Om de senaste Norska Vikingaskeppsfynden, och seglandet av sådana skepp

Jag skriver väldigt sällan artiklar på beställning från vänner, kollegor eller anhöriga, eftersom jag är hedning. En skillnad vore om jag fick betalt, men jag har sällan eller aldrig kunnat förtjäna ett enda öre för egen del på mitt bloggskrivande, trots sex år och mer av ständig verksamhet. Ni kan betrakta mig som en av den svenska allmänhetens tjänare, och en man som sysslar med folkupplysning.

”Ideell Kulturkamp” som en annan hedniska bloggare brukar säga – för vi vet, att bästa sättet att rädda en kultur är att fortsätta utöva den.

I Oktober förra året publicerades georadarbilder som dessa. De säger nästan inget, utom för vana bildtolkare..

15 Oktober 2018 offentliggjorde svenska media plötsligt, att ett nytt välbevarat fynd av ett Vikingaskepp dykt upp i Norge, och den 25 Mars i år var det dags för samma rubriker för en andra gång. Det rör sig dock om två helt olika skepp på två helt olika platser, även om de okunniga journalisterna i Sverige inte tycks ha förstått det. Ibland förekommer också helt fel ortnamn i rapporteringen, som när man till exempel refererar till ”den Norska staden Halder” när det i själva verket är H-a-l-d-e-n i Östfold det är tal om. Man kunde ju tro, att rubriksättare i svenska populärvetenskapliga tidskrifter vore tillräckligt kunniga i elementär Nordisk geografi för att undvika sådana fadäser och att de hade lärt sig att stava själva ortnamnen rätt, men icke…

Båda fynden har gjorts med hjälp av georadar, som är den förenande faktorn i sammanhanget. Georadarbilder säger dock inte så mycket för ett otränat öga, och vana vid bildtolkning är ett måste, om man ska förstå något av vad som skrivits i den svenska pressen hittills.

Till och med en flygbild över Jellhaugens fornminnesområde och de gravar,, husgrunder och skepp som hittats där, skulle säga mer

Skeppet från Jellhaugen-fältet i Östfold (som ej ska förväxlas med Vestfold eller ett senare fynd från Borre, se nedan )är inte bevarat i sin helhet, utan bara till sin understa del, dvs kölstocken, men inte lyftingen eller förskeppet. Ändå uppnår det en längd på över tjugo meter, att jämföra med Gokstad-skeppets 23 m, och Oseberg-skeppets 21. Alltså är det ungefär minst lika stort som dessa, och kan mycket väl höra till samma skeppstyp, det vill säga Skeiden eller Snäckan (vilket är vad man oftast betecknat Oseberg som) eller en Karv, vilket är vad man hänfört Gokstad till. Som en ytterligare jämförelse kan nämnas att Gokstad har en kölstock på 17 meter, och Oseberg en på ungefär 18. Det kan betyda, att Jellhaugen-skeppet varit upp til 27 meter långt, enligt vad arkeologerna nu tror. Det innebär, att skeppet måste haft minst åtta årpar, dvs varit minst en sk ”åtta-sessa” eller kanske en tolv-sessa, efter vad jag själv antar. Kanske har det rentav kunnat rymma upp till 16 bänkar, vilket innebär 40 mans besättning. Antalet spant intill kölen är av viss betydelse, liksom mellanrummet mellan dem, eller spantrutorna. Vidare kan man alltid, som en enkel tumregel, räkna med att en karv eller en skeid kan ha minst 1/4 av manskapet sysselsatt med segelföringen, vilket i sin tur betyder, att Jellhaugen-skeppet kan förväntas ha haft en besättning av omkring 30 man. Inget av detta har det stått ett enda ord om i svenska media.

Skepp som dessa var INTE byggda av en ren slump, men efter tum och alnar. De hade ett fastställt antal man ombord, vilket syns i Ledungslagarna. Det var INTE godtyckligt vilket antal män de skulle ha, och hur dessa skulle vara utrustade, därför att det också står nedskrivet i form av lagtext. ”Roskilde 8” som aldrig någonsin byggts i rekonstruktion, (därför att till och med danskarna tycker att hon är för stor och krävande för att rekonstruera) är det största fynd som hittills gjorts i Världen. Hon hade 36 roddarbänkar och minst 100 man ombord.

Endast skepp med FLER än 24 årpar, fick alls kallas ”Drakkar”.

Den 25 Mars i år meddelades, att man med georadars hjälp hade funnit ett skepp till vid Borre-gravfältet i Vestfold, alltså tvärs över Oslofjorden från Östfold räknat. Norska myndigheter välkomnade genast fyndet, till skillnad från Regeringen Löfvén i Sverige, som gör allt den kan för att undertrycka svenskarnas identitet och historia, och som vill förbjuda runor och hela vårt kulturarv (se tidigare inlägg om vår Morgan Johansson, och vad han håller på att ställa till med ) Den norske klimat- och miljöministern Ola Elvestuen (Venstre) sade följande, enligt Aftonbladet i Sverige:

– Det här är en historisk dag, en stor begivenhet. Det är unikt i norsk historia och internationellt, det går inte att överdriva betydelsen av det här,

Skeppet som hittades vid Borre har en bevarad köl om ca 13,6 meter, men har ursprungligen varit mer än 17 meter långt, och har troligen haft minst 12 roddarbänkar.

Borre-fyndet från Mars, presenterat på ett bättre och korrektare sätt än i svenska media. Detta gravfält har varit känt ända sedan 1800-talet.

 

Nu är detta ingalunda och på intet sätt lika med ett riktigt långskepp för krigsbruk, eller en Drake. Ingen man må förledas att tro något sådant. Såsom varande Drake räknas endast och endast bara ett skepp med mer än 24 roddarbänkar eller sessor, som man sa i Norge. Nästan alla skepp har varit indelade i aettir, eller multiplar av talet åtta – en åtta-äring var vanligen den minsta storleken av krigsskepp i Ledungen, och vi talar fortfarande om en ”rodd-åtta” som de vanligaste kapproddsbåten. Man räknar också åtta glas på sjön, det finns tre gånger åtta timmar per dygn, åtta kardinalriktningar på kompassen och den vanligaste gruppstorleken i alla historiskt bekanta arméer har också varit åtta (en romersk centuria innehöll 80 stridande soldater och ungefär 20 man stab + tross – begreppet ”hundare” från romersk järnålder i Nordeuropa betydde antagligen samma antal) medan den äldre runraden har 24 och den yngre 16 runor. Allt det här är förstås ingen slump.

Det största långskepp som någonsin hittats av arkeologer är Roskilde 6, som antagligen var en 36-sessa, förande 72 roddare och kanske 18 man extra för seglet, eller en total besättning på omkring 90 man. (länk) Danska arkeologer har beräknat dess längd till ca 36 meter. Från Sagorna känner vi ännu större långskepp, under senmedeltiden kallade bussar eller sudar – dessa kunde ha upp till 40 årpar, och långskepp av traditionellt snitt byggdes till långt in på 1200-talet. De flesta långskepp som nämns i de norska lagarna hade dock 24 par och en längd på strax över 30 meter, vilket var standardmåttet för ”drakarna”. Vanligen har man också alltid kunnat räkna en fjärdedel mer besättning än antalet roddare, så de minsta drakskeppen höll ungefär 60 man.

Seglande rekonstruktioner har tagit sig över Atlanten, runt Nordpolen, in i Medelhavet och fram och åter Rio de Janeiro redan på 1980-talet. Det visar, vad skepp som dessa kan klara av.

 

”Tranan”, som Olaf Tryggvason lät bygga hade 32 årpar, och Ormen Långe två stycken fler, dvs i allt 34 sessor. Man har gjort olika storleksberäkningar av just det skeppet under tidernas lopp, men i Kaupang i Norge där det byggdes, har man hittat Naustar eller stapelbäddar och skeppshus med en längd av 54 meter, som visar hur stort man kunde bygga. Det är ungefär samma mått som kölstocken på Lord Nelsons ”Victory” från en långt senare tidsepok, och därtill kan vi lägga Håkon Jarls skepp ”Visunden” med 72 sessor, det största skepp som Sagalitteraturen känner, och som bör ha haft en besättning på närmare 200 man, även om beräkningarna av ”Ormen Långes” manskap också varierar – men vissa norska forskare trodde på 1990-talet alldeles avgjort på sådana siffror.. ”Mora”, Vilhelm Erövrarens skepp från 1066, var en 40-sessa, och Harald Hårdrådes ”Ormen” från samma år hade 32 bänkar.

 

Råsegel på mer än 270 kvadratmeter är visst inte omöjliga att hantera. De kan göras ännu större än så, om de hanteras av vant och utbildat folk… Farten hos ett sådant skepp, närmar sig 18 knop och ÖVERSKRIDER alla moderna ”l.ö.a beräkningar” om teoretisk toppfart. Undrar ni hur det är möjligt, så läs vidare nedan…

Den största nutida rekonstruktion som byggts, är numera Draken Harald Hårfagre, som har ett ohistoriskt bänkantal om 25 årpar, och en längd av 35 meter – och det skeppet har seglat över Atlanten. Själv har jag ”bara” seglat med Havhingsten – den danska rekonstruktionen av Skulderlev 2, som är ungefär 5 meter kortare, och enligt danskarna också skall ha 25 årpar, fast det nog vore mycket sannolikare att anta, att det från början hade 24. Bara ungefär 25 % av skrovet var kvar när det hittades, och man har beräknat roddarantalet efter antalet rum mellan spanten, som är ett ovanligt kort avstånd om blotta 70 cm. Inom parantes skall det också sägas, att både den i fri stil rekonstruerade Harald Hårdråde, som INTE är någon ”musei-replik” av ett alldeles bestämt båtfynd och de danska båtfynden från Roskilde med omnejd INTE hade hela relingar när de hittades, och därför kan vi INTE vara helt säkra på hur många tofter eller roddarbänkar de hade, särskilt inte i för och akter, där man gärna velat haft fritt däcksutymme för att kunna slåss eller sätta segel.

Vi vet vad de olika rummen ombord kallades, efter beskrivningar i Heimskringla och andra litterära källor. Först kommer förskeppet, eller Lyftingen, där boglinorna eller Bolinerna fästs. Så kommer fördäcket, som man vill ha så rent och stort som möjligt, för bågskyttets skull. Där fästs också halsen, seglets främre hörn med sitt skothorn och den väldiga beitassen eller Beit-åsen, en stock som spänns fast med block och som går tvärs över skeppet. Fyra man har enligt dansk rutin ingen annan uppgift än denna, och tillåts aldrig byta plats eller skifta sin uppgift, som ombord på svenska och danska skepp. Den som i mer än tre veckor inte gjort annat, än att lyft och skiftat en mer än 70 kg tung Beit-ass, vet vad som gäller. En sådan man kan kallas stambo, ty han har seglat för om masten…

Därefter kommer den nedsänkta Saxen, där krigarna satt med ryggen i färdriktningen innan det blev landstigning, och stormanfall. Så följde Skansen, ett förstärkt och brädfodrat utrymme, där man kunde sova och laga mat – och därför heter ännu skans – ”kansi” på finska – ordet importerades liksom många andra in i det finska språket under tidig vikingatid. Därefter följde ”småfolksrummen” midskepps, där mindre betydande män och kanske kvinnor satt och rodde. Så följer Krapparummet, som inte är däckat och inte försett med skeppskistor, likt rummen midskepps. Här ligger allt möjligt avskräde vanligen i slagvattnet och flyter ovan kölsvinet, där förvisso riktiga svin och grisar en gång hystes in, under däck och som levande proviant. Därför heter det nu ”crap” eller ”crapper” om skräp respektive skithus på engelska, och så fick ni ånyo lära er något, o obildade, civila och ouppmärksamma människo-hord… Här finns också fallet, som reglerar seglets och råns höjd, och där bakom står den största skeppskistan, precis som det är skrivet i berättelsen om Einar Tambarskälve, vars båge brast, och Olaf Tryggvason. Det måste man dock själv ha upplevt och sett, för att begripa, och den som icke seglat för om masten, han eller hon är för evigt utestängd från dessa saker, och kan icke rätt förstå sagornas ord, som den eländige Lasse Lönnroth och många andra.

Endast den, som färdats på skepp likt dessa över Nordsjön, Östersjön och de ryska floderna jämte Svarta Havet, vet verkligen något, och sådana män är numera få till antalet, men ibland dem finns ännu jag.

”Natten svann hän, och det grydde till dag, men de seglade ständigt…” (ur Odysséen)

Vem som helst torde dock veta, hur smal och hög stäven till dessa långskepp är. Den är visst inte något vindfång, som många snedseglare och plastraggare felaktigt tror, därför att deras egna flytetyg trots mer än 1000 år av utveckling är långskeppen underlägsna, och blir frånåkta och akterseglade av oss, gång på gång, särskilt på undanvind. De enda moderna skrov, som alls kan komma upp i jämförbara prestanda är4 trimaraner och katamaraner, men det skall också sägas, att teorier om utriggarbåtar (hällristningsbilder) i nordiska vatten redan under bronsåldern har funnits – man övergav dock den költypen och byggde på klink, eftersom det höga förskeppet och lyftingen, samt dess undirlut – en konstruktionsdetalj, som i likhet med det berömda meginbordet inte finns på moderna båtar, faktiskt suger in luft under kölen, och så skapar små vattenvirvlar längs hela skeppets längd – liksom styråran, som är platt på ena sidan, välvd i den andra, och har ett slags ”winglet” längst u vid spetsen, som en modern flygplansvinge…

En styråra behöver inte alls sticka såhär djupt för att vara effektiv. Oftast räcker det med att den surras snett lutande akteröver, så att den går fri…

På norska kallas virvelfenomenet, som uppstår då ett långskepp seglar för ”Draugens Hale” och det är denna ”svans” av luftbubblor, som bär skeppet och får det att segla fortare och snabbare än alla teoretiska, moderna och matematiska beräkningar uppger, därför att dessa är gjorda för släta plåtfartyg, som kämpar mot naturen och inte med den. Bara en människa, som verkligen sett och verkligen insett, kan veta något om den saken. Dessutom är det inte svårt att förstå varför så många långskepp kallats ”ormen” ifall man stått på relingen i hård vind och hållit fast sig i vanten, medan hela skepsskrovet rört sig under ens fötter – för spanten var inte nitade vid bordläggningen, som nu, utan en lös och smidig konstruktion, som det var ”liv” i. Hela skeppsidan kan bukta och ”orma” sig i vattnet, och den kan också trycka undan vatten när relingen är UNDER vattenytan – upp till sådär en aln eller 40 cm går ”helt grei” som de säger i Norge – och det kan knappt ens dagens påstått självlänsande plast-baljor. Hade man då inte handbilade brädor och rätt sorts virke, kunde sprickor uppstå ovan meginbordet, och det var orsaken till den norska Oseberg-kopian ”Dronningens” skeppsbrott och undergång,

Mycket av diskussionen om långskeppens längd handlar om de nordiska alnmåtten, som kunde variera kraftigt mellan olika länder. Danskarna har alltid velat sitta mycket trångt, och även på Orkney-öarna lär det än idag finnas båtar som är byggda för ”kort rodd” eller en knyckrodd med enbart armarna, vilket lär vara vad som föredras i Orkneys kraftiga tidvattenströmmar. Norrmännen däremot byggde sina skepp med en standardaln omkring 55 cm, där skeppsalnen från Roskilde bara var omkring 35 cm – man räknade med att man behöver en dubbel aln för att kunna ro och slåss ordentligt, ifall inte ens vapen, som långbåge, svärd och yxa skulle komma i vägen för ens kamrater, och den svenska alnen uppgick till 59 cm, vilket gav gott om utrymme för att luta sig bakåt och ta i, vilket är av värde på Östersjön och de ryska floderna. Jag minns att jag haft en synnerligen vild diskussion med en dansk museiman om alnmåtten och antalet bänkar i Skulderlev 2, men vi är båda eniga med den Norske Forskaren Jon Godal om att det fanns en ”roddmodul” eller fasta mått i tum och alnar, som de Nordiska träbåtsbyggarna – varav Jon Godal själv är en – faktiskt utgick ifrån.

Utöver det finns det också ett intressant avståndsbegrepp, benämnt ”Veckosjöar” eller Vikosjöar, som jag själv anser är upphovet till själva ordet ”Viking”, vilket etymologerna annars haft mycket svårt att förklara. En Veckosjö är nämligen inte alls den distans man klarar av att ro eller segla på en vecka, utan så långt man ror utan att ”vika” från åran, och bli avbytt. Det vet vi av danska 11200-tals beskrivningar av Kung Valdemars segelled,, till exempel, och en sådan roddare, som ror med ombyte i veckor, månader eller år, är alltså en ”Viking” – och därav kommer själva ordet, och inte av något anglosaxiskt ”wic” för handelsstad, eller ”vicus” vilket är latin för gränd, trångt sund.

” I have seen things –  things you people… cannot possibly know or understand…”

 

 

”Hä e int nå idé å förklar för de som int’ begrip!” (citat Ingemar Stenmark)

Annonser

I vilket Västerås Stift borde byta skiva….

Internationella media i bland annat USA och även Sverige reagerade för en tid sedan emot den sk ”Svenska” Kyrkans alltmer urartade och konstiga fasoner.

Det är en viss Cecilia Redner, Stiftsadjunkt i Västerås, som tydligen helt misstolkat vad som står i Bibeln, och börjat lansera sitt eget ”hittepå” som en kristen sanning. Bland annat påstår hon att Jesus var ”queer”, dvs BÖG och att Josef, hans adoptivfar var en transvestit som tyckte om att klä sig i kvinnokläder. Detta gör hon i en skrift riktad till barn i Västerås skrift, betitlad ”överlevnadsguide för queer kids”.

Vad ska man egentligen säga om sådant ?

Jamen TJÄNIS – Din KÖNIS !

Är den här människan riktigt klok, och varför ska hon försöka utbilda och indoktrinera barn att tro på sådana saker, under kyrklig täckmantel ? I Bibeln står det ju om och om igen något helt annat, och det kan var och en övertyga sig om på Wikipedia, ifall man nu inte läser den påstått heliga skrift:

” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. „ – 3 Mos. 20:13
” Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. „ – 1 Kor. 6:9–10

Ja, så står det alltså i Bibeln, rakt av, och Paulus ord i Nya testamentet gäller väl fortfatrande: ”Ingen sådan får ärva guds rike” står det. Själv tycker jag det är ganska klart och tydligt, liksom detta med att ”de skola straffas med döden” vilket nog heller inte kan tolkas på något annat sätt. För övrigt betyder ”hor” i Asatrons eller Bibelns språkbruk något helt annat, än vad nämnda ord gör idag.

I den äldre Vätgötalagen skilde man mellan ”enkelt hor” och dubbelt hor” till exempel. Enkelt hor ansågs råda när en ogift man låg med en gift kvinna, eller omvänt. Dubbelt hor ansågs gälla när båda kontrahenterna var gifta, och låg med någon annan än den de var gift med. Otrohet med andra ord, fast inte alls prostitution, som tvärtom var välkänt och accepterat även på Vikingatiden. Också på Alltinget i Island, förekom detta helt öppet, och liksom i medeltidens Sverige var det ingen som gjorde så stor affär av det. Det gör man inte heller i Buddhistiska länder idag, men att lära ut homosex och perversioner till barn ? Skall det alls vara kristligt att göra så ?

Man kan nu anse vad man vill om denna kristendom, givetvis, men att kristendomen och de kristna alltid intagit en mycket negativ tolkning emot homosex och liknande står nog helt klart för de flesta tänkande människor, ja till och med för dem som saknar all historieundervisning. Problemet är i första hand avhängigt vad man anser om vuxna avvikare. I vårt samhälle anser vi numera allihop, att avvikelser ibland vuxna är tillåtet givet FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, och så långt är allt gott och väl. Man kan inte straffa homosexuella  som i Sultanatet Brunei till exempel, och nästan alla kulturer, religioner och stater utom de extremt muslimska fördömer idag allt sådant som varande barbariskt. Men – bara för att avvikelser mellan vuxna är tillåtna, behöver man då uppmuntra barn att göra samma sak ? Och varför göra reklam för det, i religionens namn ?? Ingen sund människa skulle tillåta barn att se på pornografi eller hantera skjutvapen heller, av uppenbara skäl, och för min del frågar jag mig faktiskt – liksom media i utlandet – vad Västerås stift håller på med..

Vem tjänar egentligen på att göra om kristendomen till en bög-religion för barn ?

 

Den galna adjunkten från Västerås stift inför också en massa helt nya termer i sin religion, som ett flertal termer, såsom ”cisperson”, ”genderfluid”, ”ickebinär”, ”queer”, ”tvåkönsnorm”, ”regnbågsmässor” med flera.
Jungfru Maria påstås ha ”vågat bryta emot könsnormer i ett Patriarkalt samhälle” även om det är osäkert vad det ska syfta på. Är det möjligen det faktum, att hon var ”fältmadrass” åt romerska soldater, och skyllde allt på ”Ängeln Gabriel” ? Guiden innehåller även ett segment med titeln ”Är du en enhörning?”

Förvirringen, som Svenska Kyrkan sprider, verkar i det närmaste vara total…

Dessutom står det att de i Bibeln nämnda kvinnorna Rut och Noomi fick barn tillsammans, hur det nu ska ha gått till. Var det månne ännu en sk ”Jungfrufödsel” ??? Även den kristna dagstidningen ”Världen idag” har reagerat emot allt detta hittepå, och vad man har gripit ur luften. Anders Gerdmar, Rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola kommenterar till den kristna dagstidningen ”Världen Idag”:

Att Jesus skulle ha varit queer tycker han är än mer befängt.
– Det finns inga som helst belägg för det. Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen, säger han.
Gerdmar menar att skribenterna projicerar sina egna uppfattningar på Jesus och vidhåller att det inte är första gången som det sker.
Det var inte länge sedan Jesus skulle vara kommunist, säger han.
– Läser man Bibeln är det solklart att allt sexuellt umgänge, förutom det som sker i äktenskapet mellan man och kvinna, är förbjudet, säger han.
Anders Gerdmar tycker att det är oroväckande att Svenska kyrkan, som har gott om teologer, ger ut ett häfte som ”inte vilar på saklig grund”. Att man riktar sig mot unga människor, som håller på att forma sina liv, tycker han är extra allvarligt.
– Ska kyrkan vara ett salt eller en spegel? I det här häftet är kyrkan bara en spegel av rådande kultur. Kyrkans uppgift är att säga som det är och visa vägen.
Även om Anders Gerdmar är kritisk till det mesta i häftet, tycker han att en sak är bra.
– Det står att Gud älskar alla människor, och det gör han. Däremot älskar han inte alla sätt att leva.

I dagarna har det också skrivits mycket om den sk ”Könsdysfori” som börjat drabba svenska ungdomar. Många allvarliga fall av tilltagande psykisk sjukdom och grava personlighetsstörningar har noteras, efter att ungdomar på felaktig grund lockats att utföra sk ”könskorrigeringar” på samhällets bekostnad. Kostnaderna för alla vi skattebetalare uppgår redan till hundratals miljoner kronor.

Statstelevisionen SVT har orienterat om det växande problemet. De psykiska  problemen sprider sig alltmer bland unga i vårt samhälle, och många experter konstaterar att ”pendeln slagit över alldeles” som de säger – och man kan fråga varför de självutnämnda ”experter” som börjat agera vid sociala myndigheter och vårdinrättningar, samt nu även kyrkan egentligen skall ägna sig åt detta. Vems intressen tjänar de, egentligen ? Deras nedbrytning av den svenska ungdomen får ju bara till följd, att det föds färre och färre svenska barn i Sverige, och att andra nationaliteter och religioner tillåts ta över – men det är väl detta som är deras ”queera”  målsättning och program…

Vill du leva i ett SUNT samhälle med SUNDA barn och SUNDA VÄRDERINGAR för du först och främst Gå ur ”Svenska Kyrkan” och inte stödja den mer…

Det är kanske inte så konstigt att situationen håller på att urarta, när ”Svenska” Kyrkan hela tiden gör propaganda och reklam för homosex, riktad till barn. Sjuka värderingar sprider sig i samhället via de kristna grupperna, och andelen personer som får en normal uppväxt minskar stadigt, i takt med en felaktig uppfostran. Även Ann Heberlein och andra experter på etik, har uttalat sig starkt kritiskt om vad som pågår, och hur förvirringen sprider sig i vårt samhälle, tillsammans med ångest och depressioner hos de unga

Forskare i USA har kommit fram till att sk ”könsdysfori” eller ”sexual dysforia” är en sjukdom, och klassar den som sådan enligt de särskilda kriterierna DSM-5, utgivna av The American Psychiatric Association. Oftast beror den på störd självbild, vilket kan uppstå redan i barndomen, och förstärkas av negativa förebilder, exempelvis inom den egna familjen, men också socialt, religiöst, politiskt eller till följd av ett utbildningssystem, som hela tiden stör och fördärvar individens självbild ytterligare – istället för att stärka den via sunda och hedniska värderingar.

Det är helt enkelt så att uppmuntrar man sådana tendenser, får man ett större och större antal individer som ”spårar ur” och så småningom får allvarliga problem med den egna könsidentiteten. Förs de in på rätt väg igen kan problemen avta, och ju tidigare behandling sätts in för den saken, ju sannolikare är det att personen i vuxen ålder får en normal sexuell läggning. I de allra allvarligaste fallen kan sk ”teriantropi” uppträda – personens självbild är så förstörd, att denna eller denna tror sig vara ett djur. (Sk ”species dysphoria” vilket enligt American Psychiatric Association är en allvarlig sinnessjukdom) Om tillräckligt många individer i en population uppvisar de här problemen, kan populationen till slut inte fortplanta sig normalt, och börjar dö ut. Kanhända är detta också dessa kristnas mål. Genom att den etniskt svenska befolkningen blir svagare och svagare, och genom att antalet fertila ungdomar minskas och så försvagar man hela Sverige som nation, och kan så småningom ersätta fler och fler svenskar med inflyttade invandrare från Mellanönstern och islamska länder…

Somliga poltiker stöder en sjuk agenda…

Paralleller finns dessutom på annat håll i vårt samhälle, även om det rör sig om enstaka personer, som propagerar för de här helt vanvettiga idealen, som nu också tagit över i Västerås Stift. Vi har den sk ”Riksgydjan” inom forn sed, som bara valts av ett trettiotal personer, men som säger sig representera alla hedningar i Sverige, alltså närmare 43 % av befolkningen (andelen som inte är med i den sk ”Svenska” Kyrkan är faktiskt så stor). Hon lär bland annat ha sagt, att hon ”hoppas” att Torshammaren ska bli en symbol för Homosex, och vill propagera för detta. Den sk ”forn sed” rörelsen säljer redan posters och annat med detta innehåll.

Nordiska Asa Samfundet och de flesta andra samfund har skarpt protesterat emot det här, bland annat i ett flertal öppna brev (se länk) Forn sed har inte kunnat svara på varför man fortsätter denna ensidiga homosexualisering av hedendomens budskap, och nu uppträder det alltså kristna inom Svenska Kyrkan, som håller på med exakt samma sak.

Man ersätter religionen och dess budskap med något helt annat, som bara är ”hittepå” och som man gripit ur tomma luften. Man gör sig till faktaförnekare och förvanskare, allt bara för att göra sig populär hos en liten extremgrupp av förvridna människor. Vem tjänar egentligen på alla dessa ”queer kids” och sk ”regnbågsbarn” ?

De enda som tjänar på saken, är de som vill ha ett utdöende svenskt folk, och de som vill skada alla etniska svenskar genom att förstöra vår kultur, förstöra svenska familjer och deras livsstil, och sedan förstöra även kön och identitet. ”Könsdysforin” i vårt samhälle har inget med tolerans att göra. Enskilda vuxna personers läggning kan tolereras, javisst – men man behöver inte springa runt och göra reklam för den till minderåriga, eller undervisa barn i konsten att bli ”queera” eller förvandla dem till bögar och lebb – med religionen som vapen.

Låt oss kämpa för Hedniska Värden !

Segerblotets dag är ett värdigare firande än att hylla uppspikandet av en halvnaken man på några plankstumpar, så att denne skäggmops får torteras ihjäl med några skitiga trasor virade om veka livet. Personligen ser jag inget stort i kristendomen, och förstår inte vad den ska gå ut på. Dess gud är som vi ser fullständigt maktlös inför elden i Notre Dame, och kan inte ens förhindra, att en av kristenhetens mest kända kyrkor brinner upp.

Var höll de kristnes ”gud” hus medan tiotusental hedniska minnesmärken byggdes, som står kvar än idag ? Och var någonstans var samme ”gud”, när Notre Dame brann  ? – Jag bara frågar…

Den kristne guden är en mycket svag och löjlig gud, som inte har någon större makt alls. Miljoner och åter miljoner hedningar kan ju förneka honom rakt fram, trots den påstådda ”allsmäktigheten” som vi kan se  och naturens krafter om våren, ja om alla årstiden, är hursomhelst mångdubbelt starkare än denne ”gud” kan vara. ”Gud” kan överhuvudtaget inte vara allsmäktig, så länge det finns en enda hedning kvar som förnekar honom, och vad går denna kristendom egentligen ut på ? Man ska tydligen känna sig ”frälst” och glad, ja närmast sexuellt upphetsad för att den kristne guden torterar ihjäl sin egen son och plågar honom till döds, vilket då på något sätt ska ”ursäkta” det faktum att ”gud” då inte behöver ge sig på och plåga ihjäl hela mänskligheten…

Men vad är det för slags resonemang ?

Jag tror inte på de kristnas eviga tes om ”ställföreträdande lidande” därför att det är skäligen idiotiskt, ja sadistiskt resonerat. Min glädje blir på intet sätt större, av att någon annan människa, påstådd ”frälsare” eller ej, plågas och lider. Snarast hyser jag medlidande, eller ser detta faktum som enbart tragiskt, ja patetiskt rent av. Ska jag alls fira något, så känner jag mycket mer lust och glädje inför vad som händer i naturen just nu, och för att glädjas åt det behövs inga lidande kristusar, inga blödande bög-ikoner på stora kors…

 

Enligt en undersökning från Linnéuniversitetetet i Växjö, som kommenteras i Bonnier-tidningen Dagens Nyheter idag (och den är alltid servilt undergiven för allt kristet, när den inte är öppet Sverigefientlig) så identifierar sig allt färre och färre av svenskarna som ”kristna”. Andelen som identifierar sig som hedningar, lär nu vara uppe i över 53 %, och vad jag kallar ”Det hedniska skiftet” – alltså dagen då de kristna inte längre är i majoritet, och vårt eget land äntligen blir sekulärt på allvar, rycker närmare och närmare.

DN:s ledarredaktion har i alla fall förstått, att kristendom och islam är totalitära till sin natur, och att detta med påstått ”kristna värden” inte är så självklart som man kan tro. De vågar till och med skriva följande, som de ska ha en eloge för:

Vad menar de tillfrågade med ”kristna värden”? Kring detta kan man bara komma med mer eller mindre kvalificerade gissningar.

En av forskarna bakom rapporten, statsvetaren Magnus Hagevi, framhåller i sin blogg ett visst samband med flyktingfrågan. De som identifierar sig som kristna vill inte minska flyktingmottagandet, vilket är intressant. Desto snålare mot sin främmande nästa är de som inte är kristna, men som förespråkar kristna värden.

Magnus Hagevi menar att detta härmed ska tolkas som att de ”kristna värdena” framför allt är ett slagträ mot ickekristna, mot muslimer. Men i så fall är ju slaget missriktat och träffar framför allt den egna pannan, med en dov smäll.

För motsatsen till islam är inte kristendom, tvärtom har dessa båda religioner mycket gemensamt. Inte minst kan de båda leda till enormt lidande när de allena får råda.

Det är detta som också är det stora problemet med islamism, det vill säga den politiserade variant av islam som inte nöjer sig med att den troende individen underkastar sig de påbud hon tror på, utan kräver att alla gör det.

– Dagens Nyheters ledarredaktion 2019-04-19

Det stämmer. I ett land där nu mer än 25 % av befolkningen inte har något etniskt svenskt ursprung, utan inte hör hemma här, måste det slutligen bli slut på talet om ”kristna värden” som ett slagträ i den politiska debatten, inte bara i befolkningsfrågor. Vårt folk måste få en vettig chans att överleva i vad som är deras land och ingen annans, och vår plats på jorden måste kunna få bevaras, trots globalism, multikulturalism och de totalitära krafterna, som tränger på från alla håll…

Låt oss kämpa för HEDNISKA VÄRDEN – och inte kristna !

Segerblot – och Notre Dame har brunnit…

Idag, första fullmånen i April, är det dagen för Segerblotet enligt den gamla svenska och Hedniska almanackan. Jag firar detta blot tillsammans med goda vänner, som sig bör; ty falska vänner har man ingensärdeles nytta av, utan kan lika gärna ha eller mista. Våren har segrat i Mälardalens landskap, och värmen sprider sig, tack vare Gerd och makternas vilja. Så har vi då åter fått en vår i Svea Rike.

I Paris har den gamla katedralen Notre Dame fattat eld, enligt uppgift från de svenska kvällstidningarna till följd av slarv med en trasig säkring under det att renoveringsarbeten utförts på kyrkan. Det var varken de många islamistiska aktivisterna i Frankrike eller Femen som slog till den här gången, utan ovarsamt utförd kulturminnesvård, något som stämmer till eftertanke och varslar om risker. Donald Trump lär ha twittrat sina kondoleanser, och President Macron har i ett uttalande sagt, att kyrkan skulle vara central för hela Frankrikes självbild och ovillkorligen måste restaureras, så fort som möjligt. Det kan man ju hålla med om, med tanke på byggnadens historiska betydelse, men knappast för att det är just en kyrka…

Själv tror jag att händelserna i Paris är ett tecken på att kyrkans maktställning nu definitivt är förbi, och att det inte längre går att ”ställa kyrkan mitt i byn” eller resa fler katedraler. Medeltidens världsbild, då kyrkor kunde tillåtas dominera stadsbilden och statssilhuetten i en hel stad, tillhör ohjälpligt det förgånga, och är i alla fall inget vi svenskar eller Nordbor behöver ! Händelserna i Paris är tragiska – men om den kristne guden är allsmäktig, varför stoppade han då inte elektrikern… ”Varde ljus” sa någon…och det vart det…

Så kan det gå !

FÖR SJUNG HOPP, FÖR SJUNG HEJ, SJUNG DUBAI AI AJ AJ…

Från Dubai och svenska medier rapporteras idag att en brittisk kvinna skall dömas till höga böter och fängelse i Dubai, bara därför att hon kallat den kvinna hennes make gifte om sig med efter 18 års äktenskap för hästansiktad, eller ett ”horse face” vilket skall ha skett på Facebook anno 2016, alltså för tre år sedan. I vilket civiliserat land som helst, skulle detta knappt vara straffbart överhuvudtaget, men åter ser vi hur efterblivna Monoteistiska länder som Dubai är, jämfört med resten av Världen. Nu vet jag inte hur det ligger till i den muslimska Världen, enkel hedning som jag är – men är det egentligen alls en förbrytelse, att likna någon vid en häst ? Arabiska fullblodshästar, till exempel, är ju ädla och ytterst smäckra samt eleganta djur; och sådana måste väl tänkas förekomma i Emiratet ifråga ?

Ett gott skratt förlänger käften !

Vidare är det väl inte precis obekant, att frånskilda kvinnor och dito män kan tänkas reagera surt när deras ex träffar någon ny, och sådant hände förmodligen redan i den grå forntiden, då fula ord redan skrevs på Pompejis väggar i stor myckenhet, som alla vet – låt vara att det inte var någon kuse inblandad den gången. Engelskan arresterades när hon åkte till Dubai tillsammans med sin 14-åriga dotter för att närvara vid ex-makens begravning, och genast grep islamisterna henne på flygplatsen. BBC World News – som är en vanligtvis välunderrättad källa, med en kvalitet som är långt överlägsen svenska media har mera om samma ämne:

MÖÖÖÖHÖÖÖHÖÖ och Akbar !

Brittiska myndigheter kommer att reagera för att skydda sina egna medborgare, uppges det från London. ”Her Majestys Government has been informed, you know, ” och jag hoppas att ni alla förstår vad detta innebär. Goda råd äro dyrare än sandpapper, och en formell not kan mycket väl överlämnas inom kort, på ordinarie konsulat eller beskickning, och då kan det inte gå som för Mr Assange (Ass och Ange – det hänger liksom ihop eller ?) – men ärligt talat – är dessa Monoteister och Islamister egentligen kloka i huvudet ?

I alla någotsånär civiliserade stater har vi redan kommit så långt, att vi knappast skulle anse att en enstaka förolämpning i stil med ”hästansikte” eller ”skråpuk” (ett fint gammalt svenskt ord) skulle rendera något straff alls. Hädelse är knappast brottsligt det heller, eftersom det berör ett imatriellt eller abstrakt intresse, inte en person som sådan. ifall en gud dessutom skall vara allsmäktig och allvetande, kan ju guden ifråga inte hädas, och behöver inte några mänskliga hjälpare alls, eftersom Guden ifråga ju får skylla sig själv, om den inte använder sin påstådda allmakt till att redan innan hädelsen sker förhindra saken. Visst, det fanns en tid när man enligt den Äldre Västgötalagen inte kunde kalla en man för ”tjuv” eller en kvinna för ”hortuta” exempelvis, men vår egen svenska och Nordgermanska kultur och rättskiping har för länge länge sedan utvecklats och evolverat till den punkten då vi inte längre anser det mödan värt för våra domstolar att ens befatta sig med slika ting – och tur är väl det – för de har väldigt mycket att göra, och jag antar att förhållandena i Emiratet Dubai inte är mycket annorlunda.

Hoppla ! Vorvärts Marsch !!

För övrigt antar jag att sagda Emirat väl också har Kadis eller Muslimska fredsdomare, som skola se till ”maslaha” eller det allmänna bästa, och i det ingår, att de i första hand bör åstadkomma förlikning, och inte i onödan belasta det juridiska systemet med bagatellartade förseelser. Olaus Petri, den store svenske reformatorn och kyrkofadern, sade på sin tid i sina berömda Domarregler (som fortfarande står med i den svenska lagboken) att ”all misshandel icke kan förtecknas i lagboken” samt att ”svenskarna är ett ofta till lag gånget folk” som ofta försöker slå varann i huvudet med paragrafer för de futilaste småsaker; och med ordet ”misshandel” menades på 1500-talet detsamma som missförhållanden, eller ett samhälleligt missljud, vilket kanske förekomsten av dagens (a)sociala media också är…

Samme reformator skrev också att

Orätt saköre gör ingen herre rik – men lag och rätt är Herrans pris !” vilket de kristna i vårt land, liksom andra hatare torde påminna sig. Och angående hästars anletsdrag, har även en viss Världspolitisk ledare av rang redan uttalat sig…

Om vissa kvinnor har ”hästansikten” – Vad ska man då säga om RENA HÄSTARSLEN ? (Gudinnan Hera kallades ”Ko-ögd” i antiken, vilket gällde som beröm)

 

Själv påminns jag lite om den fina gamla Nordiska vanan att RESA NIDSTÅNG emot sina fiender, vilket man kan göra även utanför Förenade Arabemiratens konsulat. Det hela – som användes redan på den gamle skalden Egil Skallagrimssons tid, tillgår så att man fäster ett avhugget hästhuvud på ett spjut, och ristar in de gruvligaste eder med runor på skaftet – samt vänder det i riktning emot  Dubai eller Mecka, eller något annat för stunden lämpligt håll…

A HORSE, A HORSE – IT’S DEAD, OF COURSE… (no point in flogging any such…)

 

Jodå – Ostara har visst varit dyrkad…

Människor som bara ”slöläser” på svenska Wikipedia, utan att använda flera källor och sakligt kontrollera dem, ger jag inte mycket för. På den svenska versionen har den kristne fanatikern Lars Lönnroth skapat sig ett hem, och vi vet alla, att internet är fullt av förvanskningar – men fakta kan kontrolleras. Att Påsken och firandet av vårens ankomst i själva verket är en hednisk tradition och inte en kristen, har de flesta bildade människor i Sverige numera förstått. Den firas inte till minne av en sinnessjuk Jehova eller Allah, vars enda längtan är att ge sig på sin egen son och tortera ihjäl honom, eftersom detta skall vara det enda sättet som sagde Jehove eller Allah kan blidkas, eftersom han annars sägs bli rysligt ond och i sin fullkomligt besinningslösa vrede kan ge sig till att förgöra hela mänskligheten, vilket då ska vara grunden i den kristna tron. Sådan är Monoteismen…

Allt som behövs är en eländig skäggmops till Hipster, två plankor, fyra spik och en TORS HAMMARE…

Döm själv om en sådan tro eller sådana gudar alls är något man bör följa, eller om en gud som måste döda sin egen son – eller annars ge sig på hela mänskligheten och döda den också; ens kan sägas ha ett beteende eller uppförande, värdigt en gud.

Man inser lätt vilken Gud som är starkare…

Men vi hedningar skall ha en vårgudinna, benämnd Eostre eller Ostara, som var flitigt dyrkad ibland kontinentalgermanerna, även om hon var mindre känd uppe hos oss i Norr. Så långt är svenska Wikipedias information rätt. Man påstår, att endast den engelske munken Beda Venerabilis från 700-talet skulle vara den enda källa vi har till existensen av Eostre, och att hennes fest skulle varit firad runt vårdagjämningen, 21 Mars, medan Eosturmonath eller öppningsmånad skulle vara en direktöversättning av latinets april.

Jodå, Ostara har visst varit dyrkad, men inte i Norden under Vikingatid, utan under kontinental Bronsålder och Romersk Järnålder…

Det är fel i sak, eftersom det finns många andra vittnesbörd om Eostres existens. Eftersom både engelskan Easter och tyskans Ostern har samma upphov, har man mycket goda skäl att misstänka att Ostara måste ha varit en mycket välkänd kalendarisk eller mytologisk företeelse ibland alla kontinentalgermaner, och att hennes ursprung går mycket långt tillbaka i tiden, då dessa ord och uttryck är flera tusen år gamla. Det bevisas ur etymologin, eller ordens ursprung.

Men vem var då Ostara ?

Som vi ska få se, är Ostara eller Eostre bara Moder Jord med ett annat namn…

Hon är känd från hundratals ortnamn, både på de brittiska öarna och i Tyskland. Etymologerna har härlett hennes namn från ett proto-indoeuropeiskt *Ausṓs, vilket gör henne minst 4000 år gammal som företeelse. I Tyskland finns mer än 150 romerska inskrifter till ära för Matronae Austriahenae, eller Ostara-mödrarna, som var en trefaldig ödesgudinna likt Parcerna i Rom, Moirerna i Grekland eller Nornorna hos oss.

Vi vet också att gudinnans namn har samband med väderstrecket Öster, varifrån morgonrådnaden och våren tänks komma, och att det i Nordisk mytologi finns en manlig dvärg kallad Austri, som bevakar soluppgången vid ”Dellings dörr”. Att just vårdagjämningen, vårens soluppgång och vårdagjämningspunkten på horisonten varit viktig redan för bronsålderns bönder, bevisas också av bronsåldersföreteelser som guldhatten från Berlin och Himmelsskivan från Nebra, och det är i sammanhang som dessa, som Ostaras rätta identitet skall sökas, inte i påskharar och Freja, som ju är gudinnan för Maj och valborg, som inträffar långt senare.

Den sk ”Himmelsskivan från Nebra” kunde användas för att bestämma vårdagjämning och Midsommar mycket exakt, redan 1600 fk.

Redan den tyske sagoforskaren Jacob Grimm satte Ostara och gotiskans austr i samband med Nerthus, jordgudinnan. Vårsådden inleddes ju i vårdagjämningens tid, om man ser till hur det var nere på kontinenten, och detta har sedan urminnes tid varit det viktigaste för alla bönder. Att vårsådd och Jordens gudinna hör ihop, är också lätt att förstå. Grimm såg Ostara som ett slags soluppgångsgudinna, eventuellt Nerthus eller jordens egen dotter, ungefär som grekernas Kore var dotter till Persephone, underjordens gudinna. Hon rövades bort av Hades och fängslades i underjorden, men varje vår återkom hon, och bröt sig fri ur sitt fängelse. Och då kom markens gröda åter.

I England fanns och finns en ort kallad Austerfield eller Eostrefeld , campo qui dicitur Oustraefelda, Northumberlands motsvarighet till Marsfältet, där också romarna höll ting och militärparader i Mars. Dit samlade 600-talet kung Aldfrith av Northumberland sina kyrkliga dignitärer för att ordna förhållandena i ett då kristet rike, och varför skulle han alls ha gjort det, om inte åkerjorden, mars och vårens inträde haft ett klart samband, och Eostre varit en ytterst viktig kalendarisk fest, ja kanske den viktigaste tidpunkten på året ? Jag citerar, från engelska Wikipedia:

Eastry (Eastrgena, 788 CE) in Kent, Eastrea (Estrey, 966 CE) in Cambridgeshire, and Eastrington (Eastringatun, 959 CE) in the East Riding of Yorkshire.[13]
The element *ēoster also appears in the Old English name Easterwine, a name borne by Bede’s monastery abbot in Wearmouth–Jarrow and which appears an additional three times in the Durham Liber Vitae. The name Aestorhild also appears in the Liber Vitae, and is likely the ancestor of the Middle English name Estrild. Various continental Germanic names include the element, including Austrechild, Austrighysel, Austrovald, and Ostrulf.[14]—-Writing in the late 20th century, Rudolf Simek says that, despite expressions of doubts, Bede’s account of Ēostre should not be disregarded. Simek opines that a ”Spring-like fertility goddess” must be assumed rather than a ”goddess of sunrise” regardless of the name, reasoning that ”otherwise the Germanic goddesses (and matrons) are mostly connected with prosperity and growth”. Simek points to a comparison with the goddess Rheda, also attested by Bede.[17]

Bedas värde som källa kan alltså inte förnekas eller ignoreras, och allt pekar på att Ostara eller Eostre var en fruktbarhetsgudinna med starkt samband till Jorden och våren, inte en gryningsgudinna.  Rheda eller Reda har identifierats som ett annat namn för jordgudinnan, eller Nerthus, men också ett namn för tiden efter snösmältningen i Mars och februari, när ”jorden reder sig” som man ännu säger i Danmark och Skåne.Njärd, Jord, Gerd, Earth, Hertha eller Rheda är alla olika namn för en och samma jordgudinna, och det är alltså henne man firar, inte Freja. De matronae Austriahenae som nämns i de tyska inskrifterna från Rhendalen och Friesland tänktes väl som Nornorna bo nere under jorden, vid Urdarbrunnan håll, och det fanns också en särskild klass av kalenderpräster, Austriates, som tydligen kunde bestämma vårdagjämningspunktens läge, och rätta tidpunkten för att börja ploga och så.

Kanske var den sk ”Guldhatten från Berlin” som också var en mycket exakt kalender, Austriates eller kalender-prästernas attribut…

Också på Kiviksgravens hällar finns ”tidskäglor” liknande kontinentens ”guldhattar”.  Flera fynd har gjorts, från Östersjön till Alperna…

 

Man har i tysk litteratur också nämnt Asynjan Var, eller ”Varblot” som en missuppfattning av själva vårblotet, och antagit henne varit den ”soluppgångens gudinna” som syns också i den grekiska Iris och Hinduernas Ushas, som också är gryningen eller den uppåtgående solen om våren. I Tyskland finns också Osterode, Osterholz oder Oesch och många andra platsnamn, som har klar koppling till Ostara, respektive himlen i Öster. I Westfalen och Sachsen har man hittat stora stenblock eller offerstenar, som kallas ”Osta-Stein” eller dylikt, en del av dem också försedda med runinskrifter. „dhu gautar osta, ous il sin grosta –“ (in etwa: „Du guter Osta, aus deinem Antlitz leuchtet –“). Detta, tillsammans med mer än 150 germano-romerska inskrifter till ära för Authrinehae, Auðrinehae, Audrinehar und Autriahenae bevisar bortom allt rimligt tvivel, att Ostara faktiskt varit dyrkad, och att vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak.

Också gudinnor som grekernas Eos, romarnas Aurora, och den litauiska Aušrinė har alla samma ursprung, rent etymologiskt sett. Ostara måste vara en mycket gammal gudinna, som dyrkats över hela det Indoeuropeiska området. Ushas, hinduernas variant av samma gudinna, nämns redan i Rigveda för över 4000 år sedan – och hon är fortfarande flitigt dyrkad i just Indien, varför man inte behöver vara en inpiskad ”Lönnrothare” och förneka vårgudinnas existens, vilket är fullständigt omöjligt att göra..

Gudinnan Ostara – som också är Gerd –  har alltså ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och hon har varit mycket dyrkad och spridd redan under bondestenålder och tidig bronsålder, men senare kom hon i skymundan för andra gudinnor och uppgick kanske helt i Nerthus gestalt. Med Freja har hon ingenting att skaffa, associationen till harar och kaniner till trots. Det är Ostara och den Goda Jorden vi ska fira nu i påsk – för vi vill ha ett värdigt hedniskt firande, utan en massa lättklädda män på plankor, som blöder ur alla hål…

Låt oss fira livets fest, inte plågans och dödens, som hos dessa frånstötande kristna !

Ära den grönskande jorden, ni hedningar små – och sköt om er !

2018 års HEDNINGAKARTA

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !

– Malcolm X

 

Hedendomen växer över hela vårt land. Trenden är entydig och statistisk säkerställd sedan mer än trettio år tillbaka, och fortfarande ligger den fast. Den sk ”Svenska” Kyrkans egen statistik visar klart och tydligt, att bara 57,7 % av svenska folket var medlemmar i denna totalitära fd. statskyrka, vars unkna människouppfattning och livssyn numera inte tillåts förgifta de 42,3 % av vårt folk som gjort sig fria från den, och som låtit hedna sig. Enbart i fjol gick 1,7 % av den påstått ”Svenska” Kyrkans vuxna medlemmar ur den av egen fri vilja. Jag skall återkomma till anledningarna bakom det i ett annat och senare inlägg, men låt mig först säga, att ingen, absolut ingen i etablerade svenska media vågar skriva om detta.

Trots att den nu upplösta Statskyrkans makt år 2000 var så stor, att nära 88 % av befolkningen var medlemmar i den det året, har dess andel av befolkningen nu sjunkit med mer än 30 % på 19 år. Det är en helt exceptionell utveckling, som man knappast finner något motstycke till i hela Västvärlden, och vad man nu än tycker om saken måste man ändå konstatera, att detta är en av de mest genomgripande samhällsförändringar som Sverige undergått på senare år. Det sekulariserade samhället får alltmer stöd, och folk i vårt land vänder sig med avsmak bort ifrån Monoteismen, och de Abrahamitiska ökenreligionerna, som orsakat så mycket ont, genom hundratals och tusentals år av mänsklighetens historia.

Ändå skrivs det ingenting om den här saken i svenska media. Locket har lagts på, helt enkelt. Nomenklaturans män, och den lilla klick politiker och annan elit, som styr Sverige bakom kulisserna vägrar att låta saklig information om det här att komma fram, och under tiden kan man utan att människor får veta det, pytsa ut miljardbidrag till muslimer och kristna, precis som vanligt. Den sk ”Broderskapsrörelsen”, numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” fortsätter att styra i det fördolda, och man vet, att Regeringspartiet i vårt land är i deras händer.

Den offentliga lögnen och de offentliga lögnarna vill inte veta av, att befolkningen lämnar den ”Svenska” Kyrkan och den islam, som denna kyrka hela tiden stöder i det fördolda… (teckning av ”steget efter”, svensk karikatyrsajt)

Själv har jag suttit här som ett sanningens vittne i flera år. Vad ingen annan vågat skriva om eller avslöja, har jag avslöjat med hjälp av ”Svenska” Kyrkans egen statistik, och de siffror över sitt raskt sjunkande medlemstal, som de själva offentliggjort. Mina ”Hedningakartor” eller korologiska översättningar av statistiken till färdiga kartbilder, är numera publicerade på Wikipedia, och jag fortsätter att göra den svenska allmänheten en tjänst, trots förtrycket, trots kristendomen och de andra totalitära samhällsuppfattningarna, som vissa fortsätter att sprida i vårt samhälle. Men att tro på en enda gud, ett enda parti, en enda liten maktelit, är inte och kan inte vara demokratiskt, utan tillhör ett förlegat samhälle. Det är viktigt att förstå. Framtiden tillhör polyteismen, demokratin och det sekulära samhället, och folket har redan gjort sitt val.

2016 såg bilden över andel hedningar i % i olika län ut såhär:

2017 hade hedendomen och hedningarnas antal ökat i alla län – och kom ihåg, att det här är Kyrkans egna siffror, som den inte vågat visa på detta sätt. Det här är bilder du som svensk inte fått se, och som man vill att du inte ska få se, helt enkelt…

Andelen Hedningar har bara ökat och ökat. Nu har vi för första gången ett län – Stockholms Län – där den hedniska delen av befolkningen är i klar majoritet – för så långt har utvecklingen gått, år 2018…

Med tanke på att också Västergötlands län och Skåne län visar en accelererande utveckling, kommer vi hedningar snart också vara i en klar majoritet i de övriga storstadslänen, och därefter hela Mellansverige. Vi har redan en betydande andel överallt, till och med i det mindre utvecklade övre Norrland.  Och utvecklingen går inte att hejda. Sanningen segrar nog till sist, även om man har velat att du som svensk inte ska få se de här bilderna. Tyvärr utsätts många barn i vårt land för kristna övergrepp, strax efter födseln. Man tilldelar dem en religion de aldrig haft, och stämplar in en religiös identitet i pannan på dem, fastän de aldrig någonsin fått välja själva, och heller inte förstått vad det är, man kollektivansluter dem till. Denna fruktansvärda, närmast medeltida sedvänja kallas ”dop” och praktiseras tyvärr fortfarande, fast man borde ha förbjudit den i lag för länge sen, för att kollektivansluta helt omedvetna individer till en religion och sedan ta deras pengar i avgift, är inte juridiskt acceptabelt, inte på något sätt och inte under några förhållanden.

Lyckligtvis sjunker frekvensen för ”antal dop” också i Sverige, fortare än någon anar, för alltfler föräldrar inser det felaktiga i övergreppen, och att de inte är etiskt acceptabla.

Studerar man sedan andelen hedningar i varje kommun i Sverige blir bilden mycket mera sammansatt, men tendensen är tydlig även där. Hedendomen bara växer och växer, och i inte mindre än 15 kommuner är andelen hedningar nu i klar majoritet över de kristna, och vad jag kallar Det Hedniska Skiftet, alltså den dag när de kristna äntligen befinner sig i en klar minoritet och inte längre tillåts dominera i samhället eller det politiska livet, kommer allt närmare och närmare. I många kommuner har detta skifte som sagt redan inträffat, och det är givet på förhand – av själva befolkningsutvecklingen och andra faktorer, att detta skifte mycket snart kommer att inträffa på allt fler och fler håll. Vi lämnar kristendom och islam bakom oss helt enkelt, och gör oss äntligen fria från öknens totalitära föreställningar.

Man kan fråga sig om det inte kan finnas någon kommun bland Sveriges mer än 240 kommuner där andelen kristna stiger. Den genomsnittliga ”dopfrekvensen” eller andelen barn som blir utsatta för kristna övergrepp, och inte får välja vad de själva ska tro på, ligger fortfarande på 40,6 % – en oroande hög siffra – även om spädbarnsdop som institution är något också flera kristna grupper är klart emot, och något som borde ha avskaffats i lag för länge sen.  Svaret är, att kristendomen sjönk i alla kommuner, utom Berg i Jämtland (+ 0,1%) Jokkmokk (+0,1 % där också) samt Ljusdal + 1,7 %.

Varför Ljusdal ensamt bland alla kommuner i Sverige visar en ökad andel kristna kan man förstås tvista om, men jag tror det beror på skogsbränderna och den skrämselpropaganda, som ”Svenska” Kyrkan kan ha satt igång i samband med det. Prästerna har alltid skrämt folk med naturkatastrofer, genom att utnyttja dem i sina predikningar för att tala om Guds straff och vrede, helvetets eldar osv osv. De flesta av oss vet dock, att det inte alls är någon Gud som ligger bakom skogsbränderna, utan fullt naturliga orsaker som blixtnedslag eller av människor framkallade fenomen, som anlagda bränder eller gnistor från skogsmaskiner.

Och överallt annars i vårt land, är andelen hedningar i stigande:

När jag började dessa mätningar 2015, fanns det ingen kommun där vi hedningar var i majoritet. Nu finns det 15 stycken, och siffran växer, år från år. Steg för steg driver vi de kristna och muslimerna ur Sverige, och tar tillbaka vårt land, för här har de ingenting att hämta, och här ska de inte vara. Så småningom tror jag att det kommer bildas ”avkristnade zoner” eller ”islamfria zoner” över hela landet, och att dessa med tiden kommer att täcka hela Sveriges yta.  I Burlövs kommun är hedningarna nu 56 %, i Helsingborg  52,6 % – där inträffade ett hedniskt skifte i år – i Malmö 62 %, i Botkyrka 69,1 % i Haninge 52,3 %, i Huddinge 57.3 %. i Järfälla 56,7 %, i Sigtuna 55,9 %, i Solna 57,6 %, i Stockholm 53,6 %, i Sundbyberg  58,5 %, i Södertälje 64,4 %, i Upplands Väsby (som hednades i fjol)  51,4 %, i Upplands-Bro (där det hedniska skiftet också inträffade, precis som jag förutspått)  31,7 % och i Göteborg 56,6 %.

Detta är fakta, och fakta går inte att förneka.

Inte heller kan man påstå, att just dessa kommuner skulle ha ”islamiserats” i nåon påtaglig grad, för de är fortfarande sekulära samhällen och styrs inte av några muslimer, eller någon islam. Sverige är och förblir ett sekulärt samhälle, där religionen inte skall styra politiken, och så skall det förbli, dessa satans förbannade ”kristdemokrater” (tala om en ”contradiction in terms” – deras partiledare heter ju Thor – som en hednisk gud i efternamn) till trots. Zoomar vi in i vår hedningakarta över huvudstadsregionen, får vi följande bild:

Hedningarna har redan tagit över i de norra såväl som de södra förorterna. Huvudstaden är i våra händer, och snart inträffar det hedniska skiftet även i stöder som Uppsala, Eskilstuna, Örebro och Nyköping. Vi tar tillbaka vårt land med början i de största städerna, och från varje universitetsstad, varje bildningscentra, sprids hedendomen oförtrutet – för kristendom, låg intelligens och låg utbildning hör ihop, det vet man från andra länder, likaväl som att islam och analfabetism hör ihop. Ser vi på 2018 års bild för Göteborg och Malmö, eller sydvästra Sverige, så ser det ut såhär i nuläget:

Både Göteborg och Malmö har redan fallit, och de kristna kommer aldrig någonsin att få tillbaka makten där. I många andra kommuner – också de med mindre befolkning som Borås och Lund, står vi inför ett omedelbart hedniskt skifte, där hedendomen kommer att ta över.  Och snart kan sanningen inte döljas för vanligt folk längre – Vårt land kommer att hednas !

Jag gör nu en ny prognos, baserad på hur stor andel personer som hednats årligen sen 2013, dividerat med antalet år som gått fram till 2018 – alltså fem stycken. Då får vi en ganska säker medelfrekvens, och om vi tror att utvecklingen följer de senaste fem årens mönster – det finns ingen anledning att tro att den inte skulle göra det – så får vi följande bild över det Hedniska Sverige, år 2025:

Vår tid ska komma. Vårt folk ska vakna. Stora delar av Mellansverige kommer att vara hednade redan om 6 år, och det hedniska skiftet för hela landet kommer närmare och närmare. Befrielsens dag ska gry för hela vårt folk. Aldrig mer kristendom, aldrig mer islam !

2030 ser bilden ut såhär… och 2035 är nästan hela landet hednat... de kristna blir tillbakatryckta till ett litet antal enklaver, som snabbt och effektivt nog kommer att rensas upp vad det lider…

Såhär kommer framtiden att bli – och det är lika bra att ni vänjer er, genom att gå ur ”Svenska” Kyrkan redan nu.

Vårt land skall hednas, och när det väl har skett, skall vi låta frihetens klockor ringa från Smygehuk till Treriksröset, från Kosters skär till Haparanda, och vi skall alla kunna säga:

”Fri till sist, jag är fri till sist, Tack Tor, Frej och Oden – jag är fri till sist !”

Leve det hedniska Sverige, för nu och alltid. Vid slutet står segern !