Stor Odensvi funnet vid Ribe, rapporteras det..

Den populärvetenskapliga och inte alltid särskilt vederhäftiga tidskriften ”Allt om Historia” rapporterade igår att de byggnadslämningar man funnit utanför Ribe, Danmark, och som jag själv tidigare rapporterat om, skulle vara rester efter ett ”Odentempel” som man skriver. Uppenbarligen kan Bue Kindtler-Nielsen, den journalist som skrivit Allt om Historias text, inte skriva på god svenska, utan stavar fel. Kanhända må det vara honom förlåtet, eftersom han är dansk, men det heter ju, som alla någorlundad bildade och skrivkunniga människor vet, Odenstempel, med ett inskjutet s, eftersom detta är en gentiv-form på svenska.

Men – några ”tempel” har aldrig funnits i Norden, eftersom det är ett latinskt, inte germanskt ord. Man talar om Gudahov, eller Vin – och vad vi här ser är och förblir ett Odensvi – inget annat !

Konstruktionen har varit undersökt sedan Februari 2018, och området var så rikt på föremål att arkeologerna var rädda att det skulle plundras. Vid de bärande stolparna nära Gudahovets dörrar har arkeologerna funnit ett stort antal spjutspetsar. Vapnen har bränts som offergåvor, men metallen behöll sin form. Vid två stolphål hade depåer med bland annat guldsmycken grävts ner. Man jämför nu fynden med det såkallade Uppåkra-templet, ett annat Gudahov eller Vi – och det är redan klarlagt, att detta Gudahov ute på vad som nu är åkrar var i bruk genom tidsintervallet 150 till 450 enligt vår tideräkning.

Man identifierar det som ett Odensvi – sådana är ju bekanta även genom svenska ortnamn – genom spjutoffren. Ett märkligt drag är också att byggnaden bränts ned i jämna intervaller, säger arkeologerna, vilket kan ha skett minst åtta gånger – och förmodligen en nionde gång. Om detta stämmer, hänger genast en hittills obevisad hypotes i luften, i alla fall för den Odenstroende. Nio är Odens tal, talet för Naud-runan och om byggnaden förstördes och byggdes upp med jämna mellanrum, exempelvis i nio- eller artonårscykler (jämför de stora bloten vart nionde år vid Gudahovet i gamla Uppsala) så är detta bara logiskt följdriktigt.

Helgedomen i det Japanska Ise har genom 2000 år och mer haft en mycket enkel konstruktion i trä, som på sitt sätt starkt påminner om de Nordiska Gudahoven…

 

Det finns många andra kulturer på jorden, som förnyat sina mest centrala helgedomar och heliga byggnader med jämna mellanrum. I Japan finns solgudinnan Amaterasus tempel i Ise, som har rivits ned och byggts upp igen vart tjugonde år i en räcka av minst 2000 år, och som genomgående måste förnyas ifall gudomens boning blir för orenad i kontakten med människorna – efter vad de Shinto-troende där tror. I Japan valde man motståndets och frihetens väg, och var skyddad av sitt geografiska läge. Vi Nordbor föll däremot offer för kristendomens gränslösa olycka, och fick väsentliga delar av vår kultur totalförstörd genom dessa kristna – och det är en skada som vi inte lyckats reparera, ens idag. Japan, å andra sidan, hyser fortfarande en av den här planetens starkaste och mest kreativa kulturer, och inte ens dubbla kärnvapenangrepp har lyckats ändra på den saken. Tänk om också vi kunde vara lika starka i vår kulturella medvetenhet, och åter få bygga upp, vad vi så länge saknat ?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s