Reinfeldteri, Reinfeldtera, Reinfeldterallan lej…. och Palme-mordet ska lösas, säger man…

Jag vet inte om ni minns det, men Povel Ramel, den gamle satirikern och musikern, publicerade en gång i Världen en sång med texten ”Bladbergeri, Bladbergera…” som handlade om små och kanske inte alltför smarta privata företag. Men det var förstås för flera årtionden sedan, då vi levde i ett bättre land och en lyckligare tid. Tidningen Metro publicerade idag en mycket insiktsfull och i mitt tycke rolig teckning signerad Frida Malmgren, annars driven tecknerska i serien ”Tjejerna på Höjden”. Den har ett slags Hednisk och Hädisk humor, som jag därför gillar, hedning som jag är.

De tre kvinnorna som serien handlar om i vanliga fall är dock knappast några Nornor, men Frida själv har genomskådat något, angående våra inkompetenta vrak till politiker. Denna teckning påminner nästan osökt om vad jag själv skrev igår..

 

”Mållgan” Johansson, denne aggressive skinhead ifrån Klippan eller någonstans, ligger också när till hands här, tycker jag… Ifrån vårt stora grannland Ryssland – som ju en gång kallades ”Svitjod hin Mikla eller ”Det större Sverige” rapporteras idag att President Vladimir Vladimirovitj Putin tänker förbjuda fake news – allt detta enligt en artikel i SvD:s pappersupplaga, som jag därför inte kan referera till med internet-länk och allt, som jag alltid brukar. Källkritik och att upplysa om källor, anser jag vara en del av vanlig medborgerlig anständighet, nämligen.

Men – i Ryssland är det förstås inte Statstelevisionens version av sanningen, eller Ryska myndigheters yttranden och pressreleaser som ska förbjudas. Ånej ! Förbudet emot fake news gäller förstås bara privata nyhetskällor och enskilda personer. Nu ska Ryska statsåklagare undersöka, om dessa befunnits skyldiga till lögn, och om så är fallet väntar böter på motsvarande 24 000 US Dollars eller kanske Sibirien, läser jag i tidningen.

Och i samma andra presenterades vi här i Sverige för några dagar sedan för positiva nyheter om Palme-Mordet.

Den 28 februari var det 33 års jubileum på detta olösta mord, men den nye förundersökningsledaren, som nu heter Krister Petersson med K, och inte med Ch (det är liksom en händelse, som ser ut som en tanke) säger att han är ”fullt övertygad” om att det går att lösa mordet på den dåvarande Regeringschefen. Tiotusentals sidor utredningsmaterial har skrivits, massor med undersökningar har gjorts av hundratals upphittade vapen, alla möjliga eller rättare sagt omöjliga personer har förhörts eller tagits i förvar. Misslyckande har följt på misslyckande, konspirations-teori på konspirations-teori..

Men vad säger då den nye utredaren klämkäckt, medan Statstelevisionen SVT:s representanter lanserar sina ”stora sanningar” som vanligt. Jo – allt går att lösa, såklart. Inför sådan naiv optimism – eller vad säger man ? eller sådant positivt tänkande – om man nu vill vara snäll – är det minsann lätt att bli ödmjuk.

För övrigt är det väl bara i Sverige som Regeringschefer eller ledande politiker mördas, men mordutredningen om saken totalt havererar. Boris Nemtsov, ni vet, blev visserligen mördad på öppen gata i Moskva, liksom Palme i Stockholm, och inte heller där hittade man någonsin någon mördare, konstigt nog – eller ska vi säga naturligt nog ? Hur var det egentligen ??

Men nu så ska jag berätta en liten söt saga för er – ”Det var en gång en ung Löjtnant på Livgardet i Kungsängen som...” – Nej, förresten. Det var ingen bra början. kanske jag borde ta den där om blondinen och handelsresanden istället – nej förresten, någon kan ju känna sig kränkt – eller den om Löfvén och Lööf, ni vet den där puckade rödhättan som lovade att äta upp sina egna skor…

Jag tar om det igen. Alles Klar, Herr Komissar !

Nåväl – då börjar vi: Vill ni veta varifrån en god del av ryktena kring det såkallade ”Militärspåret” i Palmeutredningen verkligen kom ifrån ? – Jodå, jag kan faktiskt berätta det för er. Numera är jag bara en vanlig civil tjänsteman, visserligen, men den gode man som var upphovet till dem, var i mer än tio år en firad mentor och kollega; samt tillika någon som jag alltid tyckt mycket bra om – så jag säger eller skriver inte mer än så. Alltnog, denne man tyckte om att föda upp och dressera bevakningshundar, eftersom han också var en stor djurvän.

Det var inte rena ”hangar-hundar” det var tal om – sådana finns inte längre i flygvapnet, eller hundar med inkorsade varg-gener, som de har i Ryssland. Sådana djur kan verkligen bli mycket aggressiva. Vanliga bevakningshundar, som sagt. men – varje bevakningshund behöver en såkallad attack-fras, så att den vet när den ska gå till anfall, och försvara sin husse.

Av outgrundliga anledningar valde Löjtnanten frasen ”Olof Palme” som attack-fras – träning av hundar handlar mest om betingade reflexer, ni vet som hos Pavlovs berömda hund – lite längre österut än hos oss. Självklart gjorde han det mest på skämt, som ett generande försök till humor, liksom. Men ordkombinationen ”Olof Palme” var dåförtiden ganska vanlig – det här var ju på 1980-talet. Ibland sa de ”Olof Palme” på TV. Ibland sa de ”Olof Palme” på radio. Lyckligtvis kunde inte hundrackan läsa tidningar, men i dagligt tal och i samtal vänner och bekanta emellan hände det också att folk sa ”Olof Palme” bara sådär – rätt ut i luften.

Och kan ni tänka er !

Varje gång rusade hunden upp och började skälla och yla som om den vore tokig. Den reste ragg. Den vrålade. Den visade tänderna.

Betingade reflexer, och ren inlärning, som sagt – men Löjtnanten blev – året då Palme-mordet inträffade – faktiskt misstänkt för mord. Och det var inte roligt för honom, kantänka. Inte för hunden heller, för den lär man ha avlivat – som en hund…

Har ni sett den tjeckiska filmmen ”Zert” eller ”Skämtet” (1969) vars manus skrevs av Milan Kundera ? Om inte, tycker jag faktiskt att ni ska göra det. Den handlar om vådan av att våga skämta, när man befinner sig i en stenhård diktaturstat…

Annonser