”De kan icke värja sitt verk”

Idag kom det underliga nyheter från Island, som fått mig att tänka på vad Vilhelm Moberg, vår svenske författare och historiker sa om förfäderna. De döda kan inte längre värja sitt verk eller bevara allt det, som de levde och kämpade för. ”Morgunbladid” berättar om hur man vid återvinningsstationen  utanför ”den goda herdens stormarknad” – tydligen någotslags kristet köpcenter – fann en hel plastkasse full med välbevarade spjutspetsar, pilspetsar, yxblad, svärd, halsband, smyckefragment och glas, allt härrörande från Vikingatiden, okonserverat och i delvis skadat skick, men ändå av så högklassig kvalitet att tidningen berättar om hela fyndet som ”Gripir” eller ”Dyrgripar”.

Arkeologen och specialisten Ármann Guðmundsson vid Islands Nationalmuseum bedyrar att det här är ytterst ovanliga och dyrbara fynd, och vädjar nu via tidningarna att den eller de personer som gjort såhär, och kastat mycket viktiga arkeologiska fynd i soporna ska ge till sig känna, och berätta om hur de kommit över fyndet. Det är viktigt för arkeologerna att veta, för här kan det vara en hel fyndplats som plundrats eller förstörts, exempelvis med metalldetektor och av ”rovgrävare”.

Igår skrev jag själv – ironiskt nog – om ”Skånehammaren” – vars riktiga fyndort inte verkar vara känd, och hur viktigt det är att skydda och bevara de få platser, där Asatro ännu kan utövas.

Sannerligen – man kan känna Tors egen vrede för mycket mindre…

Själv undrar jag vad det kan vara för snedvridna individer som är skyldiga. Uppenbarligen har det ju varit någon som varit intresserad av att plundra eller stjäla, till och med på det avlägsna Island, men som inte haft förstånd att respektera den Nordiska kulturen eller kulturarvet – utan som istället tanklöst lät allt sluta i en jämmerlig sophög. Förra året kunde vi allesammans uppleva hur Bergens Universitetsmuseum blev utsatta för en mycket fräck rånkupp, och hur tusentals av Norges allra värdefullaste Vikingafynd var nära att totalförstöras. Vaktfirman NOKAS hade helt brustit i sin bevakning, och tjuvarna kunde mycket lätt ta sig upp för en byggnadsställning, krossa ett fönster och sen slå sönder montrar och stjäla så mycket de ville ha, eftersom vaktfirman stängt av larmet i museilokalerna.

Det visade sig dock efter ett par månader att det inte var några hatiska fundamentalister eller någon ”globaliserad” stöldliga som låg bakom det, utan helt vanliga knarkare och missbrukare från Bergen-trakten, antagligen influerade av ”forn sed” eller något annat oseriöst. Två tredjedelar av fynden kunde hittas i gamla IKEA-kassar och på annat sätt, men sedan i November-December har inget hörts om hur man fått jobba med att omkonservera, restaurera och ta hand om skatterna.

De döda kan inte värna sina händers verk. Det är VI som måste bevara det.

Den tragiska episoden från Bergen visar, hur illa det kan gå när ett folk glömmer sitt eget arv. I Sverige har utvecklingen gått ännu längre – för som sajten ”Allmogen”, Ola Wong och andra, som vågar vara öppet kritiska emot den av Regeringen Löfvén ledda museipedagogiken och politiken redan har bevisat, så är Sverige ett av de få länder där man systematiskt förstör och skövlar det egna kulturarvet – på order från myndigheterna !

Särskilt har man inriktat sig på att förstöra och förvanska minnet av Asatron, och som arkeologen Johan Runer vid Stockholms länsmuseum, så har man systematiskt och med vilja och avsikt förstört delar av Sveriges kulturarv. Det handlar om att urgamla mynt, vikter, knappar, knivar, ringar och andra föremål tillhörande de forna nordborna ”gallras” vid utgrävningar, det vill säga slängs bort. Just Hedniska och Asatrogna amulettringar, Torshammare och annat har varit de fynd, som man inriktat sig på att ”gallra bort” och förstöra.

– Vad man gör är ju att man slänger vår historia! säger Johan Runer, arkeolog vid Stockholms länsmuseum.

Varför är det just Edsringarna och Torshammarna som ska ”gallras ut” från våra muséer och förstöras ? Kan någon i ansvarig ställning förklara detta ??

Det här är förstås helt oacceptabelt, för att uttrycka mig väldigt milt. ”Sveriges största riksarkiv är den svenska jorden” skrev Vilhelm Moberg i första delen av ”Min svenska historia”. Har länsmuseerna inte råd att konservera alla fornfynd de gräver upp ska de låta bli att gräva i jorden och lämna det jobbet åt framtida generationer som har mer vett bakom pannbenet.

I slutändan är det riksantikvarie Lars Amréus och kulturminister Alice Bah Kunke som idag ansvarar för Sveriges kulturarv, och ”förstörelsen av historien sker under deras skift” som Ola Wong konstaterar.

  •   Daniel Sjöberg, redaktör för ”Projekt Allmogen” 10 Augusti 2017

 

Själv konstaterar jag det hela med en djup suck. Nästan ett helt år har gått, men historieförfalskningen och ”fornsederiet” fortsätter. Man ärar inte de som levt här före oss. Istället vill man förstöra deras händers verk, utrota den inhemska befolkningen och ersätta den med en ny. Asatron blandas upp, och förvandlas under ”Forn Sed Sveriges” ledning till ett dåligt, massmediokert, multi-kulti dominerat New Age skämt.

Jag är äcklad över vad jag sett, goda medborgare.
Äcklad och förbannad – och jag hoppas mina Gudar känner på samma sätt..

One thought on “”De kan icke värja sitt verk”

  1. varken regering eller riksdag har fått mandat att sudda ut fornlämningar.De beter sig som globalisterna som har förstört många kulturer med sina bevis att de funnits.Diktatur kallas det för..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s