Sankt Markus i Skövde – Ännu en kyrka som ingen behövde…

Nu har det äntligen hänt. One down, six hundred more to go ! Man brukar säga att Maglarps Kyrka i Skåne skulle vara den enda av ”Svenska” Kyrkans eller den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmaktens anläggningar i Sverige som rivits, men nu har man faktiskt äntligen rivit ännu en av dessa fula skapelser... Vår parhäst i den hedna cyberrymden, bloggen Ideell kulturkamp – starkt rekommendabel som alltid – bevistade för några dagar sedan ruinerna, och såg förstörelseverket på nära håll. Endast klocktornet återstår, rapporterar Henrik Andersson från ort och ställe i Skövde, och snart skall även det demoleras… Det gläder mitt hedniska hjärta och hug, för själ har jag ju ingen, okristen som jag faktiskt är…

Nu är det äntligen GAME OVER för denna fula, anskrämliga Betong-lada i staden Skövde – som ingen behövde…

Hösten år 2011 – för snart åtta år sedan skrev Ärkebiskopen Emeritus KG Hammar en numera smått berömd debattartikel i Svenska Dagbladet. Han är en klarsynt man, och en av de fd. biskopar jag faktiskt gillar – också Caroline Krook från Stockholm stift, och den folklige Lennart Koskinen från Visby – mannen som avsade sig all ”Högvördighet” får faktiskt ihågkommas.

KG Hammar konstaterade, att det faktiskt är många, många fler kyrkor i Sverige som MÅSTE rivas. Ja, han till och med uppmanade till att använda sprängmedel och helt demolera dem – så skrev han faktiskt – och ni förlåta mig, goda medborgare (för det är ni väl ?) att jag nu blott citerar, ur vad Ärkebiskopen Emeritus, tillika Svensk Kyrkans representant hos den heliga stolen i Rom skrev, den gången:

Konsekvensen är ofrånkomlig: kyrkomedlemmarna blir allt färre. Under tiden efter år 2000 har nedgången varit mer än en halv miljon vuxna. — — I detta läge, med allt färre betalande medlemmar, gäller det att se om sitt hus, och göra det i tid. Antalet kyrkobyggnader utgör då något utav en tickande bomb. Den aktuella siffran är 3384. Så många kyrkor behövs inte. Värt att notera är att mer än femhundra nyttjas på sin höjd någon gång per månad. I detta läge finns bara en lösning för att klara ekonomin: stäng ett antal kyrkor, eller lägg dem i malpåse. Allra helst: spräng dem!

KG Hammar tyckte också att det var helt naturligt, att kyrkor kunde överlämnas till andra religioner och samfund, men inte islam. Han menade, att sprängning och total förstöring vore ett bättre alternativ, för fler moskéer ville han inte se. En klarsynt och förståndig prästman, som sagt. Men, 3384 kyrkobyggnader fick han ihop det året, och av dem hade endast 2956 några som helst kulturvärden, enligt den dåvarande lagen om kulturminnen. De flesta av dessa kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader var från före 1940, men de moderna betong-lador som står i våra förortscenter, ibland till och med flera i samma centrumbebyggelse – nej de kunde undantagslöst stryka på foten. KG Hammar är tillika docent i etik, bara så ni vet. En sådan man bör veta vad han säger, och eftersom han fyller 75 år i år, är han något av en nestor inom svensk kyrkopolitik, det måste man ändå medge.

”Sannerligen sannerligen säger jag eder: I skolen icke djävlas med KG Hammar, ty han hafver kort stubin. En Pontifex med Dynamex, som gör en kristen pryl med ren trotyl. Du får vara med och be, om du har tillgång till TNT. Praise the lord and pass the ammunition !”

Yes box kula ! Numera beräknas det, enligt samma kyrka själv, att det skulle finnas så pass många som 3700 kristna gudstjänstlokaler i Sverige, men de flesta av dessa behövs inte alls. Riksantikvarieämbetet, som undersökt saken, skriver på sin hemsida att bara 3071, enligt uppgifter från bebyggelseregistret, har någotsomhelst bevarandevärde. Det betyder, att minst 700 kyrkor i dagens läge är komplett onödiga.

En hel del av dem är inte alls arkitektoniskt intressanta, eller kulturhistoriskt värdefulla, förklarar RAÄ. och även de som har vissa bevarandevärden, k-a-n faktiskt rivas, efter beslut av respektive länsstyrelse, vilket är just vad som hände i Skövde-fallet. Kommunen lyckades heller inte hitta något användningsområde för den lokalen, trots köp, och så var rivningen faktiskt ett nödvändigt faktum, för hela Skövdes skull. Mycket skulle vara vunnet i många svenska städer, om felr kyrkor i innertäderna revs. De tar upp värdefull mark, saknar kyrkogårdar och blockerar vad som kan vara högintressant mark för bostäder eller exploatering av annat slag, och det gynnar på sikt hela vårt samhälle. Låt oss höra KG Hammar igen, ty han vet vad han talar om:

Ett alternativ kan vara att kyrkorna säljs till privatpersoner för ombyggnad till bostäder, kanske förändras till kaféer eller pizzerior, eller varför inte görs om till kontorslokaler eller lokaler för småindustri. Att kostnadsfritt överlämna kyrkorna till intressenter som är villiga att bedriva kulturell verksamhet kan tyckas mindre stötande, men är knappast realistiskt. — —

Kyrkan ses i första hand som något av en vårdcentral. Kyrkan ska ställa upp som ett redskap i kristider, som någon som bryr sig om utsatta grupper i samhället. Alla dessa insatser väcker med rätta bred uppskattning, men för att fullgöra dem krävs inga kyrkobyggnader.

Dessa är avsedda för människor som firar gudstjänst. På två decennier har antalet årliga deltagare i den söndagliga huvudgudstjänsten i stort sett halverats, från 9 miljoner till 4,6 miljoner. Och trenden är tydlig, inte minst genom kyrkans egna åtgärder att på många håll glesa ut antalet gudstjänsttillfällen till nära nog det obefintliga. — — Att överlämna de i längden ofrånkomliga besluten om rivning till kommande generationer är ett uttryck för feghet. Att våga riva är att visa mod.

Yieeehaaaw ! Också i Kina följer man nuförtiden KG Hammars utmärkta recept… Det gäller att följa med sin tid, sörru !

Men – skämt åsido. Sprängteknik är nog inte nödvändig. Svensk miljölagstiftning, särskilt i stadsmiljöer och detaljplanelagt område – där de flesta kyrkorna finns – är numera ganska rigorös, och det finns skonsammare och mildare metoder för rivning, än dem den före detta ärkebiskopen föreslår. Dessutom kan ju en del av byggnadsmaterialet återanvändas, ingå i materialcykeln och komma till en mycket bättre användning. Kyrkbänkar, till exempel, kan dekorera parkerna i våra städer, dopfuntar kan bli trevliga fågelbad, och nummertavlor för psalmer kanske kan användas för att utannonsera stadsbussarnas avgång istället. Tycker inte ni det låter som en bra idé ? Alla Miljöpartister gillar väl förslaget – tror ni inte också det ?

Slutligen – av dessa sjuhundra kyrkor, utan något som helst bevarandevärde – kan man tänka sig att en av dem, såsom i en enda, dvs en enstaka, ett exemplar blir ett Gudahov, för Asatro ? Det är faktiskt inte mer än rätt, att ”Svenska” Kyrkan lämnar tillbaka lite av vad den stulit och förstört från Sveriges folk, och nu när vi har mer än 5000 organiserade och oorganiserade Asatroende i landet – en enda kyrka – förslagsvis den i gamla Uppsala – kan vi väl ändå få ?

Kanske rentav NAS eller ett av våra hedniska samfund vill åta sig att arbeta för den saken – vore inte det ett värdigt mål ??

Nej, Asatro är ingen ”forn sed” utan en levande tro. Inget som hör forna tider till, utan här och nu. En tro, och inte en tom sedvänja…