismen hos alla dessa journalister, men det värsta är förstås, att deras vämjeliga attityder och allt PK-tänk börjar breda ut sig. På Wikipedia – som helt drivs av frivilliga krafter och där vem som helst kan föreslå vad som helst, bara man har en tillräckligt stor påtryckningsgrupp bakom sig, försöker man nu ändra hävdvunna, internationellt accepterade begrepp som Asatro utmönstras till förmån för floskler typ ”Heathenry” eller ”Old Norse Religion”.

Och istället för att tala om The Nordic Countries, som ett kulturellt begrepp, vill man nu införa termen ”Scandinavia” – ett ord som vi nästan aldrig använt om oss själva. Varför inte då återinföra beteckningarna ”Muselman” eller ”Mohammedan” på Muslimer i Sverige, eller Islams anhängare ? Eller börja om med att säga ”Lapp” om varenda Same ? Eller N-ordet om alla Svarta ??

Också det är ju kristna smädeord, liksom det rysliga begreppet ”forn sed” – en beteckning som aldrig någonsin förekom under den hedniska eran, utan först infördes på 1230-talet.

Dagens Asatro är icke forn. Och den är icke en mekanisk upprepning, ett tomt bruk utan innehåll. Man måste våga kalla saker vid dess rätta namn, här i livet, och inte följa efter dessa maktens ständigt kacklande höns, hens och småpapegojor…

Asatron finns på Allvar. Dess utövare tål inte att bli trampade på, eller förminskas.

FRAMÅT ! (Tillbaka leder ingen väg…)

 

Snart Midsommar 2018…

Det är snart Midsommar, detta år 2018, som förhoppningsvis blir Regeringen Löfvéns sista, och innebär ännu en framgång för Hedendomen och Asatron i Sverige. Midsommar firar vi som alla vet till åminnelseminne av Frej och Gerd, och det är fader Himmels och moder Jords stora midsommarbröllop vi får bevittna, ingenting annat. Många tror dessvärre ännu felaktigt, att syskonen Frej och Freja på något sätt skulle ha varit gifta med varandra, men det är en förvrängning från 1800-talet och Sophus Bugge, den gamle kristne stofilen som ville bortförklara Asatron som mindervärdig, och Nordisk kultur som onödig. Hursomhelst har syskonäktenskap aldrig någonsin praktiserats i de Nordiska länderna, som vi vet, men det kanske sker i Kameluppfödande och Abrahamitiska länder. ..

Midsommarstång från Åland och det svenska Finland. Över hela det Germanska Europa, norr om Alperna, reses Midsommarstänger eller Majstänger sedan urminnes tid. De är visst inte en vana sedan 1600-talet eller medeltiden. (Se även rubriken ”Midsommar” under stycket ”Högtider och Blot” här ovan)

Också på Gerumsberget i Bohuslän, Tanum, finns en ristning av män, som håller på att resa an Midsommarstång…

Likheten är slående med hur det går till, än idag….

 

Några hävdar nu, att Ramadan och Eid al Fitr skall vara Svenska traditioner, fastän det är en ren och uppenbar lögn. Ramadan har inte ett enda dugg med Sverige att göra. Själv har jag i år firat Eid Al Fitr med extra mycket fläskkött i Ärtsoppan, eftersom festligheten ansågs utbryta i Torsdags. Mina muslimska grannar tycker inte om detta alls, och det kan man ju förstå, eftersom de är allergiska emot Särimner, och helt förskjuter honom. Blir någonting förresten bättre av all denna ”Multikulturalism” som vi fått höra talas så mycket om ?

Att hela tiden insistera på att blanda olika kulturer, religioner eller till och med maträtter leder inte till något gott alls. Tvärtom leder det bara till osmakligheter och förfång, och att ingen deltagande grupp i något samhälle kan få sina gamla traditioner, fri- och rättigheter tillfredsställda. Vi svenskar vill fira Midsommar på traditionellt sätt och på vårt sätt, utan varje form av inblandning från Eid al fitr, lika lite som en muslim skulle tillåta fläskkött i sin ärtsoppa…. Ingen, absolut ingen blir lyckligare av Multikulturalismen, fastän den nu skall vara påbjuden i lag, enligt vad somliga påstår. Ändå kan de inte visa på i vilken Balk, vilken lag eller vilken paragraf denna bestämmelse står skriven, och till råga på all idioti finns det nu dem, som tror att Ramadan, Multikulturalism och liknande i Sverige skulle vara ”forn sed” när det aldrig någonsin varit så.

Man KÄFTAR inte med Särimner – Han representerar något, som är STÖRRE än oss själva… (teckning av Alexanders Forsberg)

 

Jag ska säga er alla, vad jag tycker om ”fornsederiet” och Multikulturalismen, samt alla andra, som ger sig på och vill förstöra våra svenska traditioner. Jag ska också – under de följande dagarna – säga mer om varför jag tycker så, och varför jag inte tycker om alla de destruktiva ökenreligioner och ännu destruktivare små sekter, som numera invaderar vårt land, och gör anspråk på att vara hemmastadda här – för under fyra års tid och mer än så, har jag dagligen samlat utförlig dokumentation om dem och vad de håller på med.

Tänk dig att någon bakat en fin, traditionell jordgubbstårta till Midsommar. Tänk dig sedan, att någon förvirrad narr kommer fram med en blandning av matjessill, houmous, skämd kamelsperma och maskinolja samt chokladsås, som han kört genom en matberedare och mixer. Och denne person insisterar på att hälla ned alltihop över Jordgubbstårtan, som du själv varit med och bakat, under förevändningar och förespeglingar om att det skulle bli ”bättre”, eller ”mera spännande” eller rent av ”kulturberikande” att göra så.

Att blanda saker på det viset, berikar inte några kulturer. Inte heller vår egen, som vi har här i det här landet. Tvärtom förstör det bara alltihop, och den unika identitet och gemenskapskänsla, som vårt Nordiska Midsommarfirande ger oss.

Här i landet råder ännu yttrandefrihet, och de hedniska tankarna kommer aldrig att tystna…

Idag firar Island – vårt Nordiska broderland, där ren Asatro och inget annat ännu praktiseras av drygt 4000 personer och fler än så – sin nationaldag eller ”Tjodhátid” som det heter. ”Folkhögtid” alltså, för att använda ett motsvarande svenskt ord, för det isländska Tjöd eller Tjod är samma sak som ”Tjod” i det gamla ”Svitjod” – alltså ”Svearnas Folk”.

Och detta folk – som jag själv tillhör – och kanske även du, käre läsare eller läsarinna (ja, vi har faktiskt två kön i det här landet, rent biologiskt sett, inte tre eller fyra – det är också en del av vad Midsommaren handlar om, för att nu återvända till det här med Frej och Gerd, samt deras bröllop ) har sedan urminnes tid inte bara firat årstidernas växlingar och tidens gång, grödans och markens härlighet, och den fruktbarhet, som finns och bor i människor och djur. De har också firat friheten, samt styrkan i deras egen välfärd, deras egen vilja att bygga upp, deras mat och traditioner.

Vi ger oss inte på den punkten. Och blandar inte upp vår Midsommar med en massa annat, som vi inte vill ha in i vårt land.

”Ren Hampadänga” om Oseberg-skeppet… (”Forn Sed” och Drogerna, del 5)

Det norska uttrycket ”Hampedaenge” betyder en slarvig kvinns-person, ”et uansenligt og til sit arbejd udugeligt fruentimmer som det hette på 1700-talet.  På skånska och danska betyder samma uttryck – ”Ren Hampadänga” alltså – detsamma som det danska ordet vrövel, löst snack och tal, osanna rykten, rena lögner, falsarier.

Man får läsa mycket av denna vara på nätet nuförtiden. Vi kunde erinra oss den nya bataljonsprästen i  Hemvärnet från Tobo, hon som inte är med i ”Svenska” Kyrkan men istället är med i en organisation, som tror att det går att man kan få övernaturliga krafter genom att se på vissa filmer, att man via tankekraft kan hitta dolda föremål och andra rätt häpnadsväckande påståenden, hämtade från allehanda pseudovetenskaper och ”New Age” och som nog inte stämmer överens med den Svenska Försvarsmaktens värdegrund, i alla fall inte som jag ser det.

Å andra sidan har inte bara New Age, utan även Asatron i Sverige – ett ämnesområde jag ägnat en hel del intresse genom åren – sina unika problem. Bland annat ser man allehanda lösa påståenden på nätet om att Osebergsfyndet i Norge skulle ha innehållit cannabis och att detta skulle ”bevisa” att våra förfäder använde psykedeliska droger, osv osv. Jag har redan tillbakavisat de ofta spridda lögnerna och kristna falsarierna om Flugsvampen och Bärsärkaraseriet, en annan oriktig skröna, som kom från Uppsalaprofessorn Samuel Ödman på 1800-talet.

HUR kan någon enda någotsånär vettig människa bara TRO att det skulle gå att segla ett sånt här skepp i ”pårökt” tillstånd ? (Gaar ikkje, i det hele tatt, säger Norrmännen)

Framförallt är det amerikaner, och mindre seriösa forskare som spritt ut lögnerna om de hampfröer, som hittats i Osebergsfyndet – tillsammans med en hel del andra fynd av fröer från nyttoväxter, som låg i en liten läderpåse. Många är de rena lögner, feltolkningar och förvanskningar, som spritts ut om Osebergsskeppet genom åren. Exempelvis har man påstått att det inte skulle gå att segla det över öppet hav, utan att skeppet bara var avsett för ceremoniellt bruk och korta roddsträckor på isolerade fjordar, något som bevisligen är lögn, vrövel, ja skitsnack… Moderna rekonstruktioner gjorda av seriösa experimentalarkeologer har gång på gång seglat skeppet på Nordsjön, till exempel – och mellan Norge och Danmark – en resa som kan ta mindre än ett dygn.

Vad man hittat i Osebergsfyndet är hampfrön i en liten läderpåse – tillsammans med andra fröer av nyttoväxter, förutom valnötter, hasselnötter och bär, som också fanns ombord. Hampfrön har inga narkotiska eller medicinska egenskaper överhuvudtaget – särskilt inte industri-hampa, som det rör sig om i det här fallet. Inte heller vallmofrön – som man annars har på brödbullar – har några som helst narkotiska eller medicinska egenskaper, om nu någon trodde det. Cannabis bereds företrädesvis av den vuxna hampa-växtens honplantor (man måste noga skilja hon- från hanplantorna om man alls ska använda växten i detta syfte), och dess insamling var fullkomligt okänd i Nordeuropa. En som däremot beskyllts för att ha intresserat sig mycket för just hampans biologi är George Washington, Amerikas förste President, som av diverse hippies och drogliberaler också ansetts vara haschrökare, fastän det bevisligen är helt felaktigt.  Precis som Vikingarna odlade Washington industri-hampa för rep på sina ägor,  och Oseberg skeppet är faktiskt just ett skepp – och till det kunde hamprep såklart passa bra – annars fick man ju inte lika hållbar rigg och förtöjningslinor..

Det faktum att Osebergs-fyndet, när det hittades, inte hade några hamprep i riggen,  beror antagligen på att hamprepen var värdefulla, och att man förstås begravde skeppet i jorden med ett redan slitet segel, och en rigg, som var mindre hållbar för riktig segling… vilket varje praktiskt sinnad sjöman lätt inser..

Industri-hampa går knappast att använda i berusningssyfte, och utöver det fanns linfrö ombord. Och vad bevisar då det ? Att de båda kvinnorna ombord på skeppet – tolkade som Drottning Åsa av Oseberg och hennes gamla amma – skulle ha varit ”dåliga i magen” och behövde ”linfrö för medicinskt bruk” ? – Nej knappast.

Även blåklint, krapp-rot (som används bla. för att färga tyg och segelduk av linne vackert röd) fanns i fyndet – och alla dessa hasch-flummares ständiga påståenden om att ”jamen hampfröna bara m-å-s-t-e ha använts medicinskt”, och hampan ”måste” ha använts rituellt osv – alltsammans bullshit – det ”måste” det inte alls ! – och alla dessa växter var med just för att de skulle göra nytta och användas som nyttoväxter i livet efter detta – tillsammans med hasselnötterna, valnötterna och bären – som såklart var avsedda som mat – och att förutsätta, att man nödvändigtvis ”måste” ha använt hampan som berusningsmedel duger inte, därför att det är en kemisk omöjlighet. Hampfrön av industrihampa duger inte att berusa sig på, ens om någon skulle ha velat göra det, och det är hela sanningen. Och man blir inte särskilt ”hög” av att försöka bränna en stump hamprep heller.

Ändå kommer diverse fornsedare, idioter, patrask med påståenden somJamen Brising-gamen måste vara en gam, och brising betyder hasch på vår moderna pundar-slang, så det så !Problemet är att det heter Brisinga-men, inget annat – precis som Menglöd är ett heite eller binamn för Freja, och detta betyder ”Havsglans” (som i havets friska och sunda bris, som fördriver haschrök och skumma tankar, för att inte tala om skumma människor !)

Dessa tjackpundare tror som vanligt vad de vill tro, och ser därför vad de vill se – även om de inte tror på rationella förklaringar, och inte har sett något av den moderna vetenskapen…

Jag kommer ihåg min gamle vän och trätobroder Sigge, som en natt förkunnade för mig att:  Vikingarna hade inget brännvin… (hick!) men… om de hade haft brännvin, så skulle de ha druckit massor av brännvin… (hick !) och det bevisar… att jag bara MÅSTE dricka mig full – på brännvin !Så är det ofta. Dagens drogromantiker hittar alltid en ”ursäkt” för att röka på, och gamla alkisar hittar alltid en ursäkt för att fortsätta supa – exempelvis att Bellman, eller någon annan av deras förfäder gjorde så – när verklighetens Bellman var en man, med högst måttliga vanor – annars skulle han ju inte kunnat dikta något, som vi alla förstår…

Låt oss ta ett annat exempel. Man har hittat skal av Kauri-snäckor från Söderhavet på Helgö i Mälaren, samt en keltisk biskopskräkla – men vad bevisar det ? Att invånarna där ”bara måste” ha använt snäckorna för ”rituellt bruk” eller på samma sätt som i Söderhavet, alltså som betalningsmedel ? – Nej, inte alls. Och bevisar den bortrövade kräklan, att man var kristen i 500-talets Sverige ? – Nej – fortfarande helt fel – det finns ingen anledning att dra sådana slutledningar…

I Havamal säger Oden själv – i Erik Brates berömda översättning – om jag inte minns fel, att:

”Ej är ölet så bra som man säger / för människornas ätt / Ty dessmer du dricker / dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen”

och det stämmer förstås också, som vi alla vet.  Jag har redan tagit upp och analyserat Hávamáls nittonde strof i den här bloggen, den där det står:

Haldi-t maðr á keri,

drekki þó at hófi mjöð,

mæli þarft eða þegi,

ókynnis þess

vár þik engi maðr,

at þú gangir snemma at sofa.

 

Eller – i min egen översättning:

”Håll dina män vid karet

Men drick du vid Hovet

själv ditt mjöd.

Tala vad tarvas, eller tig !

Okynnig blir dig ingen man

Om du går tidigt att sova”

Finessen här är förstås, att ”at hofi” också betyder ”efter behov” – vad som finns hov och skäl av, och inte bara vid Gudahovet. En klok och vis hövding låter sina män festa vid behov, men han sätter sig inte ner för att dricka med dem. Han har själv andra och viktigare uppgifter, och den som skall styra sitt skepp och mäns öden, bör gå och lägga sig tidigt, och inte orda mer än nödvändigt om vissa saker. Så är det – och så har det alltid varit. Så gör och så är en klok och förtänksam man.

Inom Nordiska Asa Samfundet har man nu en klar och tydlig policy vad gäller allt bruk av droger. Det var jag, och ingen annan än jag som skrev den, och som fick igenom den som enskild motion – och det var det här. Vi använder inga droger vid våra blot och sammankomster, av vilket slag det än vara må.

För övrigt lägger vi oss inte i någons enskilda liv, utanför Samfundet, men inom det gäller det att skicka sig och uppföra sig så, att man inte dricker mer än vad som höves.

Vad sk ”Forn Sed” och de spridda samfund – med 40-50 personer (i motsats till mer än 1200 andra) som ägnar sig åt sådant, har man inte på 20 år lyckats ena sig om någon policy, och ibland använder man alltså droger ”av religiösa skäl” har vi fått veta – ibland inte, och ibland förnekar man alltsammans, trots flera drogrelaterade incidenter på senare tid.

Det är liksom lite ”häpomsnärp” eller hösomflös om dessa andra samfund, som man säger. Ren hampadänga, med andra ord..

 

En liten sång från läsekretsen…

Från en av mina trogna läsare kommer denna erinran om en vacker svensk visa, som vi kanske borde återpublicera, och sprida över Världen…

 

För erotikens faror, bevara barnen små
Som inte har en aning om hur illa det kan gå
Nej låt dom hoppa hage och leka militär
Och skjuta på varandra med leksaksgevär
Låt barnen kriga lugnt och snällt och glömma allt sexuellt
Som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur
Att vi här i landet har ordning och censur

I Sodom och Gomorra var disciplinen svag
Och den som kritiserade blev hängd samma dag
Poliserna var busar, Borgmästaren en kanalj
Och den som drack mest öl och brännvin fick guldmedalj
Moralen var det uselt med för tiden hade gått ur led
Det syndades båd, natt och dag i ur som i skur
I Sodom och Gomorra fanns där ingen censur

Ivan den förskräcklige han var en märklig man
Han gjorde som han ville – gör om det om ni kan
Han hade vilda vanor – Han ställde höga krav
Och den som kritiserade höggs huvudet utav
Och ingen tordes göra nåt – för Ivan kunde höra nåt
Och han var inte god och tas med när han blev sur
Ivan den förskräcklige var svag för censur

Damer utan kläder ska man inte titta på
Fy skäms på sig medborgare om ni tittar ändå
Det är onaturligt att se en kvinna bar
Det kan man bli förstörd av – den saken är klar

Hon skulle haft på sig något lätt och dansat klassisk rysk balett
Då hade det varit konst och berikat vår kultur
Det här är väl ingen konst !  Censur, Censur!

Kanhända att ni anser att sådant inte stör
Men lita på kritiken den vet vad den gör
Dom ser vad som är bra och tillåtet för publik
Dom ser vad som är dåligt och skriver sen kritik…
Medborgare så fort ni ser att något omoraliskt sker
Eller om ni får syn på nåt som inte är kultur
Vänd blicken bort och blunda och skrik på ren censur!