Up Helly Aa, Imbolc, Kyndelsmäss, Disablot och Groundhog Day – Detta är en stor helg !

Traditionerna kring Disablotet, och hur man firar sitt Disting med Distinktioner (för det är verkligen inte allom givet att göra detta på rätt sätt) har jag redan tagit upp under en separat rubrik här ovan. Se under avsnittet ”Högtider och Blot” här ovan. Nu är vi redan inne i månaden Februari, och jag har enbart av yrkesmässiga skäl fått avstå från att skriva på den här bloggen ett tag. Under detta vårt 2019 sammanfaller många helger för många religioner och kulturer till en, men alla firar vi alla olika högtider; och så må det för evigt förbli. Jag är ingen vän av synkretism, multikulturalism eller sk ”blandkultur” som jag många gånger förklarat för er, och för mig kommer alltid den rena Asatron, utan inblandning från New Age, sk ”forn” sed och allt annat sådant sitta i högsätet.

På Shetlandsöarna firade man i tisdags eller den 29 Januari Up Helly Aa, den nordiskt inspirerade fest som infaller 24 dagar efter den hedniska Julen, som ju inte har ett dugg med kristendomen att göra, eftersom de kristna började fira Jul först på 300-talet, och då efter en romersk kejsares beslut att flytta den påstådde frälsarens födelsedag till Midvintersolståndet, dagen för Sol Invicta, eller Solens födelsedag.

Up Helly Aa är en förvrängning av rent nordiska ord, alltså ”Opp Hellig Dag” på norska, och även en svensk förstår att vad som firas, är att helgerna är på Upphällningen. Up Helly Aa följer det gamla Nordiska Thorrablotet, eller den fest, som firades vid den första Fullmånen i Thorre månad, den första på året – och som vi svenskar nu ersatt med ”Tjugondag Knut”. De kristna försökte på Shetland att ersätta Midvinterblotet och Thorre med firandet av en fiktiv kristen ”St Antonius” istället, men man lyckades aldrig utplåna öarnas Nordiska identitet, precis som man också försökt att skada och förstöra vår inhemska kultur här uppe hos oss, men utan att lyckas.

Hedendom och Jarladöme, när det är som bäst. Detta är ett VÄRDIGT FIRANDE och såhär skall det se ut…

 

Sedan 1870-talet firar man festen helt och hållet i Asatrons och de Nordiska traditionernas tecken, och Up Helly Aa har för många Shetlandsbor blivit ett sätt att demonstrera sitt sant Nordiska Arv, och det faktum att öbornas kultur ytterst kommer från nordbor och Vikingar.  Man väljer sig en Jarl, och går i fackeltåg genom staden Lerwicks gator, där en vikingatida begravningsritual med ett långskepp i full skala anordnas. Så tar man farväl av Midvintern, tänkt som en Nordisk kung, eller varför inte en gud ? Man har påstått att Up Helly Aa går tillbaka på en äldre ljusfest, ”tar barreling” då man satte upp brinnande tunnor av tjära, och att det skulle ha varit ”unga män som kom tillbaka från Napoleonkrigen” som skulle ha hittat på detta, enligt vad man kan lära sig på Up Helly Aa kommitéens egen hemsida. Men allt detta är bara kristna svepskäl, lögner och undanflykter. Över hela Norden har man firat vinterfester med eldar och bloss – se bara på vår egen ”Staffansritt” och att Solens födelse vid Midvinter också firats på samma sätt, är inte alls så konstigt. Överallt dominerar förfäderna, de kulturella sambanden och Hedendomen, som nuförtiden kommit tillbaka och förenar folk med folk. Också vi Svenskar och Nordbor kan alla känna oss delaktiga i Up Helly Aa, och eftersom festen redan spridit sig till bland annat England, USA, Kanada och det Skotska fastlandet, kanske vi till slut även kan fira den här hemma, liksom alla Färingar, Islänningar, Danskar och Norrmän…

Här en film från Shetlands turistråd. Vi behöver alla känna oss delaktiga av något större, säger man på filmen, och vad är bättre att fira, än sin historia, sina förfäder och rötter ? På så sätt byggs lokal gemenskap, medborgarskap, samhällsanda och ett bättre Shetland…

 

På Irland och i en del keltiska områden firade man i Fredags, 1 Februari Imbolc, som är en viktig dag också i den Wiccanska festkalendern, och därmed för all Världens wiccaner och nyhäxor. Imbolc firades ursprunglien till minne av den keltiska eldgudinnan Brigid, en gudinna för hem och härd, men också för strid, likt Freja. Festen inföll mitt emellan Midvinter och Vårdagjämning, och man har ovillkorliga och oomkullrunkeliga bevis för att den firats sedan äldsta tid, ja ända sedan stenåldern, eftersom man hittat många mer än 5300 år gamla megalitiska monument, inklusive det vid Tara, den Irländska hedendomens absoluta centrum, dit också Vikingarna kom för att blota. Gånggrifter och megaliter har inriktats så, att de är placerade för att ta emot den uppgående solen just denna helg, och om Up Helly Aa är en solfest, då Baldersbålet antänds i symbolisk form, så ser vi samma sak även här. Som vanligt försökte de kristna med kulturell appropriering, eller att ta över, vad som aldrig var deras. Man hittade på ännu ett fejkat katolskt helgon, en ”St Bridget” som inte var annat än Brigid i ny förpackning, för att i nödtorftigaste form skyla över och dölja den keltiska hedendomen, och det faktum att nästan hela befolkningen i hjärta och Hug ändå var hedningar.

Den moderna Wiccanska festkalendern kommer från det gamla Nordiska årshjulet… Eller överensstämmer nästan med det… Ingen tillfällighet…

Vid Imbolc – vars namn aldrig lyckats härledas korrekt ur något fornkeltiskt ord, men däremot går utmärkt väl att förklara med ett Fornengelskt ”Ewe molk” eller med andra ord den dag, då fårtackorna börjar ge mjölk – det är också den förklaring folk i Skottland, Wales och Irland gett, och som kristna akademiker därför ratar – ägnar man sig också åt väderspådomar. Jag har tagit upp den nordiska Björnvändar-dagen tidigare i denna blogg i år, eller hur man tänkte sig, att björnen på Midvinter-dagen vände sig i idet, för att lugnt sova vidare på andra sidan. Vid Imbolc tänkte man sig på Irland att ormar och grävlingar skulle komma ur sina hålor för att se hur långt vintern var gången, eftersom det inte fanns några björnar alls på den gröna ön… Kopplingen till ormarna är också intressant, ormar i Irländsk folktro står ofta just för Hedendom, bland annat det kända talesättet om St patrick syftar ju på detta, och även Cailleach” eller ”Kärringen” under jorden, som är Hel, irernas stora modergudinna, tänktes börja vakna och sträcka på sig vid denna helg..

Sheela na Gig” eller kelternas ”Cailleach” från vad som skulle vara en kristen kyrka i Herefordshire, England…

Man offrar också sk ”St brigids crosses” som inte alls är kors, men stiliserade solhjul av halm, och tänder eldar denna helg, precis som vid Up Helly Aa eller de Nordiska Midvinterbloten, som de förment ”keltiska” firandena mycket väl kan ha inspirerats av, även om Hedendomen till sin natur är Världsomfattande och allmänmänsklig, därför att den utgår från själva naturen, vilket kristendomen däremot inte gör…

De kristna firar istället denna helg ”Kyndelsmäss” eller Candlemass, som skall utgå från den sk ”heliga jungfruns uteblivna månads-rening” samt jesu omskärelse i templet. För egen del tycker jag detta med mensblod, och köns-stympning av små pojkar inte är något att fira, precis – men de kristna och Monoteisterna är ju som de är…. Alla de här konstiga och förvridna ritualerna kring Marias förmodade orenhet, bindor (i sentida svensk folktro sa man att jungfru Maria skulle kastat sin tvål i vattnet, denna dag – stark kyla kan faktiskt fälla ut kalk, och ge ett mjukare tvättvatten i en del sjöar) och de kristnas eviga människo-offer, blodsmystik, rituella vampyrism (de påstår ju sig dricka människoblod, vilket vi hedningar starkt tar avstånd ifrån) och kannibalism ( sk ”helig nattvard”) som de håller på med – nej – allt sådant är bara för äckligt och frånstötande, om ni frågar mig..

Det Hedniska årshjulet – Varje sann ASATROENDE skall kunna detta UTANTILL…

Disablotet, och helgandet av Diserna – samt Fylgiorna – Fylgior finns för enskilda personer, men Diser för en hel ätt eller till och med en nation, och därefter finns Asynjorna – Freja själv är ju Vanadis, eller Vanernas dis – jag hoppas ni har skillnaden mellan Diser och Fylgior helt klar för er… har jag redan varit inne på, flera gånger. Jag har förklarat för er hur Distinget eller den åtföljande Marknaden följer först efter Blot och Ting, samt mångahanda andra saker, som ni noga borde hålla reda på, om ni nu alls skall kalla er Hedningar… Jag har berättat för er om Torgerd Hörgabrud och Irpa, Håkon Jarls skyddsdiser, och hur alla dessa kvinnliga väsen tycks gränsa till varandra och också flyter ihop för en del, trots att de ändå är åtskilda genom sin funktion, och hur de ser ut, när de väl visar sig – liksom Valkyriorna

Den som dyrkar Freja behöver aldrig rädas dem, men har som Oden själv i Runatal Hávamáls artonde strof dem till systrar och förtrogna, och blir därigenom mångdubbelt starkare, än andra män alls kan vara, för i krig och kärlek är allt tillåtet, inget glömt men mycket förlåtet..

”Den som skådat och insett, skall bliva vis !”

Johannes Messenius – och 1600-talets lärde – gjorde om Disasagan från en berättelse om blot till en saga om en fiktiv Drottning Disa, som skildras i en nu svårt skadad serie målningar på Venngarns slott; och som inte längre är vad den en gång var, eftersom Regeringen Löfvén lät förvandla hela slottet till flyktingförläggning, med omfattande skador som följd. Han förväxlar Disa med Kraka ur Sigurdsagan, och låter henne vara varken naken eller klädd, varken mätt eller hungrig, varken gående eller åkande, varken ensam eller i sällskap, vilket är ett av Valkyriornas attribut. Disa löser gåtan så att hon är klädd i ett nät, biter i en lök, färdas med ena foten i en vagn och den andra på en get, och följs av en hundracka.

Berömd är också den scen, där Disa tar emot representanter för de Norrländska landskapen och ger dem alla namn, eftersom hon genom att skicka bosättare norrut räddat Svea rike från Hungersnöd och utvidgat dess gränser, vilket borde vara varje Regerings första plikt. Först kommer en lycklig skara, som säger att de är rika och har många gäster – och Disa svarar, att deras land då ska heta Gästrikland. Så kommer där några, som säger att de då och då har råd att hälsa på varann för gästabud, och därför heter det Hälsingland. Sedan kommer några, som har jämnt upp att de alls klarar sig, och därför heter det Jämtland. Åter några andra säger, att för dem går det medelbra, och så får deras land heta Medelpad. Slutligen kommer en trasig och illa klädd skara, som ångrar, att de alls reste norrut, och så får deras land heta Ångermanland. De som bor norr därom, befinner sig på absoluta botten, och därför heter deras landskap än idag Västerbotten och Norrbotten, och därutöver finns bara lapparna i Lappland

Så gick en gång Disas visa, som den sjöngs på den marknad i Uppsala, som firas än i år.

I anslutning till detta, kanske det kan vara värt att erinra sig Groundhog Day i USA, som utvecklat sig till att bli ännu en hednisk festdag.

Groundhog day hette egentligen Grundsautag från början, och var ett verk av tyska och germanska immigranter, som tog med sig traditionen om grävlingen (i brist på nordiska björnar !) som väderspåman. Så kom det sig, att en från början helt och hållet hednisk rit, slog rot i det kristna USA och kom att förvaltas av stora grupper av andra invandrare från Europa. Ursprungligen fanns talesättet att om Murmeldjuret kunde se sin egen skugga skall vintern vara i ytterligare sex veckor, men om inte, skall den snabbt förgå i tö bara i bygder, som befolkats av tyska kolonisatörer, men numera har etnologer också myckeet riktigt jämfört med Imbolc, Brigid och de Nordiska traditionerna.

”Till att förkunna vinterns slut och vårens seger, han murmeln åt oss gav”

I den lilla staden Punxsutawney, Pennysylvania, började en lokal journalist skriva om Groundhog Day år 1886, och sedan dess har arrangemangen där bara vuxit. År 1899 grundades ett lokalt Groundhog-sällskap, som varje år vallfärdar till en stor, närmast dolmen-liknande hög, där Murmeldjuret Punxsutawney Phil bor (han antas vara odödlig och evig) och på rituellt vis måste lockas ur sin håla, för att under ytterst högtidliga former placeras, stående på en sten, som befinner sig på högens topp, ungefär som det berömda gravklotet på Inglinge Hög. Fram till 1993 besöktes denna begivenhet årligen av cirka 2000 personer, men nu skall den ha svällt ut till mer än 10 000, ja 40 000 människor år 2006 – alla i hednisk yra.

I år har det av sagda Murmeldjur förkunnats, att våren i USA skall komma tidigt, trots de köldrekord som uppmätts dag, enligt vad våra kvällstidningar erfar.

Groundhog-sällskapet leds av sin ordförande, som är den enda levande person som förstår ”Groundhogese” eller Murmeldjuret Phils hemliga språk, med vilket han meddelar sig till de upplysta.”Zu murmeln” betyder ju att mumla på tyska, och det är just vad sagda murmeldjur gör. Även fanbärare, vice ordförande och andra höga dignitärer lär finnas, alla iklädda hög hatt, rock samt frack, dagen till ära. Alldeles såsom i Samfundet Särimners innersta cirkel, får man förmoda.

HEDENDOMEN SEGRAR ALLTID till sist – Så var glad och var go – som björn i vinterbo !

Annonser

11 tankar om “Up Helly Aa, Imbolc, Kyndelsmäss, Disablot och Groundhog Day – Detta är en stor helg !

  1. Jag jobbar på designa en alternativ kalender löst baserad på Nordiska kalendern.
    Jag har studerat på sistone om hur de 24 runorna förhåller sig till om månaderna.
    (Väldigt rörigt må jag säga).

    Min fundering går ut på att placera…Djur symbolisera för varesin firande/gudom. 🤔

    Oklart om månader ska baseras på runor eller månskiftningar.

    Eller vad säger du herrn?
    Ett kort gott råd är väl inte för mycket begärt? 🙂

    Gilla

    • Min sagesman Tekniske Johansson från Värmland, och flera med honom, menar att den ursprungliga Nordiska kalendern var en månkalender, vilket syns ännu i de gamla Nordiska månadsnamnen. Men redan tidigt – vid järnålderns början, gick man nog över till en lunisolär kalender, som vi fortfarande har. Ämtnedan, och bjurnedan, värmländska ord kopplade till svan respektive bäver tyder på att det kunde finnas en sådan koppling till olika djur, men jag tror inte på en koppling till runor – och om du vill kan jag leta upp mina gamla kalenderfakta…

      Gilla

  2. Koppling mellan lunisolär kalender och blotet i Uppsala vart 8 år?

    På högst lekmannamässiga grunder:

    Ett solår är 365,25 dagar
    12 månvarv är 354 dagar (29,5*12)

    Nånstans har jag läst mig till att en trettonde månad lades till vart tredje år för att justera glidningen mellan månår och solår (stämmer det?) Om man lägger till en extra månad år 3,6 och 8 får man nästan exakt lika många dagar i solår (8*365,25=2922) som i månår (99*29,5=2920,5).

    Väntar man däremot till år 9 för att lägga till en extra månad (enligt devisen var tredje år), så diffar det hela 12 dagar.

    99 månvarv känns rätt dessutom mkt Oden.

    Kan blotet i Uppsala vart 8 år haft en funktion att få ihop tidräkningen mellan sol och måne så att allt kommer samman och harmoniserar?

    Gilla

    • En inte omöjlig hypotes – en hel del personer har nog uttalat sig om ämnet under åren, men man ska ha i minnet att ”Stjarnar Oddi” och en hel del andra islänningar, som i sin tur byggde på kunskaper från Norden kunde beräkna solåret mycket exakt på tusentalet, eller till 365,23 år om jag inte minns fel. Dessa kunskaper måste ha existerat redan i 800-talets Norden, innan utvandringen till Island började, och därtill kan vi lägga en hel del ”paleoastronomiska” fynd, t ex vad folk läst in i Ales Stenar och liknande, vilket gör hypotesfloran ytterst bred – Men som sagt – du kan absolut ha rätt i vad du säger.. !

      Gilla

      • Stort tack för svar!

        Kan man tänka sig ett år som i år, där fullmåne och vintersolstånd harmoniserar som en slags utgångspunkt i en tideräkning i 8-årscykler? Eller är det snarare nymånen som bör harmonisera med vintersolståndet i ett sådant antagande (om det alls är relevant)?

        Känner du till några andra belägg för 8-årscykler? Hagal-runan är ju intressant ur det perspektivet med tanke på vad du har skrivit avseende kosmisk symmetri och övergång från en fas till en annan. Årshjulets åtta ekrar är en annan spännande koppling. En åttondel av en åttondel…

        Gilla

      • Beklagar att jag inte har så mycket att tillföra i detta intressanta ämne, åtminstone inte för tillfället. Men -ibland får man vetenskapliga belägg från oväntade håll, och man vet inte vilken spännande hypotes som dyker upp härnäst… Både den äldre och ynngre runraden är ju indelade i aettir eller just åttatal, det finns som bekant 24 respektive 16 runor, och dygnet består av 3 x 8 = 24 timmar, vilket man räknade med redan då. Dussinet som räknemetod är också bekant, och tolv gånger två blir ju tre gånger åtta – samt detta med årshjulet. Kan bara hänvisa till Göran Stålboms bok ”Vintersolståndet” samt boken Kalendern av en viss David Ewing Duncan, tror jag. Dessa författare skriver inte rent ut om siffran åtta eller några kopplingar till den, vad jag minns, men jag anar att goda böcker och många referensverk här är ett måste…

        Gillad av 1 person

    • Om man ska tro Wikipedia så utfördes sista riksblotet i Uppsala år 1084. Hela 152 år (eller 19 åttaårscykler) tidigare utförde danerna sitt sista riksblot i Lejre år 932. Märk väl att bägge riksblot uppenbart följde samma åttaårscykel. I Lejre stipulerar vittnesutsagan att 99 (!) djur (inkl. människor) av manligt kön offrades. Alltså exakt det antal månvarv som en åttaårscykel innehåller. Ett offer för varje månvarv tills nästa riksblot inträffar? En gåva kräver en gengåva = en försäkran eller ödmjuk förhoppning om ytterligare åtta goda år under gudarnas försorg?

      Följer man tidsaxeln till nutid är det dags för riksblot igen nästa år (2020). 117 åttaårscykler senare. Det innebär att vi nu är inne på det sista och åttonde året i en sådan cykel. Har jag rätt i mitt antagande ska detta hedniska år innehålla 12+1 månvarv för att sluta den innevarande lunasolära åttaårscykeln. Sedan borde 9 dagars riksblot sätta punkt för den monoteistiska eran bland både svear, götar, norrmänn och daner. Gudarna ska veta att de har väntat…

      Gilla

      • 99 offer under ett niodagarsblot ger 11 offer varje dag. 11 som i Jara-runan, äringens, årsskördens förtecken. Så självklart när allt kommer omkring. Sånt kan man ligga och tänka på en regnig natt i Nasville, Tennessee när jetlagen vägrar ge ro.

        Gilla

      • Och nio är naud-runans eller Odens tal, så det är inte konstigt att här multipliceras med just nio…. Måste tacka för åter en insiktsfull kommentar..

        Gilla

  3. Om man ska tro Wikipedia så utfördes sista riksblotet i Uppsala år 1084. Hela 152 år (eller 19 åttaårscykler) tidigare utförde danerna sitt sista riksblot i Lejre år 932. Märk väl att bägge riksblot uppenbart följde samma åttaårscykel. I Lejre stipulerar vittnesutsagan att 99 (!) djur (inkl. människor) av manligt kön offrades. Alltså exakt det antal månvarv som en åttaårscykel innehåller. Ett offer för varje månvarv tills nästa riksblot inträffar? En gåva kräver en gengåva = en försäkran eller ödmjuk förhoppning om ytterligare åtta goda år under gudarnas försorg?

    Följer man tidsaxeln till nutid är det dags för riksblot igen nästa år (2020). 117 åttaårscykler senare. Det innebär att vi nu är inne på det sista och åttonde året i en sådan cykel. Har jag rätt i mitt antagande ska detta hedniska år innehålla 12+1 månvarv för att sluta den innevarande lunasolära åttaårscykeln. Sedan borde 9 dagars riksblot sätta punkt för den monoteistiska eran bland både svear, götar, norrmänn och daner. Gudarna ska veta att de har väntat…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s