Svagdricka – ett måste till Julen

Förr var nästan alla svenska öl mörka, och överjästa. Det rörde sig inte om underjäst Pilsner, som nu, eftersom underjästa öl blev vanliga först under industrialismens 1800-tal, som alla bildade människor vet. Och begreppen ”överjäst” respektive ”underjäst” har förstås inget med hur mycket ölet jäser att göra – vad man menar är ju bara om jästen samlar sig på bottnen, vid lägre temperatur, eller om den flyter ovanpå och kan skummas av vid något högre temperaturer, som fallet var i gamla tider. Så mycket ölkunskap, bör var och en kunna, liksom det faktum att de tre kärlen Bodn, Sodn och Odröder, som nämns redan i Eddans myt om det första mjödets tillblivelse, är maltbotten, där malten gror, sjudpannan där den kokas till vört, och till sist jäskaret eller Odrörer, där drycken får själva Odens kraft, rör sig och nästan fräser över.

Oden i Örngestalt enligt Brynjulfssons Edda på 1600-talet, förföljd av Jätten Suttung eller den besuttne, som också förvandlade sig till en örn. Underst syns Bodn, Sodn och Odrörer, samt ett kärl för den färdiga drickan. Medan han flög, gick något av den ur Oden baktill, och det föll ned på jorden för att bli ömkliga ”fornsedares” och berusade dårars lott…

 

Det heter dricka Jul, vet vi alla – och drickan förr var mörk, svag och kanske inte olik den som serverades i vardagslag. Man drack säkert också mjöd och vin om man kunde, men detta var dyra drycker och det kunde ofta hända, att ölet tröt för människorna. Till Tomas-dagen, 21 December skulle Juladrickan eller Julölet vara färdigt enligt yngre svensk folktradition, som nog baserade sig på den julianska kalendern, varför det fick förflyta ytterligare en veckas lagring innan Jul. Och svenska folket dricker fortfarande massor av en mörk maltdryck utan alkohol som kallas Julmust, till Coca-Cola imperialisternas stora sorg.

Många svenskar minns ännu svagdrickan från sin barndom, och så sent som på 1970-talet flödade den fortfarande över land och rike.

 

Vi som vet, inser lätt att Julmusten bara är en dålig ersättning för den svagdricka och det svenska öl som fanns förr – och att Coca-cola är ännu sämre som alternativ, ett sötsliskigt läskeblask som skadar tänder och hälsa, och som inte har någonting med den svenska Julen att göra. Coca-Cola och amerikanerna har försökt slå sönder och skada vår egen hedniska Jul, genom att göra den fadd och intetsägande, men allt fler och fler motsätter sig denna nivellering av den Nordiska kulturen. Enbart Julmusten – denna dåliga ersättning för riktig Juladricka – ser till att Coca-Colas försäljning minskar med 50 % i Juletid, enligt vad man påstår, medan den riktiga Juladrickan – med Svagdricka som ett fortfarande gångbart kommersiellt alternativ – nästan helt har utkonkurrerats, även om den helt klart smakar så mycket godare, särskilt till Julmaten. Det sägs att vi dricker nära 4,5 liter Julmust per svensk invånare i genomsnitt. Bytte vi ut den siffran emot Svagdricka istället, skulle mycket vara vunnet, för då skulle konsumtionen av starköl, vin och spritdrycker gå ned, och folkhälsan förbättras avsevärt, vilket våra nykterhetsapostlar och den eländiga drägg, som nu sitter i Sveriges Riksdag helt har missat.

Förr fanns svagdricka i glasflaska om minst 5 liter och träkagge, och man kunde köpa hem så att den stod i sig i kylan över hela Julen…

 

Den svagdricka som kanske ett tiotal bryggerier brygger idag, har dock fått en renässans. Idag håller den kanske 2,0 % volymprocent alkohol eller möjligen 2,1 %, men är vanligen sötad med sackarin, ett konstgjort sötningsmedel som inte behövs. Vanan började på 1950-talet och under andra världskriget, då många husmödrar själv la en extra sackarintablett i svagdricka-kaggen för att den skulle börja skumma och fräsa, eftersom den ofta fick stå lagrad under långa perioder – även då rådde en viss brist på god dricka. Naturlig svagdricka, utan sackarintillsats, smakar mycket godare – och för övrigt finns porter och andra söta drycker att ta till, ifall man vill ha den att skumma eller bli starkare.

 

David Carnegies skotska porter – ett minne från Vikingatidens Julöl – kom tillbaka till de Nordiska hemländerna anno 1836, året då den också började tillverkas industriellt..

 

Jämför man dagens svagdricka med de äldsta beskrivna svenska ölen från 1500-talet, får man fram att den nästan helt motsvarar ”Svenneölet” eller ”Skeppsdrickan” som man drack till vardags eller på sjöresor. Dock var skeppsdrickan starkare humlad, ett knep som senare kom att användas i sk IPA eller India Pale Ale, ett av de första industriella ölen, som Engelsmännen exporterade per båt till Indien, och var humletillsats idag används för att få folk att dricka mera, och supa sig så berusade, att de bara köper mer och mer utländskt öl – vilket förstås är bryggeriernas uträkning med det hela… Ämbetsölet, lika starkt som svagdricka och utan humle, ansågs däremot välgörande för präster och domare, så att de kunde sköta sitt ämbete, och det gällde väl även för det öl ”till husbehov och heder” som man bryggde i Stockholm på 1650-talet.

Gotlandsdrickan – ett sidospår på ölets och drickans utvecklingsträd, använder ibland rökt malt, samt så gott som alltid enris – vilket inte ingår i den svenska svagdrickan. Var provins och landskap har haft sin dricka, och även Juladricka. Numera odlas den mest av entusiasterna, som vill tillse att god Juldricka kommer fram igen, vilket vore tacknämligt. Av de bryggerier, som för några år sedan listades som svagdrickaproducenter, finns följande kvar enligt min egen test:

Borns Bryggeri, i Alfta, Hälsingland, är det märke jag oreserverat rekommenderar – men de tar 350 kronor för sex liter, vilket är ett onödigt dyrt pris – kanske motiverat av årets skogsbränder i länet. Av alla svenska drickor jag druckit, smakar detta märke bäst och genuinast, och det borde inte få saknas på något julbord.

 

Hjo bryggeri brygger även en variant, men marknadsför sig som ”hipsterdricka” – och vem i helvete vill dricka sådant – därför ratas märket också av mig…

Kopparbergs bryggeri – som även tillverkar Cider, driver Zeunerts i Sollefteå och har koncessionen på Sofiero Öl – ett av landets bättre märken – tillverkar en vida spridd och kommersiellt gångbar variant, som dock har föga likheter med gammaldags svagdricka. Den säljs också på 1,5 liters petflaska, vilket betyder att den inte har tillfälle att utveckla sin karaktär och arom.

Mest en modern fabriksprodukt, som inte alls smakar så ”gammeldags” som etiketten framhåller.

 

Krönleins bryggeri i Halmstad tillverkar också fortfarande en jul-svagdricka och en vardagligare variant, kallad ”Three Hearts” (inte att förväxla med starkölet) men de drickorna har jag aldrig druckit, och kan därför inte uttala mig om. Också här finns sackarin med bland ingredienserna, vilket kan tyda på smakminus.

Mora Bryggeri, från Pehrsgården i Mora, tillverkar bland annat ett svagdrickamärke och en sorts enbärsdricka, men produktionen är hantverksmässig, dyr och begränsad. Kan dock vara lokalt användbar.

Spendrups bryggeri lär fortfarande tillverka den svagdricka-variant, som ibland säljs på Konsum. ”Comestible, sans plus” – eller nätt och jämnt drickbar, skulle jag vilja säga om den. Bäst smakar drickan om ni blandar ut den med porter till hemgjord mumma, och tillsätter fler ingredienser efter tycke och smak, men den kan vara en bra bas till juladricka – trots att den är sackarinhaltig..

Duger – fast bara i utblandat skick. Säljs endast på halvliters glasflaska

Tallåsens Bryggeri, vilket uppgivits ligga i Lillhärdal, Härjedalen, är sedan länge känt som ett osäkert kort i ölkretsar. Det får räknas som ett mikrobryggeri, och enligt uppgift säljer man bara satser om 9 stycken literflaskor numera, till ett mycket högt pris och förbeställning, vilket är vanligt hos mikrobryggerierna. En gång smakade jag denna dricka, och den var mycket god, trots att den inköpts på en Shell-mack i Aspudden av alla platser… Men – det var under 1900-talets sista år…

Har kanske en chans ändå – om den vore mera spridd…

Österlen-Bryggarna, slutligen – gör två skånska varianter av dricka – och representerar ännu ett mikrobryggeri, med försäljning på Internet – till högt pris, vilket är det vanliga – Asatrogna samfund söderut i landet borde prova dem ! Det bör också påpekas, att även i Norge, Danmark och på Island och i Finland är alla Julöl mörka – vilket är värt att uppmärksamma – och särskilt de norska Julölen är berömda för sin utsökta smak – det är en annan konsekvens av vårt gemensamma Nordiska Arv – som vi bör fira och hålla högt i ära, särskilt nu under Julen.

Även Thor News och andra Hedniskt sinnade sajter har publicerat tester av Norska Julöl – som fortfarande har en viss giltighet, trots att det var några år sedan de gjordes.

Glöm inte Svagdrickan till Julbordet, och drick med förstånd, högtid och måtta !

Till Jul pryder många bryggerier sina etiketter med Hedniska Symboler och runliknande tecken… En tradition, så god som någon…

Annonser

Asatrogen Jul också i Danmark

Från Danmark kommer idag flera notiser, som visar att Julblotet för de Asatrogna även där varit framgångsrikt. Från Esbjerg på den Jytska västkursten berättas om ett Julblot, lett av en man vi känner igen, och hyllningar till Oden, Eir och Solen. ”Må det gagna” säger vi här i vårt land. Enligt DR, Danmarks Radio, som också förestår de två statliga TV-kanalerna i vårt nära grannland, finns det nu över 4000 Asatroende i Danmark.

Asatrons popularitet är ständigt tilltagande, och man har mer än 50 olika blotlag, spridda över hela det danska landet, skriver DR på grundval av alla dem, de intervjuat. Det kan vara värt att ihågkommas, innan julfriden sänker sig även här… Den Hedniska Julen har blivit internationell, och allt fler och fler, även i Engelsktalande länder, söker sig nu tillbaka till den och lämnar all Islam och kristendom utanför sin Hedniska Jul.

Den Hedniska Julen – som blev internationell (favorit i repris)

Eftersom några av denna bloggs läsare önskat min Julartikel från 2015 i repris, kommer den här igen. Julen står nu för dörren, som alla vet, och förblir ett ständigt aktuellt tema…

————–

Jul – en av ASATRONS högtider som blev internationell… (artikel från 29 November 2015)

Alla människor som har någotsånär allmänbildning vet att själva ordet Jul är ett Nordiskt ord. Det var våra egna förfäder som uppfann själva begreppet, och Julen har inte ett dugg med den kristna religionen att göra. Noel på franska, Yule på engelska eller ”Weinachten” på tyska – eller den heliga natten – alla dessa ord har sitt upphov i den nordiska Midvinter-festen och Midvinterblotet, som hyllar Jolner eller Oden, och Jolnarna eller Asarna, dessa Julens gåtfulla makter.

axial_tilt_winter_solstice_card-p137718812064767826zv2h8_400

Redan Samuel Columbus, den svenske 1600-tals skalden visste, att Jul kommer av Vintersolhverv eller själva Solvarvet, som man ännu säger i Danmark och Norge, och ordet Jul kommer av att Världen då välver om sitt Hjul, säger han. 1922 ansåg den nu föråldrade etymologen Elof Hellquist att det skulle vara ”av ljudhistoriska skäl otänkbart” att ordet Hjul hade med årshjulet att göra. Många forskare har senare varit av rakt motsatt åsikt. Redan 1913 berättade folklivsforskaren Martin P:son Nilsson om den ännu levande folktraditionen i Schweiz och Sydtykland, där man lär ha rullat stora solhjul eller solkors ned från stora höjder vid Midvinter, och av Prokopios och andra antika källor vet vi, att Julen faktiskt firades här hos oss minst 500 år innan kristendomen kom.

winter-solstice-stonehenge-december-21Midvintersolståndet kunde man bestämma mycket exakt, flera tusentals år före kristendomen – och redan då firade man Jul !

Andra har ansett, att ordet ”Jul” skulle komma av ett urgermanskt *jehwla som fanns långt innan kristi födelse, och även i finskans ”Juhla” upptogs ordet mycket tidigt, för Julen har varit förkristen i Finland också – och inte bara där.. Ordet skulle ursprungligen betyda fest, gille eller sammankomst, säger man – och det är belagt från Gotiska och andra kontinentalgermanska språk före år 500. Det får vara som det vill med den saken, men att Jul i stort sett alltid firats, i tusentals år före någon ”kristus” eller påstådd ”kristi födelse” är oomtvistligt.

600px-Julfest_Wintersonnenwende_2005_-_Brennendes_SonnenradSolhjul eller årshjul finns också på bronsålderns hällristningar, bland annat i Kiviksgraven

Det var först på 300-talet och långt senare, som det alls blev tal om någon ”kristen” Jul, och alla vet att Mithraismens ”Sol Invicta” eller ”den obesegrade solens” födelsedag, som skulle firas på midvintern, föregick den kristna julen. I Bibeln nämns inte ett enda förbannat dugg om att jesu påstådda födelse skulle ha skett på Juldagen, och jesus är hursomhelst en helt fiktiv person, vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, i en enda godtagbar källa.

viking-yule21

Först 354 skall en Påve vid namn Liberius försökt lägga beslag på den hedniska Julfesten, genom att påstå, att någotslags ”födelse” av en för kristendomen viktig profet skulle ha skett på detta datum, men det tror ingen längre på. ”Christmas” har aldrig någonsin helt ersatt begreppet Yule i de engelsktalande länderna, och redan på 1950-talet blev christmas omgjort till ”X-mas” eftersom man inte längre ville ha in någon kristendom i sammanhanget – av förståeliga skäl.

Julen har blivit internationell. Numera firas den också i Japan, i muslimska länder som Jordanien, ja – över hela Världen faktiskt. Ingen annan Nordisk eller asatrogen festsed har spridit sig så universellt, eller blivit så vitt accepterad som just vår Nordiska Jul – Midsommar har till exempel knappast spritt sig utanför de Nordiska länderna alls, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom det är mest här uppe vid polen som vi Astronomiskt sett får några ljusa sommardagar.

Men en helg för familjen, förfäderna och för att fira fred, frid, god äring och årsväxt – och familjens gemenskap – ja – det kan alla människor ställa upp på, oberoende av kultur eller religion !

Juletiden, som snart inleds, är våra förfäders gåva till mänskligheten – och det ska vi vara tacksamma för. Alla kan fira en God Jul. Alla kan förstå dess budskap.

Är det inte Odens och Asarnas vilja vi själva kan se, nu när Julfirandet ändå blivit ett såpass accepterat fenomen, också ibland andra kulturer ?

9698943_orig YuleJul ska vi fira – enligt Asatrons bud – och Jul ska vi dricka, för fred och ett gott år !

Gävlebocken är här igen… (artikel från 11 December 2014)