Skördeblotet Genomfört…Något om Äpplenas Dis och hennes förvandlingar

Igår inträfade fullmånen i Augusti månad, eller skördemånen, som den heter i den gamla svenska kalendern. Det är ett viktigt datum för alla hedningar, och de flesta av oss brukar inleda vårt Skördeblot vid just precis denna tidpunkt. Jag själv är inget undantag, även om jag firar i tysthet. Idun, äpplenas dis och ungdomens gudinna, anropas också vid det nya året, men med tanke på den ovanligt frikostiga äppelskörd vi har haft just i år, tog jag med henne i mitt blot, och så gjorde även många andra. En rikedom på äpplen betyder vanligen en hård vinter, och eftersom spannmålsskörden i år varit ovanligt dålig, och kor, hästar och alla kreatur haft hård torka och ett svårt oår, samtidigt som Regeringen Löfvéns sista dagar nu utspelas.

Vi kan skänka våra förfäder en tacksamhetens tanke, för allt vad de utstått för att bygga upp det land, vi nu lever i. För dem betydde en dålig skörd och en efterföljande hård vinter detsamma som svält, och hårda tider var i sanning att vänta; ifall vi skulle ha levat på deras tid. Nu importerar vi Egyptisk potatis (vad ska vi egentligen med sådana varor till) och äpplen från Nya Zeeland, samtidigt som vi själva har världens bästa jordmån för just äppel- och potatisodling. Detta påstås vara miljövänligt, och ett visst politiskt parti, som säger sig värna om miljön och till och med bär ordet miljö i sitt namn, gör inte ett enda förbannat dugg för att protestera emot den onödiga importen. Själv bojkottar jag dessa varor, och råder alla mina läsare att göra precis likadant. Köp inte den islamska potatisen !

Frej är äringens främste gud, men Idun, den ungdomliga hälsas av allt fler såhär års. Till och med björnarna på Orsa björnpark får nu del av äpplen, som omtänksamma människor samlat in åt dem, och jag minns mina egna försök med att använda äppelmust som medel för viktreduktion för några år sedan, något som sannerligen inte gick så bra, eftersom ett enda glas äppelmust om dagen faktiskt får dig att ÖKA i vikt, och inta MINSKA – äpplen är faktiskt bland de bästa Nordiska livsmedel vi alls har, och därför är det heller inte så konstigt, att man trodde att de kunde skänka gudarna Evig Ungdom…

Idun och äppelträdet, som jag skildrade henne för en hednisk kalender anno 2015

 

Kristendomen har gjort kvinnan och äpplena till en symbol för ondska och synd, och hela deras religion kännetecknas av ett djupt kvinnoförakt, helt tvärtom emot Asatron, där varje kvinna inom sig har något av asynjornas kraft, och hennes skönhet, moderlighet och sexualitet äras, tillsammans med en mängd andra positiva egenskaper, som ju kvinnorna kan ha i olika hög grad… Hur andra Monoteistiska och Abrahamitiska religioner behandlar sina kvinnor skall vi tala tyst om, och även i Grekland var Eris, tvedräktens gudinna, hon som orsakade det Trojanska Kriget, symboliserad genom en kvinna med ett gyllene äpple. Varför medelhavskulturerna gripits av sådant hat emot just kvinnor med äpplen är svårt att förklara, själva ärar och hedrar vi dem ju, och i äpplet ser vi en symbol för skörden, fruktbarheten och livet…

Alla känner till myten om hur Loke lockade bort Idun ur Asgård, med påföljd att vintern kom och ungdomen och skönheten försvann – samma Indoeuropeiska myt finns i Grekland också, där handlar den om Persefone, som rövades bort av Hades, vilket gjorde att hösten och vintern inträdde. I Nordisk mytologi är Idun dotter till Ivalde, en av de väsen som byggde Midgård, men inget sägs om hennes mor, i Grekland annars Demeter, eller själva åkerbruksgudinnan – så kanhända är Idun en dotter av jorden, eller Gefjon… John Bauer, förresten, illustrerade myten om Idun och Loke såhär:

En hel del konstnärer har tänkt sig Idun som blond, och även jag själv gjorde ett slags fotografisk förstudie – aldrig färdigarbetad utomhus med riktiga kläder – av den lismande och lömske Loke, vid den något naiva och lättlurade Iduns sida. Egentligen hade jag tänkt mig att Loke skulle ha någotslags nazistuniform, medan Idun skulle vara klädd i svensk folkdräkt, vilket skulle gör allt detta till en minst sagt provocerande bild (i alla fall för vissa !) men så roligt blev det aldrig..

Myten om Iduns bortrövande – som av allt att döma är Indoeuropeiskt allmängods, och därför tiotusentals år gammal, är inte den enda i Eddan där Idun nämns. Få känner till Odens Korpgalder, en av de mest svåröversatta kvädena, men hela detta kväde rör Idun, ”fallen ur trädet Yggdrasil” (som i detta fall tänks som ett äppelträd och förvandlat till ett frö, som gror i mullen över vintern – en annan variant på temat med Idun som en fruktbarhetsgudinna.

Dvelr í dölum  dís forvitin, Yggdrasils frá ,aski hnigin; álfa ættar Iðunni hétu Ívalds eldri yngsta barna.

Eller, i min egen översättning:

Dväljs i dalen
frågvisa disen
från Yggdrasils träd
ned fallen,
av Alfers ätt
är Idun
Ivaldes släktes
yngsta barn

Här är att märka att ordet ”Askr” faktiskt betyder träd i allmänhet på norröna, inte specifikt ask, som många tror. Ordet ”förveten” som står i originalet, har nuförtiden fått en dålig klang, och därför översätter jag frågvis, snarare än nyfiken – andra översättare satte redan på 1800-talet in detta ord. Många konstnärer har skildrat Idun genom åren, och det tycks ha uppstått någotslags 1800-talskonvention med att skildra henne plockande äpplen…. Korpgaldern har också inspirerat en hel del musik…

 

 

Här är en variant, mindre lyckad därför att konstnären förfaller helt obekant med hur äppelträd i Norden faktiskt ser ut, och hur äpplen faktiskt växer. Inget verkligt äppeltäd kan ha såhär tjock eller knotig stam…

En mer lyckad, modern ”renritning” av samma motiv syns här ovan – fortfarande tänker sig konstnären Idun som vitklädd och blond, med rosor eller möjligen äppelblom i håret, något som inte alls har stöd i Asatron, men som väl möjligen kan tänkas förekomma i alla fall – Gudarna och Gudinnorna kan som bekant förändra sitt utseende och ålder alldeles efter behag, då de är odödliga, och översinnliga väsen…

Ovanstående variant är kanske mer emblematisk, men ser mer ut som ett slags etikett för någotslags fruktdryck, eller varför inte äppelmust. Man undrar dock, var Iduns andra arm tagit vägen, och varför ungdomsäpplena uppenbarligen måste vara någotslags Transparent Blanche, en äppelsort som är ganska sällsynt numera, men som kommer från det Nordiska området.

I Jugend-konstens årtionde föreställde man sig Idun som såhär:

Den danske serietecknaren Peter Madsen, som försökt popularisera de nordiska myterna för barn, tecknade denna Idun för ett tiotal år sedan. Också ganska konventionell, men klädedräktens färg har här bytts ut mot äppelgrönt, vilket väl är mycket mer naturligt att tänka sig för Idun än just vitt…

Som alla vet är Idun, ungdomens gudinna, gift med Brage, skaldekonstens gud – varför inser varje människa som tänker efter en smula – och Peter Madsen tecknade de båda såhär, vilket är en bättre och vackrare bild än de gängse skildringarna, som i gengäld är ganska få…

Idun i röd och vit klädnad, kanske inspirerad av de danska nationalfärgerna, har man också försökt gestalta fotografiskt…

Lite tveksamt med en motljusbild – men det är inte jag som tagit detta foto för en gångs skull – man skulle ha lagt en upplättningsblixt på ansiktet här..

Ovanstående Idun, i äppelgrönt, är i så fall ett steg framåt – ett otal höstbilder med betoning på skörd och äpplen borde väl vara ganska lätta att skapa…

Annonser

2 tankar om “Skördeblotet Genomfört…Något om Äpplenas Dis och hennes förvandlingar

  1. Hell Oden!
    Jag vill egentligen inte utnyttja denna lilla rad, men varför inte när det gäller liv och död, torka och nöd

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s