Hedniska Tankars Runkurs (del 12) Eiwaz eller Yr-runan

Runan Eiwaz eller Yr kommer som den tolfte i runraden. Tolv är ett intressant tal numerologiskt sett, enligt vad våra förfäder tyckte. Vi har tolv månader om året, och räknar fortfarande i dussin. Dygnet har två gånger tolv timmar, och den äldre runraden har som bekant tjugofyra tecken. Tolv har också varit Asarnas och Asynjornas antal, och tolv kan förklaras som två gånger sex, alltså Thursrunans tal (som står för konflikt och motsatser) gånger Gifu-runan, den första av Frejas runor, eller Ass-runans tretal gånger Reid-runans fyrtal, vilket blir ett synnerligen verksamt tal för esoterisk runmagi.

Runan tecknas som ett omvänt, stiliserat S och hade ljudvärdet I som i idegran, på engelska yew, som på walsiska råkar heta ywen och på iriska eo. På tyska heter idegranen Eibe, vilket förstås också har samma ursprung. Runan kallas också Iwaz på gotiska, samt benämns med flera liknande namn. Världsträdet Yggdrasil, som också kan uttydas som Odens eller Yggs häst (Drasil) anses av många vara just en Idegran, inte en Ask, därför att ”Askr” i Eddan som i ”Askr Yggdrasils” (i genitvform) kan betyda vilket träd som helst, alla träd kunde nämligen på det trädfattiga Island liknas vid Askar, oberoende av vilket trädslag det faktiskt rörde sig om. Om tolvtalet nu anses vara ett särskilt heligt tal, så kan det som sagt tydas som Asarnas stora tretal gånger talet fyra, eller materiens tal, och därför en symbol för Världsalltet eller Världsträdet så god som någon.

 

Idegranen, Taxus Baccata på latin, är ett mycket giftigt träd, som skulle ha framkallat de grekiska Backanternas raseri och heliga vrede. Veden är i sig ogiftig, liksom de orangeröda ”bären” eller frökapslarna – men fröna (svarta) inuti varje kapsel är starkt giftiga, och några stycken räcker för att döda en människa, eller till och med en häst. Också barren har stark giftverkan, men däremot är det i-n-t-e sant att röken från en brasa med idegransträ skulle vara giftig. Brinnande barr och bark alstrar däremot giftig rök, och våra förfäder visste såklart hur de skulle behandla idegranen som träslag – inte konstigt att de ansåg den för helig, och skyddade den från att råka i händerna på barn, dumbommar och idioter…

 

I det moderna England har dödsfall inträffat ibland okunniga ”fornsedare” som avlidit efter att ha försökt röka idegranens barr, men också i antikens Grekland, druidernas England och på många andra platser i Europa var just Idegranen – föga förvånande – ett Gudaträd, en Världspelare likt Sachsarnas Irminsul, som man inte fick röra. Den svenske runmagikern Atreid Grimsson, som sätter in Idegransrunan på den trettonde runans plats, och likt Agrell byter plats på Pertha-runan kopplar den till den tidigare Himmelsguden Ull, Vinterns store solgud som bor i Ydalar eller Idegransdalarna, och som är en bågskjutande, skidåkande gud. Runan kan också ses som kopplad till växtriket och allt växande, medan de två följande runorna står för mineralriket (eller stenriket, som Linné en gång sa) och djurriket, och de bildar också ett tretal i den andra betten av runraden, precis som Frejas tre runor i den första aetten.

Faktum är att idegransträ, sedan man väl befriat den från barken, är alldeles utmärkt att göra både långbågar och knivskaft utav, och förutom att det är ganska energirikt (fast inte så bra som ek) och brinner bra, så är idegran ett mycket hållbart träslag.

Grimsson kopplar den också till väntande, tålamod och fullkomlighet, egenskaper som delvis hör i hop med det fullkomliga tolvtalet. Sanningsenligare är Edred Thorson, som på 1960-talet betonade att Idegransrunan, och Världsträdet, som går genom alla Världar, underjorden så väl som Midgård som Asgård, står för kommunikation, men att den också liknar den pilformade Tyr-runan, som dock avskiljer snarare än förenar.

Idegranar kan bli mint 500-600 år gamla, och i Skottland lär det finnas ännu växande exemplar som är mer än 2000 år gamla och äldre än kristendomen

I det gamla DDR fanns en forskare, en professor Kukowka vid universitetet i Greitz, som menade att idegranen under varma sommardagar skulle kunna avge sina giftiga ämnen till luften i så hög koncentration, att en person som somnade eller låg under en idegran kunde bli påverkad av det, och se syner. Inte underligt att Ygg själv, alltså Oden, som ju offrade sig på Världsträdet för att finna runorna (ett motiv den långt senare kristendomen stulit och förvanskat) kopplades ihop med idegranen. I Friesland har man hittat runor ristade på idegransbrickor till skydd, från 500-600 talet enligt vår tideräkning, och idegranens skyddande kraft har uppenbarligen varit något man trott på över hela Europa, från Böhmen till England, och i hela Norden fram till den hedniska tidens slut.

Eoh-runan används ofta i bindrunor, och man har velat se den också i sentida tyska korsvirkeshus, där den ska ha haft en skyddande betydelse. Runan, som är Världspelaren, och som stiger upp och ned genom alla Världar, växer lätt till en universell symbol för bestående, växtkraft och gott skydd – Freja Ashwynn har ensam lagt märke till att den med ett tvärstreck – som i vissa bindrunor – låter sig dela i två lagu-runor, medan långt fler har uppmärksammat att den ser ut som en ”bakvänd” solruna, eller ett lätt stiliserat Z som i Eiwaz, medan solrunan och Segerrunan – runa nummer femton – ser ut som ett rättvänt S. I en handskrift från Sankt Gallen i Schweiz skrivs runan genom en felvänd eller störtad Jalkr-runa, vilket kanske tyder på växtens giftiga egenskaper. Växtens latinska namn, Taxus som i Taxus baccata anses av en del till och med ha gett upphov till själva namnet Toxiner, för växtgifter, men ”toxon” på grekiska betyder också pilbåge, vilket nog inte är ett sammanträffande det heller.

De Fries kopplar också ord som gammelhögtyskans irri, till orre på modern tyska, alltså en vansinnig, irrande, liksom gammalengelskalse Yrre, Yr och slutligen Yew, vilket också ska synas i Odensnamnet Yggr, den rasande guden. De Fries har också början till en spekulation om att där solrunan har en hel linje, följd av en bruten linje och en hel, uppvisar Eoh en bruten linje, en hel och en bruten – vilket han kopplar till något så avlägset som I Ching – hypotesen kan synas mycket vild, men inte omöjlig, också kring Egtvedt fyndet i Danmark finns en sådan koppling, även om jag inte ska gå in på det här. Den gamla isländska rundikten kallar Yr för den böjda bågen, det sköra järnet och Farbauti, piljätten, väl ett namn på Ull själv, medan rundikterna från Norge och England nämner Idegranen vid namn, och dess skyddande krafter, särskilt om vintern.

Agrell har fattat Atlakvidas ord om ”Eder svurna, vid sol, sänkt mot söder, vid Sigtyrs berg, det höga, vid ring, som är åt Ull helgad” som betydelsefulla när det kommer till Eoh eller Yr runan. Ulls ring är som vi alla vet en edsring, och Sigtyrs berg eller Gudarnas pelare är idegransträdet, säger han. Eder, som yttras på edsringen vid ett gudahov eller Vi anses särskilt verksamma, och runan Yr har alltid stått för kontinuitet, beskydd, året, evigheten, gudarnas verkan in i Midgårds dalar – alltsammans saker, som det heliga tolvtalet står för.

Också den tolfte strofen av Runatal Hávamáls nämner träd, och syner i samband med träd – Oden säger själv såhär:

Þat kann ek it tolfta: ef ek sé á tré uppi vá fa virgil ná, svá ek rístok í rúnum fák, at sá gengr gumi ok mælir við mik.

Det kan jag för det tolfte: Om jag uppe i ett träd ser ett lik dingla i vinden, så kan jag rista med runor så, att den döde går och talar med mig…”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s