Ännu en Amerikansk kristen Missionär åtalas – denna gång för FOLKMORD ??

”Ich sah es doch selbst.
Er wandelte Wasser ins Wein”

Stefan George, ur dikten ”Der Anti-Christ” eller ”Das Ungeheuer”

 

Amerikanska källor på nätet uppgav för två dagar sedan att ännu en fanatisk kristen amerikansk missionär råkat i klammeri med den internationella rättvisan. Det är ju inte första gången detta händer, precis. Åtalsrubriceringen denna gång uppges vara ”genocide” eller Folkmord, med andra ord. Sådant räknas som brott mot internationell lag, och brott emot mänskligheten, i alla fall i de flesta kulturländer.

Fanatikern och Baptistpastorn Steve Campbell från Maine står under utredning av det Brasilianska inrikesdepartementet, nämligen. Så när som på en liten notis i DN, verkar det som om ingen i svenska media alls vågat nämna detta, en feghet av ett slag som vi är alldeles för välbekanta med i dagens Sverige, där ju just kristendomen som religion tydligtvis är immun från varje form av kritik, inte minst när det gäller förhållanden i andra länder. Pastorn har gett sig in på det territorium, som tillhör Hi-Merimã-folket, en tidigare oupptäckt och isolerad stam vid Pirhanas-floden, får vi veta via DN.

DN jämför själva med det exempellösa intrång, som en annan amerikansk missionär gjorde på Andamanerna för en tid sedan, trots att han mycket väl visste och gjordes medveten om att dessa inte hade något smittskydd, och enligt de Indiska myndigheterna borde hållas isolerade från främlingar, eftersom stammen själv begärt det, och tydligt förklarat genom sitt uppträdande att fler predikningar om ”söte lille Jesus” inte var önskvärda för dem. (se för övrigt mitt inlägg ”God anda på Andamanerna”)

Också Hi-merimas har med all tydlighet visat, att de inte vill ha några kristna inkräktare på sitt territorium.

Visserligen har de bara spjut och pilbågar att försvara sig med emot moderna attackhelikoptrar från ett mycket väl utrustat flygvapen, men de visar ändå tydligt var de står. Brasiliens regering har i alla fall förstått budskapet, lämnar dem i fred och inskränker kontakterna till ett minimum, för att inte skada Hi-Merimas livsstil, religion eller kultur, och de gör de alldeles rätt i. Engelska nyhetsmedia – som genomgående håller högre kvalitet än de ganska dåliga svenska – har också kommenterat saken. Hi-merimas skulle enligt dem vara kända ända sedan 1940-talet, och visst inte ”oupptäckta” som det hävdats i andra media.

Hursomhelst har varje stamfolk och varje nation på jorden själv laglig rätt att bestämma, vem som alls skall få vistas på dess territorium eller inte, och att med tvång predika om kristendomen, är inte acceptabelt i dags  Världssamfund, som det nu ser ut. Det är kanske den viktigaste slutsats man kan dra av sådana här kontakter, och den dåliga behandling av vår världs kvarvarande ursprungsbefolkningar – inklusive den svenska, måste faktiskt upphöra. (Jag beklagar, men det gäller inte samerna – de är nämligen inte någon ensam ”ursprungsbefolkning” i någon grad, mer än att vi etniska svenskar också är det – vi har här tusentals år tidigare än någon ”samekultur” även om den också har rätt till överlevnad – och någon samisk närvaro var inte först på plats, ens i Norrbotten…)

Enligt svensk lag har du rätt att avvisa Jehovas Vittnen och andra kristna, ifall de tränger sig in i ditt hem, eller begår ”dörrterror” till exempel. Då är det nämligen hemfridsbrott, och rörande Hi-Merimas och mellanfolkliga förbindelser, så har även de rätt till sitt eget territorium, gränsskydd, privatliv och rätt till frihet från kameraintrång, särskilt när amerikanska kristna utsätter dem för långt värre förbrytelser, än ”dörrknackning” eller lite dataintrång…

– Fundamentalistiskt kristna amerikaner måste stoppas från den primitiva driften att kontakta tidigare icke kontaktade stammar, säger Stephen Corry, chef för Survival International som arbetar för naturfolkens rättigheter.

För två månader sedan dödades en amerikansk missionär, 27-årige John Allen Chau, när han försökte landstiga på en skyddad ö i Indiska oceanen. Stamfolket på Norra Sentinel  har levt där i 30.000 år och saknar även de immunförsvar mot flera av de sjukdomar som är vanliga bland världens övriga befolkning.

– Dagens Nyheter, 25 januari 2018

Själv tycker jag det blir mycket spännande att se, hur det går för alla dessa amerikanska frikyrkopastorer. För första gången kan nu en av dem bli dömd enligt internationell lag, och därmed har vi gjort ett mycket stort framsteg i civilisatoriskt hänseende – för nu går det inte längre att tvinga sin egen religion eller moraluppfattning på andra – och det är faktiskt en viktigare princip, än man i förstone skulle kunna tro – om man nu tänker efter..

Vilka är de VERKLIGA ”Barbarerna” och VILKEN kultur är det, som är underutvecklad ??

(Hi-Merimas tycks ha överlevt i sin egen miljö i tusentals år, och hade inte några som helst problem, tills amerikaner eller kristna kom in i bilden…)

 

”Förintelsens Minnesdag” – Men vem och vilka ska vi svenskar då fira den för ??

Idag är det påbjudet av vår Regering och våra media, att vi svenskar skall fira något som heter ”Förintelsens Minnesdag”, trots att Sverige aldrig var med i Andra Världskriget, och aldrig någonsin burit minsta skuld till någon ”Holocaust”, någon utbredd antisemitism, eller något folkmord. Tvärtom har de företrädare för Judendomen eller de Mosaiska trosbekännare som finns i Sverige, själva gjort klart att vi svenskar faktiskt vid detta krigs slut gjorde vad som stod i vår makt för att hjälpa de judiska folket, och att vi tog emot många av de överlevande, och gav dem en fristad här. Det gjorde vi självklart alldeles rätt i, och dem vi gav asyl, orsakade heller aldrig några problem för oss, utan levde sina liv som de borde göra.

Hedrad vare du ibland Hednafolken” lär det stå, någonstans i JHVH:s bibel… Härom må de skriftlärda kunna tala, ty jag kan det icke…

Vi svenskar kan denna dag också fråga oss vad som hände med Folke Bernadotte, till exempel, eller vad som hände med Raoul Wallenberg, för den delen. I åtminstone fallet Bernadotte torde vi dra oss till minnes, att han blev mycket illa lönad av just de människor han försökt rädda, och att staten Israel till dags dato fortfarande inte bett Sverige om ursäkt eller kommit med någon officiell förklaring till dessa händelser, även om det är sant att de skyldiga sedermera fick sitt straff. Ändå vill jag som svensk, som Hedning och Asatroende idag med kraft och eftertryck just idag säga en sak.

Ingen Mosaisk Trosbekännare – eller Jude – välj själva rätt ord – har någonsin gjort mig det minsta ont.

Ingen Jude har skadat mig, smädat mig eller förföljt mig, ja inte ens uttryckt det minsta negativt i åsiktsväg om just mig, eller för den delen min religion, eller mina åsikter.

Alla – och det torde vara ungefär ett femtiotal personer inalles – av judisk eller Mosaisk tro som jag någonsin mött, inom Sveriges gränser eller utanför, har varit högst anständiga, hederliga och trevliga människor, som uppfört sig på ett reko, schysst och i allt civiliserat sätt, och detta tillhör undantagen, för så kan jag inte säga om mina landsmän, eller för den delen utövare av vissa andra religioner eller vissa andra folkslag och stammar på jorden, vilka de än vara må.

Det sägs ibland att det skulle finnas någotslags ”Judisk Världskonspiration” eller någon annat dunkel sammansvärjning, något i stil med det redan hundratals gånger avslöjade helt lögnaktiga och uppdiktade ”Sions Vises Protokoll” kanhända.

Några bevis för den saken har jag aldrig sett, för min del – och i så fall får jag får be att säga som Woody Allen, den judiske komikern: ”En Konspiration, säger ni ? Men, mina herrar – var är då m-i-n-a fünf procent ?? Jag är ju känd från media, ja från Hollywood, men ändå måste de andra judarna ha lurat mig – Metro, Goldwyn, Meyer, Spielberg och allihop – ja de har kanske tjänat pengar – men jag, arme man, har inte fått ett öre, inte en shekel utbetalt… ett misstag måste ha begåtts, någonstans…

Skämtet kanske tycks opassande, en dag som den här – men det rymmer trots allt ett korn av sanning, låt vara att sanningen kanske alltid är obehaglig för en del människor. Förstå mig rätt: Det judiska folket har utsatts för obeskrivliga lidanden, genom hela sin historia, från Ramses den andre och slaget vid Kadesh och vidare framåt – alltid har judarna på något sätt lyckats att hamna mitt i en malström av förintelse, folkmord och krig – och deras religion och kulturella identitet har alltid blivit angripen. Man har gjort dem den högsta orätt, och för mig är det självklart att antisemitism aldrig kan försvaras, inte på det minsta vis – men vi måste också fråga oss: Sedan när har antisemitismen då varit utbredd i Sverige, och vem i dagens Sverige skulle det vara, som står för den i så fall ?

I de fall då någon dömts för attacker emot synagogor och liknande, har det nästan alltid rört sig om islamister och liknande element, som tagit sig in i Sverige. Knappast någon gång om etniska svenskar, eller någon som representerat de 80 % som utgör folkflertalet – det kan man inte säga. Kristna svenskar hade under 1930-talet i några fall antisemitiska åsikter, det är sant, men man kan inte påstå att det gällde de hedningar, ateister eller agnostiker, som just då fanns i landet.

 

Någon anti-semitism har aldrig varit särskilt utbredd i Sverige, men däremot i det kristna Europa. Inte ens under järnåldern var folk i Sverige på minsta sätt antisemiter.

 

För övrigt – även om ”Holocaust” blivit ”skolexemplet” på folkmord, är då detta det enda folkmord man ens känner till, från den mänskliga historien ?

”Holodomor”, eller Stalins folkmord på Ukrainarna, till exempel, var minst lika omfattande som de berömda sex miljonerna, statistiskt sett. Kommunismens och Socialismens härjningar på vår planet, inklusive ”Kulturrevolutionen” i Maos Kina kan ha tagit livet av miljontals och åter miljontals fler människor – och vad ska man säga om de kristna folkmorden på Amerikas Ursprungsbefolkningar, den kristna förslavningen av afrikanerna, de kristnas häxförföljelser och kättarbål, inklusive tvångs-kristnandet av de nordiska länderna ?

Var inte detta folkmord i samma grad och i samma utsträckning som någonsin nazisternas ”Holocaust”, låt vara att de i en del fall inte var lika numeriskt omfattande – Men är det då den blotta statistiken som avgör, vad som skall få kallas ”Folkmord” eller inte ??

 

VILKET Folkmord har egentligen varit värst ? Och är det inte NULÄGET, snarare än Europas situation för mer än sjuttio år sedan man bör utgå ifrån, ifall vi nu alls ska diskutera folkmord eller ”konspirationer”…

Varför ska vi då endast tvingas fira ett visst slag av förintelse, eller just förintelsen av bara och endast bara judarna, en dag som denna ? Att det numera finns en ”förintelse-industri” går inte att komma ifrån, för trots vad som hänt för över sjuttio år och mer sedan, kan man inte säga eller påstå, att just Mosaiska trosbekännares situation i Sverige eller någon annanstans i Världen för tillfället är så förfärligt hotad. Det finns många fler folkgrupper eller nationer som är mer utsatta i så fall, och som med rätta – eller lika stor rätt – skulle kunna ihågkommas.

Trots allt snack och tal om de sk ”Vikingarnas” (eller den yngre järnålderns Nordbor, som de rätteligen bör kallas) sk ”Härjningar” i Europa, finns det inte ett enda arkeologiskt fynd av någon dräpt munk, någon dödad landsbygdsbefolkning eller en enda – såsom en enstaka en – person, om vilken man dokumenterat eller bevisligen kan säga, att han/hon (det gives ej något tredje) blivit dräpt av Vikingar…

Detta trots att vetenskaplig arkeologi existerat i mer än hundra år vid det här laget.

Bevis på motsatsen, däremot, alltså Nordiska befolkningar som systematiskt dödats, utrotats och tagits av daga av kristna – ja det finns det många och tydliga bevis på.

Varför firar, ihågkommer eller hyllar inte vi svenskar dessa mördade och oskyldiga offer i så fall ? Varför ihågkoms inte också de, eller är det bara förmodat tidsavstånd eller antal som avgör ? Har någon speciell religion, något folkslag eller någon geografisk region månne monopol på det mänskliga lidandet, eller vad ?

Inte ett enda arkeologiskt bevis för någon av ”Vikingar” dräpt kristen har någonsin kunnat identifieras, trots mycket noggranna undersökningar. Talrika bevis för FOLKMORD på värnlösa civila Nordbor i det kristna England och annorstädes i Europa finns det dock i överflöd… Är inte det ganska märkligt, ja anmärkningsvärt ??

 

Bland alla Monoteistiska religioner, är Judendomen i alla fall den jag tycker bäst om, på det mest personliga av alla plan.

Vet ni varför ?

– Jo, för judendomen missionerar inte, inte i de flesta av sina många former i alla fall, för självklart finns det sekter, riktningar och mer och mindre sekulära trosbekännare ibland Judendomens utövare också, inom eller utom Israel, Sverige eller vilken stat som helst. I allt väsentligt har Judendomen alltid framstått som en stamreligion – något man ärver på mödernet, och ett slags kulturell identitet, som man får av födseln – och därvidlag har det för det mesta fått förbli, från Mose tid och vidare framåt. Asatron är också en stamreligion, skulle jag vilja hävda. Den missionerar inte heller, och försöker inte tvinga sin uppfattning på någon annan. (inte heller denna sida räknas, för du som läser detta, läser det faktiskt av fri vilja).

Det finns till och med sådana nuförtiden, som vill se en likhet mellan Runor och Kabbala, till exempel. Också jag är mycket intresserad av vad vi kan kalla Komparativ Mytologi, men trots alla intellektuellt fruktbara tankar detta kan leda till, har jag för min del aldrig förespråkat någon multikulturalism, eller några ”blandreligioner” och det har aldrig Judendomens utövare eller de verkliga kabbalisterna och de judiska lärde heller. Trots allt tankeutbyte vi alltid haft, och alltid kommer att ha måste vi respektera varje folks givna gränser, samt respektera gränserna för varje kulturkrets, och inte blanda ihop saker på ett totalt ovidkommande och för alla parter kränkande sätt.

Vad som alltid, alltid utmärkt Judendomen, mer än andra religioner och kulturkretsar, har varit att den envist sett sig som ”Guds Utvalda Folk” på Jorden, och proklamerat en särställning, ovanför alla andra nationer och grupper av människor på planeten.

Här tror jag man på gott och ont hittar förklaringen till varför Judendomen blivit så hatad och orättvist behandlad, för andra folk – exempelvis kristna och muslimer, som ju bort behandla sina Monoteistiska vänner som bröder, och ”Abrahams barn” – har alldeles uppenbart varit renodlat avundsjuka på detta försök att skilja ut sig, och få en särställning – och tron på att just de själva skulle vara ”det utvalda folket” har knappast varit till gagn eller glädje för judarna själva..

Jämför man med Asatron, ska man finna att den aldrig proklamerat någon särställning, aldrig hävdat, att den skulle vara mera ”rätt” eller utgöra någon av gudarna ”utvald” grupp. Någon sådan status har aldrig hävdats av någon, inte ens i modern tid, och ni kan gå igenom hela Eddan från pärm till pärm, utan att hitta minsta belägg för något sådant. Visserligen hävdar flera av dess företrädare att den är mera logiskt acceptabel för dem själva, liksom alla Polyteistiska religioner, men det är också allt. Redan i själva Polyteismens natur ligger att ingen enskild gud eller bekännelse kan sägas vara ”bättre” eller ”mer giltig” än någon annan, för det skulle falla på sin egen orimlighet – och där har ni det !

 

Kan något folk eller någon religion egentligen betrakta sig som ”Utvalt” eller ”bättre än andra” ? Och vad leder ett sådant tänkande till…. Fungerar Monoteismen ??

Man måste säga, att deras gamle Mångud JHVH, herr Tetragrammaton själv, ni vet, inte varit till så mycket glädje för dem. Genom allt deras tusen och åter tusen år långa lidande har han inte hjälpt dem en enda gång, nej inte alls – han har bara sänt dem mer straff, mer umbäranden, mer plågor – och deras kulturella identitet har i många fall blivit alldeles förgiftad av allt det hemska, som de utsatts för, och likt Job har de fått sitta, en liten isolerad folkspillra utan land eller hem, och beklaga sitt öde inför Världen.

Men – sannerligen, ja sannerligen – de har inte låtit sig knäckas, och därvidlag beundrar jag dem, av allt mitt hjärta, och hela min hedniska Hug – för någon själ, har jag naturligtvis ingen, kom ihåg det !

Överallt, från Baruch Spinoza till Albert Einstein, inom musik, konst, författarskap – vetenskap – ja över hela världen har Judarna blivit just det utvalda folket, och varför det ?

Vad är då förklaringen till deras framgångar, kan vi fråga oss. En troende jude eller en sann Mosaisk trosbekännare skulle förmodligen säga att det är just i Talmud, i själva tron, i Kabbala, i den intellektualism och det tänkande som judendomen alltid omhuldat, som kärnan till alla deras framgångar finns. Tack vare det, har de lyckats överleva som folkgrupp, och som kulturell identitet (för judendomen är just en kulturell identitet, inte så mycket en religion i dagsläget, och det har som alla vet aldrig funnits någon judisk ”ras” ) och tack vare det, är en stat som dagens Israel fortfarande stark – även om män som Dr Ben Shalitden bästa jude jag vet, och har fått förmånen att träffa Mazel Tov – Eretz Yisraeldessa ord säger jag med stolthet – och den israeliska armén, samt dess värnpliktssystem också har en hel del att göra med den saken – och hjälper dem att överleva, i en fientligt sinnad omvärld. Flera av Dr Shalits verk står för övrigt på min bokhylla, och jag anser mig haft stor nytta av dem.

Också vi i dagens Sverige har våra fiender, inom och utom landet, precis som Israel som stat har sina, och i en hel del fall, så sammanfaller de grupperna….. Tänk om vi skulle börja lära av Judendomen, och sluta den till vårt hjärta, istället för att – som vissa kristna och de flesta muslimer – enbart förakta den ?

Tron kan försätta berg, som bekant. Tron kan avgöra ett folks överlevnad, eller undergång. Sann tro står för Humanism – felaktig tro står för något annat. Och kanske är det detta vi bör fira, en dag som just idag…

Lite mera om mig själv, till slut. Vissa av mina släktingar upplevde förintelsen, eller just den Judiska Holocaust, låt vara som svenskar, låt vara på avstånd, men som pålitliga och historiska vittnen. Min mor därför att hon växte upp i staden Lund, den enda stad i hela Sverige som någonsin haft vad som liknat ett judiskt ghetto. Efter Förintelsen – och Bernadottes aktion med ”De vita bussarna” – samma aktion som det svenska Röda Korset stod för – såg hon och träffade hon många judiska flyktingar, till på köpet framför och på sin egen gamla skola, den sk ”Lindebergska Skolan” i Lund, som numera utropats till ”Kulturskola”, dock mycket osäkert på vilken grund.. Överlevande från flera koncentrationsläger inhystes faktiskt på den tiden i denna skolas lokaler, enligt vad hon själv vetat att berätta. I Lund står också – på den norra kyrkogården, där många av koncentrationslägrens offer ligger begravna, ett mycket märkligt monument, utförd av en polsk konstnär, vars namn runnit mig ur minnet. I samband med att min mor besökt sina föräldrars gravar – vi är svenskar, och har inga judar i vår släkt, men har förvisso många judiska vänner – har vi också alltid besökt just det monumentet – och lagt blommor på det – eftersom det är en god sed att hedra de döda, och de som föll som motståndsmän för en god och rättvis sak, oavsett om de deltog i väpnad kamp eller inte.

Ett mycket märkligt förintelse-monument i staden Lund, som få svenskar besöker eller känner till…

Vad sen min fars släkt angår, så var min farfar – som var präst och kyrkoherde i Skåne – aktivt engagerad i Röda Korset, krigsåren igenom, och så var också min farmor. Hon har vetat att berätta om farfars bekantskap med Göte Friberg, ifall det namnet nu är bekant för någon av mina läsare. Göte Friberg var Polismästare i Helsingborg, på sin tid, och allmänt hatad och avskydd i hela stan, ända tills sin död 1992. Numera har man hjälteförklarat honom, men det skedde först minst trettio år senare. Han förblev ogift efter kriget, och umgicks bara med sin hushållerska. Farfar besökte den pensionerade polismästaren flera gånger, i egenskap av hans själasörjare, eftersom Friberg var en djupt troende kristen.

Vad ingen visste var att Friberg – som varje dag, hela kriget igenom tog färjan över till tyskarna, Abwer och Gestapo i Helsingör – personligen – tillsammans med två andra poliser – transporterade hundratals pistoler, kpistar, handgranater och sprängmedel till den danska motståndsrörelsen – och organiserade omfattande transporter av judiska flyktingar, tvärs över sundetalltsammans finns numera omvittnat och beskrivet i flera historiska källor – och Friberg själv höll tyst om saken i många år – tills kort före sin död, trots hans kontakter med det officiella Sverige –  med en ”prästernas livlina” som en ingående beståndsdel av flera. Ändå förblev han hatad, förföljd och sviken i flera år – trots löften från svensk socialdemokrati och till och med dåtidens försvarsminister – för Fribergs vapen till Danska, judiska och andra motståndsmän, kom direkt från svenska militära förråd. Den sidan av den svenska historien har få berättat – men på denna sk ”Förintelsens Minnesdag” kan vi gott minnas den med, liksom det min farfar gjorde – även om jag inte skrivit ned det än… Jag vet en hel del där också, genom min egen släkt inte minst – ”på rätt sida av historien” – som jag/vi faktiskt är.

Och det – anser jag med viss rätt – är en del av mina egna, högst personliga minnen för dagen. I den andan har jag också besökt en hel rad platser, i Polen och Östeuropa inte minst, liksom ”det nionde fortet” utanför Kaunas i Litauen, om ni nu vet vad den platsen är känd för. Eller Bendler-block i Berlin, för den delen – för de av er som känner delar av min egen historia. Man har kallat mig för en svensk Stauffenberg, men för egen del tycker jag knappast att beteckningen stämmer. Jag har hållit just hans apteringstång i min hand, det är sant, och har förvisso läst min Stefan George, jag som många andra – men vi ska inte gå till några överdrifter.

Frid. Och Shalom – Men vilka är det egentligen, som just vi svenskar bör fira ?

White Trash, Asatro och Högerextremister från USA – en intressant föreläsning…

Det finns fortfarande en del seriös akademisk forskning i Sverige, liksom en del ”forskare” av mindre seriös natur. I utlandet har man för det mesta mycket mer akademisk ”verkshöjd” än här, och det kanske man skall hålla i minnet, nu när Stockholms Universitet bjuder in den för mig helt okända Dr Verena Hoefig, University of Illinois, till en mycket intressant föreläsning på Wallenberg-laboratoriet av alla platser, nu på tisdag 29 Januari, klockan 1500 – 1700. Själv tycker jag att det är allt bra synd att man lagt föreläsningen på en sådan tid och plats, att icke-akademiker eller ytrkesarbetande personer ur den stora allmänheten inte kan ta del av den, eftersom det nog blir ganska intressant för många Asatroende och Hedningar i vårt land att lyssna till vad Dr Hoefig nu har att säga.

För oss helt okänd, men hedervärd Dr med akademisk titel.

Jag vet att just The Univeristy of Illinois, och the University of Chicago med flera universitet i Chicago-området uppmärksammat den amerikanska Asatron, men nu måste man hålla i minnet, att man noga måste skilja på Amerikansk och Nordisk Asatro. Stockholms Universitet omtalar den nämnda föreläsningen som följer:

Abstract: This talk will provide a short overview over the history of Neo-paganism and heathenry in the United States, before focusing on contemporary groups, especially those belonging in the (still rather ill-defined) alt-right spectrum. How have Neo-pagan groups such as the Virginia based “Wolves of Vinland” utilized Norse mythology and material culture for their racist and, interestingly enough, environmentalist back-to-the-land agenda? What are the gender politics of such groups? And, ultimately, what can the new prominence of alt-right movements during the first half of the Trump presidency reveal about the political relevance of Norse mythology in contemporary society?

Man anar ett visst politiskt kannstöperi här. Man klumpar ihop Asatroende med Neo-pagans (men skiljer ut ”heathenry” eller Hedendom, betecknande nog för den som vet vad saken gäller….) och rena Högerextremister, samt Donald Trump. Visserligen erkänner man att gruppen ”alt-right” inte är klart definierad, utan kanske mest består av ett antal dårar på internet, men att jämföra sådana grupper med Amerikas President, det tycker jag faktiskt är lite väl magstarkt, eller ska vi säga överraskande…

Vad man än må anse om just Donald Trump, så är han faktiskt en lagligen vald och av en stor majoritet framröstad president över USA, och därmed Världens mäktigaste man – samt politiker. Kanhända delar inte alla i USA eller här i Sverige hans åsikter, det är sant, och kanhända har inte bara Demokraterna i USA minst sagt vissa problem med hans byggande av murar emot Mexico, eller hans ”totalstopp” i den amerikanska statsförvaltningen.  Inte heller jag delar President Trumps åsikter, mer än till en del, kanhända – och det har jag skrivit många gånger – men att bara för den sakens skull gå så långt, att man klumpar ihop honom med rena Högerextremister, och den för mig totalt okända gruppen ”Wolves of Vinland” (man kan inte påstå, att den är så värst känd i den Asatrogna Världen på Internet – Högljudd och ibland osaklig kritik emot Stephen McNallen, samt AFA – Asatru Free Assembly är i så fall betydligt vanligare) – det är ändå att överdriva med flera hästlängder…

Man anar kristna beskyllningar här, och en föreläsningsturné från en forskare, vars teser kanske ”passar in” i PK-etablissemangets Sverige…

Jodå – det finns en viss akademisk ”PK-elit” och Nomenklatura i dagens Sverige, som ser till att forskare som ”passar in” i deras agenda får komma fram… Och all akademisk forskning i Sverige är inte opolitisk…

Hatet, smutskastningen och de ständiga anklagelserna om rasism emot Asatron i Sverige är kända sedan länge, men man finner väldigt lite belägg för dem.

Ska vi se till den politiska situationen i vårt land, som den faktiskt är eller ser ut enligt exempelvis SÄPO, eller Säkerhetspolisen, så är det främst tre grupper, som utgör det absolut största hotet emot Svensk Demokrati idag. Detta har SÄPO skrivit om i sina årliga rapporter minst fyra-fem år i rad nu, och det är kända fakta, oberoende av vad vissa nu tycker om den saken. Farligast av alla dessa grupper är Extrem Islam, och den islamistiska miljö, som sedan länge finns etablerad i Sverige. Det kan vi se, inte minst på grund av den nu pågående terror-rättegång som inletts emot inte mindre än sex stycken misstänkta män, som visat sig ha klara kopplingar till IS, Islamska Staten, och som velat genomföra terror-attentat emot Stockholms Central, ”Mall of Scandinavia” och ett dussintal andra platser.  SÄPO vet sedan länge, att det finns minst ca 800 väl beväpnade, krigserfarna och kompetenta personer inom de islamska nätverken, som har eller kan utföra terror-planer emot Sverige.

Man kan dock inte säga något liknande om Sveriges alla kristna, och framförallt inte om oss Hedningar. Inte ett enda sådant attentat, inte en enda sådan person med såpass utvecklade planer har någonsin hittats, varesig av myndigheterna eller pressen, och inte en enda Asatrogen person har arresterats, eller anklagats för något – vad nu det än kan bero på. I alla fall inte under 2000-talet, vad jag minns, eller på de sista två decennierna.

Personer från den sk ”vänsterautonoma” miljön, inklusive sk ”Djurrättsaktivister” eller diverse Miljöpartistiskt anstuckna personer, utgör det andra värsta hotet, enligt myndigheterna inklusive SÄPO.

Vapendepåer och förberedelse till grov terrorism har bevisats existera även vad gäller dessa grupper, och de utgör enligt Polisen ett reellt hot i dagens samhälle, som bedömts mycket större än de som några högerextrema grupperingar nu kan stå för. Man vet också, att den sk ”Djurrättsvänstern” och andra grupper, typ ”Forn Sed” (vars sk ”Rådsgydja” eller ”Riksgydja” setts på AFA:s – alltså den sk ”Anti-Fascistisk Aktion” – dock har det varit lite oklart vad hon gjort där, eller varför hon låtit sig fotograferas i sådana sammanhang) och liknande regelbundet utfört hot, eller låt oss säga använt ett ytterst aggressivt tonfall, om än ännu inte regelrätta attentat, emot personer de ogillar.

Visst – det ÄR sant – Politiska extremister av alla sorter och med högst olika agendor FINNS även i Asatroende och hedniska miljöer i Sverige, men så särskilt många är de faktiskt inte…

Slutligen finns då ett litet antal Högerextrema personer i Sverige, som enligt SÄPO utgör det tredje värsta hotet – men man kan knappast säga, att de har någon större anknytning till Asatro, eller den hedniska Miljön. Den enda person eller organisation jag i så fall kan räkna upp på senare år lär vara en man vid namn Sibbe, som tagit sig före att grunda något som han kallar Skandinaviska Hedniska Folkförbundet, men så särskilt många lär denna organisations proselyter eller eventuella anhängare inte vara, och man kan heller inte säga, att de hotat någon eller begått några reella politiska våldshandlingar, åtminstone inte vad jag känner till – trots trettio års dokumenterad erfarenhet av de hedniska miljöerna i just Sverige..

Detta sagt om ”Asatrons och Hedendomens Fula Svans” – som tyvärr också finns i Sverige…

Vad gäller Amerika, eller i första hand USA – så är jag själv åtskilligt tveksam, och det gäller också det isländska Asatrufelagid, eller flera andra grupper i hela Norden, som jag själv kommit i kontakt med. På det sättet har Dr Verena Hoefig onekligen rätt. Högerextrema grupperingar och individer i USA har vid ett flertal tillfällen kallat sig Asatroende, jautan att för den skull vara det. Man har hittat exempel på flera intagna för våldsbrott i amerikanska fängelser, till exempel – som åberopat sig och sina dåd på Asatron, eller som velat tillskansa sig orättmätiga fördelar med religionen som hjälp. Och visst – dessa personer har eller har haft högerextrema åsikter – det kan man utgå ifrån…

I USA:s fängelser finns ett flertal grova våldsbrottslingar, som åberopat sig på Asatron. Men – kan vi för den sakens skull kalla Anders Behring Breivik för en ”typisk kristen” till exempel ??

Å andra sidan är detta inte värre än Islam – utan snarast lindrigare än både islamsk terrorism och Monoteistiska religioner i allmänhet. Slutligen kan man ju också resonera som så, att det faktum att en religion har enstaka kriminella utövare, inte kriminaliserar hela religionen eller företeelsen som sådan. Anders Behring Breivik är utan tvivel kristen, och begick sina dåd i kristendomens namn, efter vad han själv tydligt gav uttryck för. Fast – bara för den sakens skull – kan man inte säga att hela kristendomen, till sin natur, är synonym med just Breiviks utnyttjande av den, eller hans förkunnelse.

I de flesta fall har det – i USA så väl som här – varit tal om ”White Trash” – eller outbildade, missbrukande, kriminella personer på den absoluta botten av samhället – som utnyttjat Asatron som ”täckmantel” eller ursäkt för att hota, trakassera eller till och med begå våld emot andra personer.

Jag har själv sett många exempel på sådant. Inte mindre än tre dödshot har riktats emot mig som person för den här bloggens skull genom åren, till exempel, och senast idag fick jag motta ett hot om våld via sociala media – från en person som förmodligen borde ha vetat bättre än så. Jag har redan polisanmält händelsen, men kommer tills vidare inte att vidta fler åtgärder, eftersom jag anser det något oklart om hotet ens har ”verkshöjd” eller om den person som givit det, egentligen är man nog att sätta kraft bakom orden, eller ens kan stå för vad han säger.

Vad är det för språkbruk som gäller i vissa kretsar i dagens Sverige ? Och vad ska man anse om den sortens personer ?? (Polisanmälan för Olaga Hot är i fall som dessa en fullt godtagbar möjlighet)

 

Det kan mycket väl vara så, att Dr Verena Hoefig har alldeles rätt, beträffande just ”Wolves of Vinland” i Virginia, USA – eller för den delen andra grupper – ”over there”.

De flesta av oss här i Sverige eller Norden är mycket skeptiska, vad det gäller Amerikansk Asatro överhuvudtaget, och vi har därför skurit ned våra utlandskontakter till ett absolut minimum. Visserligen har jag också mött ett stort antal amerikanska akademiker, som varit genuint intresserade av Nordisk kultur, som haft en trevlig och positiv attityd och haft lätt för att lära, och på sätt och vis kanske man kan anse, att dessa drag är utmärkande för amerikas befolkning överhuvudtaget, till skillnad från hur det är bland många svenskar nuförtiden, eller hur de brukar bära sig åt emot varandra.

Men – på det hela taget håller vi oss för oss själva, har vår verksamhet för oss, och inlåter oss inte med diverse representanter ens från den akademiska världen, eller andra, som det visat sig att vi inte kan lita på… Som sagt vet jag, att även Asatrufelagid på Island ser saken på samma sätt som jag här.

Ett exempel – i högen – utgörs av den här mannen:

Vad säger man ? Ska vi Gaza eller Bromsa ??

Detta är ingen mindre än Herr Professor Matthias Gardell, släkt med den ökände komikern och författaren med samma efternamn. Herr Professorn gjorde sig i början av sin karriär känd för sina akademiska arbeten om påstått rasistiska hedniska och/eller Asatrogna grupper i USA, men det var innan han ingick äktenskap med en islamsk kvinna här i Sverige och märkligt nog genast blev islamist. Han har också gjort sig känd för det faktum att han arresterats av den Israeliska Säkerhetstjänsten, deltagit i den sk ”Shit to Gaza” aktionen ett flertal gånger, samt att han beskyllt SÄPO och svenska myndigheter, inklusive svensk polis, för att vara ”Islamofober”.

Det hela talar kanske för sig själv, och jag vill ogärna ta orden ur munnen på just herr Professorn, eftersom jag träffat honom själv på krogen, och han visat sig vara en trevlig tjomme, som aldrig farit ut i hotelser eller hårda ord – i alla fall inte på 1990-talet, när vi umgicks som bäst. Men jodå – en ful-svans inom Asatron, finns det på flera sätt än ett – och kanske har också Herr Gardell, inklusive hans mera berömde bror också råkat ut för den – det sticker jag inte under stol med..

Ett tydligt drag – som Dr Hoefig håller reda på -är att de högerextrema, både i USA och här hemma – ofta är sk ”Vargkramare” – som använder ”Brödraskapet Wolfpack” som modell – och annars har ett beteende, liknande en flock hundrackor. Mongrels, helt enkelt.

White Trash av allra lägsta slag – knappt att betrakta som människor eller ens halvmänniskor – och med en ständig dyrkan av vargen, odjuret i människan och våra lägsta och dummaste egenskaper som symbol, symbolik och attribut.

Så känner man igen dem, liksom på deras språkbruk. Alla tillhör de kriminella kretsar, och därför är de ganska lätta att känna igen och undvika…

Sk ”Vargsymbolik” eller ”Vargkramare” av alla slag finns ofta inom Högerextrema grupper i USA – och annorstädes… UNDVIK DEM – och sky dem som pesten !!

 

Asatro är Polyteism, och här hjälper varken böner eller klagosånger…

Man kan läsa mycket på nätet, både sant och osant. En av de sannare och mer givande artiklar om Asatrons natur som jag läst på senaste tiden är ett inlägg ur det vetenskapliga magasinet ”Live Science” som bekräftar vad jag själv sagt i många år. I Sverige matas vi med falska påståenden om ”forn sed” och annat trams, som motsäger sig självt. Asatron är inte alls någon ”sed” eller mekanisk upprepning, helt utan andligt innehåll. I USA däremot möter oss tusen och åter tusen inlägg från virriga kristna i hednisk förklädnad, som säger att de uppstämmer ”prayers to Thor from their pagan Altars” och andra fullkomligt idiotiska dumheter i den stilen. De här förvirrade individerna har uppenbarligen aldrig förstått vad Asatron är för något, och hur den fungerar.

För det första – en Asatroende ”ber” aldrig några böner någonsin. Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende idioter här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett drägglande spädbarn bara skrika på godsaker och önskningar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva, och försvarar sig inte ens, när de blir angripna. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det bara passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Alla vet vi att hedendomen bygger på offer, eller blotande. ”Gåva kräver, att gengåva gives” som det står i Hávamál. Vill du erhålla något, om så bara tur med vädret eller Maternas gunst, ja då måste du själv göra något för dem, offra något för dem, av egen fri vilja, håg och arbete – om så bara att skriva en blogg, eller visa din hängivenhet på annat sätt. Då först kan du erhålla något, då först kan du betrakta en gudamakt som en fullvärdig vän, eller – som det hette – ”Fulltrui”, någon som du tror helt och fullt på. Diverse snusförnuftiga amerikaner har försökt förvanska Asatron, och utgått från det enda ordet ”bidhja” i Hávamáls berömda uppräkning – i 144:e strofen – om blotets natur:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

”Fáa” betyder här färga, som när man färgar in ristade runor, och ”bidhja” betyder befalla, som i en konungs bud, ett sändebud, att överföra ett budskap – inte alls att sitta och ”be” och bära sig åt som en smutsig och äcklig tiggare, vilket är de kristnas sätt att förhålla sig till sin gud – de tror ju att de kan sitta och tigga och bettla på gudens bekostnad, bara för att få sin egen vilja fram.

Den som vill erhålla något, måste först offra något, eller arbeta för det. Sådan är naturens lag, och sådan är lagen i alla fungerande samhällen – i alla tider…

De kristna har missuppfattat och förvridit många andra kulturer i Världen förutom vår, allt efter sin egen skeva gudsuppfattning. Se på Japan och Japansk Shinto, förresten. Där begår man vad som kallas ”Matsuri” eller blot, genom att först knäppa händerna, och klappa i dem för att påkalla kamis eller makternas uppmärksamhet. Detta är inte alls någon kristen ”bön” även om det kan se ut så för den helt oinsatte, västerländske betraktaren. Japanska troende knäpper händerna eller bugar, för att visa gudomen vördnad, och för att hälsa den. Inte för att ”be”, för man kan inte be om något, utan att också offra – och göra något i gengäld.

Visserligen används felaktigt det engelska ordet ”prayer” om shintos riter och ritualer, främst av okunniga kristna, som inte kan frigöra sig från sin egen kristendom, ens när de betraktar en annan kultur än sin egen. De mycket få utövare av Shinto jag talat med säger att det såklart även finns tavlor med önskningar, som symboliskt sätts upp vid Shinto-tempel, men de är just löften om att göra en insats, fromma förhoppningar eller uttryck för tacksamhet – och fortfarande inga ”böner” i västerländsk mening, för man får ingenting för ingenting…

På samma sätt förhöll det sig med Vikingatidens Polyteism, enligt vad forskarna i ”Live Science” nu skrivit. Man ”bad” aldrig någonsin till Tor. Han var ju en åskans, regnets och stormens gud, och han sände människorna stormar därför att de skulle bli starkare, och lära sig uthärda dem – inte för att de skulle tigga, ligga på knä och fegt ”be” om något, som de i alla fall inte kunde få.

Skillnad i attityd – Skillnad i inställning ! Här hjälper varken böner eller klagosånger…

Gudarna var heller inte allsmäktiga, och inga moraliserande små överherrar och påvar, som gav människorna regler och påbud om hur de skulle uppföra sig, och sedan straffade dem för att ha begått ”synder” eller andra inbillade och påhittade brott. Hedendomen och Asatron fungerar inte så, helt enkelt.

Despite their lack of all-knowing, moralizing gods, the Vikings developed a complex society. That suggests that even belief in smaller deities can spur human cooperation, researchers reported in December 2018 in the journal Religion, Brain & Behavior.

Gudarna var inte allvetande eller moraliserande, men ny forskning – också med neurologins hjälp – visar att tron på flera gudar, alltså Polyteismen, gav människor förmågan att samarbeta. Ett bäöttre och tolerantare samhälle än vad Monoteism och kristendom förmådde skapa. De nordiska hednigarnas hjärnor fungerade helt enkelt på ett bättre och smartare vis än hos de passiva och tröga kristna, som bara slaviskt överlämnade sig till ”Guds vilja” men aldrig gjorde något för att själva lösa sina problem. Hedendomen stimulerade istället problemlösandet, och kreativiteten. För att bygga ett skepp måste man ha bistånd från Njord, skeppsbyggnadens gud, och lära sig hur man bygger båtar. För att segla båten, behövdes vinden, och därför Tor. För att korsa de mörka djupen, måste man spekulera om Ägir, det djupa havets gud, försöka förstå hur havets strömmar fungerar, och så utröna Ägirs vilja.

Allt detta stimulerade det självständiga tänkandet, och blev en kreativ utmaning – som präglade ett helt samhälle.

The Vikings were an intriguing case study for the question of whether a god or gods can help facilitate the development of a complex society, because they went through major changes between around A.D. 750 and A.D. 1050. At the beginning of this period, Scandinavia was peopled by small tribes. By the end, it was a hierarchical society of kingdoms, politics and laws that was capable of launching seafaring expeditions all the way to North America. Raffield and his co-authors wanted to know if moralizing high gods, or ”big” gods like the God of the Bible, were necessary for this transformation.

— —

heir findings suggest that they were not. The sagas, poems and artifacts of the old Norse people do indicate that Vikings believed that supernatural beings were watching them. They swore oaths by the gods and sometimes wore oath rings dedicated to the god Ullr. Some war helmets bore a gold-and-garnet eye representing the eye of the god Odin. Scandinavian contracts mentioned gods, and characters in sagas who failed to make sacrifices to the gods often died in awkward ways. (One popular fate was to get impaled on one’s own sword.)

But the Viking gods did not seem to be ”big” gods, Raffield said. They weren’t supremely powerful — in fact, Norse mythology holds that they weren’t even immortal, but were fated to die in a cataclysm called Ragnarök — and they weren’t omnipotent. — — These findings indicate that big, omnipotent gods weren’t necessary for a society to become more complex, Raffield said. They also point to a system of belief quite unlike most of the major world religions today.

Hedendomen fungerade efter Polyteistiska Principer, inte Monoteistiska. Det fanns ingen övergud, ingen allsmäktig herre. Inga straff, och inget ”syndabegrepp” – men däremot en tro på ödet, lyckan och att det gick att forma sitt eget öde med hjälp av hårt arbete, och ett vänskapligt förhållande till naturen och gudarna.

Genom att blota, offra och i gemensamt arbete och liv bygga upp en gemenskap, blev våra förfäder starkare, kreativare och friskare än andra folk. Deras vetenskap och skicklighet i strid gick framåt. Olika gudar gav olika livsval, och ett mer utvecklat samhälle – utan passivitet, utan tiggande, utan kryperi inför någon överhet eller någon ”allsmäktig herre”. Trofasthet, hårt arbete. Frejas kärlek, Odens visdom, Frejs givmildhet och Tors styrka – men utan bön, med gudarna som förebilder och ideal, att efterlikna i det praktiska livet – se där något av vad som gjorde och gör Asatron stor – ja större än annan tro, och andra religioner..

Hedendom är i Tiden – Hedendom är tidens anda…

Årets kutlurdebatt tycks ha tagit fart både i Sverige och i Danmark – och i båda dessa Nordiska länder står nu Asatron och Hedendomen i fokus för det Nordiska tänkandet. Här i Sverige har flera Hedniska organisationer reagerat emot den kristne fanatikern Joel Haldorffs bigotta och inskränkta uttalanden. 17 Januari i år skall han i en ledare ha hävdat att all Hedendom är vidskepelse, och att icke-monoteistiska religioner inte är riktiga religioner. Själv tycker jag att det är djupt tragiskt, att såpass fördomsfulla och ignoranta uttalanden alls får spridas i svensk press. Yttrandefrihet är en sak, men faktafel, fördomar och rena lögner är en annan – sådant bör inga tidningar i vårt land få publicera.

Herr Haldorff har också gjort sig känd för en mängd inlägg i den kristna dagstidningen ”Dagen”, bland annat ett där han hävdar att liberalism skulle vara omöjlig utan kristendom. Det hela framstår som skrattretande i all sin dumhet. Hur kan någon enda vettig människa alls gå på något sådant ? Liberalism som politisk åskådning har ingenting med den kristna religionen att göra, och låter sig utmärkt väl förenas med Agnosticism eller Ateism, likaväl som någon religion alls. Traditionella liberaler har alltid argumenterat för religionsfrihet – det gjorde man redan på franska revolutionens tid – och inte bara det – religionsfrihet enligt klassisk liberal filosofi innebär också frihet från religion, alltså friheten att inte ha någon religion alls, för de som gör det aktiva valet att avstå från den, liksom tanken om det sekulära samhället – en idé som skulle vara helt omöjlig, om det inte vore för upplysningstidens idéhistoriska arv.

När Halldorff nu försöker förvrida både verkligheten och Världshistorien, då ljuger han – mycket grovt dessutom.

Nästan lika stora lögner lanserades igår i en liten Norrlandstidning, där en företrädare för något som kallas ”Samfundet Forn Sed” (med 40 eller så aktiva utövare) dessvärre gavs tillfälle att uttala sig. Varför media i Sverige fortfarande går på hela ”fornseds” bluffen är svårt att förstå, särskilt som Nordiska Asa Samfundet (nu med över 1800 aktiva medlemmar) är ojämförligt mycket större och bättre. Hedendomen är inte ”en livsstil”, en ”sed” eller något dylikt. Den som föreställer sig något sådant, eller springer omkring och hävdar sådana saker i media, är ute på alldeles fel väg.

Tro innebär ett aktivt val. Asatron kräver förståndsgåvor, kunskap och är en religion, precis som alla andra. De som hela tiden förnekar det här, avslöjar sig som motståndare till hela den Hedniska rörelse, som växt fram i Sverige och Norden under de senaste tjugofem åren, och personligen avskyr jag både ”forn sed” och dessa ”fornsedare” lika mycket som Halldorff, och alla dessa intoleranta och bråkiga kristna.

Ifrån Danmark – vårt nära grannland – berättas det idag om ett radioprogram, som vågar ifrågasätta det kristna dopet, som ju alltid innebär förtryck – man tvingar på en religion på människor och individer som själva inte kan välja, inte har någon kunskap och som inte får göra ett fritt val – och ”dop” som ritual kan därför inte accepteras eller anses som rumsrent i något någorlunda demokratiskt samhälle.

Också Asatroende får tillfälle att yttra sig i programmet – något som  nästan aldrig någonsin hänt i Sverige – även jag själv ger gärna radiointervjuer, men endast mot kontant betalning…

I vilket Skövde Nyheter tar upp Beowulfsagan

Tidningsartiklar som tar upp Nordisk Kultur och Historia på ett intelligent och belysande sätt blir alltmer sällsynta i vårt land. Ett lysande undantag levererades av Skövde Nyheter idag, där skribenten Christer Westerdahl går igenom den senaste forskningen kring Beowulfsagan på ett upplysande vis. Att Beowulf-kvädet är skrivet kring år 1010, då Knut den store och Nordiska kungar ännu regerade i England är allom bekant, och varje bildad svensk torde väl också känna till att ursprunget för det Angelsaxiska namnet Beowulf eller ”Bi-varg” som det egentligen betyder är det nordiska Björn, men så kommer vi till det faktum att diktens ”Geatas” nog inte är att söka i Västergötland, trots allt, i alla fall inte enligt vad Skövde Nyheters skribent tror…

Hjälmblecken från Torslunda, svensk folkvandringstid

Den senare forskningen visar också, att dikten berör fullt historiska händelser på 500-talet, och måste förelegat i en färdig version från 700-talet, enligt vad alla språkhistoriska experter anser. Och, för att fortsätta:

De folk som nämns i dikten är sweon, svearna (med Swiorice) och geatas, som rent språkligt är götarna, och dene (danerna). Beowulf är kung över geatas under en period, fast hans namn bara finns i dikten.

I Västergötland har man därför gärna försökt att hitta platser i landskapet som kunde härröra från Beowulfs tid. Han var kung över geatas och begravdes i sitt eget land. En kandidat för hans grav skulle då vara Skalunda hög på Kålland. Det stora problemet är då det, att strider i dikten mellan sweon och geatas äger rum över havet till endera landet. När Beowulf far till danakungen Hrodgar sker det också via havet. Västergötland har dessvärre under hela sin existens veterligen varit landomslutet. Vänern fungerar inte alls i denna kontext. — —

Den första som i stället identifierade geatas med gutarna på Gotland var Gad Rausing, som förutom att vara företagsledare på Tetrapak också var docent i arkeologi. Han tog diktens upplysningar och även flera av dess namn helt bokstavligt och hävdade att dessa var historiskt och arkeologiskt verifierbara. Såvitt jag vet har hans artikel på engelska 1985 (Fornvännan) aldrig seriöst diskuterats. — —

Bo Gräslund som är professor emeritus i Uppsala har utgått från Rausings kortfattade artikel och författat en bok som kom i år, Beowulfkvädet. Den historiska bakgrunden (2018). Det är en rik, resonerande bok, bitvis också smått rolig, som vittnar om hur författaren handskats med i stort sett all litteratur som behandlat Beowulf, inklusive det språkliga. Geatas land sägs uttryckligen vara ett eoland, en ö. Liksom Rausing påpekar Gräslund att geatas också kallas wederas, eller weder-geatas, vilket bör syfta på gutarnas nationella symbol väduren, gutabaggen, som i kristen tid också blir Guds lamm, Agnus dei, men förblir Gotlands vapen in i nutid. Geatas i stället för gutar (gutans= goter) blir uttryck för en förväxling.

Men Gräslund går längre: han hävdar att det som ligger i grunden är ett annat diktverk som måste ha varit muntligt uppkommet och traderat i Skandinavien, på fornnordiskt språk. Det är knepigt men fullt möjligt. Anglosaxiskan och fornnordiskan var tidigt mycket nära varandra.

Om ”geatas” istället vore Gutarna, skulle faktiskt mycket av det som står i Beowulf-kvädet vara bokstavligt sant. Möns kritklippor, eller de vita klippor Beowulf passerar på sin väg, där han ror och seglar över havet, passeras mycket riktigt som ett sista landmärke innan man når Danmark.

Beowulfs föregångare Hygelak stupade under en havsräd i Frisland i norra Franken någon gång på 520-talet, möjligen slutet. Det finns belagt i annalerna. Den mytiska kampen med monstret Grendel och hans mor som Beowulf utför för Hrodgar, danernas kung, identifierar Gräslund med en allegori. Den baseras på nya naturvetenskapliga upptäckter. Dessa har han själv introducerat i Sverige, så sent som 2007. Året 536 och några tiotal år framöver drabbades nämligen norra halvklotet av en rad naturkatastrofer med följder av vulkanutbrott och så småningom även en pandemi av böldpest. Man måste anta att detta lett till svält och stor minskning av befolkningen av samma dimensioner som digerdöden ca 1350. Det är i kamp med dessa hot som Beowulf inhöstar sin seger, menar Gräslund. Åtminstone finns minnet av detta mytiska naturfenomen som ett övernaturligt inslag i dikten. Det var då som ett minne av den blomstrande folkvandringstiden före katastroferna som dikten skapades, troligen någon gång efter 550, troligen en bit in på 600-talet, och överfördes till England.

— —

Resan är verklig nog om man antar att Beowulfs besättning rott (knappast seglat) från Gotland till södra Danmark, t.o.m. tidsangivelserna stämmer. De vita klipporna är Stevns klint på Sydsjælland. Vägen på land med dess, enligt dikten, märkligt stensatta avsnitt (inte engelska romarvägar!) har gått upp till än så länge en okänd kungsgård, alltså Hrodgars Heorot, innanför Præstø fjord. På vägen passerade man vid Broskov den bäst bevarade förhistoriska vägstumpen med stenläggning i Norden. Tidigare, då man fortfarande resonerade om geatas som götar -någon även som jutar, som dock heter eot e n as i dikten pekade man på den berömda kungsgården i Lejre på Nordsjælland, men den uppstod senare. Eventuellt som en följd av att Heorot bränts ned enligt Gräslunds kronologi.

Det är gott om hänvisningar i dikten till svearna, stundom i krig, men också i släktförbindelser för de främsta hjältarna. Beowulf själv insätts som kung av en sveakung. Han är själv av kunglig sveabörd. Flera av de senare härskarna i Swiorice är kända till namnet från dikten Ynglingatal som författades i Norge på 800-talet. En del av uppgifterna där, som verkar gåtfulla, kan tolkas på ett rimligare sätt genom Beowulfskvädet.

När det gäller att hitta platserna tar Gräslund ut svängarna. Men mycket tyder på att den kungaborg på Gotland som nämns kan vara området kring den mäktiga husgrunden Stavgard eller Stavers hus i Burs socken, som arkeologin direkt pekar ut. ”Folkets borg” som nämns under striderna på Gotland kan i så fall bara vara Torsburgen, Nordens största fornborg. Den har brunnit under denna tid, liksom stora delar av de många kämpgravarna (husgrunderna) på Gotland. När gutarna invaderar Uppland pekar Gräslund på den mäktiga borgen Broborg längs Långhundraleden mot Uppsala, som bränts ned men inte undersökts närmare och liksom Stavers hus visar på en möjlig boning i konungslig klass för epoken. Intill kan den stupade sveakungen Egil ha kremerats och begravts i en gravhög, i och för sig bara en gissning.

Så är det Bro Borg, Torsburgen på Gotland och andra historiskt kända platser, men inte kungsgården vid Lejre som figurerar i Beowulfs epos ? Ja, det kan man inte slutgiltigt bevisa via arkeologin, men mer och mer och mer talar för att det är så – och redan på 500-talet fanns ett Svearike, som hade herraväldet inte bara över Gotland, utan också över omkringliggande landskap – det är kanske det viktigaste budskap, som den nya forskningen har att förmedla, men det bekräftar bara vad forskningen sagt sedan Birger Nermans tid. Sveariket är mer än 1500 år gammalt vid det här laget, och en av Europas äldsta, aldrig erövrade nationer…

Svearikets ursprung får nu sättas till före 500-talet, långt innan något Stockholm och lås för Mälaren ens fanns..

Gävlebocken överlevde Julen

Om Hedniska Tankar har framgång just nu, ligger det kanske i tiden… Igår kom en rapport om att Gävlebocken – fortfarande världens största Julbock – överlevt Julen, utan att drabbas av Sverigefientliga attentat. Alla de mystiska Monoteister utifrån, som gång efter annan försökt förstöra den Nordiska Julen på grund av sitt blinda hat emot Sverige och allt vad vårt land står för, har återigen gått bet. Det gjorde de också förra året, och trots att Sture Gavlén – som skapade Julbockstraditionen i Gävle redan på 1960-talet, för att glädja de fattiga och de som annars ingen Jul kunde få, nu har gått ur tiden och inte längre finns ibland oss, lever bocken kvar och intresset för att skydda, värna och bevara den bara växer. Gävlebocken har blivit en symbol för Gävle och stadens goda anda, helt enkelt.

Det har anordnats skyddsronderingar och tipsrundor runt bocken, som nu börjat fungera lite som en lackmustest på vad som händer i det svenska samhället. Meningslös förstörelse och intelligensbefriad vandalism emot vår Nordiska Jul är numera ”totalt ute” bland Gävles invånare. Borta är de mörka år, när utländska profitörer som Colin Nutley på film försökte hylla de som förstört och bränt ned vad andra skapat, något som faktiskt borde räknas som uppvigling eller uppmaning till lagbrott. Mordbrand är inga trevliga saker, men för 16:e gången klarade sig nu Gävles bock, och till nästa år kommer den helt säkert igen, och som den svenske poeten Bertil Malmberg en gång skrev:

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.

 

Gävleborna står upp för sin stad och sitt svenska samhälle. De vägrar att sänka sig till den nivå vi annars ser här i landet, och nu när vi slutat bränna oskyldiga symboler för Julen, kan kanske de utlänningar som slagit sig ned i vårt land förmå sig att sluta bränna upp folks bilar, till exempel. Dagens Nyheter och Erik Helmerson, dess katolske ledarskribent, påstod igår papegojmässigt att det svenska samhället blivit mer polariserat, att ingen samhällsanda eller samhällsmoral längre finns, och implicerar därigenom, att Sverige skulle stå inför sin undergång.

Själv tror jag att Erik Helmerson har präktigt fel, och att han fullständigt misstar sig, rörande situationen i vårt land. Möjligen stämmer hans tjugofemöresanalys vad gäller den Svenska Riksdagen, eller det som skall föreställa ledande politiker i det här landet. Som vi har sett under det sista kvartalet 2018 har de helt misslyckats att enas, och kan inte längre ta sitt ansvar för det svenska samhället. Det gäller främst Regeringen Löfvén och dess representanter, och lika mycket Annie Lööf och det svansdingel, som en gång var ett Folkparti, men som i dagsläget inte ens kan kallas liberaler. Och situationen i Stockholm, inklusive förorterna, känner vi också till.

Men resten av landet står för något annat, och vill något annat än makteliten.

Människor enas och sluter upp bakom våra symboler. Vi önskar varandra ett gott nytt år, och har firat en hednisk Jul. Mörkret må sänka sig över land och stad, men tankarna förblir ljusa, också på det nya året. Kanske skändas inga halmbockar nästa år eller nästa – och kanske kan etniskt svenska kvinnor gå säkra på gatorna igen, utan att drabbas av överfallsvåldtäkter. Data från BRÅ och Regeringen Löfvéns egna utredningsmyndigheter visade förra året, att 110 av 129 våldsmän dömda för överfallsvåldtäkter hörde hemma i utlandet, och vad gäller gruppvåldtäkterna hörde 70 av 94 dömda personer hemma utanför Europa – och de borde nog snarast återförvisas dit, där de kom ifrån.

I Marocko blev nyligen två nordiska kvinnor halshuggna, när de försökte röra sig fritt genom det landet. SVT – vår Statstelevison – vägrade att berätta sanningen, men påstod att de drabbats av ”halsskador” när det i själva verket var så, att muslimska fanatiker mördade dem. På samma sätt babblar ännu Regeringen Löfvén om ”skjutningar” när det i själva verket är Mord och Dråp det handlar om – men ingen vågar säga sanningen om vad som pågår. SVT har bevisligen ljugit, när de sagt att en ”Schweizisk man” skulle vara en av de marockanska terrorister, som ligger bakom de senaste morden på Nordiska kvinnor.

Idag avslöjades också, att ytterligare en kvinna i Marocko – inhemsk den här gången – också halshuggits. Kommer SVT i känd stil kalla även detta för en ”knivskada” ?

Gävleborna har lyckats bevara sin halmbock, och det är givetvis bra. På ytan förblir allt lugnt i vårt Sverige, men bakom fasaderna rämnar Regeringen Löfvéns skenbilder. Det finns mycket ont i vår Värld, som vi inte kan rå på – än så länge – Monoteistiska religioner och galningar i fjärran länder inte minst. Megit aer margs auki” eller  Mycket finns, som ökar det onda – stod det en gång i den Äldre Västgötalagen. Men men lag ska land byggas – heter det också – och vi ska gå emot ljusare tider vad det lider – här – eller i Gävle.