I Höknedans tid… (”Im Westen, Nicht Neues !”)

Var äro de bröder gångna,
och spelemän ?
I dalen sade man mig,
att de lever än…

– Ur en dikt av Nils Ferlin

Med er har jag suttit vid flamman
i skogen vid hemlig bivack
innan fronten slutligen bröt samman
med er jag ur fältflaskan drack.

Med er har i elden jag stirrat
i drömmar, när natten blev lång
med er har jag biltog irrat
För er är alltjämt min sång

– En smula fritt efter Bertel Gripenberg, ”Till slagna vapenbröder”

Storm och Vinter i den svenska skogen – En härlig tid – för den som förstår att utnyttja den på rätt sätt !

När detta skrivs infaller den natt som kallades Höknedan, och som enligt gammal hävd och Asatro inledde Julens tid, allt enligt mina Värmländska sagesmän i Edaskogarna. I Isländska Sagor talas också mycket om Höknätterna, men efter 940, när det kristna inflytandet hade börjat sprida sig över Norge och de gamla kalendrarna ändrades, menade man vanligen att Höknätterna skulle infalla kring den 24-25 December, och att de skulle vara flera till antalet. Höknedanet, dock, är det sista nedanet innan Julen, då vintern inleds och snön börjar komma – i alla fall i Mellersta Sverige.

Stor förvirring råder fortfarande kring detta, liksom hos alla dem, som inte ens förstår skillnaden mellan Julblot och Midvinterblot, för detta är två olika saker. Borta i USA fortsätter just idag också debatten om Loke, Trump och alltihop, men nu med ett inhopp från vänster av en viss Mr John T Mainer, som vi också känner sedan tidigare och vars hemvist i det liberala lägret – där vi själva står – nog också är klar, även om han inte alltid tar till det formliga skyfall av politiskt korrekta floskler som någonsin Herr Doktor Professor Seigfried. Jag är trött på dem, riktigt överdjävla trött, dessa amerikaner -angående debatten om Frejas högst eventuella objektifiering, eller hur det nu var – för vem är Freja utom den kraft, som själv av fri vilja genomför detta, liksom andra gudar och makter genomför andra saker ?

Här hemma tjuter stormen kring mitt hus, likt Metros och Dagens Nyheters sjuka journalister. Hatets apostlar ryter därute, i takt med den tilltagande vinden och snöyran, som stadigt tillväxer. Roderlöst, Ansvarslöst och Regeringslöst driver mitt Svitjod fritt för vinden, som vi alla vet. Garderoben på min balkong rasar ihop, och vinden biter tag i de gröna presenningsflikarna därute. Jag erinrar mig Frans G Bengtssons gamla essä om Vintermänniskan, kontra Värmeledningsmänniskan (som nog ingen av er har läst) och vad den egentligen innebär. I morgon är det jag som gör mig en ny förrådskista, höjer upp den en bit över betongdäcket för råttornas skull (vi har råttor ända uppe på 16:e våningen här också, tvåbenta såväl som fyrbenta, stora feta exemplar !) och tejpar ihop mina presenningar med silvertejp, innan jag slår några varv manillarep och sk ”helikopter-snöre” runt dem.

Höknedan – som i år sammanfaller med Dagen Anders – så det kan braska eller slaska…

Men åter till Mr Mainer – vars rötter finns inom de ömkliga och spridda resterna av ”Ring of Throth” som han fortfarande företräder. Sannerligen, jag tycker om honom – även om han just nu är influerad av Professor Seigfrieds svada, och lägger ut texten för oss om ”Lokeans” kontra ”Nokeans” på ett ganska överflödigt sätt. Visst, i USA finns de massor av personer som hela tiden bekänner sig till Loke, men också de som tvärt avstår från honom. Han har aldrig varit dyrkad här i Norden, inte som någon gud; men hans insatser för gudarna och såsom primus motor i Världsordningen har haft sin betydelse ändå, och därvidlag har Mr Mainer alldeles rätt. Inte minst står Loke för humorn, som vi alla vet, den undflyende distansen och ibland också själva hånskrattet, alltsammans saker som fortfarande är högst nödvändiga i en tid som vår.

Jag firar inte Loke, jag höjer inte ett horn för honommen jag sätter ut ännu en skål med gröt bakom husknuten, ty helt objuden kommer han ändå inte att vara, Laufeys och Farbautis namnkunnige son. In i stugan må han väl komma om han vill, med stormen och snön som yr förbi därute, och visst är det sant att Oden såg honom som en broder, och så gjorde också Tor på sina färder i österled, och därför skall jag – när Julen väl kommer – blota av skinka och korv samt kanhända av också mitt eget blod till Loke. Jag har ganska ofta sett det rinna på sista tiden, nämligen, även om skadorna är rätt små.

Mr Mainer är nämligen ingen stads-hedning, utan en landsbygdsbo i själ och hjärta. Det är jag också, fastän jag för min del råkar bo i utkanten av en storstad. För min del skulle Mr Mainer likaväl kunna vara min landsman, eller född i Grycksbo som något annat  Han är väl påläst, skriver relativt sällan men i alla fall välformulerat, och behärskar skrivandets hantverk utan att vara lika plump eller dum som tiotusentals andra, och även därför finner han stor nåd i mina ögon.  Han har också ett visst förflutet, tycker jag mig märka, och jag tycker mig känna igen hos vilka, eller hos vem – och vilka erfarenheter han kan ha bakom sig. Just därför tar jag honom till mitt hjärta i alla fall – liksom Josh och de andra i ”The Open Halls Project” som jag också skrivit om, likaväl som jag omnämnt Ring of Trothpå den tiden vi alls hörde talas om dem, det vill säga. Men – det var länge sen – och var är väl den snö, som föll i fjol ?

”En bok, som meriterar att läsas” – ”Motståndets estetik”

Mitt förtroende är mycket lätt att vinna, men ännu lättare att totalförstöra, och i grund rasera. Med tiden har jag också blivit svår att lura, svår att övertyga.

Så fungerar jag själv som Asatroende och Hedning. Jag dömer ingen på förhand, men efter deras handlingar; och försöker se till deras ljusaste och bästa sidor, särskilt när de kommer fram i skrift. Amerikansk ”Asatru” och vad som finns på andra sidan Atlanten ger jag inte mycket för, i gemen – men det är ju sin sak, och har inte med det generella betraktelsesättet att göra. ”Många äro komna, men få äro kallade” – jag har sagt det till er förr, även om det är ett kristet citat från början, och jag säger det nu igen, i den tilltagande stormens och Höknätternas tid. Eftersom det ju är den 30 November idag firar vissa Satans halvfigurer Karl XII i Kungsträdgården av alla platser, men det är heller inte något jag någonsin skulle fira själv, lika lite som jag blotar åt någon Loke.

Varför överhuvudtaget fira den sämste regent vi någonsin haft, vid sidan av Gustav II Adolf – som vi firade den 6 November – eller Karl XI, eller för den delen Gustav Vasa och Karl IX ? Dagens Nyheter, som idag bland annat sysselsätter sig med saker som yttre och inre ballistik, kavitetsmätningar och blymängder i vissa prov, borde kanske ge ämnet till någon bland denna motbjudande blaskas mer sakliga skribenter. Helmersons kria för dagen står mig också upp i halsen, helt osaklig som den är, och helt utan den källkritik han själv efterlyser; föga bättre än Maja Hagermans sedvanliga historieförfalskning, förenkling och verbala hatspyor.

Firar jag någon alls just idag, under Höknätterna, så är det inga kungar, inga Gudar, utan  människor jag själv lärt känna, och som fortfarande betyder något för mig, därför att jag lärt mig att lita på dem, på flera sätt än ett, och det görs inte via en dataskärm, eller några enstaka blot, diskussionsaftnar, krogbesök eller ens enstaka utomhusvistelser i snö och kyla, för här nöjer vi oss sannerligen inte med ”enstaka”.

Jag tänker på min gamle vän Janne från Finland och Nylandsbrigadens Pionjärer, om ni nu ens vet vad det är för ett härke, och vad de gör. 6 November i år var som alltid ”Svenska Dagen” och en dag för det svenska språket i Finland, och snart kan vi också fira Frihetsdagen, som vi båda gör varje år. Jag tänker på en annan god vän, som återfinns i en bok av Jimmy Juhlin Alftberg, utgiven på Folkminnesförlaget, eftersom sifferkombinationen BA 01 också blivit ett folkminne, trots att hans efternamn ändrats av honom själv sedan dess. Jag ska inte säga hur det gick för honom, men han genomlevde en svår tioårsperiod efteråt – för så lång tid tog det, innan han ens kom hem på allvar från den resan.

Jag tänker än mer på en annan kollega, som pensionerade sig tidigare under hösten. Han skriver sina egna artiklar och bloggar liksom jag, men hans problem började sedan han förlorade sin ende son i en olycka, sägs det. Olyckor finns av mångahanda slag, som bekant; och en del av dem visar sig vara något helt annat än tillfälliga händelser, trots vad man skriver i de svenska tidningarna, för där möter ju oss bara lögner, lögner och åter lögner, precis som vanligt. En annan kollega någonstans hånskrattade alltid – som Loke – särskilt när man i pressen nämnde ”Operation Artemis” och uttalade sig om dess resultat, inte minst därför att han själv varit med om de händelser, som DN beljög och förfalskade. Han försvann till USA, efter att tyst och stilla ha placerat en tomhylsa av något slag i mitt arbetsrum, på ett ställe jag inte omedelbart skulle notera, förstås – och detta var nu i dagarna för över tio år sedan. Den sista gången jag hörde honom skratta, slog skrattet faktiskt över, och fastnade i halsen på honom – och han kunde vara tyst i veckor, om det ville sig.

Angående mannen, som miste sin ende son, så bor han fortfarande ute i en liten stuga, nära ett skjutfält någonstans nära huvudstaden. Där finns ingen el och knappt något vatten, men han har själv riggat en hemmagjord dusch, och eldar med ved därute – för sig själv och katterna, som han ännu har många av. De säger att när det var som värst för honom och när han sålde sin sista stadslägenhet någonsin, hittade man en död, till hälften mumifierad katt bakom hans vardagsrumssoffa. Inte en hund begraven alltså, men en katt – och vi kände honom alla väl. Under sitt sista arbetsår ville han återuppleva sin ungdoms orienteringstävlingar – det var så han inledde sin karriär, men fann att hans knän blivit förstörda och ådrog sig flera skador, som han nu haft i över ett år och som ännu inte läkt. Frågan är väl om de alls kommer att läkas, men honom ämnar jag besöka i Jul, för att överlämna en gåva – bestående av mat och kläder.

Jag hjälper mina landsmän nämligen, varifrån de än må komma; och kanhända Mr Mainer med, om det kniper.

Inga EU migranter. Inga kriminella. Inga skrålande fähundar vid Karl XII:s staty, och vad Erik Helmersons tankar om den svenska Julen angår, så skulle jag spotta honom mitt i ansiktet med en stor, fet loska; om bara jag kunde – för sådana som han vet nog inte vad själva begreppet ”Jul” innebär…

Det finns tillfälliga bekantskaper, ser ni – men verklig lojalitet, det är något annat.

Troth, som vissa plägar kalla det – men även där, så tvivlar jag faktiskt rörande vissa personer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vinden viner fortfarande därute, och det har redan blivit natt. Det stora mörkret höjer sig, och inget hörs förutom grannarnas ständiga gräl på ett språk jag inte förstår, och ventilationssystemets stilla susande, likt råttors steg i mörkret. Men, det gör ingenting. De svårläkta såren på vänster fot är bättre, min förkylning går över och jag blöder inte längre näsblod för tillfället. Förorten är lugn, trots nya narkotikafynd i trapphuset och nya ”ensamkommande” som förlagt sin försäljning utanför kvarterskrogen. Vad vi har av ”law enforcement” i Landet Löfvén, huvudstaden nordvästra sektorn har redan varit här, efter att ännu en god vän någonstans tillkallat dem, påpassligt nog vill säga.

Nu är Höknedans tid – i morgon kommer något annat, och sedan är det dags för Ullsblotet. Men – allt har sin tid…

Annonser

Hedniska Tankars Runkurs (del 14) Algiz eller Elhaz

Runan Algiz betecknade från början ett tonande S-ljud, eller närmast ett Z, och kanhända skrevs den som ”Elhaz” på gotiska. När det 24-typiga, urnordiska runalfabetet började ersättas av den yngre, 16-typiga runraden någon gång under 600-700 talen fick den heta Jalkr istället, och fick beteckna ett J-ljud. I England, där man ju använde det anglosaxiska runalfabetet, hände det att man vände runtecknet upp och ned, men hela tiden var man medveten om dess esoteriska betydelse och ursprung.

Runan har – kort och gott – alltid stått för djuret Älg -och det är vad Algiz och Elhaz betyder, eller en gång betydde. Den ser faktiskt ut som ett stiliserat älghuvud, med hornkronan sedd framifrån. Jämför med staden Östersunds sentida vapensköld.

Älgen, världens största hjortdjur; hade stor betydelse för nordborna och är och var ett karaktärsdjur just i Sverige. I överförd bemärkelse har runan kommit att stå för styrka, hälsa, kraft och skydd – egenskaper som vi fortfarande nog kan associera till älgar. Redan på Nämforsens hällristningar möter oss stiliserade älgar och människofigurer i mängd, och man har talat om ”jaktmagi”

Den här Nämforsen-ristningen till exempel, har blivit tolkad som en dansande kvinna ovanpå en älgs rygg, med en trumma i handen, och något som förefaller vara en hund eller en björn vid sin sida. Idén bakom konstverket är tydlig, och rymmer redan Jalkr-runans symbolik, långt före uppfinningen av skriften. Älgen står för livskraft, hälsa och energi, men också för skydd…

Alunda-älgen – ett ceremoniellt yxhuvud, gjord i Finländsk grönsten redan under yngre stenåldern, ska vara importerad till Uppland ifrån Karelen, har man sagt. Samma lätt förståeliga symbolik råder även där. Hövdingen bär älgen i sin hand, till tecken att han beskyddar och ger föda åt de sina. Yxan är både vapen, redskap och ett starkt skydd på samma gång.  Nu förvaras älgyxan på Historiska Muséet i Stockholm, och anses vara en av de viktigaste konstverken från svensk förhistoria överhuvudtaget. Också idag möter oss smått magiska älgar eller älg-individer i Sverige, som på sitt sätt faktiskt tyder på att Jalkr-runans kraft är helt oförminskad, och lika stark som någonsin i forntiden… I Eda Kommun i Värmland har självaste kommunalrådet Hans Nilsson dokumenterat en sällsynt Vit älg, som blivit symbol för hela kommunen – och även andra vita älgar lär i stor omfattning ha skådats där...

Filmer har visats på SVT. Forskare har besökt platsen, och konstaterat att Edas vita älgar inte är albinos, utan genetiskt sett helt normala djur, förutom ett anlag för Leucism, eller helvit färg. Men alla svenskar, som ser ett djur som det här; kan nog inte undgå att associera till sagans och mytens värld. Älgen står där, som ett fabeldjur i skymningen. Och kanske väntar vi oss nästan, att Huldran, ”Lussibruden” eller Freja, Skade eller någon av de andra gudinnorna ska dyka upp och kora denna älg som sitt riddjur. Sedermera har Ferdinand, som den ursprungliga vita älgtjuren från 2017 kallades, rapporterats försvunnen. P4 har sänt dokumentärprogram på radio i fallet – och sådant kan bara hända i Sverige, där människor och älgar nästan alltid levt sida vid sida, och i symbios.

Just idag rapporterades det i media, att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen anser, att fler älgar måste skjutas och jagas. Människan har själv skapat idealiska förutsättningar för älgen, genom sitt moderna skogsbruk med ”föryngringsytor” och kalhyggen, där älgen förökar sig och trivs. Men för många älgar leder till fler viltolyckor, och död och skada för både människa och älg. Älgen är – vilket man också visste i gamla tider – ett villebråd som rovdjur som varg eller björn sällan rår på. En älg kan springa i timtal, eller rättare sagt älga – alla sanna svenskar vet vad som menas med detta verb, som beskriver älgens rörelsemönster – ordet saknas helt utanför de nordiska språken, och en älg springer inte, hoppar inte, skuttar inte – den just älgar, eller möjligen skrider fram, men det är också allt. Vargflockar kan jaga den i hela nätter och dagar, men älgen klarar sig oftast ändå. Älgen är en individ, ett ensamdjur – den uppträder ibland i familjegrupper, men älgtjuren är oftast ensam. Också det passar in med den nordiska och svenska karaktären – man kan inte tänka sig älgen utan svensken, eller svensken utan älgen (mer om älgar kan ni läsa under rubriken ”I Naturen” här ovan)

Myskoxar kan vända sig med hornen utåt, och bilda en ogenomtränglig försvarsmur, som inga vargar, hundrackor eller andra bestar kan rå på. ”White trash” göre sig icke besvär. Älgar har setts visa samma beteende, och ganska tidigt i historien – från 500-talet och framåt, skapade Nordborna det skyddstecken, som kallas ”Aegishjalmr” – skräckhjälmen (Aegi är ett helt annat ord med helt annan historia än Algiz) och som ursprungligen bestod av fyra stycken Algiz-runor, med hornen vända utåt…

Senare i historien – och i 1600-talets isländska svartkonstböcker, antog samma tecken mer invecklade och fantasifulla former – det fanns ju inga älgar på Island, och nu hade man glömt bort symbolens sanna ursprung – men den användes ändå som ett tecken för gudarnas och makternas beskydd.

Om nu runan Yr (en idegranskvist) stod för växtriket, och runan Pertha (en sten, eller en behållare) stod för mineralriket, så förstår vi också, att Jalkr står för djurriket, och att denna tolfte, trettonde och fjortonde runa bildade en logisk sekvens av symboler – de var visst inte ordnade av en slump, utan med en systematisk tanke bakom. Men inte nog med det. De gamla nordborna trodde också på Älgfrodar, ett slags blandväsen mellan människa och älg, säger en del – eller män med älgens vighet och styrka. Då som nu händer det att jägare dricker älgens hjärteblod, för att få hans styrka och livskraft – särskilt samerna anser att det är hälosamt ! och hela symboliken med älgen, och älgrunan som en hälso- och kraftsymbol, ligger i öppen dag – det är fortfarande mycket lätt för envar älgjägare eller människor som umgåtts med älg, att ta till sig den eviga, oförstörbara, för alla tider oföränderliga symbolen – och få del av Jalkrs magi..

Liv respektive död. Även en helt vanlig posttjänsteman kan som synes ha tydliga ”livsrunor” och ”dödsrunor” på sin gravsten. Kränker det någon ?

I Tyskland är det i alla fall helt legalt.. denna gravsten är från 1960-talet

 

I Tyskland har man på 17-1800 talet använt Jalkr eller Algiz på korsvirkeshus, både som en lyckobringande symbol och för att tala om när huset varit byggt. Denna vana – alltså Jalkr-runor försedda med datum – trängde under det tidiga 1900-talet ut även på gravstenar och kyrkogårdar – och som ni kan se,är det ännu så i dagens Tyskland, här och där. En uppåtvänd Jalkr runa betyder födelsedatum, en nedåtvänd döds-datum. En del fanatiska och run-hatande kristna har sagt, att detta skulle vara något som nazisterna hittat på, och påstått en massa om att ”Jalkr runan skulle vara politiskt belastad” och så vidare. Till och med det faktum att den förekommit på apoteksskyltar, även på 1960-talet (då Tyskland nog knappast var något nazistiskt land, om vi inte räknar gamla DDR förstås) har av dessa anonyma ”hatare” använts som ”bevis”.

Men vad bevisar det ?

Att en Jalkr-runa finns på en läkemedels-etikett idag, eller på en apoteks-skylt, har faktiskt inte ett enda dugg med några nazister att göra. Snarare kan man i så fall säga, att det tyder på Jalkr-runans gamla koppling till liv och hälsa…

Fredsrörelsens ”peace-märke” – också från 1960-talet – har av vissa runologer tolkats som dödens symbol, inskriven i en cirkel – vilket den ju också är. Eller – en upp och nedvänd Jalkr, plus en Is-runa – ibland kanske ansedd som den mest olycksbådande runan av alla..

Inom parantes skall här sägas, att det egentligen inte finns några ”upp och nedvända runor” som många tror – utom då det gäller Jalkr och några runor till.

Jag har tidigare gått igenom hur smarta amerikanska affärsmän förfalskade hela den äldre runraden, och försökte göra ett slag ”Tarot” eller spå-kortlek av den, vilket den aldrig var och aldrig har varit. Särskilt den judiske bokförläggaren Ralph Blum i New York, som trodde att ”runestones” eller ”runstenar” skulle se ut såhär är ansvarig för hela bluffen med att man skulle dragit runor en och en, och tagit tydor av dem – något som inte alls förekom i forntiden. För det har vi rikhaltiga indicier och bevis, både från Cornelius Tacitus och andra källor, där runor för första gången nämns.

NEJ – tvärtemot vad diverse snurriga ”fornsedare” och run-profeter i USA sprider ut på nätet, så ser inga ”Runstenar” ut såhär….

 

Utan såhär….

Runor har alltid varit skrivtecken i första hand, symboler eller magiska tecken i andra hand. Deras esoteriska användning har antagligen aldrig varit till för gemene man, utan endast för de invigda. Och som ni ser blir en Is-runa, en Bjarka-runa och en Ing-runa (till exempel !) inte alls annorlunda, om man vänder upp och ned på dem. Ifall ni inte tror mig, kan ni ju vända hela dataskärmen upp och ned nu, eller ställa er på huvudet kanske, så ser ni bättre… Inte heller Gifu-runan (formad som ett X) blir annorlunda om man vänder upp och ned på den, förty den ser fortfarande ut som ett X… Förstår ni vad jag menar ? Och – som vi också ser – Eiwaz eller Yr blir upp och ned till ett S eller en Sol-runa…

Därför finns det alltså inga ”upp och nedvända” runor med negativa betydelser, ungefär som Tarockens-kort i spå-kortlekarna. Undantaget Jalkr – rättvänd för födelse, nedåtvänd för död – fanns det ingen sådan symbolik, utan det är bogus, ”hitte-på”, new age och knäppskalle-fantasier, alltsammans

Som vi ser kan dock en runslinga stå upp och ned eller lodrätt på en sten, däremot, men då finns det alltid en rättvänd läsriktning, så det var en annan sak..

Numerologiskt sett utgör Jalkr Frejas wynjoruna eller gammanrunan (med talvärdet sju)  gånger två, det demoniska tursatalet, och slutsatsen blir då en runa som är stark i sig själv, glad inåt men står för försvar och kraftansträngning utåt, vilket motsvarar den ståtliga älgtjurens sätt att vara.

Man har också försökt koppla den till ett förmodat urgermanska ord algis, som skulle betyda svan, och valkyriorna, skyddsgudomligheter också de, ibland i svangestalt.

 

Stadhagaldern eller runställninngen för Algis är att stå med armarna snett uppsträckta i luften, och benen tätt tillsammans, erinrande om Bifrosts bro i skyn eller en anropsställning av det högre, och man har kallat den en hugruna.(Bif-röst eller rist, alltså den bävande vägen, har inget med bin eller frost att göra. Ni MÅSTE lära er ordens korrekta ursprung – det finns inga genvägar !) Alghs, -als erinrar också om det gamla ortnamnsledet – al för helig plats, helig lund eller liknande, som i Fröjal, Sala med flera ortnamn, och det finns forskare som vill se en koppling här, liksom till det rödbarkiga alträdet – albark ger ju röd färg att färga runor med, och den röda färgen står för blod och liv, som hos älgen, det stora djuret som alltid varit svenskarnas största jaktbyte och en omistlig del i vår huvudsakliga föda.

En upprättstående och en nedåtgående jalkr-runa bildar en hagal-runa, och där hagel står för det kosmiska, står jalkr kanske för livet i kosmos, animaliskt liv, har man tänkt sig. Freyja Ashwynn har kallat den för en Heimdalsruna, vilket kan stämma vad gäller kopplingen till Bifrost, och den kan också användas i läkedomsmagi, vilket jag inte lär ut. Helmut Arnz och andra tyska runmagiker har sett hällristningarnas bilder av män med uppresta händer som en början till Jalkr-tecknet, och spekulerat om Ashwinns, de gudomliga tvillingar som nämns redan i Rigveda, kanske också ursprunget till Asarna, som bärare av runans dualism och skyddskraft. Sigdrifas hymn om läkehänder i Sigdrifumal har också nämnts i detta sammanhang, liksom Odens fjortonde galder i runatal havamals, där han talar om att han med hjälp av den galdern kan tälja Asar och Alfer alla, vilket Agrell ansåg syfta på zodiakens krets, eller de tolv stora Asarna. Hursomhelst är Algiz en av de kraftigaste skydds- och läkedomsrunorna, tillika en livsruna, och bör hållas i minnet för all skyddsmagi.

Göm dig i stugan – Du har fått flugan: ”Skall TRUMP liknas vid LOKE ? Skall LOKE liknas vid TRUMP ??”

En hemsk debatt rasar just nu i amerikansk Asatro, eller som man säger over there (men tusan inte här !): Asatru. Det är den kände professorn och akademikern Karl E H Seigfried (jo, han stavar sig så) vid The University of Chicago annars bekant som utgivaren bakom den högkvalitativa ”The Norse Mythology Blog” som hamnat i centrum för vad som verkar vara ännu ett segslitet gräl, sedan han tagit sig före att publicera en artikel betitlad ”Loki in the White House” uti likaledes ökända eller välkända ”The Wild Hunt”, en hednisk nyhetssajt som annars drivs av ett antal judiska akademiker på en känd advokatbyrå i New York, som mestadels skriver om wicca, allsköns new age och andra ämnen, och som har en åtskilligt liberal hållning till det mesta här i Världen, sanningen inte minst.

Visste ni att Marvel Comix redan 2016 lät Loke kandidera till jobbet som USA:s president, under parollen ”Why choose any lesser evil ?”

Man skall vara medveten om att vad man kallar ”liberals” i USA är detsamma som vänstern här hos oss, samt att det vi kallar ”Asatro” här i Sverige har ytterst lite eller rättare sagt nästan inget alls med den sk ”Asatru” som praktiseras i USA att göra och liksom osökt och av en ren tillfällighet publicerade förstås SvD eller Svenska Dagbladet så sent som igår en artikel som de kallar ”En Rasande Analys av USA:s Andliga Klimat” signerad Merete Mazzarella. I den citeras flitigt en dam vid namn Rebecca Solnit, som tydligen byggt en hel litterär karriär på att likna just Donald Trump vid den kristne Djävulen eller Satan, och som dessutom kallat honom ”Världens mest hånade man i sina essäer.

Jag har förresten länge märkt, att svenska dagstidningar (ingen nämnd, och ingen glömd, men SvD finns med ibland patrasket, sorgligt nog) tagit efter min blogg, och liksom av en händelse, dag efter dag, flyktigt berör ämnen som jag också penetrerat, artiklar jag läst osv. Jag har också sett ett flertal intrångsförsök, förövade emot min internet-leverantörs servrar den senaste tiden, kära SvD och slutar ni inte med era smutsmetoder, så kommer ni en vacker dag bli ställda inför Särimner. Jag hoppas ni förstår vad det innebär, och vad som i så fall snabbt kan bli följden, Loke eller ej…

Nåja.

Tradjazz anyone ? Ja, det kan väl inte skada…

Karl E H Seigfried – som på fritiden är jazzmusiker – var inte alls först med att jämföra Loke med Trump, eller Trump med Loke, eftersom Marvel Comix redan 2016 gjorde exakt samma sak, vilket också relaterades av mig i den här bloggen. Ändå kallar den inflytelserika bloggerskan och självutnämnda experten på precis alla hedniska religioner, Galina Krasskova – vars bloggar jag också läser med största förtjusning – ni måste förstå att jag inte har något emot Professor Seigfried alls, eftersom jag finner hans akademiska artiklar mycket skarpsinniga – kallar det Seigfriedska utspelet för ”this latest travesty of an article” och citerar en ännu mer gallsprängd, anonym skribent, som påstår att Professor och Dr Seigrfried egentligen inte har några riktiga akademiska titlar alls, eftersom han ska ha skaffat dem på en åtskilligt underlig väg, och att man i USA kan bli Dr eller Professor genom att helt enkelt köpa sig en titel, eller skriva tillräckligt många akademiska uppsatser om verkligt obskyra ämnen.

Det kan man i Sverige också, förresten, men även om detta nu skulle vara sant, så är det faktiskt så att Karl E H Segfried skrivit artiklar för BBC, Time Magazine och många andra kända källor, och att han är journalistiskt driven, väl påläst och kunnig inom Asatro är faktiskt sanning det också, i alla fall om ni frågar mig…

För övrigt tycker jag inte att ”argumentum ad hominem” skall godkännas, ens när det gäller Statschefer, och än mindre när det gäller akademiker och professorer.

Så länge en person faktiskt bygger sin framställning på fakta, eller kan visa fakta som stöder sin sak, så är jag för min del villig att acceptera ett resonemang från vem som helst. Det är klart, att när det gäller rena charlataner av den typ som vi har här hemma i Sverige, Fredrik Gregorius vid Linköpings universitet, till exempel, eller den gruvlige ”E-mer-i-Thursen” Lars Lönnroth från Göteborg, ni vet han som påstår att han själv skulle vara ”Världens bästa Edda-översättare” och sedan översätter ”Mannar AllHerligaMannast !” (Vad kan det betyda, så säg ?) med ”Pojkvasker” och sedan går fisförnämt omkring och säger att man ”måste” översätta Harbadsljod på det viset. Det måste man inte alls, och det är just där folk som sysslar med ”Christian belittlement” eller att skriva kristna partsinlagor röjer sighela tiden påstår de att just deras hugskott ”måste” vara rätt, och vägrar acceptera alla former av kritiskt tänkande – ett sådant förhållningssätt är inte vetenskapligt, och blir det aldrig heller…

 

Visste ni att Sverige redan 2014 hade ett parti, kallat ”Satanistiskt Initiativ” ? I år ställde de inte upp… Valmyndigheten kunde inte ens rapportera deras resultat på korrekt sätt (man noterar dem först med 86 röster, sen med 13), och numera har man dragit in den separata rapporteringen för ”Feministiskt Initiativ” också, eftersom även dessa räknas som ett extremistiskt småparti.

Vad man kallar ”Argumentum ad Hominem” alltså ett fördömande eller hyllande, grundat på person, men inte på sakförhållanden är ju ganska vanligt inom politikens värld. Man kan ju resonera som så, att en statschef eller ledande politiker får finna sig i ganska mycket, beroende på att denne är en offentlig person, och att USA:s President, mer än andra politiker, redan genom sin blotta ställning som ”Världens mäktigaste man” också blir ”Världens mest hånade man” per automatik. För egen del tror jag dock Världens Mäktigaste Man är allas vår Vladimir Putin, snarare än Trump, och det beror helt enkelt på antalet kärnvapenstridsspetsar och övriga vapensystem, inklusive nervgaser som denne potentat förfogar över.

Gospodin Putin, för övrigt, accepterade redan under sin första presidentperiod att Ryska Journalist-studenter i hans egen ungdomsrörelse ”Nashi” gjorde en porr-kalender med Putin-vänliga slagord, som ”Du är bra på att släcka skogsbränder, men vad tycks om min heta brasa ?” och kände sig faktiskt hyllad, inte hånad av detta – ungefär som studenter i Lund lanserade ”Satanistiskt Initiativ” som ett fullt gångbart politiskt alternativ här hemma i Sverige. Jag undrar förresten, om Dr Seigfried mfl borta i USA är medvetna om detta, eller vilken politisk situation vårt eget land numera befinner sig i…

Även i Putins Ryssland har statschefen varit tolerant nog att se genom fingrarna med ett och annat, som skulle vara totalt otänkbart i något Västland – och detta från ungdomsförbundet i sitt eget parti…

Kanske hör det till saken, att satir, opassande humor, karikatyrer osv faktiskt drabbar ledande politiker, och att det därmed är ganska oskyldigt att jämföra Loke med Trump, eller för den delen Trump med Loke. Det ligger liksom i sakens natur att så sker, och dessutom har Marvel som sagt gjort det redan, även om det då skall ha varit fråga om händelser i ”Marvels Universum” som ju endast har en svag likhet med den verkliga världen. Frågan är väl också, om man egentligen kan anklaga just Putin eller Trump för allting eller någonting.

Och om Loke som Politiker, anno 2016 INTE väckte några protester (och Tor som Bodyguard) – Varför ens protestera nu ?

I verklighetens Värld är det så, att man redan på 1960-talet talade om ”Nixon administrationen” oavsett hur hatad Richard Milhouse Nixon än var, i vissa läger. En president kan inte, och kommer aldrig att känna till allt som sker i hans land, eftersom han omges av idel ”spin doctors”, politiska förståsigpåare, opålitliga rådgivare, departementschefer, press-sekreterare, talskrivare och annat anhang, som faktiskt formulerar all politik presidenten får göra sig till talesman för, och ger honom alla skrivelser som man tycker han ska underteckna. Så är det i Putins Ryssland också, även om en hel del journalister i väst nu plötsligt tror att ”Ryssland” som nation och ”Putin” är synonyma begrepp, trots att det inte alls är så. Visst – herrar Putin och Trump har kanske fler tillfällen att fälla kommentarer per Twitter än någon annan statsman före dem, men världen styrs nu inte av twitter allenast.

Tidigare i år fanns det massor av politiska kommentatorer över hela Världen, som påstod att Trump skulle leda oss till kärnvapenkrig, tillsammans med Nordkorea.

Ryktet om kärnvapenkriget har dock visat sig vara något överdrivet, det får ni väl ändå medge…

Här hemma i Sverige omges vi av idel ”Stolpskott” till partiledare, vars FULLSTÄNDIGA MISSLYCKANDE ifråga om ”Sonderingar” och annat ligger i öppen dag…

Inte ens i en diktaturstat har presidenten eller statschefen fullständig makt, och i själva verket väldigt lite insyn i sin underställda ”småpåvars” och mellanchefers förehavanden. Ett Ryssland eller USA, som befann sig i krig, skulle i allt väsentligt styras av Joint Chiefs of Staff eller Generalsstaben, eftersom det i realiteten skulle vara dessa herrar, och deras underställda kårchefer, divisionschefer, brigadchefer osv med respektive stab, som hade det väsentliga avgörandet i sina händer. Redan på 1940-talet hade man i Tyskland ett uttryck, som löd ”Hätte Der Führer das gewusst” eller med andra ord – om gamle Adolf faktiskt hade vetat, vad som pågick här och där…så nog hade han blivit galnare än han faktiskt var… Och ingen politiker får någonsin framgång, utan sina väljare. Följaktligen är det nog inte Trump som ska liknas vid Loke – Det är snarare Loke som kommit lös ibland hela det amerikanska folket – och i den svenska Riksdagen !

Vi har just nu ett parlament i vårt land, som aktivt försöker motarbeta hela det senaste valresultatet, och en Regering, som visar totalt förakt för vad all demokrati innebär. Så sent som för några dagar sedan tecknade Stefan Löfvén i rollen som Statsminister för en ren expeditionsministär och övergångs-regering under en FN-resolution, som hotar att diktera all utrikes- och inrikespolitik i vårt land inom all överskådlig framtid. Han glömde totalt bort att fråga Riksdagen om saken, men bara två Riksdagspartier har protesterat emot det direkt grundlagsvidriga och rent ut sagt kriminella i detta häpnadsväckande tilltag.

Skulle man då inte – med samma logik som Karl E H Seigfried – hävda att även Stefan Löfvén hamnat under Lokes och lögnernas inflytande ??

Kanske vi behöver fler ”Seigmenn” eller ”Sega gubbar” i försvaret av vårt eget land ?

Med allt detta i minnet – Dvs är det egentligen lönt, att klanka ned på Statschefer – om än i satirens form – så kanske vi kan börja närma oss själva sakfrågan: Vad är det nu herr Doktor Professor Seigfried skriver om Loke, och varför tycker han, att Loke ska vara lik Donald Trump – eller omvänt ??

Karl Seigfried distanserar sig både från kristendomens traditionella syn – som han skyller på Sturlasson (denne var tvungen att skriva kristligt, eftersom han levde i ett kristet århundrade, och till slut mördades han ju av det kristna partiet på Island) och på de moderna ”Lokeanernas ” – alltså de som felaktigt ser Loke som en progressiv rebell – genom att till att börja med åberopa katoliken Rudolf Simek som auktoritet på området. Redan det är nog ganska magstarkt, det får man säga till kritikernas försvar.

Men – efter att ha kryddat sitt språk med idel PK-fraser och passande politisk svada – framhåller Karl Siegfried att Loke är och förblir en ond och skadlig figur, en Asarnas fiende, som med eller mot sin vilja hamnar hos de nedbrytande kaosmakterna (snarare än ”ondskan” därför att ondska som begrepp inte alls existerar i Asatron) och som slutligen också kommer att nedgöras och stupa tillsammans med dem, när Ragnarök väl kommer.

Så långt har han förstått vad Asatron handlar om, trots att han är amerikan – vilket är ett stort andligt handikapp – och så långt är allt gott och väl.

Loke och Idun – jamen #boohoohoo och #metoo !

Loke objektifierar kvinnor, skriver Professor Seigfried så – och detta blir hans andra tes. Jo, förvisso. Loke förvandlade Idun till en nöt, och flög iväg med henne till trollen i Jotunheim. Han hotades med rättegång, ifall han inte återförde henne – och kontroverserna kring Trump, diverse Trumpna herrar i Trump-administrationen och deras yttranden om diverse femininium, västerut, har kanhända inte varit snygga, utan mycket mycket stygga – så kanske är liknelsen på sin plats – i överförd, om än inte faktisk betydelse.

After Dr. Christine Blasey Ford made detailed allegations of sexual assault against Judge Brett Kavanaugh, and following his own escalating statements questioning Ford’s integrity, the president made intensely inflammatory remarks about her at a campaign rally attended by thousands and broadcast widely in the media. After openly ridiculing her testimony, he called those who supported her “really evil people.” Due to the “continuous stream of death threats” Ford and her family continue to receive, she has still not been able to return to her home. Like Loki, Trump doesn’t seem bothered by what happens to the women he places in harm’s way; all that matters are his own goals.

Det faktum att Loke klippte av Sivs gyllene hår illustrerar Karl E H Seigfried på följande sätt (storm i vattenglaset, govänner !)

In her sworn divorce deposition, Ivana Trump describes a 1990 assault that occurred after she had recommended the plastic surgeon that performed a “scalp reduction” procedure on her then-husband Donald Trump. According to her sworn deposition, the real estate mogul was angered that the surgical attempt to reduce a bald spot was so painful. In fury, he ripped out a handful of Ivana’s hair before raping her and – the next morning – mocking her own pain. As with Loki, there is the idea of violating a woman’s bodily integrity as a way of gaining revenge for perceived wrongs from a man with whom she is associated. Loki is really aiming his fury at Thor when he assaults Sif, and Trump is thinking of the doctor when he violates his wife.

Men vad värre är – Loke liknar en politiker, när han förråder sina egna vänner – hur han lämnar ut Tor till Geirröd, till exempel, är ett klart exempel på förräderi, och en samhällsfarlig handling (stölden av Tors Hammare, och hur den lämnas till Trym, samt hur Loke av personligt hämndbegär hela tiden förlöjligar och förklenar Tor vore ett bättre exempel) och så har vi ju förstås detta med mordet på Balder och ”Friggs första sorg”...

Nu påstår vår gode Herr Dr Professor i riktning Västerut, att Trump skulle ”ha alienerat USA:s allierade” och skrämt dem på flykten. ”Knappast” säger jag – för sett ur ett Nordiskt och Europeiskt perspektiv är allt detta nonsens, och analogin faller på sin egen orimlighet – se på den pågående konflikten vid Kertj-sundet – vilken sida tror ni de flesta av Europas stater kommer att välja ?

It can be argued that Thor’s hammer is a symbol of community – a symbol of belonging to a community and of protecting it from harm. In The Symbolism of Evil, the French philosopher and theologian Paul Ricoeur writes that myths are “a species of symbols,” that they are “symbols developed in the form of narrations.” If Thor’s hammer is indeed a symbol of community, and the hammer is repeatedly raised against Loki, what does Loki symbolize?

Tors Hammare, säger Karl E H klarsynt – och här visar han återigen insikt – är en symbol inte för våldet, men för lagen och samhället. När Loke gång på gång går emot Tor, eller den ”law enforcement” som finns i gudavärlden, liknar han inte då de politiker som i likhet med Stefan Löfvén sätter sig över lagen också här hemma ?

Turerna mellan Trump och Högsta Domstolen i USA, eller hur Stefan Löfvén flera gånger än någon annan svensk statsminister före honom om och om och om igen ställts inför konstitutionsutskottet, helt utan någon reell påföljd, och hur samme Stefan Löfvénlångt före det senaste valet sagt, att han ”vägrar avgå” oavsett vilket resultat valet får, tyder på en djupt odemokratisk, Loke-liknande tendens – det måste vi nog konstatera.

Loki brings chaos” fortsätter den amerikanske professorn. Han är det politiska kaosets hantlangare, oredans upphovsman – och det stämmer nog mindre på Trump men fastmer mycket mycket mera på Löfvén – för har vi någonsin sett mer oreda, lögner och brist på klara resultat i vår egen Riksdag än nu ? Trump blev i alla fall lagligen vald, vilket Löfvén aldrig blev – men ändå sitter Löfvén kvar, trots att Sveriges Riksdag de facto avsatt honom, alltmer grotesk i sina rent ut sagt pinsamma försök att krampaktigt hålla sig kvar vid makten. Trumps politik har i alla fall visat resultat – vad man sedan än må tycka eller tänka om de resultaten – men Löfvén och kompani har inte visat något resultat alls..

Så – vem, vad eller vilka är Loke i politikens Värld… resultaten verkar inte såvärst entydiga, och det är väl upp till var och en, vilken analogi man anser vara närmast sanningen…

”ORDNUNG MUSS SEIN !” (Loke lämnar Ägirs gille – C Hansen, 1864)

 

Jag förklarar mig neutral i debatten borta i USA – men nog har Loke ett och annat med den politiska situationen i vårt eget land, och i Världen i allmänhet att göra – det är nog ett som är säkert… Även om vi nog inte kan tro, att just Donald Trump skulle vara Loke inkarnerad…

By examining Loki in the light of Trump, we can realize that there is a way to understand the mythic figure as neither a “Christian influenced” Satan inserted into the lore, nor a misunderstood anti-hero who should be elevated to a near monotheistic pinnacle of devotion. Instead, he can be seen as a figure who represents the worst aspects in ourselves, who embodies all that is harmful to a community of positive intent. Trump shows us the real-world results of an objectifier of women, a betrayer of community, an opposer of law, and a bringer of chaos being set loose to work his will upon the world. Is this really what we want? I believe that the idea of Loki as the bound giant who finally breaks free to destroy the world is the root element of his character. I suggest that maybe we should support those who seek to bind the beast rather than cheer on his rampage.

Hedniska Tankars Runkurs (del 13) Pertha eller Pertra

Runan Pertha eller Pertra kommer vanligen som den trettonde i runraden, även om det finns varianter av utharken där den har nummer tolv, som exempelvis på den svenska kylverstenen, där den kommer direkt efter Jara-runan.  Språkhistoriker har längesen bevisat, att P som i pertha kommer från ett protogermanskt *perðu, *perþō eller *perþaz som betyder samma sak som gotiskans pairþra, alltså päronträd, på latin ”pirum”. Andra har associerat dess namn till grekiskans petros, klippa eller sten, men även pärtor, alltså tunna trästickor, använda som bloss – gärna då av något fruktbärande träd – kan vara ett annat tänkbart ursprung till runans namn.

Vad man kallar stickspån eller pärtor har haft mångsidig användning över hela norden. Man har haft dem till takspån, lyse, material för spånaskar och mycket annat

Man har tänkt sig att runans form erinrar om en ask eller ett skrin, och kanske har också Fulla, Friggs ”Aeski-mö” eller den gudinna som har hand om Friggs smyckeskrin, med denna runa att göra. Redan Agrell och andra hade teorier om att Pertha skulle stå för mineralriket, stenar, klippor och annat sådant, och liknande den vid guden Mithras födelseklippa (Petra Genetrix på latin) i Mitraismen, för precis som urjätten Ymer föddes ur en saltsten, till följd av Urkon Audumblas ständiga slickande, framgick Mithra – urtjurens dråpare – ut naturen själv…

Mithras födelse ur klippan – skulptur från första århundradet enligt vår tideräkning, funnen i Österrike

Ymers födelse ur klippan enligt Saemunds Edda från 1600-talet

De som tror på att runorna skulle ha ett ursprung i Alpområdet eller via Svarta Havet och goternas förmedling, får onekligen argument ur vadd som är perthas förmodade språkliga ursprung. Runan stod under hela perioden från första århundradet före vår tideräkning tills åttahundratalet för bokstaven P som i Pertha, och motsvarande språkljud. I det angelsaxiska runpoemet står det att läsa:

peorð byþ symble plega and hlehter / ƿlancum, ðar ƿigan sittaþ / on beorsele bliþe ætsomne

Vilket – i min något fria översättning – blir till: ”Peord ber oss att symbel pläga, till samkväm på plankan, där tegnar sitta i ölsalen med blida fränder”. Med sumbel eller symbel, på gammelsvenska ”sumlen” menade man ett tillfälle att samlas, ett samkväm. ”hleter” är väl antagligen samma ord som den moderna norskans ”latter” och engelskans ”laughter”, alltså skratt, att glädjas – och man satt ju på utlagda plankor på bockar i gilleshallen – eftersom det inte fanns permanenta möbler, förutom de väggfasta sängarna och bänkarna. Engelska översättare har fått strofen till att lyda:

”Peorð is a source of recreation and amusement to the great, where warriors sit blithely together in the beerhall.”

vilket ju har samma innebörd, och de har också satt Pertha eller päronträdet i samband med slöjd, spelbrickor eller kanske ett skrin för spelpjäser, vilket ju kan vara lämpligt att ha som en källa till nöje och samkväm i en gilleshall det också, och som leder oss tillbaka till bibetydelser som ”ask, behållare, skrin” och dylikt.

Praktfulla askar och skrin som den bekanta ”Franks Casket” – som också är försedd med runskrift och Pertha-runor – kan ha innehållit spelpjäser för kvarn eller annat…

Andra har också tänkt sig Pertha-runan som öppningen på en säck, en offerskål eller något liknande föremål, vissa också som en dörr, en port, ett kvinnosköte. Talet tretton är ett primtal, vilket också fascinerade forntidens människor -när Ur-runan har talvärdet ett och inleder Utharkens första hälft, motsvarar det mycket exakt Pertha-runans tretton-tal, som inleder den andra hälften.

Om idegransrunan Yr-runan symboliserade Midgård och det växande, är Pertha en symbol för klippor, stenar och det fasta och oföränderliga i naturen. I överförd bemärkelse står den också för metaller, ädla stenar och allt vi utvinner ur berg och sten, liksom för dvärgar, svartalfer och smide, tillverkade saker och teknisk konst och skicklighet av olika slag. Runan står också för oföränderlighet, bestånd, motståndskraft och mod, liksom den fysiska kroppen, människans ”lit” eller hull. Själva runan liknar också den rättvänd och en felvänd Kan-runa fästade vid ett lodrätt streck eller en vägg. Edred Thorsson kallade Pertha-runan för en ödesruna, en symbol för Örlog, eller det oföränderliga ödet, men också en runa för spådomar. De som liknat Pertha vid en låda eller en ask, eller kanske den påse vi drar runorna ur, har på så sätt härlett runans form hit, och Pertha skulle då i kombination med andra runor leda tanken framåt, och syfta mot spådomskonst, eller i bindrunor vara en komponent, som omsätter runmagin i den verkliga, skapade världen.

”Stadhagalder” för Pertha – ganska självinstruerande

Freja Ashwynn har kallat Pertha för en födelsens runa. Hon härleder den också till de runor som Oden ”tog upp, ropade och tog” efter att han offrat sig på Världsträdet, den föregående runan, och andra har sagt den vara ”ett utökat tolvtal”, symbolen för runornas verkan i den materiella världen. Hursomhelst har Pertho i alla fall mycket med födelse, alstrande, skapande, materiella ting att göra, och enligt Freja Ashwynn bör den också vara helgad till Frigg, framför alla andra makter – medtaget kanske också Fulla, Gnå och alla de mindre asynjor, som omger Frigg i hennes roll av gudamoder – kanske har runan också använts i skyddsmagi vid barnafödande, och för kvinnor, även om vi inte kan bevisa det.

Jan Fries härleder runans namn till Phorta, port på forngermanska, eller phoris, som betyder hall, portal, gilleshall och dylikt, kanske av latinets ”forum” – också ”port” är ju ett latinskt ord, och syftar också på runans form. Även bherg, den protogermanska ordroten bakom ord som berg, bärgning, birth på engelska osv hör hit, liksom tyskans ”Born” eller geboren, alltså född – återigen ord som handlar om berg, grottor, födelse och dylikt. Också tyska runologer som Helmut Arntz var inne på liknande härledningar av namnet Pertha redan på nittonhundratalets första hälft, och Agrell härledde som sagt runans namn ur Petra på latin, vilket betyder klippa – samt Ymer, Audumbla och livets födelse ur den hårda stenen.

Perchta, den kontinentalgermanska gudinnan, har mycket gemensamt med Frigg, men också med Hel…

 

 

I södra Tyskland är fortfarande Perchten eller Perthen namnet på ett slags karnevalsfigurer eller masker, som man uppträder med i samband med Vintersolsotåndet, och som länkas till Frau Holle eller Perchta, ett av Friggs kontinentalgermanska namn. Dessa maskerade gestalter framträder dels som Schönperchten, eller de ljusa makterna eller diserna, och dels Schiachperthen elleravskyvärda perchtas, underjordens och bergens dvärgar och resar. Runtecknet utvecklades sannolikt långt före 300-talet, då dessa traditioner anses mycket gamla, och har spritt sig också till omgivande folk i alpregionen, långt före kristendomen. Agrell nämner också Terra Mater, Nerthus, Hertha och Frigg i samband med runan, återigen erinrande om dess koppling till födelse, jord och berg.

En Uppvisning i GOD ANDA: Herr Omar, Hedningen och DET HEMLIGA VAPNET….

One hundred men will test today
But only three win the Green Beret

  • Sagt och Sjunget av Barry Sadler (på sin tid)

 

I gårdagens nummer av tidningen ”Samtiden” skriver Eddie Råbock – eller som han också kallas – Mohammed Omar under rubriken ”Religionsfrihet betyder inte att jag måste ”respektera” islam…”

Jag råder er alla att läsa denna artikel, även om ni kanske inte delar Herr Omars åsikter. Själv känner jag ju honom sen gammalt, eller rättare sagt från Uppsala. En gång i tiden var Mohammed Omar anti-semit (något jag aldrig varit, eftersom jag faktiskt tycker om Kabbala, så väl som judendom) och dessutom extrem islamist, men han ångrade sig. Numera har han gjort avbön för allt det, som han sade i sin alltför gröna ungdom, och i sex års tid har han ägnat sig åt att försvara Västerländsk liberalism, ett sekulärt samhälle och frånvaro av extrema religiösa läror.

Jag tycker faktiskt att det hedrar honom, för han har konsekvent stått upp bakom sin omvändelse till liberala idéer och en frisinnad tanke, och även i sin ungdom skrev han diktsamlingar med titlar som ”Orientalisk Sejd” – bara en sådan sak….

Ett infernaliskt HEMLIGT VAPEN som i all sin enkelhet och ringa kostnad (25 kronor på apoteket) HJÄLPER emot all sorts Islamistisk Extremism (botar även torr hud och irriterande småsår)

Innan vi går vidare i detta inlägg vill jag bara berätta, att en enhällig priskommitté inom den inre kretsen av Samfundet Särimner beslutat tilldela Eddie Råbock alias Mohammed Omar SAMFUNDET SÄRIMNERS STORA PRIS för 2018. Han får priset med motiveringen att han kämpat för att motverka extremism, sluta upp bakom ett Sverige där alla religioner och samhällsklasser kan integreras, oavsett etniskt ursprung och där svenskar och invandrare förenas i sitt medborgarskap, och i sitt försvar av nationen.

Han skriver, angående den växande rasism som de etniska svenskarna ofta möter, inne i sitt eget land:

Ofta finns en inte bara nedvärderande syn på svenskar inom vissa grupper med invandrarbakgrund, utan också en idé om att man inte ska ”beblandas” med svenskar, alltså en slags apartheid. Man vill inte integreras.

Sedan jag lämnat islam stöter jag ibland på åsikten att svensk religionsfrihet betyder att man inte får kritisera islam, eller till och med att man måste respektera islam. Det är framför allt muslimer som tycker att jag ska hålla tyst ”eftersom i Sverige får man tro vad man vill”.

Jag får inte detta att gå ihop: i Sverige får man tro vad man vill, därför får du inte säga vad du tycker om min tro! Jag gissar att det inte är den svenska religionsfriheten som är den högsta principen för dem som resonerar så. De har sannolikt en annan princip som för dem står över religionsfriheten – och det är deras islamiska tro.

Men de vill inte säga att ”enligt min islamiska tro, så måste du vara tyst”, eftersom de befinner sig i Sverige och vill ha stöd av andra. Här, i ett icke-islamiskt samhälle, skulle en sådan hållning inte uppfattas som rimlig. Så de säger alltså i stället ”i Sverige har vi religionsfrihet, vilket betyder att du inte får ha en negativ uppfattning om islam”.

— —

I vissa kommentarer uttrycks en rasism mot svenskar, en typ av rasism som får väldigt lite uppmärksamhet i mainstreammedia. En kommentator skriver:

Lyssna din mamma är en svensk hora och därför blev det som det blev, man ska inte beblanda sig med svenskar, män som kvinnor. Ni är smuts.

Och en annan:

Din mamma ska lämna islam din lilla svennbanan du ser ut som gris när du pratar om ilsam så mitt råd är gå lärt i islam innan du sitter hör och att du inte vet nåt.”

I den här kommentaren hittar man inte bara en nedvärderande syn på svenskar som tyvärr förekommer inom vissa grupper med invandrarbakgrund, utan också en idé om att svenskar och andra inte bör ”beblandas”, alltså en slags apartheid.

Jag skulle tro att mångkulturens införande i Sverige och den efterföljande massinvandringen från Afrika och Mellanöstern inte har lett till mindre rasism, utan till mer. För det har flyttat hit människor från länder som är betydligt mer rasistiska än vårt.

Jag kommer också att tänka på pappan som i juli i år misshandlades i Karlskrona. Mattias Liedholm, 47, fick höra att hans söner hotades av 7–8 okända män och åkte dit för att hjälpa dem. Han blev kallad ”svennejävel” och brutalt misshandlad framför sina barn.

Antirasisterna i Sverige var tysta när Mattias misshandlades. De bryr sig inte om denna rasism. De arbetar i stället för mer mångkultur och invandring från Afrika och Mellanöstern, som kommer att leda till att rasismen ökar. Därför är det svårt att ta deras antirasism på allvar.

Så långt Mohammed Omar. Vi vet också varifrån den senaste epidemin av gruppvåldtäkter – tidigare ett nästan helt okänt begrepp i Sverige – faktiskt kommer. Det är visst inte ”alla” män som våldtar, vilket den påstått ”anti-rasistiska” (men i själva verket ytterst rasistiska) vänstern själva påstår. Fakta talar sitt tydliga språk. De flesta etniska svenskar vet redan, att 85 % av alla överfallsvåldtäkter i vårt land begås av invandrare, och att offren i nästan alla fall är svenska kvinnor. Man vet, att nästan var tredje svensk kvinna mellan 16 till 64 år uppger, att hon utsatts för någon form av sexualbrott det senaste året, och det är en ökning i anmälningsbenägenhet med ca 30 % jämfört med föregående år. Allt detta enligt SvD, Svenska Dagbladet.

Men – som sagt – det finns motmedel...

Redan ”Försvarets Hudsalva” – denna lilla till synes helt oskyldiga pryl – bär på en stor hemlighet. Den innehåller inte bara ”cera alba” utan också ”adeps bovi” – vad det nu kan vara. Cera alba betyder förstås bivax, men ”adeps bovi” är visst inte bara ”fett från oxar” utan – just det – grisfett. Enligt EU:s regler och svenska producentkrav behöver man visst inte ursprungsmärka vilket djurslag fettet kommer ifrån, utan det kan mycket väl vara av gris – hur mycket vet ingen. Talgen i alla hudvårdsprodukter har alltså ett okänt och blandat ursprung, och handskslem – som används vid sk ”per recutum” undersökningar på svenska sjukhus och polisstationer – också den är tillverkad av – just det ! – gris.

Smörjer sig en svensk kvinna om läpparna och i ansiktet med Försvarets Hudsalva blir hon alltså helt oberörbar för alla muslimer.

Vi vet också alla att varje kvinna har tre par läppar. Ett par upptill, samt två par nedtill, fast jag tänker inte visa er några anatomiska detaljskisser. Den nyss nämnda hudsalvan är emellertid helt oskadlig och giftfri, och kan även ätas – den duger också som stekfett och vapenfett – vilket ofta är omvittnat.

Hur ni kan använda den – för den händelse att ni som läser detta nu är av kvinnligt kön – och hur den kan skydda er emot våldtäkter, begångna av vissa personer med islamsk ideologi – något som blir vanligare och vanligare – kan ni förhoppningsvis själva räkna ut – och var och hur själva applikationen kan och bör ske, ska jag inte behöva tala om för er…

Den GRUVLIGA SALVAN emot Islamismen, finns numera också i en TOTALT BÖGISKT färgad variant…. Väl bekomme – och var förnöjsamma…

Särimner finns därute, liksom sanningen. Han har redan infiltrerat samhällets bärande och rättsvårdande instanser, och 700 personer av alla kön, etniciteter och språk står redan i Särimners sold. Särimner är DU. Särimner är JAG. Särimner är alla människor, som tycker om och hyllar Särimner – men inte alla är utvalda, ty många äro komna, men få äro kallade. Somliga personer i Riket kommer aldrig aldrig aldrig att kunna joina the Pork of Ages™ eftersom de inte är av det rätta virket, och för att de har fel inställning. 

Man vet, att det är ytterst svårt att klara de många och långa inträdesproven, ty dem håller Fader Oden och Herren Yngve Frej i sin hand. I princip kan man bara upptas av Särimner själv, ifall han vände sitt tryne till eder, och om hans knorr är eder nådig – annars blir det nämligen inte nådigt nog – utan du förblir ”a flock member in bad standing”. Särimner är allerstädes närvarande, och evig. Särimner är inte för white trash, corn beef hash och amerikaner. Särimner är det rena blodet, Särimner är den sanna skinkan.

Dock – Eddie Råbock har kallats, och blivit utvald. Särimner har skådat honom – och sannerligen sannerligen säger jag eder, att han skall få skåda Särimner.

”in hoc signo Vinces” – VÅRT NAMN ÄR LEGIO – TY VI ÄR ICKE EN MAN, UTAN MÅNGA

Vi infiltrerar vilka som helst, hur som helst närsomhelst. Vi finns redan inom NCC, SE-Banken, Polisen, Staten, Läkarkåren, Advokatförbundet….

 

Det ÄR en sammansvärjning… eller ”för landsmän”

 

Speed-along-to-the-max med MOTROPET: ”HELA familjen går ut med geten”

Idag är ännu en svart dag för Sverige. Det är visserligen dagen för Asgårdsfullet också, ett ämne jag tänker återvända till längre fram, men samtidigt en dag då moskéer i Karlskrona, Växjö och Fittja tillåts vråla ut sitt ”Allahu Akbar” – samma fras som islams självmordsbombare använder när de spränger sig själva och andra i luften. Islamister och landsförrädare i ledande ställning – som Sveriges Ärkebiskop Antje Jackélen – ni vet hon som antagit ”gud är större” som sitt valspråk – exakt samma fras som hos självmordsbombarna och IS, fast nu på svenska – sitter förmodligen också någonstans och gottar sig, förmodligen i en bekväm tjänstebostad, medan svenska fattigpensionärer dör av köld och undernäring ute på gatorna.

Och vår Statsminister – ni vet han som vägrar avgå, trots att Riksdagen redan röstat bort honom… Vad gör han idag ? Jo, han gör något som är olagligt, och som föga anstår hans ställning som ledare för en ren expeditionsministär – nämligen att skriva under ett bindande internationellt avtal, helt utan att ens tillfråga folket och det parlament han skulle representera. Tidningen ”Dagens Industri” har mer i ämnet..

Det är tid för civilt motstånd emot Regeringen Löfvén och islamisterna. Civil olydnad, och ohörsamhet, med andra ord. Satyagraha, som Mahatma Gandhi kallade det – på sin tid. Gandhi var inte pacifist, även om många i väst felaktigt uppfattat honom som det. Han uteslöt visserligen våldsaktioner och sådant som låg utanför lagens råmärken, men han tillät självförsvar och nödvärn. För att nödvärnssituationer skall kunna gälla, måste det förstås föreligga ett akut hot – eller akut buller och intrång i bostaden, pga böneutrop, t ex.  Man ska inte ta till mer våld än nöden kräver, men var och en borde ha rätt att skydda sig själv och sin familj emot det ständiga ”böneutropandet”, ringandet i kyrkklockor och allt det andra, som dessa religiösa dårar till Monoteister i vårt land håller på med. Det får faktiskt räcka nu, helt enkelt.

Igår föreslog jag vissa mått och steg, som kan vidtagas om behovet uppstår.

Idag föreslår jag några andra. Humor, till exempel – är ett fruktansvärt vapen emot all religiös fundamentalism.

 

Det finns en glädjens sol som inga religiösa fundamentalister eller Monoteister kan rå på… Den heter HUMOR. Skitstövlar inom ”New Age” eller sk ”forn sed” tål den inte heller, vad nu det kan bero på, men fundamentalismen finns även där… (illustration från det Norska Hedningsamfunnet 2015)

 

Det Norska Hedningsamfunnet – som numera bytt namn – införde för några år sedan sin egen ceremoni, när islamisterna försökte etablera sig i Oslo. De inledde ett ”motrop”. Så fort böneutropen började ljuda från minareterna, gick de upp på närmsta hustak och skanderade, högt och ljudligt så att alla i hela grannskapet hörde:

”Det finns INGEN gud och INGEN är hans profet….”

Och islamisterna kunde ingenting ingenting göra åt saken, för Hedningsamfunnet hade ansökt och fått tillstånd från Oslo Kommune att göra såhär…. Själv har jag känt en hel del av deras medlemmar, eftersom de faktiskt var (och är) praktiserande Asatroende, men utan att vara med i samma organisation nuförtiden, eftersom den tråkigt nog bytt namn, men för egen del betraktar jag det här som en av deras mest lyckade aktioner.

 

Vi svenskar kan nu göra samma sak – och jag föreslår att vi ögonblickligen samlas utanför varje Moské eller Kyrka och sjunger den vackra gamla folkvisan ”Hela Familjen går ut med Geten !” så snart Monoteisterna börjar med sitt tröttsamma missionerande:

Tjatar de emot oss, så tjatar vi sönder dem….

Tror ni inte hellre på ”Bääh-lial” eller ”Määh-fistofeles” än Monoteisternas tröttsamma ”Allah” eller ”gud” ? D-d-dats all, folks !

Hedniska religioner har alltid bejakat humorn, och undvikit all fundamentalism. I det Hinduiska Indien firar man fortfarande Holi-festen och andra uppsluppna slapstick-festivaler. De homeriska gudarna i det hedniska Grekland och det likaledes hedniska Rom hade sitt eget skratt, det homeriska skrattet. En hel del forskare har ansett, att den ryska litteraturhistorikern Michael Bachtins teori om ”den folkliga skratt-kulturen” är en av förklaringarna bakom häxproceserna. De katolska prästerna kunde inte tåla, att folket till slut gapskrattade åt dem, och slutade ta kyrkans män på allvar – och förmodligen kommer det gå på precis samma sätt för Stefan Löfvén och hans alltmer nedsolkade parti, som helt svikit folkhemstanken, ansvarstagandet och all politisk moral överhuvudtaget. Också såpass föga humoristiska och ganska olustiga figurer som Lars Gyllensten, på sin tid Svenska Akademins ständige sekreterare, har skrivit om den folkliga skrattkulturen…

Nordborna och Asatron hade och har Loke – den leende guden. Här avporträtterad av den danske konstnären Herman Ernst Freund, 1922. Loke skildras som en smällfet, tvetydigt leende bevingad genius, och ordet ”skratte” betydde på norröna en trollkarl, en ”vitki”, en andebesvärjare….

He He Ha ha Hi Hi Ho Ho – åt HELS RIKE med alla Fundamentalister….

Skade, vinterns skadliga gudinna, härskarinna över vildmarkens alla djur och jakten, kom en gång till Asgård och Gudarnas Värld för att begära ersättning för dråpet på sin far, sägs det. Och hon sade till dem, att oavsett hur mycket guld och gods hon fick, så trodde hon sig aldrig aldrig mer kunna skratta. Men Loke tog en tågstump och band om skägget på en getabock, och ”den andra ändan om sina hemliga ting” står det att läsa hos Snorre Sturlasson, med tonvikt på Snorre— Och än skrek geten, och än skrek Loke under den dragkamp som då uppstod, får vi veta ur Eddan.

Slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades knä, och då kunde hon inte hålla sig för skratt längre – och så uppstod den senare så bekanta Skade-glädjen…

Skrattet kommer att besegra all Monoteism. Våra gudar kommer att vakna och återkomma. Har ni köpt in era Picknick-Bogar, Baconpaket och Infanteri-spadar ännu, frågar jag er, denna köplustens ”Black Friday”… Låt oss alla samfällt tåga till den blivande sk Moskén i Rinkeby, och gräva ned massor av bacon just där…

Shejka loss med the Sheikh of Araby….

I arab-byn Araby i närheten av Växjö är väl en del personer glada som små barn idag. Förvaltningsrätten har bestämt, att den etniskt svenska befolkningen klagomål på böneutrop och andra sanitära olägenheter helt skall underkännas. ”I en tätort måste man i viss mån räkna med störningar i form av ljud och buller. Det aktuella tillståndet gäller i förväg inspelade böneutrop som pågår under cirka tre minuter mitt på dagen på fredagar”, står det i domslutet.

Främmande religioner har alltså numer rätt att sträcka sig ända in i folks vardagsrum, ända in i sovrummen. Ingenstans får svenskarna vara ifred, inte ens för sina egna myndigheter.

Vad är det här för slags domslut, undrar jag ? Människor som skiftarbetar då – eller undersköterskor med natt-arbete ? Har inte de rätt att få sova ostört på fredagarna längre, även om det sker på dagtid ?

Och borde inte det svenska samhället verka för, att buller och andra sanitära olägenheter minskar, och inte ökar, även inom tättbebyggda områden ? Varför hela tiden tillföra nya bullerkällor – vad säger det lokala Miljöpartiet om det, förresten – eller är de också Allah Akbar anhängare ?

Nämen ÖÖÖUUU BÄÄUU AKKKKBAAR ! (ett strålande bra argument – i alla fall i Aneby, Växjö)

Religionsfrihet är inte samma sak som att förstöra för andra. Det är inte en automatisk rätt att tränga sig på människor, och bullra och stöka till i deras hem eller närmiljö. varken med kyrk-klockor, böneutrop, gjallar-horn eller annat. Till och med ”Svenska” Kyrkan har nu vikt ned sig på många platser i landet, och lagt av med sitt ständiga klockringande.

Svenska folkets hemfrid måste bevaras. Vi har rätt att vara ifred för religioner, som vi inte vill ha. Både nu och i framtiden. Ingen högtalare fungerar utan ström, förresten. Om strömmen till Moskén plötsligt bryts, blir där inga böneutrop. Och ingen högtalare fungerar utan membran, eller högtalar-kon. Skadas membranet eller konen, kan högtalaren inte längre alstra något ljud. Så fungerar det, rent tekniskt – och det är fakta. Jag uppmanar verkligen ingen till brottsliga gärningar, men jag säger bara som det är…

 

”Nämen nu så tycker jag att vi alla gemensamt sjunger ”We shall overcome” – NEJ FÖRLÅT – Jag menar förstås ”Hela familjen går ut med Geten” – och det skall vi göra om och om och om igen, klockan tre varje fredag – så det så !”