Hå Hå – Hö Hö – Gävles Bock vill INTE dö…

Melodi: Neil Young ”Hey Hey – My My”

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Somliga hatar vårt land
Och visar förakt
De bränner och mördar, ja de rustar för slakt
Men inget ska brinna, om vi håller vakt
Och pöbel är intet emot folksjälens makt

Om Bocken blir borta
Blir han inte förgäten
Han har inte satt
Den sista potäten
Nej, Han är inte borta
Och inte förgäten…

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Efter förra årets Julhelg rapporterades det i svenska media att den kända Julbocken i Gävle skulle ha uppförts för sista gången. Gävlejournalisten Stig Gavlén från Arbetarbladet; som avled den 1 November i år skulle inte ha velat att fler Gävlebockar skulle resas, har vi fått veta – men dessa uppgifter har aldrig bekräftats. Hursomhelst var det Stig Gavlén som år 1966 tog initiativet till bockens resande, och hans motiv var att de Gävlebor i arbetarstadsdelen Brynäs som var för fattiga att annars hålla sig med Julbock, och att stadens hemlösa i övrigt, också skulle få sig lite julglädje; och att en fin svensk tradition skulle bevaras. Sådan var hans önskan.

Tor är Proletariatets och Det Arbetande Folkets Gud – och Bocken är hans symbol !

 

Dagens Nyheter – som brukar inta en mycket Sverigefientlig attityd – påpekar att bocken bränts ned 29 gånger, och 7 år utsatts för andra sabotage. År efter år har meningslöst våld, vandalism och Sverigefientliga mordbrännare, Julhatare, islamister, kristna fanatiker och andra har fått prägla Julen i Gävle, i och med att bocken förstörts – och vanliga hederliga människor har inte fått någon God Jul, precis som dessa våldsverkare och nidingar ville.

Den kristne sk ”konstnären” Lawrence Jones från USA dömdes till en månads fängelse och 100 000 kr för mordbrand år 2001 – böter som han aldrig betalade…

Men ännu är bocken inte historia. Sverigefiender, vandaler och mordbrännare har inte vunnit – varesig i Gävle eller någonannanstans. Gävle Kommun, den lokala Brandkåren, skolor, till och med ”Svenska” Kyrkan, företagarföreningar, lions och många många fler – ja snart sagt alla instanser eller institutioner i Gävle har engagerat sig för och i Gävlebocken, precis som vanligt. He is bock – by popular demand – skulle vi kunna säga.Gävleborna slår vakt om sin stad, sin Jul och sina svenska traditioner. De vägrar att ”tagga ned”, visa underkastelse och ställer sig inte med ”mössan i hand och bockar” inför främmande kulturer och religioner typ islam, som nu vill etablera sig här. Gävle är en gammal stad, som brunnit flera gånger – senast 1869 – och efter det har staden fått ett rätvinkligt gatunät i de centrala delarna.

 

En tolv meter hög bock av halm, innebär en inte så liten brandrisk, särskilt för omkringliggande fastigheter, men i år har en taxistation förlagts nära torget, där bocken traditionsenligt rests, och man filmar också bocken i realtid, och lägger ut på nätet. Förra året fick Gävlebocken stå orörd – ett vackert vittnesbörd om hur Hedniska Jultraditioner börjat komma tillbaka i vårt land, och hur Monoteisterna inte lyckats förstöra dem..Tidningarna berättar om hur staden Gävle enas kring sin bock, och hur det folkliga motståndet växer emot vandalerna. Numera finns tipsrundor man kan gå runt bocken, och den lokala turistbytån ”Visit Gävle” storsatsar också på tradition, lokal kontinuitet och ett enat Gävle – ingen ”Multikulturalism”. Kvällstidningen ”Excessen” berättar om hur en lokal medeltidsförening – ”Tiundalands Väktare” självmant ställer upp för bocken – i all ridderlighet – men hans geniunt hedniska ursprung vill de förstås inte erkänna.

 

 

 

Redan 1948 visade den kände folklivsforskaren Dag Strömbäck i en uppsats i ovanstående bok hur den kristna kyrkan på 1100-talets Orkney-öarna införde dödsstraff på att ”Cervuleam Facio” alltså att ”göra bockar” eller ”göra sig till bock” – latinet är ett ganska oklart språk – och detta dödsstraff kvarstod till långt in på 1500-talet. Man behöver inte fråga vad de kristna var så rädda för – deras panik-artade djävulsskräck lever ju som vi sett än idag…Men inte nog med det. Vid det Byzantinska Väringagardets fester hos Kejsaren i Konstantinopel på 900-talet lekte man jul-lekar, där fyra av deltagarna skulle klä ut sig just till ”bockar” och springa omkring och stånga de andra.

Redan i en skrift från den byzantinske kejsaren Konstantin Porphyrogennetos (regent 912-959 e.Kr) hov berättas emellertid hur man vid hovet tolv dagar efter Kristi födelsefest utförde den ”gotiska leken”. I matsalen uppträdde då två lag, veneterna och prasinerna. I respektive lag ingick bl.a två goter, klädda i pälsar med håret utåt och med masker av olika utseende. Under uppträdandet sprang de fyra utklädda runt i en ringdans och ropade ”jul, jul” och slog med spön på sköldar. Det är inte osannolikt att de ”goter” som omtalas i själva verket var några av de skandinavier som vid denna tid stod i den byzantinske kejsarens sold.

Utklädsel till fyrfota djur i samband med julhögtiden kännes tidigt också från andra områden i Europa. Redan på 500-talet finns uppgifter från keltiskt område om oseden att klä ut sig till bl.a hjort vid jul och nyår. Dessa hedniska seder är kända genom det faktum att de motarbetades av kyrkan. Deltagare på de stora kyrkomötena ivrade ständigt för att utrota oskicket. Att inte enbart hjortklädsel förekommit framgår av källorna. Bl.a omtalas på 700-talet just bockklädsel vid dessa okristliga upptåg.

Litteratur:

Celander, Hilding: Julbocken och hans historia. Nordens Kalender 1933. Göteborg 1932.
Sjöberg, N.: En germansk julfest i Konstantinopel på 900-talet. Fataburen 1907.
Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: ”Jul”.
Lloyd, L: Svenska allmogens plägseder. Stockholm 1871.

Julbocken var alltså en känd och accepterad företeelse, redan på 900-talet. Dag Strömbäck har också dokumenterat otaliga exempel på hur de kristna försökte förbjuda jul-lekarna, också på biskopsgårdar som det Isländska Skalholt på 1200-talet, och ytterst går dessa jul-lekar – där en bock, häst eller hjort skulle följas in i stugan av två likaldes utklädda ”sköldmör” (ungefär som Lucias tärnor) tillbaka på de hedniska lekar, som vi ser omvittnade i skaldepoesin. Torbjörn Hornklove kunde under det tidiga 900-talet skriva att ”ute vill kungen Jul fira, och höja Frejs lek” – och mycket riktigt är ett av Frejs djur också just hjorten eller bocken… I själva verket är just Hjorten, eller detta med hjortmasker, bilder på hjortdjur osv till midvinter, spridd över hela det germanska Europa…

I Österrike och Alpområdet finns till exempel Habergeiss – en jul-ande i Getgestalt, som inte alls har med de sentida kristna St Nikolaus-upptågen att göra, fastän han långt senare upptagits i dem. Nej – han är en annan och betydligt mera ursprunglig jul-gestalt än både St Nikolaus eller Djävulen, och äldre än någon av dem.. Denna alpina Julbock kan förekomma både i form av en utklädd person och som en fristående figur (ibland av halm) precis som Julbocken hos oss… Ofta avbildas han med en teleskop-artad hals, som kan fällas ut i samband med julklappars inkastande…

I Wales, till exempel, finns en liknande tradition med ”The Mari Llyd Horse” (uttalas Merry Lewd, alltså ”glad osedlighet” precis som i den isländska danslekarna till Frejs ära – Bocken anses ju också som ett mycket potent djur…) som inte har något dugg med någon kristen Maria att göra, utan mer med den nordiska helhästen, och vikingarna… Detta ”Julaspöke” i hästgestalt har också med alla Julbockar att göra, och uppträder såhär års i form av ett hästkranium på en lång stång, med julprydnader till ögon…

Gävles Julbock har många kusiner, runt om hela det av germansk kultur influerade Europa, och man har också hittat spår av honom i Galicien eller Norra Spanien, dit goterna kom en gång. Men det är här hos oss han har sitt nutida hem, och här ska han stanna – i den hedniska norden, där kristna och islamister icke skall göra sig besvär…

Annonser

”Aggressivt försvar RÄDDAR North Senteniel” skriver DN

I gårdagens DN fanns det infört en artikel som starkt avviker från vad denna kristna lögnarblaska annars brukar spotta ur sig. För en enda gångs skull på flera månader berättar man sakligt, baserat på ögonvittnen och väl pålästa personer, som vet vad de talar om. Tidningen intervjuar Christer Nordström, annars antropolog vid Stockholms Universitet, som flera gånger besökt ögruppen Andamanerna och ön North Senteniel, där urbefolkningen framgångsrikt och förtjänstfullt handlade i självförsvar emot ännu en kristen galning, som kom dit för att förstöra och bråka med dem.

Christer Nordström redogör för hur urbefolkningen utsatts för övergrepp efter övergrepp av de kristna, trots att de själva levt på sina öar i åtminstone 2000 år. På 1860-talet började britterna anlägga fångkolonier på öarna, och spred syfilis, ögonsjukdomar och mässing till öborna, saker de hade föga motståndskraft emot. Ändå ligger Andamanerna nära det Buddhistiska Thailand, och förvaltas numera av det huvudsakligen Hinduiska Indien – men inte en enda Buddhistisk eller Hinduisk ”missionär” har någonsin tänkt på möjligheten av att ”frälsa” urinvånarna, eller skenbart ”höja upp dem” till något högre kulturellt stadium – efter hur vi i väst ser på saken. Detta utelämnar DN också helt ur sin skildring, liksom andra väsentliga fakta.

John Allen Chau – den kristne IDIOTEN upp i dagen ?

Bara de kristna – dessa intoleranta Monoteister – fortsätter att tränga sig på, och respekterar varken Indiens nationella lagstiftning, smittskyddet eller FN:s konventioner om urbefolkningens rättigheter. Inte ens Islam eller dess skäggiga profeter har nått North Senteniel, vad de nu ska där att göra. Ett aggressivt försvar, beslutsamt genomfört är urbefolkningens enda chans att freda sig, och säkerställa sin överlevnad.

Just nu skriker Amerikas kristna höger som stuckna grisar, och påstår att John Allen Chaus kropp måste hämtas hem, för att få ”en martyrs” begravning. Själv anser jag att vi istället borde tillämpa den gamla ”Dalalagens” bestämmelser. ”Han ligge ogill, och bör bli mat för sjö och strand” som det heter.

North Senteniel – ”Den Norra Vaktposten” – som namnet betyder – är en fruktbar ö, på 40 kvadrakilometer. Havet omkring den är rikt på fisk och tillgångar, och fastän ögruppen Andamanerna haft 6000 urinvånare före Européernas och de kristnas ankomst, är invånarantalet nu nere på 4-600, varav 100-300 på North Senteniel, där befolkningen har alla möjligheter att växa och klara sig själv – om den inte får ytterligare kristen ”påhälsning”.

”Det är de välkomnande folken som har drabbats hårdast demografiskt och kulturellt. Medan den aggressiva attityden har säkrat överlevnaden”

– Christer Nordström, svensk antropolog

Christer Nordström redogör också för hur det funnits fyra olika inhemska stammar på Andamanerna, precis som de fyra folken i Norden (Svenskar, Danskar, Finnar och Norrmän). Det finns historiska tillfällen då de stridit inbördes, men idag lever de i djupaste fred. Han berättar också om hur den senaste kristna påhälsningen helt förstört den känsliga balans, som byggts upp mellan öborna och de indiska myndigheterna genom åren. Öborna har verkligen ingen anledning att lita på Västerlänningar, eller personer med överlägsna vapen och överlägsen teknik, som när som helst kan få för sig att utrota dem. De har gott minne, och minns mycket väl hur det gick på 1860-talet, när britterna kom till ön.

Gåvor mottas endast med tvekan – och Christer Nordström och DN glömmer berätta varför.

Nästan alla påstått ”primitiva” kulturer reagerar på samma sätt, vad beträffar gåvors givande. I själva verket är deras kultur inte ”primitiv” alls, därför att de i tusentals år lyckats överleva helt hänvisade på sig själva, vilket är betydligt mer och betydligt bättre än vad vi skenbart ”moderna” människor skulle lyckas göra, om vi hamnade i deras omständigheter.

Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál.

Det här är något som bara en äkta hedning kan förstå – kristna och därmed jämförbara kulturer förstår det aldrig. De flesta antropologer anser numera, att världshandeln uppkommit ur sk ”silent trade” eller att man erbjuder gåvor utan att själv visa sig – ungefär som de indiska myndigheterna försökt göra på Andamanerna. Någon lägger metkrokar i ben  på ett undanskymt ställe – exempelvis ett vad vid en flod, en strand eller någon annan plats. En annan person ur en helt annan stam ser metkrokarna, tar en av dem och finner den användbar, men lägger i respekt och välvilja dit en flintyxa.

På så sätt uppstår byteshandel, och förtroende. Systemet fungerar, så länge ingen tar för mycket, eller blir gripen av girighet, så att han inte lägger dit något alls eller bara värdelösa ting i utbyte. Antropologer har antagit, att redan handel mellan Människor och Neanderthalare skulle kunna bedrivits efter denna princip.

”silent trade” eller handelsutbyte fungerar bara så länge båda parter får något, de anser värdefullt. Om någon börjar fuska, spricker hela systemet

Vad händer nu, om någon får en gåva de inte kan ”toppa” eller ”svara upp emot” ? Antag att någon ger en inföding på Andamanerna en aluminiumkastrull ? Visst, kastrullen är kanske användbar, även i en stenålderskultur – men Andaman-krigaren har ingenting att ge i utbyte, hur skicklig jägare och fiskare han än är. Han har ingen metallurgi, inga redskap för att framställa bruksföremål i metall, och han kan helt enkelt inte återgälda gåvan. Inte ens om han gav bort sina döttrar, sin hustru och alla sina släktingar, skulle han kunna ge något som var lika värdefullt som modern medicin, eller kanske själva kastrullen – och det ställer honom i en mycket dålig dager, ifall han tar emot en gåva som han inte kan ”leva upp till” eller återgälda. I många stam- och krigarsamhällen kan sådant vara en döds-synd. Inte konstigt då, om Andaman-krigaren reagerar med vrede, och inte med välvilja inför mutor, som de kristna tänkt.

i de isländska sagorna skrivs det också ofta, att alltför dyra gåvor är svåra att återgälda, och därför bör undvikas. En guldring eller något annat som var värt en hel årslön kunde ges till skalder, visserligen – men knappast till en vanlig samhällsmedborgare – det skulle ställa honom i en dålig dager, och gå hans ära förnär. Än idag känner vi själva knappast tacksamhet inför en alltför dyr och påkostad ”julklapp” till exempel, eftersom vi moraliskt sett anser oss tvunga att återgälda med en lika dyr gåva – och därför kan North Senteniels befolkning ha all rätt i att reagera som de gör, givet hur deras kultur ser ut. Att ge dem en koksnöt att plantera har visat sig bättre, ty av den får de ju mat under längre tid – långt efter det att aluminium-kärlen smälter i elden, och visar sig ge sjukdomar efter ett tag…

Mikit eitt skal-a manni gefa; oft kaupir sér í litlu lof, með halfum hleif ok með höllu keri fekk ek mér félaga.

Så står det i Hávamáls 52:e strof – där varnas uttryckligen för att ge alltför stora gåvor, som den andre inte kan återgälda. I min översättning blir det:

”Mycket skall man inte ge ut – ofta köper sig lite lov – med halva limpan och halva karet – vann jag mig en felagi…

Observera att det inte står ”vän” eller något dylikt. Det står fälaga, alltså handelspartner, person som man äger lösöre tillsammans med – alltså en del i en båt, eller handelsgods, kanske – för det är vad det Nordiska ordet betyder. Engelsmännen, som var kristnade och inte förstod, gjorde om det till ”fellow”, alltså like, kamrat eller något sådant, men det var inte alls så Nordborna såg det…

Ur byteshandel och ”silent trade” utvecklade sig hela marknader och handelssystem med tiden – men de bygger FORTFARANDE på att båda sidor får vad de behöver, och inte en massa värdelös bråte (eller värdelösa ideologier, värdelös samhällspåverkan, invandring eller kriminalitet) på köpet…

Ett annat gammalt nordiskt ord, som kanske är aktuellt i sammanhanget, är ordet ”Mathargothan” som lär förekomma både på en  900-tals runsten i Ryssby (Småland), och den norska Konungaspegeln från 1200-talet. Det betyder inte alls ”matgladhet” – ”god mat” eller något sådant, som många felaktigt tror. Ånej. Konungen styr och regerar tack vare sin ”mathargothan” står det – och så gör också alla hövdingar i riket – för envar är hövding över sitt, precis som på Andamanerna. Mathargothan betydde helt enkelt, att den hövding som var givmildast och bäst på att skaffa mat, och hålla ett tillräckligt stort gille inför Julen – exempelvis – också kunde styra, och ha flest underlydande ”huskarlar” och husmän. Så är det i princip på Andamanerna också – så har Maoris och Polynesiens stamsamhällen fungerat – till och med deras årliga grisfest – då två tredjedelar av en bys fläsk kan ätas upp, liknar på sitt sätt vår hedniska Jul. Kommer nu någon utomstående och stör det hela, så tror förstås den regerande hövdingen kanske, att någon försöker göra sig till hövding i hans ställe, och det är ju inte bra alls. Följaktligen orsakar alltför stora gåvor ofta misshälligheter…

Den enda hedniska kultur som inte tyckt något liknande, skulle i så fall vara Amerikas Nordvästkust-indianer i vad som idag är Kanada, eller Washington State. Där bejakade man de alltför stora och grandiosa gåvorna, och gav bort dem som offer till gudarna, eller helt enkelt förstörde dem, bara för att visa att man var tillräckligt rik för att ha massor med filtar, klädesplagg, fantastiska snidade konstverk och annat att just förstöra – ingen kunde ju vara rikare än så, eller hur ? Sedvänjan kallades Potlach eller Potlatch, och blev mycket förföljd av de kristna, trots att den var en mycket väsentlig del av Nordvästkust-indianernas kultur, lika viktig som någonsin Julen hos oss.

Det är viktigt att ha en aggressiv attityd, och inte acceptera vad som helst från Monoteister eller annat anhang, om ens egen kultur och den egna befolkningen skall överleva.

Det gäller i alla tider.

Det gäller på Andamanerna, och det gäller här i dagens Sverige också. Försvar eller undergång. Väpnad strid, eller också underkastelse.

Länge Leve North Senteniel – ”Vaktposterna i Norr” !

 

Igår tillät ABF och Stockholms Stad den islamistiska rörelsen Hizb ut-Tahrir hade möte i Stockholms Stads och ABF:s lokaler. I Tyskland är dessa extrema islamister förbjudna, bland annat eftersom de liksom här propagerar för en islamsk statskupp och öppen antisemitism. De vill helt enkelt ta makten över den svenska staten med våld, och även om ABF:s pressekreterare Gilda Romero säger att hon och hennes organisation ”mycket väl känner till Hizb ut-Tahrir” så upphör man först nu med att hyra ut lokaler till dem – när man blir påkommen i media…

Om sådana händelser skriver Dagens Nyheter inte ett enda ord. Det kamouflerar man och slätar över, precis som vanligt.

Inte heller nämner man, att det Socialdemokratiska partiet i Sverige – som vägrar att lämna ifrån sig makten – redan 2002 slöts en hemlig överenskommelse, bakom ryggen och över huvudet på det svenska folket och alla etniska svenskar – om att extrem islam skulle få mer inflytande i Riksdagen, och överallt annars i vårt land. Det var den ”halvhemliga” kristna organisationen ”Tro & Solidaritet” (alltså den ökända sk ”Broderskapsrörelsen” – jämför det muslimska brödraskapet i Egypten) som tog initiativet till detta avtal.

Igår skrev också det Svenska Skolverket att ”det inte möter några hinder” att muslimsk bön införs i Svenska skolor. Varken barns eller föräldrars vilja respekteras alltså längre, religiös indoktrinering skall råda överallt. DN skriver inte ett ord om det hela, och kommenterar inte Skolverkets uttalanden.

Slutligen har Försvarshögskolan visat i en rapport, hur minst ett trettiotal garanterat anti-demokratiska organisationer som Hizb ut-Tahrir redan etablerat sig i Sverige – alltsammans med Regeringen Löfvéns och Socialdemokratins goda minne och tillåtelse. Över 130 sk ”återvändare” från Syrien och IS har redan kommit tillbaka till Sverige, och finns redan i de här miljöerna – de kan slå till redan i Julhandeln – precis som herrar Akilov och Abdelwahab redan gjort.

Jodå – kära Dagens Nyheter – en ”aggressivare attityd” behövs verkligen för alla folks överlevnad. Här – eller på Andamanerna…

”Extremt känsligt” – eller ”Extremt Intolerant”

En hälsning från de intoleranta kristna kommer naturligtvis som ett brev på posten, även den här Julen. I SVT låter man en teolog med namnet Arne Wiig uttala sig, och varna för bruket att hänga upp sina julstjärnor i fönstren med ”fel” spets nedåt, eftersom det enligt honom är ”extremt känsligt” i en del länder, bland annat då USA – efter vad han påstår.

En sån här Julstjärna skulle enligt fanatiska kristna ”kunna erinra om ett pentagram” och måste därför ratas…

Skulle fel spets hänga nedåt, är det enligt Arne Wiig ett säkert tecken på att husets eller lägenhetens invånare dyrkar Satan, säger han – och så kan de kristna inte ha det. Själv tycker jag nog inte, att frågan är ”extremt känslig”. Snarare skulle jag vilja påstå, att den som ens hävdar något sådant på allvar är ”extremt intolerant”. SVT har också genomfört en omröstning, som visar att en såpass stor mängd om 16 % av respondenterna (ca 15 800 stycken) håller med Arne Wiig i hans kristna intolerans.

Skulle någon ens på allvar tro, att man ”dyrkar Satan” i detta mellansvenska hushåll ?

Vi har sett dessa kristna tendenser förr om Jularna, och vi får se dem nu igen. Alltid ska de ropa och skrika om Satan, anklaga människor för djävulsdyrkan och så vidare, bara därför att de följer sina egna Nordiska Jultraditioner, oavsett ålder. Ute på nätet har vi fortfarande den odödligt löjlige danske frikyrkopastorn Jon Knuden i Lökken, Nissehaderen kallad, som hatar Jultomtar och säger att Jultomten måste vara identisk med Satan, en åsikt som han också framlagt på en hel internet-sajt.

Pastorn hängde en människostor Tomte i en galge utanför sin frikyrka, till stor sorg för ortens alla barn redan 2009, och så har han hållit på en dess. Men hans danska grannar fann på råd. De skickade Pastorn massor med grammofonskivor med Julmusik ”På Loften sidder Nissen med sin Julegröd, ja Julegröd” och annat sådant, en strid ström av tomteförsedda Julkort visade sig i Pastorns brevlåda varje dag, och lättklädda danska kvinnor i minimala tomte-underkläder visade sig, dansande i ring utanför pastorns fönster..

Tönt-pastorn hamnade också i dansk TV, och folket självt upplyste honom snart nog om Oden – Jultomtens riktiga ursprung.

Så gick det till i dejliga Danmark.

Och varifrån kommer själva ordet ”Jul” ? Ordet är av Nordiskt ursprung, och binds till Årshjulets välvning. Det har ingenting med någon ”Christmas” eller någon kristus att göra, eftersom Julen är en helt och hållet hednisk företeelse.

Innan 300-talet efter kristus, då den romerske Kejsar Konstantin med tvång och våld hade infört kristendomen över hela sitt imperium, var det ingen, absolut ingen som ens visste när den helt fiktive och påhittade ”Jesus” (som aldrig funnits – inte ett enda historiskt godtagbart bevis för denna persons existens har någonsin skådats !) skulle ha varit född. Innan påven Liberius år 352 fastställde 25 December som rätt datum, trodde många kristna att Jesu födelse skulle ha inträffat 25 mars, och även flera andra datum angavs som det ”rätta” för denna påhittade fantasifigur.

Redan folklivsforskaren Martin P:son Nilsson från Lund avslöjade 1915 ( i boken ”Årets folkliga fester”) hur de kristna stal hela Julen, och försökte sabotera den hedniska Midvinter-festen till solens återfödelse (”Sol invicta” firad av Mithraismen och flera andra hedniska religioner över hela Medelhavsområdet, också i Grekland och Rom) och hittade flera källor, som avslöjade hur stölden gick till, och hur de kristna försökte sno åt sig vad som inte var deras… Han hittade till och med källor från 700-talets Syrien, som rakt av erkänner, att de kristna biskoparna märkte att Hedningarnas Julfest drog de kristna till sig, och därför försökte de helt fräckt ”ta över” och kristna den – som de också gjorde i vårt eget land.

 

För egen del har jag nu hängt upp en traditionell cirkelrund Julkrans – som visar Årshjulets gång – på min ytterdörr, tillsammans med en i järn smidd TORS HAMMARE. Och måtte inga lögnaktiga eller intoleranta kristna komma in, och störa min Jul – för den firar jag som jag själv vill – utan Julstjärnor, advents-stakar eller andra kristna påhitt..

Liten efterlysning…

Tyvärr har en av köparna av min Hedniska Kalender (se ibland tidigare inlägg) vid namn J Schröder missat att före sin inbetalning med namn och adress, vilket jag förklarade var nödvändigt. Annars vet jag ju inte vart jag skall skicka kalendern… Namn och adress kan lämpligen skickas i kommentarsfältet här nedan, eller till olgoran42@hotmail.com…

Det finns minst 45 J Schröder i riket, enligt vad jag listat ut via sajter som eniro.se och hitta.se – men lite närmare data vore nog önskvärt…

Man kan fortfarande köpa Samfundet Särimners Gudinnekalender för 2019, till exempel. Där får du läsa om de olika Nordiska Gudinnorna, om Asatrons bemärkelsedagar och andra väl underbyggda fakta – nu för fjärde gången i rad. 125 kr till Danske Bank, clearing 2489, kontonr 0947477. Eftersom kalendern varit mäkta populär, återstår just nu endast 4 exemplar för försäljning, och man måste såklart ange en postadress, dit kalendern skall skickas. Alla vinster går till byggandet av Nordiska Asa Samfundets Gudahov, som du även kan ge bidrag till på länken här.