”You can’t deny this !
You may not like me saying it,
but You can’t deny it !”

– Malcolm X

I det gamla Grekland fanns ett ord, som hette Idioteia. Det är ursprunget till vårt nutida skällsord ”idiot !” som betyder en gravt förståndshandikappad eller till intelligent handling oförmögen människa. Det är i alla fall den mening, som man på det flesta nutida språk som tyska, engelska, franska och så vidare lägger i själva ordet. Men, som redan populärhistorikern Dick Harryson förtjänstfullt förklarat i Svenska Dagbladet betydde ”idioteia” ursprungligen inte dumhet, eller brist på intelligens i sig. Med ”idiotes” menade man en egoistiskt sinnad individ, en privatman, som bara ägnade sig åt sina hobbies eller sitt lantgods, men som inte deltog i det politiska livet.

För de gamla grekerna och alla Indoeuropeiska folk, var detta ett föraktligt, fult och nedrigt sätt att leva, passande endast för slavar eller trälar, men inte för fria människor. Det fanns till och med lagar – i det gamla Aten till exempel – som förbjöd människorna från att avstå från att rösta när offentliga Folkomröstningar skulle hållas, eller skolka från sin plikt att delta i domstolsförhandlingar.

Enbart en TOTAL DJÄVLA IDIOT tror att han kan vara ”opolitisk” eller vara med i ett såkallat ”opolitiskt” samfund (Det finns inga sådana – lika lite som opolitiska samhällen)

För antikens folk var det fullkomligt avskyvärt att avstå från att delta i politiken. Den som gjorde så, var en mycket dålig människa, som inte kunde ta ansvar för sitt samhälle eller sina handlingar, och så är det också i vår tid. Idag läste jag en artikel av en amerikansk historieprofessor, som i Januari i år yttrade sig beträffande Landet Trump och vad som händer där:

The meaning of the word has changed over the years, but back then an idiot was someone considered self-centered and uneducated; someone unconcerned with public life and the affairs of others. You were born an idiot outside of the system and through education and involvement with everyday life became a citizen. — —

While we don’t know what the population figures are for ancient Athens, and it changed over time, if there were say, 30,000 male citizens, more than a third of them were actively involved in politics at times. If we followed the Athenian example, who would feed, house, clothe, educate, and medicate the families of the politicians? Pay for time spent fulfilling the civic obligation was at first non-existent. Aristotle has several passages in his Politics explaining why. Here is one:

”1308b: 31-33: It is of the greatest importance in all systems of government to have laws and the rest of governmental administration so arranged that magistrates cannot profit financially from their offices.”

Nästan alla medborgare var politiskt aktiva, på så sätt att de i alla fall röstade, även om rösträtten på den tiden bara var förbehållen fria män, och exempelvis inte kvinnor eller trälar. Och mer än en tredjedel av medborgarna hade faktiskt något offentligt eller politiskt ämbete, men de var inte tillåtna att tjäna pengar eller sko sig på det. Att tjäna staten eller sitt samhälle var något man skulle göra frivilligt, eller just för samhällets skull.

Låt oss nu gå över till att granska förhållandena i det gamla Norden – eller Asatrons samhälle.  I det norröna språket finns ett ord som heter ”heimskr” som är ursprunget till vårt nutida ord ”hemsk” – vilket har förflackats i sin användning, och fått en helt ny och osaklig betydelse jämfört med hur det var från början. Nu betyder ”hemsk” ingenting alls, och används som förstärkningsord, också i sammanhang där det inte alls hör hemma, exempelvis ”hemskt mycket”, ”hemskt roligt” och så vidare. Redan Frans G Bengtsson, Röde Orms författare, protesterade emot detta förflackade och felaktiga språkbruk i en berömd essä på sin tid, där han gjorde upp räkningen en gång för alla med ohederliga Eddaöversättare och klåpare, ungefär som Lars Lönnroth idag, och vad han kallade ”eländig backfisch-prosa” när inkompetenta översättare svängde sig med formuleringar som ”kungen blev hemskt arg” i Heimskringla eller ”hedningen var hemskt snäll”

 

Utdrag ur Svensk etymologisk ordbok från 1923

Hemsk betydde ursprungligen samma som inhemsk, eller det tyska ”heimisch”, dvs en person som var såpass dum i huvudet och inskränkt, att han bara hade vistats inom hemmets fyra väggar. I överförd bemärkelse betydde det något senare inte bara dumdryg, bondsk och oförnuftig, utan också inbilsk, ängslig och feg – exempelvis om en person som inte vågade yttra sig i offentliga sammanhang, bara av rädsla för att få kritik. Jag såg en gång en ordbok, betitlad ”Schweizerisches Idiotikon” på ett antikvariat, och i den fanns såklart inte en lista över berömda idioter från Schweiz, men väl en lista på inhemska ord och idiomatiska uttryck från just det landet.

Nej, ”Heimische Lurche” betyder inte ”hemska lurkar” på tyska… utan inhemska groddjur – och den som inte tar politisk ställning, är verkligen en groda…

 

Också i Norden fanns det lagar som förbjöd en fri man att utebli från Tinget, eller att avstå från att rösta i den gamla germanska folkförsamlingen. Den som gjorde så, gång efter annan, var inte värdig att vara en fri man längre, för man kan inte vara ”opolitisk” eller hela tiden lägga ned sin röst. Det finns också en myt i Eddan, som visar detta klart och tydligt, och som jag själv anser att alla Asatroende noga bör dra sig till minnes och komma ihåg. Och det är denna:

Efter det stora Vanakriget, det första kriget i Världen, som orsakades av Gullveig, habegäret eller girigheten personifierad, enades Asar och Vaner. Gudamakterna för också krig, nämligen, lika mycket som de har sin egen politik – de håller egna Ting och rådsförsamlingar, till exempel, och man ska inte tro att själva gudarna eller gudinnorna är ”opolitiska” – för det har de aldrig varit. De utväxlade gisslan, och medan Njord och Frej samt hans syster Freja kom till Asgård och Asarna, gav samma Asar bort Mimer – den visaste bland dem – och Höner (inte att förväxla med Höder) till Vanerna.

Höner såg ut som en pamp eller en kaxe, men han påstod sig vara opolitisk. ”Råde Andra” sade han alltid, så fort någon frågade honom om ett beslut. (teckningar av Peter Madsen, dansk serietecknare)

Höner ansågs till en början vara en ståtlig man, och duga till hövding. Det var så att säga lite av en TRUMP över honom, och hans tuppkam växte och växte. Men efter ett tag märkte Vanerna att det var något fel i huvudet på honom. ”Råde andra !” sa han alltid, som en mekaniskt upprepad ramsa, så fort någon frågade honom om vad han egentligen hade för åsikt, eller ett enkelt beslut. Han ville inte företa sig något alls, om inte Mimer var med, och han överlät ständigt alla beslut och frågor på Mimer, helt utan att själv våga tycka eller ta i något.

Till slut fick Vanerna nog av detta, och de vredgades så mycket att de högg huvudet av Mimer, och sände det tillbaka till Asarna. Men Oden tog Mimers huvud, behandlade det med örter och lade det i Urdarbrunnen vid Världsträdet Yggdrasils fot, där det fortfarande lever, och kan svara på mångahanda frågor om allt, som händer i alla Världar. Och Mimer är fortfarande mycket berömd, och ansedd som den visaste av alla.

Höner däremot har bleknat bort, och nästan helt försvunnit. Ingen minns honom längre, och ingen spörjer väl idag Höner, när det är dags för ett viktigt beslut. Han blev som en Turs i Vanaheim, och där sitter han än, overksam till sinnes, men inte mycket ärad. Ur Höners öde kan vi lära oss mycket. En del påstår att han skulle vara identisk med Odens försvunne broder Ve, i den Gudatriad Oden-Vile-Ve som var närvarande vid de första människorna Ask och Emblas skapelse. ”Vilin” eller Vile är nämnd på Rökstenen i samma andetag som Tor, och många känner sig säkra på att Vile och Tor är identiska. På ett liknande vis har man sagt att Oden-Loke-Höner skulle varit de gudar, som gav livets gåva åt det första människoparet

Med början hos Viktor Rydberg spekulerade äldre tiders forskare i att Höner skulle varit en fågel, kanske den ”Ominnes-häger” eller ”Glömskans häger” som ”svävar över rusets boning” i en av Hávamáls inledande strofer, eller möjligen en stork. Rydberg ville på sin tid faktiskt ha honom till en stork, och den kristna folksagan om att storken kommer med alla nyfödda barn, skulle alltså vara ett minne av Höners närvaro vid människornas skapelse. Andra har härlett hans namn ur ett urgermanskt *hohnijas, som betyder trumpetande sångsvan. Den poetiska eddan nämner honom Gyttjekonung, långbening och andra, föga smickrande epitet.

Höners oförmåga att ta ställning, oförmåga att fatta beslut har straffat sig – och myten är en varning för allt detta. Den som inte vågar vara politisk, den som inte vågar ta ställning utan fegt tror, att ”allt ska ordna sig” eller ”det får andra sköta” är ingenting värd som människa i det långa loppet.

Myten om storken, som ett enkelt sändebud eller en degraderad gud, som bara utför de andra gudamakternas vilja, lär finnas också i Iran, och hos de forntida Perserna – så den är med säkerhet mycket gammal… Oförmögen att ta ställning, som Höner var, blev han till sist också något av ett barn själv, och bortmotad ur gudaskaran. Det finns en lärdom också i detta.

En annan myt, som ännu tydligare visar oss  vad som menas med ordet ”heimsk” eller kort och gott ”Idiot !” finns också i Hyndluljod, en annan Edda-dikt. I Hyndluljöd söker Freja upp völvan Hyndla, ”den lilla hyndan” som bor i en klipphåla. Med på färden är hennes unge älskare Ottar, eller ”ättling” som hans namn egentligen betyder, och Freja omnämner honom hela tiden som Ottar then Heimski, alltså bondtölpen, idioten, den obildade… Det är först i Frejas sällskap som Ottar kan bli en riktig man, och ingen halvvuxen pojke. Hon förvandlar honom i en jättelik Galts gestalt, ”Hildisvin” eller Strids-Svinet, men Hyndla kan lätt se igenom denna förklädnad, eftersom hon är mycket synsk, och runkunnig.

Hyndla (stående) möter Freja och den till Hildisvin förvandlade Ottar Heimski… Illustration av Lorentz Frölich

Det är först när Ottar får veta sitt ursprung, vilka som är hans förfäder och vilken kultur han tillhör som han blir en riktig människa igen. Det är detta som är meningen med dikten, och själva orsaken till att Freja av ren kärlek och förbarmande med Ottar hjälper honom, och gör honom till en riktig man, inte bara genom att ge honom av sin sexualitet, men genom att överbringa kunskaper. Först när mannen blir en krigare, och tar upp ”Fulla Folkvapen” som det står i de gamla landskapslagarna, fick han någon rösträtt på Tinget – och som sagt – inte heller i det gamla Norden fanns det någon rättighet att avstå från att rösta, eller någon rätt att avstå från allmänna ämbeten. Pacifism, underlåtenhet att handla, underlåtenhet att syssla med politik eller avsaknad av delaktighet i samhällsfrågorna, var inget alternativ för våra förfäder.

Inte för oss heller.

Under andra nyheter idag uppmärksammar nu fler och fler media i Sverige den kamp för yttrandefrihet, religionsfrihet och tankefrihet som den Hedniska och Asatrogna rörelsen för emot Morgan Johansson, Regeringen Löfvén och dess fullkomligt idiotiska lagförslag om förbud för Torshammare och Runor.

Vi kommer aldrig att finna oss i det, och att undandra sig politiken är inget alternativ.

Måtte folkviljan segra !

IDIOTER finns det många nuförtiden, inte minst i Politikens Underbara Värld. Här till höger ser ni en stor sådan. Han heter Morgan ”Mollgan” Johansson, hatar runor men älskar IS-fanor och ”Syrienåtervändare” – och vill ”stoppa extremism” genom att våldföra sig på vårt gemensamma kulturarv. VILKEN DJÄVLA IDIOT – Inte sant ?