Lågt straff för skändningen av svenska Riksregalier.

Så kom domen emot den utlänning från Åkersberga, som stulit och förstört begravningsregalierna från Strängnäs. Straffet löd på 4 år och sex månader, vilket är ovanligt lågt, eftersom redan grov stöld enligt brottsbalken kan ha ett maxstraff på sex år. Lägg därtill skändandet av vad som tillhör ett helt folk och ett helt land, och vad som borde vara grovt kulturmiljöbrott. SvD konstaterade idag i sin pappersupplaga, att inga som helst förmildrande omständigheter finns i fallet. Gudarna ske pris går det att reparera de skändade, sönderbucklade och skadade regalierna, men varför den svarthyade individ som begått det här urbota brottet tillåts stanna i vårt land, går inte att förstå. Domen borde ha lytt på livstids fängelse (i Sverige liktydigt med 12 års strafftid) och därefter omedelbar utvisning på Livstid, men återigen ser vi hur flata och undergivna svenska domstolar är emot utlänningar, som tagit sig in i vårt land för att begå brott.

Varför utvisas  inte den här mörkhyade individen ?  Den som skändar av några av vårt lands värdefullaste kulturföremål har förverkat både rätt till uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige, oberoende av etnicitet. 

I gamla tider och enligt Asatros sätt att se kunde en person dömas till fredlöshet, om han eller hon begått ett urbota brott, eller förbrutit sig emot hela folkgemenskapen. Straffet fanns faktiskt kvar i svensk rätt till 1800-talets slut, och i ett fall som detta borde man kanske ha övervägt att återinföra det. Personen betraktades som förvisad ur riket, och skulle inte ha frid någonstans. Civiliserade människor skulle inte längre ge den fredlöse mat, tak över huvudet eller någon form av förnödenheter. Så dömde man då, men i vår tid är det straffet sedan länge avskaffat. Döm själv, käre läsare, om detta är rätt eller fel.

Dick Harrison, den svenske historikern, konstaterade så sent som i Januari att Svenska Kyrkan allvarligt brustit i sina säkerhetsrutiner, och det är en annan dimension av det här fallet, som rättsvårdande myndigheter i vårt land glömt att ta upp. I 4:e kapitlet Kulturmiljölagen står bland annat, att när det gäller kyrkliga inventarier, så är Svenska Kyrkan skyldig att förvara och vårda dessa väl. När en 22-årig invandrar kan gå rakt fram till en obevakad glasmonter, krossa den och slå i sönder regalier från 1500-talet, samt springa iväg med dessa, helt utan att det upptäcks eller ens går något larm, då har Svenska Kyrkan onekligen brustit i sina rutiner. (Se 4:6 Kulturmiljölagen). Även Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet, RAÄ har nog brustit i sitt kontrollansvar, men inte heller dessa får nu något straff, vilket de borde få.

Detta är nidingars verk – de ska inte få komma undan med en kortare tid i fängelse…

10 §, 4 Kap Kulturmiljölagen säger följande – kontrollera själv på länken här om ni inte tror mig: ”Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det.”.  Nu har redan allvarlig skada uppkommit, som vi ser. Svenska Kyrkan är inte betrodd, eftersom den bevisligen slarvat i sina säkerhetsrutiner, och brustit i dem. Alltså skall Länsstyrelsen ta föremålen i beslag, och förvara dem på säkert sätt, ifall man skall följa lagstiftarens intentioner.

Det finns också en gatans och kulans domstol, som sällan eller aldrig ger någon nåd. Jag förespråkar inte alls sådana metoder – utvisning på livstid vore ett bättre och humanare straff, efter 12 års avtjänat fängelse – men den person som utförde det här; ska minnas en sak. Han har upprört hundratusentals, ja miljontals svenskar genom sina skändligheter. Vi är många och vi minns.

Förr eller senare kommer han nog ut ur fängelset, eller får permission eller frigång, kantänka. Då är det nog bäst att han aktar sig. Straffet för den som förgriper sig på ett helt folks egendom och kulturminnen måste bli hårt, konstaterar Dick Harrison – och jag håller med, men det ska verkställas på ett humant sätt. Gällde nävrätten ännu, skulle vi krossa ett ben och en arm på den här personen, för varje regalie han förstört – och det blir tre sönderslagna lemmar – för så är det ju enligt den kristna rättvisa som säger: ”Öga för öga, tand för tand

Annonser