Ragvald Odenskarl – en folklig UPPRORSMAN vi ska minnas…

Igår var det dagen för vad som kallas Asgårdsnyen borta i Värmland och Norge. Asgårdsnyen skulle vara början på den sista nymånen innan Julmånaden, och inledde därmed Asgårdsreiens och Den Vilda Jaktens Årstid. Oden själv kunde ses som anföraren för de dödas skaror under vinternätterna, men den som stod i ett gott förhållande till alla sina förfäder, nära och kära, hade förstås ingenting att frukta.

Om detta och många andra saker kan man läsa i en akademisk uppsats från ingen mindre än en forskare som heter Stephen Mitchell, från Harvard University, USA. Han har hittat ovedersägliga bevis för kvarvarande Odenstro i Sverige ända in på 1400-talet, stick i stäv med vad svenska historiker alltid hävdat. Frågan är väl om Odenstron någonsin lämnat oss, för det finns etnologiska uppteckningar som handlar om Odens Jakt ända in emot 1800-talets slut och det begynnande 1900-talet, som Ebbe Schön och andra folklivsforskare klart visat. I början av 1900-talet undersökte andra forskare de bohuslänska häxprocesserna, och hittade uppteckningar som visar att man satte ut skålar med mjölk till Frej och annat i skogarna kring Bullarensjöarna, i den norra ändan av landskapet, och det hände alltså så sent som på 1660-talet.

Men vem var då Ragvald Odenskarl, som levde på 1480-talet och som blev dömd att brännas på bål, allt enligt bevarade urkunder i Stockholms ”Tänkeböcker”, alltså Rådhusets egna bevarade domstolsprotokoll ? 27 Oktober 1484 ställdes han inför rätta för upprepad kyrkstöld i Skepptuna kyrka (två gånger) och i Markims kyrka, Orkesta kyrka och Vallentuna kyrka. Detta skulle han utfört med sin kumpan Johan Land, som efter tidens sed lyckades bli benådad, och utsedd till Stockholms Stads Bödel, likt den långt senare Mästerman ”Mäster Mikael” som Mästermikaelsgatan på Södermalm är uppkallad efter.

Ingen vet heller hur de två kumpanerna lyckades stjäla ur inte mindre än fyra kyrkor i Attundaland, men troligtvis hade de väl folket på sin sida – för detta var tydligen män, som stal från de rika och gav till de fattiga. Hans protestaktion i Uppland var inte heller den första i sitt slag, eftersom redan Botulf Bonde vid 1300-talets början, mer än 180 år tidigare, hade protesterat emot samma kyrka, samma katolicism och samma andliga tyranni – med samma hedendom. Det står inte i Uppsatsen från Harvard, men i alla fall…

Den amerikanske forskaren vet att berätta, att Ragnvalds namn har med det engelska ordet för ”Rage” eller vrede att göra, liksom namnet Odin, Wothan, efter det tyska ”Wütend” och härleder Odenskarl eller Odinkar ur det, trots att detta namn är känt redan på 1000-talet. Till och med två danska biskopar skall ha burit det namnet – ifall vi kan tro vissa historiska källor som är långtifrån oproblematiska

Men Ragvald var alltså Asatroende, enligt vad han själv uppgav, och han föll som en martyr för Hedendomens sak. De kristna dödade honom, för att han hade en annan tro. Men helt bortglömd är han inte. Hans Hug må irra i den mörka natten, men hans minne lever. Och så föll inte heller han förgäves.

Idag kämpar vi vidare, på annat sätt och med andra medel. Vi bryter inte lagen, men försvarar det som är vår arvedel i skrift, i tankar och i handling. Människorna dömer ofta snett, och de fäller vrångvisa och orätta domar. De går på hörsägen och rykten, vad andra uppgett och kontrollerar sällan eller aldrig rena sakförhållanden.

Men gudarna vet ändå bättre än oss, och de förstår att hellre fria än fälla. Och domen tillhör slutligen dem – inte människorna.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s