Vem stjäl urnorna ? Vem skändar gravarna ??

”Vem vänder vindarna ?” sjöng en viss Eva Dahlgren en gång, men det var visst ganska längesen… Svaret på frågan är naturligtvis regnets herre och Åskans urstarke och för alltid manlige gud Tor, för han ensam kan vända vinden. Inför honom hjälper inga böner och inga klagosånger – för till honom Blotar man – man ber aldrig någonsin, och man ställer sig inte på knä, som en smutsig tiggare eller Svetsar-Pellejöns, som inte vet bättre än ”jamen solidaritet” (med vem då ?) eller ”Vääädegjuund!” eller rent av ”Tredje kööön ähuu buhu #metoo samtyckesparagraaaf !” (ihåligt ekande)

Nu ska det handla om något helt annat, och inte just om Tor, fastän det är Torsdag idag, och dessutom Bellman-dagen, ni vet den kristendomsparodierande poeten, han som rätt ut skrev ”Jag är en hedning” och ”sen Jorden Jofurrs åska rönt” eftersom han mycket väl var ärlig och äkta i sin hedendom. Han visste, att Jofurr var och är ett annat namn eller heite för Thor, och inte alls någon latinsk Jupiter, till exempel.

Våra tidningar är fulla av hemska rötmånadshistorier, kanhända som alltid såhär års. Ta den om de ”falska poliserna” i Ljusdal, till exempel. Om falska poliser nu finns, i just Ljusdal av alla platser, vad kan det bero på, så säg ?

I Ljusdal med omnejd jobbar just nu brandmän och poliser från ett tiotal olika nationer, och då är det kanske inte så konstigt eller oförklarligt, att personer i olika slags uniformer med sällan skådade tjänste-leg som dessutom kanske inte alltid pratar så värst bra svenska är ute och rör sig i terrängen. Kanhända uppträder de inte så försonligt och mjukt och sirligt pimpinett som svenska poliser ibland gör, utan visar sig vara av betydligt mer hårdfört slag – som i andra länder, kanhända främst i Östeuropa.

Tänk efter en smula, som sagt..

Men inte heller detta var ämnet för kvällens betraktelse. Nu skulle det handla om sånt här, som blir allt vanligare och vanligare i ”Mollgan” Johanssons och Stefan Löfvens eget lilla semester-paradis, ni vet det där landet som en gång i tiden brukade kallas för Sverige..

Lokalpressen där jag bor skriver om Agnes Deckel, som fick uppleva hur hennes egen syster Johanna, död vid 27 års ålder, fick sin grav uppgrävd och skändad mitt på Skogskyrkogården i Stockholm, som ju ska vara Världsarv, men UNESCO-skydd och allt. Där – om någonstans, borde man väl kunna vila tryggt och säkert, och njuta av det högst eventuella livet efter detta. Inte ens Kungagravarna i Gamla Uppsala har ett sådant skydd, för det vägrar vår Socialdemokratiska regering att ge dem. Hennes systers askurna stals, helt oförklarligt, utan synbara motiv. Bara den graven, men ingen annans. Varför ? Varför skulle någon vilja göra en människa såpass illa också efter döden, att de skändar hennes grav, och stjäl också själva askan ?

Kyrkogårdens tillförordnade förvaltningschef säger själv, att han aldrig sett något liknande, inte ens på  18 år. Polisen har genast lagt ned fallet, ”i brist på tid” – för att hjälpa de redan döda har dagens svenska Polis förstås inte längre resurser till – inte ens 20 % av de grövsta och slaskigaste gruppvåldtäkterna blir nuförtiden utredda, Regeringens nya fina ”samtyckesparagrafer” och tryckta ”samtyckesformulär” till trots. (ett helt nytt fenomen, okänt före den senaste invandringsvågen, även om Bellman beskriver en scen ”på ett bord – där min bild blev gjord” på Gröna Lund av alla ställen, i sina epistlar.

Ska vi hjälpa en förtvivlad medborgarinna, som nyss (för 14 dagar sedan) förlorat sin egen anförvant ? frågar jag er, retoriskt.

Aldrig en iris, på dessa bleka fält” säger jag…. ”därföre, kom hjälp mg och välv – gravstenen över vår syster”

Sådant här har faktiskt hänt tidigare i sommar, och det händer allt oftare och oftare, trots att de tillförordnade förvaltningscheferna förnekar all kännedom och vetskap om saken. Myndigheterna slår ifrån sig med båda händerna, precis som vanligt, och vanliga medborgare som ni och jag får stå där med gråten i halsen.

Hur var det nu med lilla 11-åriga Ebba Åkerlund, kluven i två delar av Rakmat Akilov, den muslimske fanatikern på Drottninggatan för ett år sen ? Hennes död visades på tv, hon blev en offentlig person utan att hon själv eller hennes föräldrar önskade det — och hennes grav har skändats, om och om igen… Vem har gjort det, tror ni ? Vem skulle ha motiv att göra en sådan sak, mer än gärningsmännen – eller de som sympatiserar med dem, på något dunkelt vis.

Ebbas liv värderades av Regeringen Löfvén till 60 000 kronor, varken mer eller mindre. Det är allt vad ett svenskt barns liv och föräldrarnas sorg är värd – en flykting från Afrika eller Niger däremot (Utrikesminister ”La grosse” Margot wallström ligger redan i förhandlingar om 50 000 sådana, som bara måste bo här) är värd mycket mer än så i EU-bidrag, summan för ett svart liv i motsats till ett vitt, och lite svart människohandel vid sidan om, uppgår till ca 65 000 om inte minnet sviker mig – för EU kan ge bidrag till de nya excesserna. Kostnaden är i verkligheten över 74 000, men för all del – Anges Deckel, föräldrarna Åkerlund och alla vi svenskar får väl som vanligt betala betala och betala för allt det som ”berikar” vår kultur, inklusive de mystiska gravskändningarna.

Har dessa två, sinsemellan olika händelser något samband, och i så fall vad ?

Offren för skändningarna och hatet – som det här är fråga om – var helt olika personer, i helt olika åldrar – den ena blev en offentlig person, den andra inte alls. En vanlig ung kvinna som höll på Hammarby bara, uttryckte sig en smula rakt på Facebook och sociala media, vilket Ebba, 11 år antagligen aldrig hann med så värst mycket av. Men ett har båda dessa offer gemensamt. De är svenskor båda två, blonda, blåögda och ljushåriga. De bär sitt hår obetäckt, och går utan slöja. Sådant lär reta en del numera – ett visst slag av Monoteister, då närmare bestämt. Där har vi ett samband – fast i och för sig kan det vara en helt villkorlig detalj i sammanhanget, man behöver liksom knappast vara Leif GW Persson för att räkna ut, att det inte alls går att bygga en såkallad gärningsmannaprofil på så enkla premisser.

Ärhu host host Väädegjund asså liksom vet ni va…

Låt oss ta flera andra liknande fall, som timat i Slottsskogen i Göteborg, till exempel. En helt annan grupp av personer höll visst sig framme där och förgrep sig på en get, till och med, vad det nu kan bero på. Några som också går runt och kallar sig hedningar, fast de påstås hålla på med sk ”Forn Sed” och vara mycket aktiva i en del naturrerservat typ Nackareservatet, där de arrangerar ”örtvandringar” under en viss ”rådsgydjas” ledning och plockar ”kryddväxter” som det så vackert heter – knappast ”rött vin och pimpinella, men annat röka än tobak” om ni förstår hur jag menar har också nämnts i sammanhanget. Luciferaner, allehanda ”ensamkommande”# små skolpojks-streck – ty dessa söta små gossar är ju så oskyldiga och naiva i sin framtoning ?

Ja, vad ska vi väl tro, käre herr GW ?

Vad ska vi väl tro om korset på skogskyrkogården och riktiga nazister, alltså de som förstörde arkitekten Gunnar Asplunds vision om en griftegård och inte en kyrkogård, för alla trossystem och läror – på sin tid – alltså 1930-talet.

Men – det var ju då det – så vad berodde gravskändningarna på Skogskyrkogården och mitt inne på Adolf Fredriks Kyrkogård i centrala stan på ?

Polisen – äkta och inte falsk, som i Ljusdal – söker just nu upplysningar, så hör av er – ni som vet…

”Bock sång – fast inte alls Bellman – den här gången”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s