Isländska Asatrufelagid bygger vidare på sitt Gudahov

Från Island och Rekjavik kommer spännande nyheter, denna Frejs dag. Sakta men säkert bygger man vidare på det stora Gudahov – observera – det heter Gudahov och inte ”tempel” som är ett kristet ord, vi Asatroende inte alls använder om våra helgedomar, som vi vill ha ifred för de kristna. Enligt de ursprungliga planerna skulle byggnaden, som ni kanske vet ha stått klar redan år 2018, men nu har den blivit försenad på grund av kristna ränker…

Den isländska lagstiftningen fungerar så att alla samfund får bidrag baserat på antalet medlemmar, och även om Asatron ännu är i tilltagande på ön, lanserade en del kristna personer år 2013 ett helt nytt samfund, som påstår sig dyrka fornsumeriska gudomligheter och kalla sig för Zuister, mest på skämt. Ordföranden i det nya samfundet, en viss Einar Ágústsson befanns vara skyldig till förskringring av skattemedel, och dömdes till tre och ett halvt års fängelse för sina brott. På så sätt gick både Asatrufélagid, Isländska staten och alla andra samfund på ön förlustiga om medel, som annars skulle kunna ha använts för det stora Gudahoveets färdigställande, och det tror jag själv är den väsentligaste orsaken till förseningen av bygget, liksom finansiella problem med banker och annat på Island överhuvudtaget – sådant har ju som bekant hänt förr, även om orsakssambanden här inte är fullt utredda, och vi kanske får höra mer om den verkliga orsaken eller orsakerna till byggets försening så småningom, även om det är helt klart att det finns en hel del kristna på Island, liksom även muslimer och andra, som inte vill, att de Asatroende skall få en egen samlingspunkt, och som därför fortsätter motarbeta alltsammans.

Men framåt går det – och utvecklingen går inte att hejda. Förr eller senare måste världens kristna och muslimer erkänna oss Asatroende på lika villkor, och sluta med sin uppenbara diskriminering. Också här i Sverige behövs gudahov, och med några få privata undantag (se rubriken gudahov här ovan) har inget offentligt sådant blivit fullbordat ännu, men vår tid kommer…

Redan reser sig murarna. Gudarnas hov skall bli färdigbyggt, och inga Nidingar skall få stoppa, vad folken länge önskat – Till Ars och Fridhar !

Annonser

Vanafull och Frösgång

I dessa tider, när den kristna Knutby-sektens ledare äntligen är ställda inför rätta, och inte mindre än fem salafistiska imamer har gripits av SÄPO, den svenska säkerhetspolisen och snart hamnar i Domstol de med, framstår de Monoteistiska religionerna, som så länge plågat och våldtagit hela vår Jord, allt tydligare och tydligare i sin sjaskiga dager. Mer än 18 647 personer i Sverige lät hedna sig under årets första fyra månader, och lämnade den sk ”Svenska” kyrkan, som inte är ett enda dugg ”svenskare” än något annat samfund, snarare tvärtom, eftersom den ju stöder islams spridning här i landet. Det gillas inte av oss infödda och etniska svenskar, och därför förlorar denna kyrka ständigt i popularitet, vilket är en fastlagd trend sedan minst trettio år tillbaka. Antalet kristna är nu nere i under 5,8 miljoner, medan vi hedningar redan utgör ca 43 % ellerr mer av befolkningen, och inom en snar framtid är vi i majoritet.

Varför denna ”svenska” kyrkas medlemstal hela tiden sjunker, är heller inte konstigt att förstå – på sista tiden har det ju kommit fram att de i kraft av en av Regeringen Löfvéns nya lagar börjat handla med krematorieguld för att finansiera sin verksamhet, pengar som också går till sk ”studieförbund” som den islamistiska Ibn Rushd rörelsen. Att svenska fattigpensionerärers guldtänder dras ut ur deras käftar efter döden, och att vinsten går till sådana ändamål, är inte vad svenska folket vill, utan grymt oetiskt. Därför går det som det går för denna kristna kyrka – det är i alla fall min analys.

 

 Vägen framåt är öppen – för Äringsguden Frej och för mera Hedendom !

Men idag är det dagen för Vanafullet, eller fullmånen i den stora Vanadisen Frejas månad. Och inte bara det. Det är också dagen för Frösgången, den dag då Frejs bild bars över åkrarna i Svea Rike, den dag som senare blev den halvt mytiske sankt Eriks – och själva namnet Erik, den ensamt mäktige, är ju annars också ett heite eller binamn för just äringsguden Frej. ”Sankt” Erik har aldrig blivit godkänd av den katolska kyrkan, så något helgon är han inte alls. Man har visserligen förklarat honom salig, eller som varande ”beatus” på högst oklar grund, för när han dödades i Uppsala enligt legenden, var det snarare av en hednisk opposition på platsen än några invaderande danskar, som man påstod på 1300-talet. Det sk ”Sankt” Eriks skrin har visserligen visat sig innehålla kvarlevorna efter en reslig man över 40 år, som halshuggits med ett enda svärdshugg, men det är långtifrån bevisat att detta verkligen var Kung Erik Jedvardsson. Han blev för övrigt bara 35 år, inte över 40, och kronologin med den individ som hamnat i relikskrinet – som var över 40 år – stämmer alltså inte.

Erik satt på den svenska tronen i mindre än tio år, och då huvudsakligen i Västergötland. Något korståg till Finland, som legenden om honom – förtjänstfullt återberättad av allas vår Mohamed Omar – hann han aldrig med, och den Stenkilska ättens medlemmar, som nog inte var fullt kristnade, gjorde som sagt honom ett huvud kortare. Att hans skrin senare bars över åkrarna och fick ersätta de gamla Frejsbilderna av trä, var nog bara en sentida anpassning, som man gjorde inemot 1100-talets mitt för att inte verka alltför hednisk. Vi skall minnas att Gudahovet eller ”Templet” i Uppsala bevisligen stod kvar så långt fram i tiden som 1090 ungefär, och att bytet från Frösgång till firandet av ett påstått lokalt helgon bara låg en generation bort från Asatron.

Stockholms vapen, en ljushårig äringsgud, strålande likt solen och ett påhittat helgon – allt hänger samman…

Någon ”landsfader” som Mohamed Omar skriver att ”sankt” Erik skulle ha varit, var han verkligen inte. Den äran tillkommer andra medeltida kungar som Magnus Ladulås, Magnus Eriksson och senare Gustav Vasa, men att Frej, åkerbrukets store gud, långt fram i tiden varit dyrkad i stora delar av Svealand och inte bara Uppland är oomtvistligt. Och vissa dyrkar honom inlevelsefullt och av hjärtat än i denna dag som idag är. Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” skrev idag följande klangfulla och högst läsbara vers, som jag gott tycker ni kan recitera vid era Frejsblot, om ni nu inte redan genomfört dem, dagen till ära !  Mera om Frösgång och andra hedniska traditioner kan ni läsa under rubriken ”Asatro” och underrubriken ”Frej” i menyerna här ovan !