Engelbrektsdagen – därför att FRIHETEN alltid är värd att försvara…

Frihet är det bästa ting… som sökas kan all Världen kring

– Ur Biskop Thomas ”Frihetsvisa”

Igår var det Engelbrektsdagen, och den var jag inte ensam om att fira. Jag firade den i Västerås tillsammans med en god väninna, som av hjärtat förstår mig. Andra firade den också, som Mohamed Omar på bloggen ”Det goda samhället” förresten. Frihetsvisan skrevs först när Engelbrekt själv var död, fälld av en skändlig lönnmördare. Han levde i en annan tid än vår, då mycket i Sverige var helt annorlunda än nu. Det var under den kristna medeltidens mest feodala skede, då vårt folks självständighet var på väg att utplånas för alltid. Det var ”Unionstid” som man sagt under det tidiga 1900-talet.

 

Bild som vi fått av en Engelsk ”Odinist” – och oberoende vad vi tycker om Odinister eller EU – Har inte regimer i alla land  en viss moralisk skyldighet att FÖLJA folkomröstningars resultat ?

Tyskar och utlänningar var på väg att ta makten i Sverige. I Stockholm hade redan de bekanta ”Käpplingemorden” ägt rum 1389, då 76 svenska rådsherrar och adelsmän i Stockholm brändes ihjäl, instängda i ett trähus på Käpplingeholmen, nuvarande Blasieholmen, flera av dem efter svår och långvarig tortyr. Utländska fogdar hade installerats på slotten ute i Sverige, och for fram emot de självägande svenska bönderna som om de hade varit livegna. Men folket reste sig till sist, och det var ibland Dalarnas och Västmanlands allmoge, som upproret började… Huvudstaden var nästan helt i utlänningarnas händer, precis som idag.

 

Tyska fogdar och utlänningar gjorde allt för att ta ut skatt, och berika sig på den svenska allmogens bekostnad, och så gör de än…

 

Man har beräknat, att nästan 65 % av Stockholms medeltida befolkning kan ha bestått av utlänningar och Hanseater, men Stockholm var då en stad på kanske 3000 personer i ett bondeland med 2-3 miljoner invånare. Idag är situationen i Sverige värre än någonsin, då man beräknar att så mycket som 25 % av befolkningen här har ett utländskt ursprung. Det sker idag ett systematiskt befolkningsutbyte, där man försöker utrota den inhemska befolkningen, precis som på medeltiden. Vissa fogdar och deras medlöpare, som den danske adelsmannen Jösse Eriksson, till exempel, gick mycket längre för att genomföra befolkningsutbytet än vad Nomenklaturans (S)-märkta hejdukar och romska supporters gör idag. Han lät flytta in ”Garpar” eller folk från Nordtyskland och Polen för att slavarbeta i Bergslagens Gruvor och Hyttor, samtidigt som han plågade svenskarna och deras kvinnor till döds. Erikskrönikan berättar om denna grymma tid:

han loth them swa sara plaga
oc skattade them aff mest huat the aga
han loth the bönder j rök vphängia
Swa sara loth han them trengia
;there qwinnor loth han ther mz plaga
the spentis for hölass them sculle the draga
them giordis ther mz swa stor nödh
the födhe strax barn som waro dödh

Bönderna bakbands och hängdes över rykande eldar tills de dog. Deras gravida kvinnor spändes för hölass, tills de spontanaborterade sina foster och fick missfall. Under 1970-talet betvivlade Marxistiska historiker i Sverige att Jösse Erikssons härjningar i Bergslagen och folkmordet där verkligen ägt rum, men Socialister är ju fina på att förneka folkmord. Bevisen ligger i öppen dag, och består i bland annat rådsprotokoll från Stockholm, som visar att bönderna haft rätt i sina klagomål, och att den danske fogden upprepade gånger bröt emot landets lag. I tjugo år fick Bergslagsbönderna stå ut med tyranniet. I början skulle de bara utse Engelbrekt Engelbrektsson, själv tyskättad och ur lågadeln till sin talesman för att ”Gå till Kungs” med ett brev, som man sa.

 

Men budkavlen gick över de svenska landen… Och bönderna samlades som förr till Ting….

 

Och då som nu fanns där väl dönickar och töntar, som inte förstod vad som försiggick och som sa ”Nej men detta är inget politiskt” av ren räddhåga och för att de sket i byxorna av skräck, ungefär som när mer sentida töntar och små beskäftiga kladdsockar inom ett och annat samfund som kallas NAS, påstår att ”Nej, detta är inget politiskt” när de samlas utanför Riksdagshuset, på vars framsida man ännu kan läsa texten ”Här fattas visa beslut…” Och se – det stämmer – för nog fattas det visa beslut i dagens Riksdag, alltid !

Visste ni att det är Engelbrekts förtjänst, att vi alls har ett nationellt parlament eller en Riksdag…? ”Här fattas visa beslut” lär det stå över ingången… Och nog tusan FATTAS dem, som vi kan se…

Den historiska utvecklingen var ofrånkomlig. Folkets vilja kunde inte hejdas av överklassen, och feodalherrarna. På den tiden fanns ingenting annat att göra, än att gå man ur huse; och sopa bort denna överklass med våld. Kungen, Karl Knutsson, avgick självmant inte mindre än två gånger under Engelbrektsfejden eller Unionskrigen, som svenskarnas långa frihetskamp har kallats. Och den kampen har aldrig tagit slut, för den fortsätter också idag. I andra former, visserligen, och mot en annan union som vill förkväva Sveriges frihet och göra slut på de etniska svenskarna, men en befrielsekamp är det, lik förbannat – sak samma hur mycket vissa än ljuger, hur mycket de än förvanskar sanningen. En tysk borgare i Stockholm, Berndt Osenbrygge, skrev 1 Augusti 1431 till folk i sin hemstad Danzig:

”Här i landet är en man vid namn Engelbrekt Engelbrektsson, en svensk född i Dalarna, där koppar och järn brytes. Han har församlat folkskaror på fyrtio till femtio tusen man och kan säkert få mer när han vill. Under hans ledning har dessa nedbränt och erövrat många städer, fästen och byar. De kommo dragande till Stockholm, på vars ena sida de lägrade sig liksom kättarna utanför Danzig.”

 

Befrielsekriget bröt ut. Från 1436 till 1523 slogs svenskarna för sin frihet… Adelshärarna lockades in i skogarnas djup, där timmerbrötar och armborstpilar väntade dem…

Talet om ”kättarna utanför Danzig” kräver sin förklaring. Den högt ansedda amerikanska historikern Barbara W Tuchman har i sin bok ”A distant mirror” eller ”en fjärran spegel” från 1976 berättat om vad som försiggick i Tyska Ordens rike, på andra sidan Östersjön. Dit flydde den avsatte Kung Karl Knutsson, som direkt var lierad med dessa fanatiska kristna korsfarare, bondeplågare och mördare. Korsfarar-staten utrotade hela den Nordslaviska språkgruppen, under en hundraårsperiod, och förutom några folkspillror som Sorberna i Lausitz, och Kassjuberna utanför Gdansk i det gamla Ostpreussen (som nobelpristagaren Günter Grass skrivit mycket om) finns idag inga talare av nordslaviska språk kvar i livet… 10 miljoner Europeiska hedningar försvann spårlöst, över ca 150 år…

 

Den tyska rovriddarstaten dödade över 10 miljoner prusser, liver, litauer och även gotlänningar genom systematisk utrotning. Kalkindustrierna i Slite, grundades när Gotland tillhörde Tyska Orden, och den som inte ville ”jobbe å slite” hamnade själv i kalkugnarna…Därav fick orten ”Slite” sitt namn, och så blev Gotland en avfolkningsbygd, med tomma medeltidskyrkor…

Barbara Tuchman har i sin bok beskrivit, hur hundratals Europeiska adelsmän från Frankrike, Italien och England bjöds in av Tyska Orden, för att delta i deras ”Korståg” eller rättare sagt Folkmord på oskyldiga hedniska befolkningar. Litauen förblev nämligen hedniskt till åtminstone 1417, och under hela Engelbrekts livstid, fanns fortfarande hedniska stammar i Europa. Tyska Orden – som finns kvar än idag, med högkvarter i Wien och allt – har av tyska och polska 1900-tals historiker kallats ”ett medeltidens Waffen SS” och den beteckningen stämmer verkligen. Hade Karl Knutsson eller Erik av Pommern fått härska lite till, hade dessa rovriddare etablerat sig inte bara på Gotland, utan också i Sverige.

Tyska Ordens egna krönikor beskriver i detalj hur folkutplåningen gick till – och Erikskrönikans berättelse om Jösse Eriksson från Danmark, är antagligen inte alls överdriven. Sådana saker hände verkligen, både i Bergslagen och i Sveriges absoluta närområde. Också danska riddare deltog i stort antal i korstågen på andra sidan Östersjön, och de var inte slut med Valdemar Sejr på 1200-talet. Den tyske historikern Hartmut Bookman, vars bok ”Der Deutsche Orden” fortfarande står på min bokhylla (ISBN 3 406 08415X, 1981) berättar sanningen om dessa sk ”kristna riddare” och vad de i själva verket stod för, nämligen mord, tortyr, våld och brand:

”die Haiden aber sere schreien
in de Push, die ging ins Not
wen man slug ir vil zu Tot.
Gewangen wurden wib und kind
– Das wahr ein gemleich hofgesinT!
Man sach da vil maningem weib
zwai chint gepunden in irn leib…”

Här skildras hur bönderna slaktades, och hur man tillfångatog kvinnor och barn – och de gravida mödrarna skars upp som korvbröd – det var ”hofgesint” eller ”ett fint spektakel” när de hittade två foster att hälla ut på marken i samma gravida kvinna, ungefär som en medeltida variant av den gamla julleken ”filipin !”, och för att citera den tyske historikern:

Ein Bild des jammers und graunes ist es das führ ihn nicht, sonder vielmehr ein gelegenheit, diesen Eindruck ironish  mit der Heidnische lebensweeise zu konfrontieren, die er zu propagieren hat: Eine sonderbare unhöfsische Gesellschaft, die da aus den Wäldern auftacht...” (sagt om Hertig Albrecht av Österrikes ”fälttåg mot hedningarna 1337)

Medeltidens svenska bönder var inte dumma. De visste mycket väl vad som pågick på andra sidan Östersjön, och vad Europas feodalism stod för. De insåg mycket väl, att de själva skulle kunna komma att drabbas av exakt samma öde som Litauerna – precis som vi inser, att den ”Islamska Statens” härjningar i Syrien, också kan fortsätta i vårt eget land, nu när vår egen Regering försöker få hit alla ”återvändare” och deras barn ”av humanitära skäl” som det heter – fast det i verkligheten gäller att fortsätta och avsluta ett redan pågående befolkningsutbyte.

Men nu hade de Engelbrekt – folkets man !


 Engelbrekt-statyn i Arboga

Befrielsekriget rasade länge, och i nästan nittio år. Sturarna och Gustav Vasa skulle fortsätta kampen, efter att högadeln mördat Engelbrekt. Det finns olika versioner om hur det gått till, och populärhistorikern Dick Harrison har i Svenska Dagbladet sagt, att han inte tror på Erikskrönikans uppgifter, och att den fege mördaren och svikaren Måns Bengtsson Natt och Dag aldrig fick något straff, utan smet undan. Natt och Dag ätten – en av Sveriges mäktigaste – bodde på Göksholm söder om Hjälmaren, och deras adelsgods finns kvar än idag, även om det tillhör en annan godsägarfamilj. De hade nyss överfallit ett lybskt fartyg, som simpla sjörövare, trots att fred rådde mellan Sverige och Lübeck för tillfället. Engelbrekt dömde ätten Natt och Dag till att betala skadestånd, eftersom han ville upprätthålla lag och ordning, och därför mördades han.

Han kom utan svek, en gammal och sjuk man, stödd på en krycka och sårad av ett pilskott, till den lilla holme som kallas Engelbrektsholmen, och som nu är en halvö i Hjälmaren.

Mördaren gick mot honom, med tre man i följe, och skall enligt sägnen bakslugt ha dolt en yxa bakom ryggen. Så högg han av tre fingrar på Engelbrekt, så att den försvarslöse åldringen föll utan käpp till marken, och så högg han Engelbrekt flera gånger över bröstkorg och skalle. Det tog mycket lång tid för honom att dö, har det sagts, och han led oerhört under tiden. Men hans folk glömde honom aldrig. Engelbrekt blev – och är – en av den svenska historiens allra största hjältar.

På denna plats dog Engelbrekt enligt traditionen…

Svensk valaffisch från 1910-talet och det Frisinnade Partiet, som senare skulle bli ett Folkets Parti… Sedermera bytte det namn till ”Liberalerna” och har nu nästan helt försvunnit…

På 1930-talet använde De Frihetliga Socialisterna i Sverige Engelbrekt som symbol i kampen mot nazismen – något som också Vilhelm Moberg och flera andra författare skulle ta upp. Och Nils Ferlin, den store poeten, skrev en dikt, direkt inspirerad av Biskop Thomas i Strängnäs, och Frihetsvisan:

LIBERTAS

Du tändes och släcktes och tändes igen
där du bars genom mörker och hot
där du bars av de ödsliga nätternas män
genom sekler av jämmer och hot.

Det skall andas en sång ur din låga – en stum
som det innerst förtegnaste når
Över bila och kors och martyrium
skall du lysa till blomma och vår.

 

Engelbrekts kamp var en kamp mot kristenhet och katolicism. Det var en kamp för bönderna och folket, emot alla Europeiska Unioner och allt vad de står för, då som nu. Det var en kamp för Sverige, och det var en politisk handling. Inbilla er inget annat, och tro inte på hycklare eller lögnare ! Hans gärning fortsätter, och den är inte över. Den fortsätter, överallt där svenskar kämpar, lever och arbetar för sin överlevnad, och som det står i den gamla frihetssången:

”Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

Frihet må liknas vid ett torn,
Der väktarn blåser i sitt horn:
Det klingar så klart och vida!
Om från det tornet ut du går
Och en annan det i händer får,
Då fäller du tårar strida.

Hafver du frihet fått i hand,
Lyck väl till och bind om band,
Att ej hon dig förlåter;
Hon liknar falken, stolt och snar;
Om en gång bort han flugit har,
Du får honom icke åter. […]

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, hvad du bör göra!
Gud hafver gifvit dig hjerta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!”

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s