I morgon stundar stora Björnvändar-dagen…

I morgon är det Stora Björnvändar-dagen enligt svensk folktro, eller den dag, då björnen traditionsenligt anses vända på sig i idet, för att sedan sova på andra sidan så länge vintern varar. Denna dag har också ibland fått utmärka själva midvintern, eller vinterns mitt, och därför det stora Midvinterblotet – enligt vissa forskare. Också andra datum har ibland angetts, beroende på vilken landsända det gäller. Ibland har man angett Knutsdagen – den 13 Januari – som tidpunkten för björnens vändande, och så har det varit både i Sverige, svenska Österbotten och andra delar av det svenska Finland, vilket tyder på att traditionen är mycket gammal och vida spridd, eftersom den är gemensam för både Finland och Sverige. Hela uppsatser har också skrivits i ämnet.

Inte alla björnar bygger iden om vintern. Gamla björnhannar kan helt enkelt låta sig översnöas, eller bygga ett sk ”korgide” på marken. Om det är lite snö och en varm vinter, kan också björnarna vara vakna i långa perioder.

Den kände folklivsforskaren Ebbe Schön skriver i sin bok ”Folktrons år” att det skulle vara någon obskyr katolsk fest-dag, benämnd ”Petri Omvändelse” som skulle inträffa den 25 Januari, och jag har även sett hypotesen att man i svenska Finland kallat björnen just för Gamle Pettri eller Petrus, och att den haft mycket större betydelse för landsbydgsbefolkningen än någon apostel nere i Mellanöstern. Verklighetens björnar vänder sig naturligtvis när de vill, och björnhonor med ungar är i alla fall vakna i sina iden lite periodvis…

”Den som sover, syndar icke” sägs det. Men ”den som syndar, sover icke” eller ??

I folktron är det ibland huldran eller skogsrået, som förutsätts komma med mat, honung och andra godsaker till de sovande björnarna om vintern. Jägare och andra, som ska ha krupit ihop i ett eller annat till synes övergivet ide skall ha fått konstatera riktigheten i detta, när halvvakna björnar så småningom återvände till sin sovplats och gick och lade sig igen – eller det är i alla fall vad en rad folksagor och legender går ut på…

Redan i Olaus Magnus ”Historia om den Nordiska Folken” från 1555 står det om en björn, som ska ha rövat bort en ung kvinna, och på så sätt givit upphov till en man med det malplacerade namnet ”Ulf”, vilket utgör en annan variant på ”Björn och Skogsrå” temat. Samma folksägen finns även i Ryssland, där den dock oftast inte slutar med att kvinnan i berättelsen föder en son, en Bärsärk, som den urstarke Bodvar Bjarke.

Allmänheten kräver belevade björnar nuförtiden ! (Märk likheten med Olaus Magnus, 500 år tidigare – detta är ett modernt ryskt foto – med en tam björn)

Björnen – och sagorna om den – inklusive människor ”i björnhamn” anknyter också till Skade, vinterns och jaktens stora gudinna här i Norden, som jag låtit få sin egen rubrik här ovan. Men, bortom alla sägner sover nog ändå verklighetens björnar gott, och struntar i människans uppfattning om saker och ting – tills en ny vår stundar, och det åter blir dags att vakna…

”Sov i frid, sov i ro – sov som björn i vinterbo !”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s