Hedniska Tankars Runkurs (del 14) Algiz eller Elhaz

Runan Algiz betecknade från början ett tonande S-ljud, eller närmast ett Z, och kanhända skrevs den som ”Elhaz” på gotiska. När det 24-typiga, urnordiska runalfabetet började ersättas av den yngre, 16-typiga runraden någon gång under 600-700 talen fick den heta Jalkr istället, och fick beteckna ett J-ljud. I England, där man ju använde det anglosaxiska runalfabetet, hände det att man vände runtecknet upp och ned, men hela tiden var man medveten om dess esoteriska betydelse och ursprung.

Runan har – kort och gott – alltid stått för djuret Älg -och det är vad Algiz och Elhaz betyder, eller en gång betydde. Den ser faktiskt ut som ett stiliserat älghuvud, med hornkronan sedd framifrån. Jämför med staden Östersunds sentida vapensköld.

Älgen, världens största hjortdjur; hade stor betydelse för nordborna och är och var ett karaktärsdjur just i Sverige. I överförd bemärkelse har runan kommit att stå för styrka, hälsa, kraft och skydd – egenskaper som vi fortfarande nog kan associera till älgar. Redan på Nämforsens hällristningar möter oss stiliserade älgar och människofigurer i mängd, och man har talat om ”jaktmagi”

Den här Nämforsen-ristningen till exempel, har blivit tolkad som en dansande kvinna ovanpå en älgs rygg, med en trumma i handen, och något som förefaller vara en hund eller en björn vid sin sida. Idén bakom konstverket är tydlig, och rymmer redan Jalkr-runans symbolik, långt före uppfinningen av skriften. Älgen står för livskraft, hälsa och energi, men också för skydd…

Alunda-älgen – ett ceremoniellt yxhuvud, gjord i Finländsk grönsten redan under yngre stenåldern, ska vara importerad till Uppland ifrån Karelen, har man sagt. Samma lätt förståeliga symbolik råder även där. Hövdingen bär älgen i sin hand, till tecken att han beskyddar och ger föda åt de sina. Yxan är både vapen, redskap och ett starkt skydd på samma gång.  Nu förvaras älgyxan på Historiska Muséet i Stockholm, och anses vara en av de viktigaste konstverken från svensk förhistoria överhuvudtaget. Också idag möter oss smått magiska älgar eller älg-individer i Sverige, som på sitt sätt faktiskt tyder på att Jalkr-runans kraft är helt oförminskad, och lika stark som någonsin i forntiden… I Eda Kommun i Värmland har självaste kommunalrådet Hans Nilsson dokumenterat en sällsynt Vit älg, som blivit symbol för hela kommunen – och även andra vita älgar lär i stor omfattning ha skådats där...

Filmer har visats på SVT. Forskare har besökt platsen, och konstaterat att Edas vita älgar inte är albinos, utan genetiskt sett helt normala djur, förutom ett anlag för Leucism, eller helvit färg. Men alla svenskar, som ser ett djur som det här; kan nog inte undgå att associera till sagans och mytens värld. Älgen står där, som ett fabeldjur i skymningen. Och kanske väntar vi oss nästan, att Huldran, ”Lussibruden” eller Freja, Skade eller någon av de andra gudinnorna ska dyka upp och kora denna älg som sitt riddjur. Sedermera har Ferdinand, som den ursprungliga vita älgtjuren från 2017 kallades, rapporterats försvunnen. P4 har sänt dokumentärprogram på radio i fallet – och sådant kan bara hända i Sverige, där människor och älgar nästan alltid levt sida vid sida, och i symbios.

Just idag rapporterades det i media, att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen anser, att fler älgar måste skjutas och jagas. Människan har själv skapat idealiska förutsättningar för älgen, genom sitt moderna skogsbruk med ”föryngringsytor” och kalhyggen, där älgen förökar sig och trivs. Men för många älgar leder till fler viltolyckor, och död och skada för både människa och älg. Älgen är – vilket man också visste i gamla tider – ett villebråd som rovdjur som varg eller björn sällan rår på. En älg kan springa i timtal, eller rättare sagt älga – alla sanna svenskar vet vad som menas med detta verb, som beskriver älgens rörelsemönster – ordet saknas helt utanför de nordiska språken, och en älg springer inte, hoppar inte, skuttar inte – den just älgar, eller möjligen skrider fram, men det är också allt. Vargflockar kan jaga den i hela nätter och dagar, men älgen klarar sig oftast ändå. Älgen är en individ, ett ensamdjur – den uppträder ibland i familjegrupper, men älgtjuren är oftast ensam. Också det passar in med den nordiska och svenska karaktären – man kan inte tänka sig älgen utan svensken, eller svensken utan älgen (mer om älgar kan ni läsa under rubriken ”I Naturen” här ovan)

Myskoxar kan vända sig med hornen utåt, och bilda en ogenomtränglig försvarsmur, som inga vargar, hundrackor eller andra bestar kan rå på. ”White trash” göre sig icke besvär. Älgar har setts visa samma beteende, och ganska tidigt i historien – från 500-talet och framåt, skapade Nordborna det skyddstecken, som kallas ”Aegishjalmr” – skräckhjälmen (Aegi är ett helt annat ord med helt annan historia än Algiz) och som ursprungligen bestod av fyra stycken Algiz-runor, med hornen vända utåt…

Senare i historien – och i 1600-talets isländska svartkonstböcker, antog samma tecken mer invecklade och fantasifulla former – det fanns ju inga älgar på Island, och nu hade man glömt bort symbolens sanna ursprung – men den användes ändå som ett tecken för gudarnas och makternas beskydd.

Om nu runan Yr (en idegranskvist) stod för växtriket, och runan Pertha (en sten, eller en behållare) stod för mineralriket, så förstår vi också, att Jalkr står för djurriket, och att denna tolfte, trettonde och fjortonde runa bildade en logisk sekvens av symboler – de var visst inte ordnade av en slump, utan med en systematisk tanke bakom. Men inte nog med det. De gamla nordborna trodde också på Älgfrodar, ett slags blandväsen mellan människa och älg, säger en del – eller män med älgens vighet och styrka. Då som nu händer det att jägare dricker älgens hjärteblod, för att få hans styrka och livskraft – särskilt samerna anser att det är hälosamt ! och hela symboliken med älgen, och älgrunan som en hälso- och kraftsymbol, ligger i öppen dag – det är fortfarande mycket lätt för envar älgjägare eller människor som umgåtts med älg, att ta till sig den eviga, oförstörbara, för alla tider oföränderliga symbolen – och få del av Jalkrs magi..

Liv respektive död. Även en helt vanlig posttjänsteman kan som synes ha tydliga ”livsrunor” och ”dödsrunor” på sin gravsten. Kränker det någon ?

I Tyskland är det i alla fall helt legalt.. denna gravsten är från 1960-talet

 

I Tyskland har man på 17-1800 talet använt Jalkr eller Algiz på korsvirkeshus, både som en lyckobringande symbol och för att tala om när huset varit byggt. Denna vana – alltså Jalkr-runor försedda med datum – trängde under det tidiga 1900-talet ut även på gravstenar och kyrkogårdar – och som ni kan se,är det ännu så i dagens Tyskland, här och där. En uppåtvänd Jalkr runa betyder födelsedatum, en nedåtvänd döds-datum. En del fanatiska och run-hatande kristna har sagt, att detta skulle vara något som nazisterna hittat på, och påstått en massa om att ”Jalkr runan skulle vara politiskt belastad” och så vidare. Till och med det faktum att den förekommit på apoteksskyltar, även på 1960-talet (då Tyskland nog knappast var något nazistiskt land, om vi inte räknar gamla DDR förstås) har av dessa anonyma ”hatare” använts som ”bevis”.

Men vad bevisar det ?

Att en Jalkr-runa finns på en läkemedels-etikett idag, eller på en apoteks-skylt, har faktiskt inte ett enda dugg med några nazister att göra. Snarare kan man i så fall säga, att det tyder på Jalkr-runans gamla koppling till liv och hälsa…

Fredsrörelsens ”peace-märke” – också från 1960-talet – har av vissa runologer tolkats som dödens symbol, inskriven i en cirkel – vilket den ju också är. Eller – en upp och nedvänd Jalkr, plus en Is-runa – ibland kanske ansedd som den mest olycksbådande runan av alla..

Inom parantes skall här sägas, att det egentligen inte finns några ”upp och nedvända runor” som många tror – utom då det gäller Jalkr och några runor till.

Jag har tidigare gått igenom hur smarta amerikanska affärsmän förfalskade hela den äldre runraden, och försökte göra ett slag ”Tarot” eller spå-kortlek av den, vilket den aldrig var och aldrig har varit. Särskilt den judiske bokförläggaren Ralph Blum i New York, som trodde att ”runestones” eller ”runstenar” skulle se ut såhär är ansvarig för hela bluffen med att man skulle dragit runor en och en, och tagit tydor av dem – något som inte alls förekom i forntiden. För det har vi rikhaltiga indicier och bevis, både från Cornelius Tacitus och andra källor, där runor för första gången nämns.

NEJ – tvärtemot vad diverse snurriga ”fornsedare” och run-profeter i USA sprider ut på nätet, så ser inga ”Runstenar” ut såhär….

 

Utan såhär….

Runor har alltid varit skrivtecken i första hand, symboler eller magiska tecken i andra hand. Deras esoteriska användning har antagligen aldrig varit till för gemene man, utan endast för de invigda. Och som ni ser blir en Is-runa, en Bjarka-runa och en Ing-runa (till exempel !) inte alls annorlunda, om man vänder upp och ned på dem. Ifall ni inte tror mig, kan ni ju vända hela dataskärmen upp och ned nu, eller ställa er på huvudet kanske, så ser ni bättre… Inte heller Gifu-runan (formad som ett X) blir annorlunda om man vänder upp och ned på den, förty den ser fortfarande ut som ett X… Förstår ni vad jag menar ? Och – som vi också ser – Eiwaz eller Yr blir upp och ned till ett S eller en Sol-runa…

Därför finns det alltså inga ”upp och nedvända” runor med negativa betydelser, ungefär som Tarockens-kort i spå-kortlekarna. Undantaget Jalkr – rättvänd för födelse, nedåtvänd för död – fanns det ingen sådan symbolik, utan det är bogus, ”hitte-på”, new age och knäppskalle-fantasier, alltsammans

Som vi ser kan dock en runslinga stå upp och ned eller lodrätt på en sten, däremot, men då finns det alltid en rättvänd läsriktning, så det var en annan sak..

Numerologiskt sett utgör Jalkr Frejas wynjoruna eller gammanrunan (med talvärdet sju)  gånger två, det demoniska tursatalet, och slutsatsen blir då en runa som är stark i sig själv, glad inåt men står för försvar och kraftansträngning utåt, vilket motsvarar den ståtliga älgtjurens sätt att vara.

Man har också försökt koppla den till ett förmodat urgermanska ord algis, som skulle betyda svan, och valkyriorna, skyddsgudomligheter också de, ibland i svangestalt.

 

Stadhagaldern eller runställninngen för Algis är att stå med armarna snett uppsträckta i luften, och benen tätt tillsammans, erinrande om Bifrosts bro i skyn eller en anropsställning av det högre, och man har kallat den en hugruna.(Bif-röst eller rist, alltså den bävande vägen, har inget med bin eller frost att göra. Ni MÅSTE lära er ordens korrekta ursprung – det finns inga genvägar !) Alghs, -als erinrar också om det gamla ortnamnsledet – al för helig plats, helig lund eller liknande, som i Fröjal, Sala med flera ortnamn, och det finns forskare som vill se en koppling här, liksom till det rödbarkiga alträdet – albark ger ju röd färg att färga runor med, och den röda färgen står för blod och liv, som hos älgen, det stora djuret som alltid varit svenskarnas största jaktbyte och en omistlig del i vår huvudsakliga föda.

En upprättstående och en nedåtgående jalkr-runa bildar en hagal-runa, och där hagel står för det kosmiska, står jalkr kanske för livet i kosmos, animaliskt liv, har man tänkt sig. Freyja Ashwynn har kallat den för en Heimdalsruna, vilket kan stämma vad gäller kopplingen till Bifrost, och den kan också användas i läkedomsmagi, vilket jag inte lär ut. Helmut Arnz och andra tyska runmagiker har sett hällristningarnas bilder av män med uppresta händer som en början till Jalkr-tecknet, och spekulerat om Ashwinns, de gudomliga tvillingar som nämns redan i Rigveda, kanske också ursprunget till Asarna, som bärare av runans dualism och skyddskraft. Sigdrifas hymn om läkehänder i Sigdrifumal har också nämnts i detta sammanhang, liksom Odens fjortonde galder i runatal havamals, där han talar om att han med hjälp av den galdern kan tälja Asar och Alfer alla, vilket Agrell ansåg syfta på zodiakens krets, eller de tolv stora Asarna. Hursomhelst är Algiz en av de kraftigaste skydds- och läkedomsrunorna, tillika en livsruna, och bör hållas i minnet för all skyddsmagi.

Annonser

Hedniska Tankars Runkurs (del 13) Pertha eller Pertra

Runan Pertha eller Pertra kommer vanligen som den trettonde i runraden, även om det finns varianter av utharken där den har nummer tolv, som exempelvis på den svenska kylverstenen, där den kommer direkt efter Jara-runan.  Språkhistoriker har längesen bevisat, att P som i pertha kommer från ett protogermanskt *perðu, *perþō eller *perþaz som betyder samma sak som gotiskans pairþra, alltså päronträd, på latin ”pirum”. Andra har associerat dess namn till grekiskans petros, klippa eller sten, men även pärtor, alltså tunna trästickor, använda som bloss – gärna då av något fruktbärande träd – kan vara ett annat tänkbart ursprung till runans namn.

Vad man kallar stickspån eller pärtor har haft mångsidig användning över hela norden. Man har haft dem till takspån, lyse, material för spånaskar och mycket annat

Man har tänkt sig att runans form erinrar om en ask eller ett skrin, och kanske har också Fulla, Friggs ”Aeski-mö” eller den gudinna som har hand om Friggs smyckeskrin, med denna runa att göra. Redan Agrell och andra hade teorier om att Pertha skulle stå för mineralriket, stenar, klippor och annat sådant, och liknande den vid guden Mithras födelseklippa (Petra Genetrix på latin) i Mitraismen, för precis som urjätten Ymer föddes ur en saltsten, till följd av Urkon Audumblas ständiga slickande, framgick Mithra – urtjurens dråpare – ut naturen själv…

Mithras födelse ur klippan – skulptur från första århundradet enligt vår tideräkning, funnen i Österrike

Ymers födelse ur klippan enligt Saemunds Edda från 1600-talet

De som tror på att runorna skulle ha ett ursprung i Alpområdet eller via Svarta Havet och goternas förmedling, får onekligen argument ur vadd som är perthas förmodade språkliga ursprung. Runan stod under hela perioden från första århundradet före vår tideräkning tills åttahundratalet för bokstaven P som i Pertha, och motsvarande språkljud. I det angelsaxiska runpoemet står det att läsa:

peorð byþ symble plega and hlehter / ƿlancum, ðar ƿigan sittaþ / on beorsele bliþe ætsomne

Vilket – i min något fria översättning – blir till: ”Peord ber oss att symbel pläga, till samkväm på plankan, där tegnar sitta i ölsalen med blida fränder”. Med sumbel eller symbel, på gammelsvenska ”sumlen” menade man ett tillfälle att samlas, ett samkväm. ”hleter” är väl antagligen samma ord som den moderna norskans ”latter” och engelskans ”laughter”, alltså skratt, att glädjas – och man satt ju på utlagda plankor på bockar i gilleshallen – eftersom det inte fanns permanenta möbler, förutom de väggfasta sängarna och bänkarna. Engelska översättare har fått strofen till att lyda:

”Peorð is a source of recreation and amusement to the great, where warriors sit blithely together in the beerhall.”

vilket ju har samma innebörd, och de har också satt Pertha eller päronträdet i samband med slöjd, spelbrickor eller kanske ett skrin för spelpjäser, vilket ju kan vara lämpligt att ha som en källa till nöje och samkväm i en gilleshall det också, och som leder oss tillbaka till bibetydelser som ”ask, behållare, skrin” och dylikt.

Praktfulla askar och skrin som den bekanta ”Franks Casket” – som också är försedd med runskrift och Pertha-runor – kan ha innehållit spelpjäser för kvarn eller annat…

Andra har också tänkt sig Pertha-runan som öppningen på en säck, en offerskål eller något liknande föremål, vissa också som en dörr, en port, ett kvinnosköte. Talet tretton är ett primtal, vilket också fascinerade forntidens människor -när Ur-runan har talvärdet ett och inleder Utharkens första hälft, motsvarar det mycket exakt Pertha-runans tretton-tal, som inleder den andra hälften.

Om idegransrunan Yr-runan symboliserade Midgård och det växande, är Pertha en symbol för klippor, stenar och det fasta och oföränderliga i naturen. I överförd bemärkelse står den också för metaller, ädla stenar och allt vi utvinner ur berg och sten, liksom för dvärgar, svartalfer och smide, tillverkade saker och teknisk konst och skicklighet av olika slag. Runan står också för oföränderlighet, bestånd, motståndskraft och mod, liksom den fysiska kroppen, människans ”lit” eller hull. Själva runan liknar också den rättvänd och en felvänd Kan-runa fästade vid ett lodrätt streck eller en vägg. Edred Thorsson kallade Pertha-runan för en ödesruna, en symbol för Örlog, eller det oföränderliga ödet, men också en runa för spådomar. De som liknat Pertha vid en låda eller en ask, eller kanske den påse vi drar runorna ur, har på så sätt härlett runans form hit, och Pertha skulle då i kombination med andra runor leda tanken framåt, och syfta mot spådomskonst, eller i bindrunor vara en komponent, som omsätter runmagin i den verkliga, skapade världen.

”Stadhagalder” för Pertha – ganska självinstruerande

Freja Ashwynn har kallat Pertha för en födelsens runa. Hon härleder den också till de runor som Oden ”tog upp, ropade och tog” efter att han offrat sig på Världsträdet, den föregående runan, och andra har sagt den vara ”ett utökat tolvtal”, symbolen för runornas verkan i den materiella världen. Hursomhelst har Pertho i alla fall mycket med födelse, alstrande, skapande, materiella ting att göra, och enligt Freja Ashwynn bör den också vara helgad till Frigg, framför alla andra makter – medtaget kanske också Fulla, Gnå och alla de mindre asynjor, som omger Frigg i hennes roll av gudamoder – kanske har runan också använts i skyddsmagi vid barnafödande, och för kvinnor, även om vi inte kan bevisa det.

Jan Fries härleder runans namn till Phorta, port på forngermanska, eller phoris, som betyder hall, portal, gilleshall och dylikt, kanske av latinets ”forum” – också ”port” är ju ett latinskt ord, och syftar också på runans form. Även bherg, den protogermanska ordroten bakom ord som berg, bärgning, birth på engelska osv hör hit, liksom tyskans ”Born” eller geboren, alltså född – återigen ord som handlar om berg, grottor, födelse och dylikt. Också tyska runologer som Helmut Arntz var inne på liknande härledningar av namnet Pertha redan på nittonhundratalets första hälft, och Agrell härledde som sagt runans namn ur Petra på latin, vilket betyder klippa – samt Ymer, Audumbla och livets födelse ur den hårda stenen.

Perchta, den kontinentalgermanska gudinnan, har mycket gemensamt med Frigg, men också med Hel…

 

 

I södra Tyskland är fortfarande Perchten eller Perthen namnet på ett slags karnevalsfigurer eller masker, som man uppträder med i samband med Vintersolsotåndet, och som länkas till Frau Holle eller Perchta, ett av Friggs kontinentalgermanska namn. Dessa maskerade gestalter framträder dels som Schönperchten, eller de ljusa makterna eller diserna, och dels Schiachperthen elleravskyvärda perchtas, underjordens och bergens dvärgar och resar. Runtecknet utvecklades sannolikt långt före 300-talet, då dessa traditioner anses mycket gamla, och har spritt sig också till omgivande folk i alpregionen, långt före kristendomen. Agrell nämner också Terra Mater, Nerthus, Hertha och Frigg i samband med runan, återigen erinrande om dess koppling till födelse, jord och berg.

En Uppvisning i GOD ANDA: Herr Omar, Hedningen och DET HEMLIGA VAPNET….

One hundred men will test today
But only three win the Green Beret

  • Sagt och Sjunget av Barry Sadler (på sin tid)

 

I gårdagens nummer av tidningen ”Samtiden” skriver Eddie Råbock – eller som han också kallas – Mohammed Omar under rubriken ”Religionsfrihet betyder inte att jag måste ”respektera” islam…”

Jag råder er alla att läsa denna artikel, även om ni kanske inte delar Herr Omars åsikter. Själv känner jag ju honom sen gammalt, eller rättare sagt från Uppsala. En gång i tiden var Mohammed Omar anti-semit (något jag aldrig varit, eftersom jag faktiskt tycker om Kabbala, så väl som judendom) och dessutom extrem islamist, men han ångrade sig. Numera har han gjort avbön för allt det, som han sade i sin alltför gröna ungdom, och i sex års tid har han ägnat sig åt att försvara Västerländsk liberalism, ett sekulärt samhälle och frånvaro av extrema religiösa läror.

Jag tycker faktiskt att det hedrar honom, för han har konsekvent stått upp bakom sin omvändelse till liberala idéer och en frisinnad tanke, och även i sin ungdom skrev han diktsamlingar med titlar som ”Orientalisk Sejd” – bara en sådan sak….

Ett infernaliskt HEMLIGT VAPEN som i all sin enkelhet och ringa kostnad (25 kronor på apoteket) HJÄLPER emot all sorts Islamistisk Extremism (botar även torr hud och irriterande småsår)

Innan vi går vidare i detta inlägg vill jag bara berätta, att en enhällig priskommitté inom den inre kretsen av Samfundet Särimner beslutat tilldela Eddie Råbock alias Mohammed Omar SAMFUNDET SÄRIMNERS STORA PRIS för 2018. Han får priset med motiveringen att han kämpat för att motverka extremism, sluta upp bakom ett Sverige där alla religioner och samhällsklasser kan integreras, oavsett etniskt ursprung och där svenskar och invandrare förenas i sitt medborgarskap, och i sitt försvar av nationen.

Han skriver, angående den växande rasism som de etniska svenskarna ofta möter, inne i sitt eget land:

Ofta finns en inte bara nedvärderande syn på svenskar inom vissa grupper med invandrarbakgrund, utan också en idé om att man inte ska ”beblandas” med svenskar, alltså en slags apartheid. Man vill inte integreras.

Sedan jag lämnat islam stöter jag ibland på åsikten att svensk religionsfrihet betyder att man inte får kritisera islam, eller till och med att man måste respektera islam. Det är framför allt muslimer som tycker att jag ska hålla tyst ”eftersom i Sverige får man tro vad man vill”.

Jag får inte detta att gå ihop: i Sverige får man tro vad man vill, därför får du inte säga vad du tycker om min tro! Jag gissar att det inte är den svenska religionsfriheten som är den högsta principen för dem som resonerar så. De har sannolikt en annan princip som för dem står över religionsfriheten – och det är deras islamiska tro.

Men de vill inte säga att ”enligt min islamiska tro, så måste du vara tyst”, eftersom de befinner sig i Sverige och vill ha stöd av andra. Här, i ett icke-islamiskt samhälle, skulle en sådan hållning inte uppfattas som rimlig. Så de säger alltså i stället ”i Sverige har vi religionsfrihet, vilket betyder att du inte får ha en negativ uppfattning om islam”.

— —

I vissa kommentarer uttrycks en rasism mot svenskar, en typ av rasism som får väldigt lite uppmärksamhet i mainstreammedia. En kommentator skriver:

Lyssna din mamma är en svensk hora och därför blev det som det blev, man ska inte beblanda sig med svenskar, män som kvinnor. Ni är smuts.

Och en annan:

Din mamma ska lämna islam din lilla svennbanan du ser ut som gris när du pratar om ilsam så mitt råd är gå lärt i islam innan du sitter hör och att du inte vet nåt.”

I den här kommentaren hittar man inte bara en nedvärderande syn på svenskar som tyvärr förekommer inom vissa grupper med invandrarbakgrund, utan också en idé om att svenskar och andra inte bör ”beblandas”, alltså en slags apartheid.

Jag skulle tro att mångkulturens införande i Sverige och den efterföljande massinvandringen från Afrika och Mellanöstern inte har lett till mindre rasism, utan till mer. För det har flyttat hit människor från länder som är betydligt mer rasistiska än vårt.

Jag kommer också att tänka på pappan som i juli i år misshandlades i Karlskrona. Mattias Liedholm, 47, fick höra att hans söner hotades av 7–8 okända män och åkte dit för att hjälpa dem. Han blev kallad ”svennejävel” och brutalt misshandlad framför sina barn.

Antirasisterna i Sverige var tysta när Mattias misshandlades. De bryr sig inte om denna rasism. De arbetar i stället för mer mångkultur och invandring från Afrika och Mellanöstern, som kommer att leda till att rasismen ökar. Därför är det svårt att ta deras antirasism på allvar.

Så långt Mohammed Omar. Vi vet också varifrån den senaste epidemin av gruppvåldtäkter – tidigare ett nästan helt okänt begrepp i Sverige – faktiskt kommer. Det är visst inte ”alla” män som våldtar, vilket den påstått ”anti-rasistiska” (men i själva verket ytterst rasistiska) vänstern själva påstår. Fakta talar sitt tydliga språk. De flesta etniska svenskar vet redan, att 85 % av alla överfallsvåldtäkter i vårt land begås av invandrare, och att offren i nästan alla fall är svenska kvinnor. Man vet, att nästan var tredje svensk kvinna mellan 16 till 64 år uppger, att hon utsatts för någon form av sexualbrott det senaste året, och det är en ökning i anmälningsbenägenhet med ca 30 % jämfört med föregående år. Allt detta enligt SvD, Svenska Dagbladet.

Men – som sagt – det finns motmedel...

Redan ”Försvarets Hudsalva” – denna lilla till synes helt oskyldiga pryl – bär på en stor hemlighet. Den innehåller inte bara ”cera alba” utan också ”adeps bovi” – vad det nu kan vara. Cera alba betyder förstås bivax, men ”adeps bovi” är visst inte bara ”fett från oxar” utan – just det – grisfett. Enligt EU:s regler och svenska producentkrav behöver man visst inte ursprungsmärka vilket djurslag fettet kommer ifrån, utan det kan mycket väl vara av gris – hur mycket vet ingen. Talgen i alla hudvårdsprodukter har alltså ett okänt och blandat ursprung, och handskslem – som används vid sk ”per recutum” undersökningar på svenska sjukhus och polisstationer – också den är tillverkad av – just det ! – gris.

Smörjer sig en svensk kvinna om läpparna och i ansiktet med Försvarets Hudsalva blir hon alltså helt oberörbar för alla muslimer.

Vi vet också alla att varje kvinna har tre par läppar. Ett par upptill, samt två par nedtill, fast jag tänker inte visa er några anatomiska detaljskisser. Den nyss nämnda hudsalvan är emellertid helt oskadlig och giftfri, och kan även ätas – den duger också som stekfett och vapenfett – vilket ofta är omvittnat.

Hur ni kan använda den – för den händelse att ni som läser detta nu är av kvinnligt kön – och hur den kan skydda er emot våldtäkter, begångna av vissa personer med islamsk ideologi – något som blir vanligare och vanligare – kan ni förhoppningsvis själva räkna ut – och var och hur själva applikationen kan och bör ske, ska jag inte behöva tala om för er…

Den GRUVLIGA SALVAN emot Islamismen, finns numera också i en TOTALT BÖGISKT färgad variant…. Väl bekomme – och var förnöjsamma…

Särimner finns därute, liksom sanningen. Han har redan infiltrerat samhällets bärande och rättsvårdande instanser, och 700 personer av alla kön, etniciteter och språk står redan i Särimners sold. Särimner är DU. Särimner är JAG. Särimner är alla människor, som tycker om och hyllar Särimner – men inte alla är utvalda, ty många äro komna, men få äro kallade. Somliga personer i Riket kommer aldrig aldrig aldrig att kunna joina the Pork of Ages™ eftersom de inte är av det rätta virket, och för att de har fel inställning. 

Man vet, att det är ytterst svårt att klara de många och långa inträdesproven, ty dem håller Fader Oden och Herren Yngve Frej i sin hand. I princip kan man bara upptas av Särimner själv, ifall han vände sitt tryne till eder, och om hans knorr är eder nådig – annars blir det nämligen inte nådigt nog – utan du förblir ”a flock member in bad standing”. Särimner är allerstädes närvarande, och evig. Särimner är inte för white trash, corn beef hash och amerikaner. Särimner är det rena blodet, Särimner är den sanna skinkan.

Dock – Eddie Råbock har kallats, och blivit utvald. Särimner har skådat honom – och sannerligen sannerligen säger jag eder, att han skall få skåda Särimner.

”in hoc signo Vinces” – VÅRT NAMN ÄR LEGIO – TY VI ÄR ICKE EN MAN, UTAN MÅNGA

Vi infiltrerar vilka som helst, hur som helst närsomhelst. Vi finns redan inom NCC, SE-Banken, Polisen, Staten, Läkarkåren, Advokatförbundet….

 

Det ÄR en sammansvärjning… eller ”för landsmän”

 

Shejka loss med the Sheikh of Araby….

I arab-byn Araby i närheten av Växjö är väl en del personer glada som små barn idag. Förvaltningsrätten har bestämt, att den etniskt svenska befolkningen klagomål på böneutrop och andra sanitära olägenheter helt skall underkännas. ”I en tätort måste man i viss mån räkna med störningar i form av ljud och buller. Det aktuella tillståndet gäller i förväg inspelade böneutrop som pågår under cirka tre minuter mitt på dagen på fredagar”, står det i domslutet.

Främmande religioner har alltså numer rätt att sträcka sig ända in i folks vardagsrum, ända in i sovrummen. Ingenstans får svenskarna vara ifred, inte ens för sina egna myndigheter.

Vad är det här för slags domslut, undrar jag ? Människor som skiftarbetar då – eller undersköterskor med natt-arbete ? Har inte de rätt att få sova ostört på fredagarna längre, även om det sker på dagtid ?

Och borde inte det svenska samhället verka för, att buller och andra sanitära olägenheter minskar, och inte ökar, även inom tättbebyggda områden ? Varför hela tiden tillföra nya bullerkällor – vad säger det lokala Miljöpartiet om det, förresten – eller är de också Allah Akbar anhängare ?

Nämen ÖÖÖUUU BÄÄUU AKKKKBAAR ! (ett strålande bra argument – i alla fall i Aneby, Växjö)

Religionsfrihet är inte samma sak som att förstöra för andra. Det är inte en automatisk rätt att tränga sig på människor, och bullra och stöka till i deras hem eller närmiljö. varken med kyrk-klockor, böneutrop, gjallar-horn eller annat. Till och med ”Svenska” Kyrkan har nu vikt ned sig på många platser i landet, och lagt av med sitt ständiga klockringande.

Svenska folkets hemfrid måste bevaras. Vi har rätt att vara ifred för religioner, som vi inte vill ha. Både nu och i framtiden. Ingen högtalare fungerar utan ström, förresten. Om strömmen till Moskén plötsligt bryts, blir där inga böneutrop. Och ingen högtalare fungerar utan membran, eller högtalar-kon. Skadas membranet eller konen, kan högtalaren inte längre alstra något ljud. Så fungerar det, rent tekniskt – och det är fakta. Jag uppmanar verkligen ingen till brottsliga gärningar, men jag säger bara som det är…

 

”Nämen nu så tycker jag att vi alla gemensamt sjunger ”We shall overcome” – NEJ FÖRLÅT – Jag menar förstås ”Hela familjen går ut med Geten” – och det skall vi göra om och om och om igen, klockan tre varje fredag – så det så !”

Hedniska Tankars Runkurs (del 12) Eiwaz eller Yr-runan

Runan Eiwaz eller Yr kommer som den tolfte i runraden. Tolv är ett intressant tal numerologiskt sett, enligt vad våra förfäder tyckte. Vi har tolv månader om året, och räknar fortfarande i dussin. Dygnet har två gånger tolv timmar, och den äldre runraden har som bekant tjugofyra tecken. Tolv har också varit Asarnas och Asynjornas antal, och tolv kan förklaras som två gånger sex, alltså Thursrunans tal (som står för konflikt och motsatser) gånger Gifu-runan, den första av Frejas runor, eller Ass-runans tretal gånger Reid-runans fyrtal, vilket blir ett synnerligen verksamt tal för esoterisk runmagi.

Runan tecknas som ett omvänt, stiliserat S och hade ljudvärdet I som i idegran, på engelska yew, som på walsiska råkar heta ywen och på iriska eo. På tyska heter idegranen Eibe, vilket förstås också har samma ursprung. Runan kallas också Iwaz på gotiska, samt benämns med flera liknande namn. Världsträdet Yggdrasil, som också kan uttydas som Odens eller Yggs häst (Drasil) anses av många vara just en Idegran, inte en Ask, därför att ”Askr” i Eddan som i ”Askr Yggdrasils” (i genitvform) kan betyda vilket träd som helst, alla träd kunde nämligen på det trädfattiga Island liknas vid Askar, oberoende av vilket trädslag det faktiskt rörde sig om. Om tolvtalet nu anses vara ett särskilt heligt tal, så kan det som sagt tydas som Asarnas stora tretal gånger talet fyra, eller materiens tal, och därför en symbol för Världsalltet eller Världsträdet så god som någon.

 

Idegranen, Taxus Baccata på latin, är ett mycket giftigt träd, som skulle ha framkallat de grekiska Backanternas raseri och heliga vrede. Veden är i sig ogiftig, liksom de orangeröda ”bären” eller frökapslarna – men fröna (svarta) inuti varje kapsel är starkt giftiga, och några stycken räcker för att döda en människa, eller till och med en häst. Också barren har stark giftverkan, men däremot är det i-n-t-e sant att röken från en brasa med idegransträ skulle vara giftig. Brinnande barr och bark alstrar däremot giftig rök, och våra förfäder visste såklart hur de skulle behandla idegranen som träslag – inte konstigt att de ansåg den för helig, och skyddade den från att råka i händerna på barn, dumbommar och idioter…

 

I det moderna England har dödsfall inträffat ibland okunniga ”fornsedare” som avlidit efter att ha försökt röka idegranens barr, men också i antikens Grekland, druidernas England och på många andra platser i Europa var just Idegranen – föga förvånande – ett Gudaträd, en Världspelare likt Sachsarnas Irminsul, som man inte fick röra. Den svenske runmagikern Atreid Grimsson, som sätter in Idegransrunan på den trettonde runans plats, och likt Agrell byter plats på Pertha-runan kopplar den till den tidigare Himmelsguden Ull, Vinterns store solgud som bor i Ydalar eller Idegransdalarna, och som är en bågskjutande, skidåkande gud. Runan kan också ses som kopplad till växtriket och allt växande, medan de två följande runorna står för mineralriket (eller stenriket, som Linné en gång sa) och djurriket, och de bildar också ett tretal i den andra betten av runraden, precis som Frejas tre runor i den första aetten.

Faktum är att idegransträ, sedan man väl befriat den från barken, är alldeles utmärkt att göra både långbågar och knivskaft utav, och förutom att det är ganska energirikt (fast inte så bra som ek) och brinner bra, så är idegran ett mycket hållbart träslag.

Grimsson kopplar den också till väntande, tålamod och fullkomlighet, egenskaper som delvis hör i hop med det fullkomliga tolvtalet. Sanningsenligare är Edred Thorson, som på 1960-talet betonade att Idegransrunan, och Världsträdet, som går genom alla Världar, underjorden så väl som Midgård som Asgård, står för kommunikation, men att den också liknar den pilformade Tyr-runan, som dock avskiljer snarare än förenar.

Idegranar kan bli mint 500-600 år gamla, och i Skottland lär det finnas ännu växande exemplar som är mer än 2000 år gamla och äldre än kristendomen

I det gamla DDR fanns en forskare, en professor Kukowka vid universitetet i Greitz, som menade att idegranen under varma sommardagar skulle kunna avge sina giftiga ämnen till luften i så hög koncentration, att en person som somnade eller låg under en idegran kunde bli påverkad av det, och se syner. Inte underligt att Ygg själv, alltså Oden, som ju offrade sig på Världsträdet för att finna runorna (ett motiv den långt senare kristendomen stulit och förvanskat) kopplades ihop med idegranen. I Friesland har man hittat runor ristade på idegransbrickor till skydd, från 500-600 talet enligt vår tideräkning, och idegranens skyddande kraft har uppenbarligen varit något man trott på över hela Europa, från Böhmen till England, och i hela Norden fram till den hedniska tidens slut.

Eoh-runan används ofta i bindrunor, och man har velat se den också i sentida tyska korsvirkeshus, där den ska ha haft en skyddande betydelse. Runan, som är Världspelaren, och som stiger upp och ned genom alla Världar, växer lätt till en universell symbol för bestående, växtkraft och gott skydd – Freja Ashwynn har ensam lagt märke till att den med ett tvärstreck – som i vissa bindrunor – låter sig dela i två lagu-runor, medan långt fler har uppmärksammat att den ser ut som en ”bakvänd” solruna, eller ett lätt stiliserat Z som i Eiwaz, medan solrunan och Segerrunan – runa nummer femton – ser ut som ett rättvänt S. I en handskrift från Sankt Gallen i Schweiz skrivs runan genom en felvänd eller störtad Jalkr-runa, vilket kanske tyder på växtens giftiga egenskaper. Växtens latinska namn, Taxus som i Taxus baccata anses av en del till och med ha gett upphov till själva namnet Toxiner, för växtgifter, men ”toxon” på grekiska betyder också pilbåge, vilket nog inte är ett sammanträffande det heller.

De Fries kopplar också ord som gammelhögtyskans irri, till orre på modern tyska, alltså en vansinnig, irrande, liksom gammalengelskalse Yrre, Yr och slutligen Yew, vilket också ska synas i Odensnamnet Yggr, den rasande guden. De Fries har också början till en spekulation om att där solrunan har en hel linje, följd av en bruten linje och en hel, uppvisar Eoh en bruten linje, en hel och en bruten – vilket han kopplar till något så avlägset som I Ching – hypotesen kan synas mycket vild, men inte omöjlig, också kring Egtvedt fyndet i Danmark finns en sådan koppling, även om jag inte ska gå in på det här. Den gamla isländska rundikten kallar Yr för den böjda bågen, det sköra järnet och Farbauti, piljätten, väl ett namn på Ull själv, medan rundikterna från Norge och England nämner Idegranen vid namn, och dess skyddande krafter, särskilt om vintern.

Agrell har fattat Atlakvidas ord om ”Eder svurna, vid sol, sänkt mot söder, vid Sigtyrs berg, det höga, vid ring, som är åt Ull helgad” som betydelsefulla när det kommer till Eoh eller Yr runan. Ulls ring är som vi alla vet en edsring, och Sigtyrs berg eller Gudarnas pelare är idegransträdet, säger han. Eder, som yttras på edsringen vid ett gudahov eller Vi anses särskilt verksamma, och runan Yr har alltid stått för kontinuitet, beskydd, året, evigheten, gudarnas verkan in i Midgårds dalar – alltsammans saker, som det heliga tolvtalet står för.

Också den tolfte strofen av Runatal Hávamáls nämner träd, och syner i samband med träd – Oden säger själv såhär:

Þat kann ek it tolfta: ef ek sé á tré uppi vá fa virgil ná, svá ek rístok í rúnum fák, at sá gengr gumi ok mælir við mik.

Det kan jag för det tolfte: Om jag uppe i ett träd ser ett lik dingla i vinden, så kan jag rista med runor så, att den döde går och talar med mig…”

Utesittning, ”Pörtet i Tassemarken” och Berättelsen om ”Hära” – Jämtlänningen…

”Å onga sket i vafferjäärn
Å onga sket i vafferjäärn
Å klämd’ åååt

(ur en gammal Jämtländsk visa)

 

Många är de historier jag som Hedning fått höra genom åren. Till mig har de kommit, kollegor och vänner, liksom bröder och systrar i Särimner – nu fler än 700 – och alla som korats, därför att de varit av det rena blodet och det rätta virket. Men sannerligen, sannerligen säger jag eder, mina vänner och fiender – det är icke alla som äro komna, som kan tillhöra de kallade.

”Och vi skall lära dig folkets lag, fast den ej står att läsa i bok” – Minns Berättelserna !

 

Jag kommer ihåg en man från Strömsund, som jag mötte en gång – en riktig ”GarJamt” som var mer än två och tjugo lång till växten, och som såg ut som en kardanknut i ansiktet. han berättade följande historia, som jag lagt på minnet och nu skall återge, även om jag inte kan berätta den på samma dialekt, för trots att jag är Norrlänning till födelseorten, är jag från en annan del av Sverige vad släktskapen angår.

Huvudpersonen i hans historia, förresten – såg ut på samma sätt. Det var ”Hära” eller den Hårde – björnjägaren och tjuvjägaren. Hära bodde långt bort i skogen, ensam i ett pörte eller ett slags barack, följd endast av sina hundar och sin kärring, som var den fjärde i ordningen. Inte mindre än tre kärringar hade han slitit ut, den ena efter den andra. Nu var Hära en gammal karl redan. Han hade blivit svårt sjuk, och låg på sitt yttersta. I hela sitt liv hade han supit till, huggit timmer, jagat och gjort hembränd sprit eller ”Juxt” som han sålt till lapparna. Han hade också skjutit en och annan tam ren i sina dagar, ty Hära var en man som intet fruktade, lappdjävlar och kärringar minst av allt, och som svor och slogs, när han väl kunde.

Men så kom sjukdomen över honom, och där låg han alltså på dödsbädden och svettades i kraftig feber. Att hämta en läkare var det inte tal om, för det var redan försökt; men med den nye prästen i församlingen ville ”Hära” gärna växla ett par ord, innan det var alltför sent.

Mången saga finns ännu, som är värd att minnas

Nu var det vinter och detta hände sig på den tid, då snöskotern ännu inte fanns, så prästen – en blond och försynt pojk söderifrån, som var föga mer än tjugo år gammal – fick pulsa genom snön i en hel dag och en halv natt, innan han kom fram till Häras pörte, för inte ens med släde kom man dit, om hästen inte leddes genom skogen. Nu var prästen inte en sån där ”läsepräst” eller frireligiös djävel, kort och gottutan en riktig präst, en sådan som menade vad han sade, och som läste på innan han sade något – som man nog alltid bör.

Inne i pörtet var det varmt och rökigt, och både katt, hundar och kärringen – som var ganska ung hon med – gömde sig i ett hörn när prästen kom in genom dörren. Så gick han till bädden där Hära låg, alldeles gul i ansiktet och med rödsprängda och febriga ögon, och flera veckors skägg, för underligt nog var denne kraftkarl slätrakad för det mesta – i sin krafts dagar., vill säga. Hagelbössan – hans trognaste ägodel – hängde ännu laddad och klar ovanför sängen, och Hära kunde få tag på den i ett naffs. Ett dricksglas fullt med brännvin stod på kommoden brevid sängen, tillsammans med en tom tallrik och en kopp med något varmt, som Hära icke rört.

Ädde du, som vill predik om Guss nåde !” sa Hära till prästen, fastän svagt, och med hes röst. ”Ja, det är väl därför jag kom” svarade prästen sanningsenligt, och utan större rörelse. ”Kan ‘n då nåden få, som dräfft e människ – me vilje ?” frågade Hära, och reste sig upp i sängen, så att han satt lutad mot väggen med kniven i hand – för en kniv hade han alltid med sig, till och med där..

Originalet till ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen” av Nikanor Teratologen – ett viktigt Norrländskt filosofiskt verk, som alla människor känner till…

Prästen förstod, att Häras fråga var ärligt menad, och uttalade sig inte tvärsäkert, som frireligiösa, nyfrälsta och idel hycklare ofta gör. Han bläddrade länge i sin Bibel, innan han fann det rätta svaret, sent omsider – och så svarade han – innerligt och sakta – ”Ja, det vill jag ändå tro, men Herran vet det bättre !

Hära tycktes nöjd med detta svar, och log en smula, liksom för sig själv.

Å ‘n som dräfft två gång – me vilje – Ka’hä få guss nådn – Svar på dänn !”  Nu var det prästens tur att blekna och bli gulaktig i ansiktet, medan Hära satt där stum, fortfarande med ett svagt leende på läpparna, bössan till reds och kniven i hand. Prästen insåg, att detta var en fråga som måste besvaras ytterst noga, och att inte bara själens högst eventuella salighet ur vad som framstod som en elak och förhärdad förbrytare berodde på detta, utan också prästens eget liv. Vid närmare eftertanke tvivlade han faktiskt på, om han skulle komma levande ut ur pörtet igen, så därför betänkte han sig; men så steg han upp och sa: ”Den frågan är jag inte utlärd till att svara på. Men om du vill, ska jag fråga Gud !

Utanför Häras pörte stod en gravhög, stor likt Krankmårtens hög i Krokom, eller som här, Blotsvens Hög på gränsen mellan Upplands och Västmanlands bygder. Och på den högen, satte sig nu den unge prästen. Snön låg tung därute, och kölden var hård. Vinden ven och vädret tilltog, allteftersom kvällen och natten led – men där begick en kristen präst Utesittning, enligt hednisk och asatrogen to – tro det om ni vill, för den tron är ännu levande i det innersta av Norrlands bygder. En gång mötte jag en löjtnant från Boden, som trodde på Vittrorna, fast det förstås är en annan historia. Så satt nu där prästen stilla och ensam i kylan och mörkret, hela natten – för att få svaret på vad han ej hade vetat förut, och därmed på Häras sista fråga.

”Den sittande” från Oseberg-skeppets stora Blotkittel…

När prästen kom in igen, var klockan redan så mycket på vintermorgonen, att solen börjat gå upp. Han var nu likblek i ansiktet, och förfrusen om fingrarna. Han såg skräckslagen ut, och skalv i hela kroppen, men vad sorts syner han sett i natten därute varken ville eller kunde han svara på. Men Häras blick – rödspräng och sträng ännu, fast den kom från en man som var mager och tärd – fick honom att minnas sitt ärende. ”Allt är möjligt, för den som verkligen tror” sa prästen till sist. ”Luther själv sa en gång, att – sola fide – tron allena ! – kan frälsa människorna – men lätt lär detta aldrig, aldrig bli !

Gustav Hedenvind Eriksson (1880 – 1967) – en av Jämtlands stora Hedniska berättare…

Nåå…” sa Hära där han låg i sin sjuksäng, och på sitt dödsläger, med granris under bädden. Sen sa han inte ett ord mer, men gick bara upp och klädde på sig, för efter att ha hört dessa ord från en präst, repade han sig underligt nog, och ville liksom inte vara sjuk längre. Så tog han en god yxa i sin hand, och gick ut på backen för att hugga ved – utan så mycket som en blick på högen, där prästen suttit och brottats med sin gud, och dit fotspår av många slag fortfarande ledde, fast man inte kunde se vad det var för en sorts varelser, som samlats där.

Och Hära slutade sedan att supa – för det mesta – dock undantaget Jul, Midsommar och de flesta större nationella festdagar, ty någon måtta får det ju ändå vara – särskilt i Norrland. Emellertid fortsatte han att fiska och jaga, fast inte på söndagarna, och sin kärring spöade han ändå på med jämna mellanrum, eller när han tyckte att hon förtjänade det, fast inte till överlopps eller i vrede. Slutligen blev Hära också ”Kyrkstöt” eller Kyrkvärd, vilket var både församlingen och den nye prästen till stor nytta och välsignelse, eftersom ingen vågade stå Hära emot, när han kom och propsade på kollekt.

Så dog han ändå, men först efter en lång följd av år, sedan denna märkvärdiga händelse i pörtet utspelat sig, och det är allt, vad som lärs ur denna historia.

Jakob lär ha brottats med sin gud – men törs du alls brottas med din !

Ser ni, goda människor – jag misstror som Hära alla de här läseprästerna, med sin ”tryck på knappen” frälsning. Alla Livets Ordarna. Alla de här, som sätter sig själva i Guds eller Gudarnas ställe, och genast – helst utan att ens så mycket som tänka eller blinka – tror att de kan avgöra, vem som är ”frälst” eller inte. Det gör ändå detsamma vilken religion eller vilken tro vi talar om, för alla de här Satans idioterna finns det ändå nog och övernog av. Det finns de i den hedniska världen som talar så mycket om ”heder”, ”ära” osv trots att de själva är djupt oärliga människor hela bunten, och i sin förbannade småborgerlighet och småskurenhet totalt missförstått Hávamáls kända ord – de om ”domen över död man”.

Det är icke människorna som dömer, eller som skall döma, det säger jag er.

”Domr daudan hvern” är ”Domr Godha” och den fälls av gudarna, icke av människorna. Småaktighet eller ryktbarhet har inget med verklig heder eller ära att göra – ty – vem av er, säger jag, kan avgöra om ”Hära” – tjuvjägare, slagskämpe och brännvinsbrännare samt suput och mycket annat, inte var god nog i sin guds ögon – för vem vore vi att upphöja oss själva så, att vi tror oss kunna avgöra hur Gudarna tänker eller beslutar, och vad som är eftersträvansvärt i deras ögon ?

Att sätta sig själv i guds ställe, eller i gudarnas, är den yttersta hädelsen – för alla troende, oavsett tro.

Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan. Det är icke du, käre läsare, och icke heller jag som avgör vem som får komma till Valhall, Trudvang eller de andra Gudaboningarna. Allt detta avgörs av en högre makt, och av de, som verkligen korar valen – och vad det är för makter, vet du kanske. Och endast de som tror – verkligen tror och på allvar – vet, att avgörandet ligger i denna makts händer – icke i människornas.

För se – sannerligen sannerligen säger jag eder – ”Dömen icke, så varder I icke dömda”. Och SÄRIMNERS rike, är icke av denna Världen. Se, jag förkunnar eder Särimner ! Se, jag förkunnar eder något bortom ont och gott, bortom människa och tid. Och de av eder, som haver öron till att höra, ja de höre… ”Hvetud I aen, edha Hvat ?”

Folkligt Motstånd mot religiöst tvång får stöd i Metro

Tidningen Metro publicerade en intressant debattartikel idag. Jag ser att mina Hedniska Tankar börjar bära frukt hos allt fler och fler medborgare. Författaren Per Glavå reagerar emot de många religiösa övergreppen emot barn i vårt land, och hela Världen över. Han skriver:

Det är den enskilde som i vuxen ålder själv ska bestämma över sin tro och välja om hen vill utöva den. Det må vara som kristen, humanist, scientolog, agnostiker, muslim, naturalist eller kanske buddhist.

Barn ska inte tvingas in i några kristna samfund via ”Dop” eller andra dumheter. Man kan tilldelas ett språk, ett medborgarskap eller en nationalitet via födseln, likaväl som en kultur, vilket FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna faktiskt förutsätter. Men religion är och förblir något som förutsätter ett aktivt, medvetet val, och ett nyfött barn är inte i stånd att välja. Och Per Glavå fortsätter:

Barns rättigheter är överlag mycket starka i Sverige. Vi har sedan länge en lag mot fysisk bestraffning, vi har barnombudsman, en socialtjänst som aktivt skyddar utsatta barn och vi har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter som träder i kraft 1 januari 2020. Ändå tillåts dop, omskärelse, konfirmation och religiösa grundskolor. Ovanstående kan pågå med hjälp av det vi kallar religionsfrihet. Men för barnet finns ingen frihet. Föräldrar ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnet. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

”Envar skall äga rätt till … religionsfrihet … med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.”

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat.

— —

Som förälder har du stort ansvar för dina barns uppfostran. Den moraliska kompass du lägger ut blir viktig för resten av livet, liksom de värderingar du delar med dig av. Men du har också stort ansvar att uppfostra ditt barn till en självständig och fritt tänkande individ som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Så långt Per Glavå alltså, en skribent vars författarskap och gärning är helt obekant för mig sedan tidigare. Jag måste säga att han har rätt. Det här är vad jag själv, och Humanisterna – med Christer Sturmark och andra i spetsen – har kämpat för i många år, och även om alla inom den Hedniska och Asatrogna rörelsen i Sverige kanske inte delar min uppfattning, så tror jag faktiskt att de flesta medborgare i landet delar den.

Oavsett vilken religion det nu är fråga om, så ska omyndiga personer inte tvingas med i någon sorts religiös rörelse emot sin vilja.

Igår nådde oss nyheten om hur extrema muslimer med hjälp av frikostiga ”ekonomiska bidrag” driver sk ”religiösa friskolor” inuti Sverige. Allt sker med vissa politiska partiers uttryckliga stöd och goda minne. Svenska Dagbladet har med hjälp av forskaren Magnus Normark, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) avslöjat hur det Saudiska Kungahuset försöker sprida extrem islam i Sverige. Det rör sig om summor runt 100 miljoner kronor, och särskilt utsända Wahabitiska Imamer, som ska inplanteras i Sverige från Saudi-Arabien, en av Världens allra värsta förtryckarregimer. Varför tillåter vi alls sådant att få ske i vårt eget land ?

I Ryssland, ett nära grannland, har man sedan några år ett förbud (ofta hårt kritiserat i väst) för ”utländska agenter” att finansiera olika sorters verksamhet inne i det egna landet. Syftet är bland annat, att just förhindra att det byggs upp någon ”islamisk stat” eller religiöst styrda ”parallell-samhällen” inne på ryskt område – för där accepterar man inget sådant, och det bör vi svenskar heller inte göra. Flera debattörer – till och med inom Socialdemokratin, som länge hållit islamisterna bakom ryggen och försvarat dem – börjar nu ifrågasätta alla religiösa friskolor överhuvudtaget. Man har till och med vädjat till Jan Björklund och det förment Liberala partiet i Sverige att byta åsikt – men, ingenting har hjälpt.

Vi har också en mycket märklig myndighet vid namn SST här i Landet Löfvén, som varje år delar ut närmare 100 miljoner kronor i bidrag åt olika sorters anti-demokratiska religiösa grupper, vars värdegrund starkt skiljer sig från det svenska samhället. Detta är särskilt aktuellt just idag, nu när vad som är kvar av Regeringen Löfvén ska presentera sin budget för nästa år. Bland annat är ju hela Försvaret och Polisen kraftigt underfinansierad, och Rättssamhället redan i gungning – så varför fortsätter man lägga pengar på Islam, och andra Monoteistiska religioner ? Vi ger bidrag för att sprida Katolicism i vårt eget land med mer än 6 miljoner om året. Katolicismen är en religion, som vidhåller sitt abortmotstånd och sysslar med Exorcism, alltså djävulsutdrivning, allt enligt officiella uppgifter från Vatikanen, och Chefsexorcisten där.

Tycker vi verkligen, att svenska skattepengar ska gå till sådant ? Överensstämmer det ens med den förmodade ”Värdegrund” som vår Regering eller för den delen svenska folket kan antas ha ??

Enligt SST:s officiella hemsida, vräker vi ut mer än 40 miljoner årligen på att islamisera vårt eget land ligger det egentligen i den svenska allmänhetens intresse ?

SST vägrar samtidigt sen flera år, att ge Humanisterna någon som helst form av bidrag, och förutom en struntsumma – inte ens 400 000 kr – till Sveriges Buddhister, så har man under hela sin existens bara och endast bara erkänt Monoteistiska samfund som de enda berättigade bidragstagarna. Man vägrar att erkänna Polyteistiska religioner, till exempel; och man vägrar också att ge bidrag till de enda religioner som verkligen hör hemma i Sverige, alltså Asatro och Samisk religion.

Och på detta sätt fortsätter SST:s meningslösa miljonrullning, år efter år.

SST:s handläggare består till stor del av frireligiösa kristna, samt personer från islamsk kultur – som rakt fram sitter och ger bidrag åt sig själva, eller åtminstone rörelser, de själva är medlemmar i. I alla andra fall med myndigheter runt om i Sverige skulle detta kallas för ett solklart fall av ”jäv” eller tjänstemanna-styre, men personerna bakom SST blir aldrig granskade, eller ställda till svars.. Också den sk ”Allmänna Arvsfonden” – en fond som tar hand om alla ”Dana-arv” i Sverige, eller kvarlåtenskapen efter döda svenskar utan arvingar – styrs numera efter en mycket märklig politik. Till och med Sveriges Radio har erkänt, att stora summor av de mer än 750 miljoner som betalades ut ur denna fond förra året, gått till terror-misstänkta och anti-demokratiska organisationer – i flera fall med klara kopplingar till just extrem islam…

Någon ”allmän arvsfond” finns inte i något land på hela Jorden, utom Sverige och Island, enligt vad som påstås.

Och att ge statsbidrag för att utöva främmande religioner, görs knappast i något annat land i hela Västvärlden, utom just Sverige.

Se på USA till exempel – eller andra verkligt liberala länder. Där ges inte en enda cent, inte en enda dollar till någon kyrka överhuvudtaget – varken av statliga eller federala myndigheter. Ändå finns det inget religiöst samfund i Amerika som går i konkurs, vad det nu kan bero på. Nejdå. Kissoliker och Lorteraner, Presbytarianer och Lebytarianer, Mormoner med Hormoner och Sjundedagsadventister samt Söderns baptister – allesammans klarar de sig själva, utan statlig inblandning.

Fler debattörer än jag själv har gång på gång påpekat det här, men ändå fortsätter man att göra religiösa samfund till bidragsberoende .

Världen över tycker de flesta regeringar, att religion är människornas ensak, som de själva får betala för, men ingenting som ska statsfinansieras.

Det är faktiskt ganska lätt att förstå en sådan uppfattning. Varför skall jag som svensk vara med och finansiera fundamentalistiska grupper, som jag inte alls kan sympatisera med ? Varför ska jag finansiera min grannes religion, som jag inte delar, inte är med i, och inte vill betala för ?

Varför är det bara Monoteistiska religioner som ska ha bidrag ? De tre stora ökenreligionerna vägrar ju att erkänna någon annan gud än sin egen – ”du ska inte ha några andra gudar jämte mig” står det ju i den kristna bibeln – och hur går det ihop med påståendet om att vi ska ha ett ”Multikulturellt” svenskt samhälle ? Vissa personer påstår till och med, att vi skulle ha ”Multikulturalism” som någotslags grundlag – utan att kunna ange vilken paragraf det nu står i, i så fall.

Multikulturalism förutsätter Polyteism, men utesluter en gång för alla samtliga Monoteistiska religioner, per ren definition. Och dessa får man då sluta ge bidrag till, ifall man nu alls skall vara någon anhängare av det ”Multikulturella” samhällsexperimentet…