Kalmarbåten Aluett sänkt – Nidingar och Sverigefientliga element ligger bakom ?

För en vecka sedan kom SVT, vår kära statstelevision, som ju aldrig aldrig kan ha fel med beskedet att medeltidsbåten Aluette blivit sänkt i Kalmar hamn. Trots att hon hade två av varandra oberoende länspumpar, havererade pumparna av en okänd orsak samtidigt, och skeppet vattenfylldes snabbt, som detta klipp från SVT visar. Den troligaste förklaringen är nog tyvärr, att vandaler och sådana som hatar Sveriges kulturarv saboterat båda pumparna, och kapat strömförsörjningen. Händelsen utreds nu som en försäkringsfråga, uppger SVT.

Aluett eller Kalmarbåten, som hon heter i original hittades i Slottsfjärden i Kalmar redan 1932, men ändå dröjde det till 1995, innan någon ville bygga en exakt rekonstruktion av henne. Hon är en Byrding eller lastskuta från 1200-talet, och liknande skutor inklusive ryska Lodjor eller lastbåtar med nästa identiskt utseende trafikerade hela Östersjöområdet tills på 1600-talet, och delvis 200 år därefter, även om de sentida lastskutorna var något annorlunda till sitt utseende. Byrdingar eller små lastskepp, mycket mindre än de stora Knarrarna, fanns redan på Vikingatiden, och så när som på att Aluett också för ett bogspröt, skulle hon kunna vara helt vikingatida, fast hon egentligen är ett fynd från tidigt 1200-tal. Bortsett även från stävrodret i aktern, har hon samma former, samma skrov och samma råsegel som de Vikingatida Byrdingarna.

Aluett tillhör också de skepp jag själv har seglat med, och det skedde redan vid Marinmuséets invigning i Karlskrona år 1996. (Ja, hon är just ett skepp, därför att hon har en längd på över 10 meter, eller 11 meter om vi ska vara exakta. Alla någotsånär pålästa människor vet väl, att en ”båt” alltid är under tio meter lång) Det är nu över 23 år sedan – tänk vad tiden går… I helgen träffade jag en gammal kamrat på Birka, som också sörjer över Aluetts öde, och vi är nog många – ja fler än man kan tro – som sörjer henne, och detta skändliga nidingsdåd. Marinmuseum ville inte ha henne och inte vårda henne – trots att det var i den svenska flottans stad – Karlskrona – som hon först byggdes. Därför skänktes hon till en oberoende förening, och så kom hon till sist att hamna i Kalmar, där hon fått vara orörd och ostörd sedan dess.

Många minns nog också Aluettes inledande färder upp för den svenska östkusten efter Kung Valdemars segelled, som ju indelas i ”veckosjöar”. Den leden går ända till Odensholm utanför Estland, men Aluette orkade inte ända fram, utan bara till Stockholm, om jag minns rätt. En veckosjö är inte alls den distans som seglas på en vecka, utan det ringa avstånd – 3-4 sjömil då – som en roddare kan ro utan att ”vika” eller bytas av, som vi säger idag. De män som rodde långa sträckor med avbyte kallades ”Vikingar” och därav kommer själva namnet – det är den mest logiska förklaringen, säger språkhistoriker, även om förslag som ”Viken” alltså området från Oslofjorden till Öresund, också lagts fram – men aldrig kunnat bevisas rent språkhistoriskt, vilket emellertid det senare begreppet ”veckosjö” däremot kan.

Nu ros Aluett inte alls så bra, har det många gånger visat sig. Med sin blyballast och 7 tons lastförmåga är hon en mycket dräktig båt eller ”Trachtny Boot” som till och med Polackerna fortfarande säger borta på sin Östersjökust, men hon kan på sin höjd stakas ut från hamnar, och knappast ros alls. Under sin resa upp för den svenska kusten 1996 fick hon vänta på vind och ros i mycket sakta mak – fraktskepparna hade mycket gott om tid förr i Världen, och en sådan färd kunde ta någon vecka, i synnerhet mitt på sommaren och i den årstid där vi nu är.

Om det fanns rättvisa här i Världen, och om vi befann oss i Sverige istället för i det sunkiga Landet Löfvén, skulle Kalmar kommun ge pengar till Aluetts snara bärgning och iståndsättande !

Notis från anno 1996

 

Så skulle man ha gjort även i Norge (Sandefjord !) liksom i Danmark (Roskilde!) och alla våra Nordiska grannländer, där kommunala muséer finns och upprätthålls – för kulturarvets skull. Ja, även i Mariehamn på Åland och Finskt statsterritorium har man sådana – det är enbart i Sverige som folk får gå omkring och skada det marina kulturarvet, utan straff och utan påföljd !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s