Joachim Holmboe Rönneberg träder in i Valhall

Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd..

  • Verner von Heidendstam, ur dikten ”Gustav Frödings jordafärd”

Joachim Holmboe Rönneberg dog igår, vid 99 års ålder. Få nutida svenskar lär känna honom till namnet, men för sina landsmän i Norge var han desdo mera känd. Världen kommer ihåg honom som den siste av ”Hjältarna från Telemarken” eller det team av 14 norrmän med Engelsk soldatutbildning, som sprängde tyskarnas Tungvattenanläggning i Vemork, Rjukandalen och därmed förhindrade framställningen av en tysk atombomb under Andra Världskriget. Sammanlagt fälldes inte mindre än 4 olika team commandosoldater, men ett slogs ut kort efter landningen, och man får heller inte glömma sänkningen av färjan SF Hydro, med de sista 15 000 litrarna tungt vatten ombord, som utfördes av Knut Haukelid, en annan motståndsman som agerade helt ensam. Även om inte allt deuteriumvatten ombord på färjan var av högsta kvalitet, var det faktiskt Haukelid som slutgiltigt omöjliggjorde en tysk atombombs existens.

 

Vemorks vattenkraftverk och tungvattenfabrik år 1943 – Norrmännen tog sig in i fabriken genom den skarpa ravinen till höger i bild, som lämnats obevakad så när som på två vaktposter på en bro över den.

Joachim Holmboe Ronneberg, som var 23 år när detta hände; var hela sitt liv av den meningen att detta ingalunda var det farligaste dåd han utfört, och dessutom var han helt omedveten om innebörden av sitt uppdrag, när det väl utfördes. Långt svårare var den 14 dagar och mer än 200 km långa flykten som 5 man utförde in på svenskt territorium, och han slogs in i det sista i Norge ända tills januari 1945, då han ledde sprängningen av Stuguflotens järnvägsbro med 130 kg sprängmedel. Efter kriget blev han programledare vid NRK, och bidrog ända in till 70 års ålder att sprida saklig och korrekt information om Norge under andra världskriget till sina landsmän, en viktig gärning även den.

Holmboe Rönneberg som ung löjtnant, 1943

Andra deltagare i Telemarksoperationen, som företaget emot Rjukan senare kommit att kallas, blev ovanligt långlivade även de. Birger Stromsheim, som var 31 år gammal vid aktionen, dog år 2012 vid 101 års ålder. I den kända krigsfilmen ”Hjältarna från Telemarken” (1965) finns varken Stromsheim eller Holmboe Ronneberg med alls, trots att filmens manusförfattare faktiskt intervjuade Knut Haukelid om hur det hela hade gått till.

Kirk Douglas i filmatiseringen av Rjukan-räden var långt äldre och en helt annan person av den rollkaraktär han skulle spela

Joachim Holmboe Rönneberg som 99 år gammal

Själva förklarade både Holmboe Rönneberg och Stromsheim ”Hjältarna från Telemarken” som en av de minst sanna filmer som någonsin skapats, med de sämsta porträtt som alls fanns. ”Vi hade flax” eller ”tur” var deras enda förklaring till hur de alls lyckats med uppdraget, och eftersom de båda två var de sista överlevande av de fyra som gick in i Rjukan-fabriken, talar nog allt för att de hade rätt, i all sin blygsamhet.

Tungt vatten från Norsk Hydro – då som nu en dyrbar produkt

 

Själv minns jag Allan Mann – en annan legendar från andra världskrigets Norge, som jag haft lyckan att tala med. Jag har skrivit om just honom i den här bloggen, till och med; och erinrar mig hur han som fåordig närkampsinstruktör på sin ålderdom kunde säga ”Jag mötte en tysk i den där järnvägstunneln… och äääh !… när jag sen kom ut…” varvid åhörarna förstås avbröt hans skildring från Narvik, 1940 med att fråga vad som hände med just den där tysken ”äääh! det vill ni nog inte veta i alla fall…” sa Allan Mann, och log knipslugt. Den, som sett samme instruktör hantera snara eller kniv, behövde förstås inte ställa några fler frågor.

Nu har Joachim Holmboe Rönneberg lämnat oss, och han är ibland de sista av sin generation. Nya krig kommer säkert att följa i de gamlas spår – för det finns alltid något som är värt att kämpa för, och människor det är värt att kämpa emot – händelserna på Utöya och Islamisternas dåd mitt på Drottninggatan i Stockholm bevisar detta bortom varje form av tvivel – och som alla män som kämpat väl och gjort långt mer än vad plikten kräver, kommer Joachim Holmboe Rönneberg att träda över Bifrosts valv – en bro inga sprängämnen i Världen kan knäcka – och in i Valhall, om Makterna ger honom den nåden. Så är min övertygelse, och detta är min tro.

Vem som kommer till Valhall bestäms av en högre makt, eller de som korar Valen, och inte oss människor; vilket är viktigt att ha i minnet. Men oberoende av vilken sida man tillhört, eller vilken fana och symbol man burit i livet, kommer de tappraste och bästa av varje nation ändå dit. Och minnet över ett väl levt liv, ska bestå – liksom minnet av ovanliga, men avgörande insatser för en hel Värld.

 

 

Annonser

6 tankar om “Joachim Holmboe Rönneberg träder in i Valhall

  1. Hade du inte en gammal post ”Vem får-komma till Valhall”? Något om att bara de som faller i strid kan komma till Valhall?

    Gilla

    • Jo, så är det – och så står det ju i Eddan. Men gudarna och makterna har nog det sista ordet, och jag tror att den man det är fråga om här, gjort en såpass stor insats genom att stoppa atombombsframställningen, att de nog uppmärksammar honom…

      Gilla

  2. Min egen åsikt är att i så fall är modet i många av hans andra handlingar större och mer välförtjänt att prisas. Att detta specifika dåd kanske hade störst påverkan var knappast hans förtjänst.

    Gilla

    • Tack för en insiktsfull kommentar. Så är det väl ofta. Vad vi kallar slumpen eller ödet har en rätt stor betydelse, även på krigföring eller militära operationer… Man undrar vad en något större kuling skulle betytt för Normandie-invasionen, till exempel, eller hur det skulle gått om den första krigsvintern för tyskarna i Ryssland inte varit lika hård – eller vad som hänt, ifall Motståndsgrupperna vid Rjukan hade synts nere i den ravin de gick fram mot kraftverket genom… Men – historien tog en annan väg, och det här blir hypotetiska frågor vi inte får veta svaret på..

      Gilla

      • Frågan blir då, iaf i min mening, om det är utkomsten eller handlingen i sig som är värdig.

        Gilla

      • Det är ett intressant, moralfilosofiskt spörsmål. Är en handling god i sig, eller är den god, därför att den har ett gott resultat ? Det kan man fundera mycket på, men själv skulle jag säga att en handling k-a-n bedöma som god, eller samhällsnyttig, så att säga – både i sig själv, eller därför att den för till ett gott resultat, även om det inte är detsamma som att säga, att ”ändamålet alltid helgar medlen” som Jesuiterna gör. Och hur skulle en högre makt, ifall vi räknar med en sådan, bedöma mänskliga handlingar ??

        Förmodligen skulle jag tro, att resultatet på något sätt räknas, jämsides med de handlingar, som ledde dit – och att båda faktorerna har betydelse i slutändan – men att resultatet ändå väger tyngst…Summan av en människas liv och gärningar är inte lätt att utröna. Vem kan egentligen bedöma detta rätt ?

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s