Bro Borg – den förglasade borgen…

Sajten ”Arkeologerna” skriver om den pågående forskningen kring Bro Borg i Knivsta. Arkeologerna har undersökt de stora och väl konstruerade murarna från 400-talet, och kommit fram till att de medvetet förglasats med användning av lämpliga bergarter och försiktig användning av eld. I Oktober 2017 började man undersöka borgen, med bistånd från United States Departement of Energy, Pacific Northwest National Laboratory och Luleå Tekniska Universitet/Tekedo AB.

Bro Borg i Knivsta – som den ser ut idag. Ett väl planerat försvarsverk, med symmetriskt anlagda ”bastioner” i vinkel – redan på 400-talet….

Att amerikanska myndigheter skulle bekosta arkeologiska utgrävningar i Sverige är exceptionellt, och säger något om de dåliga förhållanden som svensk forskning kring vårt kulturella arv befinner sig i. Eldarna som tänts runt borgmuren måste ha hållit temperaturer på över 800 grader, för att förglasningen av murytan skulle komma till stånd, och kan alltså inte vara slumpmässig, eller en fråga om anlagd brand från fiender. Man har också hittat ett stort antal djurben i borgen, vilket tyder på att dess befolkning levde gott och åt mycket kött. Kanske brändes djurbenen i samband med att borgmuren byggdes på, efter vad arkeologerna nu tror.

Fler resultat kommer att publiceras i samarbete med anrika Smithsonian i USA, skriver man på den svenska arkeologisidan. Men var har vi någonsin hört talas om borgar med ”glasmurar” eller förglasning av sten förut ? I Hyndluljöd säger gudinnan Freja att hennes tillbedjare Ottar – ett namn som har koppling till Uppland, tänk bara på Ottarshögen och Ottar Vendelkråka – har gjort en harg, eller en stor hög med stenar till ”rödaste glas” genom att utgjuta nötblod och offervätska över dem.  Freja nämns också gång på gång i både nordiska och kontinentalgermanska sägner om ”Glasberget” eller ”Lövjoberget” – som nämns i andra Eddadikter som Fjölsvinnsmál – ”Lyfjoberg” skall vara namnet på den ointagliga borg, där Freja och hennes jungfrur sitter… Hela C-uppsatser har skrivits av svenska akademiker om den här sägenfloran, och de berg – bland annat i trakten av Västervik – som de varit kopplade till..

Freja och de nio jungfrurna på Lövjoberget, enligt Lorenz Frölich 1893. De är – med undantag av Freja i mitten – Liv, Livtrasa, Tjodvarta, Bjärt och Blid, Blidr, Frid, Eir och Aurboda

Tjodvarta betyder ”folkbevarerskan” och Aurboda ”hon som bringar Aur” – den livgivande lera och substans som omger Världsträdet Yggdrasils rötter. Varför namnet ”blid” eller ”blidr” förekommer två gånger, är svårt att förstå – men nästan alla av de mindre gudinnor som omger Freja har på något sätt med hälsa eller fortplantning att göra, vilket är värt att notera.

Men var de högst reella och verkliga Borgmurarna i Bro verkligen länkade till traditionerna om Frejas berg, där hon dyrkades ? Det finns det inga som helst bevis för – i alla fall har jag inte hittat några… Även Asgård omges av brinnande murar, eller ständigt svävande ”Vaferlågor” heter det i mytens Värld – men den traditionen kan alltså visa sig ha ett verkligt upphov, och grundas på en faktiskt existerande, arkitektonisk verklighet.

Är inte forskning och arkeologi fantastiskt ändå – Och varför satsar våra egna myndigheter inte mer på att bevara kulturarvet ?

 

Annonser

Nytt Gudahov funnet nära Ribe

I Danmark görs hela tiden fler arkeologiska upptäckter, därför att man i det landet satsar på att bevara sin historia och sitt kulturarv, istället för att göra som i det av Regeringen Löfvén styrda Sverige (se även under rubriken ”Arkeologi” här ovan). Nu har forskare funnit vad lokaltidningen ”Jydske Vestkusten” felaktigt kallar ett ”tempel” nära Ribe.

Det finns inga Asatrogna ”tempel”. Det har heller aldrig funnits några, utan det heter ”Gudahov” – det ordet användes redan i de isländska källorna, och alla urkunder vi har. Anläggningen påminner mycket om den vid Uppåkra i Skåne, säger man, och man har hittat flera grova och väl tilltagna stolphål till en byggnad, som måste höra ihop med Hednisk kult. Också sajten ”Vitenskap.dk” berättar om fynden.

Lagom till Midvinterdagen sänder TV4 Danmark också ett program om upptäckterna, får vi veta; och mer kan människor i hela Sydsverige se den 21 December.

Fynd av guld, rituellt sammanböjda svärd och lansspetsar har gjorts på platsen – segrarnas sätt att ta hand om vapen från Danmarks fiender. Platsen är daterad till ca 150 efter vår tideräkning, och aktiviteter pågick här till år 450 – 500. Senare flyttades dyrkan av gudarna till en annan plats nära Faested och Ribe, där man för något år sen fann den enorma Faested-skatten, på mer än ett kilo massivt guld... Ribe var rikt, och Ribe var inte en kristen stad från början, för den blev det först långt in på 1000-talet.

Platsen kallades långt fram i tiden ”Dankirken” eller ”Danernas kyrka” och även långt in emot vår tid, visste alla bönder i grannskapet att det var här Danerna dyrkade sina gudar – inte någon jesus kristus. Det är faktiskt möjligt, säger den danska lokaltidningen stolt, att man bygger upp en fungerande kopia av Gudahovet igen, och att Västra Jylland får sig ännu en fin arkeologisk kultplats och kulturbegivenhet att besöka – för så resonerar man i goda gamla Danmark… Landet där man är stolt över sitt ursprung, och sin egen historia..