Dagbladet Information om ASATRONS framgångar i Norden

Dagbladet i Danmark, även känd som Information.Dk är ett tidningsmedium som växte fram ur en av den danska motståndsrörelsens illegala nyhetsbyråer under kriget. Asatron av idag är också en folklig motståndsrörelse som håller på att etablera sig i de Nordiska länderna, och vad kan då vara naturligare än att Mathias Nordvig, annars själv hedning och lektor i nordiska studier vid University of Colorado i Boulder, Colorado analyserar den i en brett upplagd krönika.

Asatron talar direkt till den moderna människan” skriver han, och den bygger som jag sagt (se det ampra inlägget ”Skenbilden rämnar” på värderelativism, inte alls på någon naturrättsfilosofi)

Vad är det som förklarar Asatrons återkomst, och dess framgångar just i vår tid ? – Ja, se där två av de frågor som lektor Nordvig söker svaret på. Själv tror jag att det till viss del kan förklaras med socio-ekonomiska faktorer, vilket jag väl på sitt sätt mycket svagt antydde genom gårdagens inlägg. När Nomenklaturan i ett land och den styrande Eliten blir allt rikare, och bara sysslar med att berika sig själv, förlorar vanligt folk till slut tron på hela systemet och söker sig till slut nya alternativ, de må sedan vara andliga eller politiska.

Detta syns, antyder Lektor Nordvig på att Asatron börjar bli utbredd inte bara i Danmark, Sverige, Norge, Island och de övriga Nordiska länderna, utan också på att det finns ett stort intresse också i Ryssland, USA, England, Spanien och Tyskland, eller i stort sett i alla länder, som någonsin kommit i kontakt med den Nordiska kulturen överhuvudtaget. Det håller jag med om, men man måste också komma ihåg att den amerikanska Asatron utvecklat sig till ett sidospår (Islänningarna, till exempel, vägrar till mycket stor del att ha någon kontakt med den alls, och det gäller också för min del) och dessa sidospår, som finns i andra, icke-nordisktalande länder, är till  stor del påverkade av vad som visas i populärkulturen, dåliga tv-serier och mycket annat; vilket leder till att främst de amerikanska Asatroende har en mycket grund eller rentav felaktig förståelse till vad Asatro alls är för något.

 

Asatron skapades i de Nordiska länderna – och det är här och inte i USA som den ska utövas…

Och Lektor Nordvig skriver också, mycket riktigt:

Med de globale politiske strømninger, hvor flere bliver kritiske over for det, der gerne opfattes som globalistiske systemer, ser vi også en øget interesse for at se indad mod en fortid, der forstås som mere lokal og folkelig. Dette sker både på højrefløjen og på venstrefløjen.

Å ena sidan finns där en svärmisk naturdyrkan från diverse vänsterfolk, skriver han – och en ökad miljömedvetenhet; som efterhand kanske tar sig sundare former än att slå över i sjuka randfenomen typ ”forn sed” eller Greta Thunberg-dyrkan, eftersom dessa företeelser redan håller på att avslöjas som det kristna hyckleri de i själva verket är. Å andra sidan finns också en utbred tro att Hedendomen och Asatron är så oerhört mycket mer än så – det handlar inte alls bara om Nordbornas känsla för naturen, världen och naturlandskapet omkring dem, utan en medvetenhet om att de måste ta hand om sina egna rötter, sin identitet, sitt språk, sin historia och allt det som håller på att tas ifrån dem, då den Nordiska kulturen hela tiden nedvärderas och diskrimineras, till och med i de länder där den en gång hade sitt upphov och ursprung. Det är i det sammanhanget – inklusive vad jag själv nyss kallade de ”socio-ekonomiska faktorerna” som Asatron kunnat växa, och blivit så stark.

Det är en sida av saken, men Matthias Nordvig går djupare än så i sin analys, och det måste man tacka honom för. Det är i själva tron skillnaden sitter, förklarar han. De Asatroende tror inte längre på en allsmäktig gud eller en allsmäktig överhet, som ska styra över allt och alla, och reglera de troendes liv in i minsta, oviktigaste detalj, som i de Abrahamitiska ökenreligionerna. De avvisar alla Monoteistiska villoläror, och söker sig helt egna vägar helt enkelt. De vill ha tillbaka sin frihet, sitt människovärde, för

Jo, der er kvalitative aspekter af den nordiske mytologi som ud over de faktorer, der har med samfundsudviklingen og medieeksponeringen at gøre, kan siges at gøre asatroen interessant for moderne mennesker.

Myterne fortæller om gudefigurer, der fejler, har menneskelige følelser og giver adgang til hele følelsesspektret.

Kristendommens myter om Jesus fremstiller en mand, som det kan være svært at identificere sig med. Den nordiske mytologi fremstiller mænd og kvinder, hvis tanker og følelser taler til os som mennesker.

Både kristendommen og islam stiller ufravigelige krav til mennesket om, at det skal tænke og agere på bestemte måder uden at tage specielt hensyn til, at vi i den moderne verden finder os selv i mange forskellige roller gennem livet, og at dette kræver fleksibilitet i vores tilgang til andre.

I de nordiske myter finder vi denne fleksibilitet.

Gudarna är inte ofelbara, och inte allsmäktiga. Tillvaron är sammansatt, inte enkelspårig. Universum är komplicerat, inte styrt efter feodala principer från Mellanöstern. Asatron talar direkt till känslan, och erbjuder både kvinnor och män flera gudomar att identifiera sig med rent känslomässigt, nya sätt att vara – och ingen snäv beduintillvaro med påse över huvudet som hos IS, eller de nordiska huvudstädernas ”förortsmoskéer”, granne med de forna Statskyrkorna, som vill hålla den nordiska människan i ett lika diktatoriskt järngrepp, som någonsin islam.

Det tycks mig som om denne lektor i Boulder, Colorado tagit till sig något av det jag sagt i denna blogg genom många, många år av träget slit och hårt arbete, när han säger att:

Ingen dogmer

I førkristen tid var den nordiske mytologi en del af en religion, der ikke foreskrev dogmer for adfærd. Moral var ikke knyttet til guder, men i stedet til familien og det nære samfund. Man tog måske guderne til indtægt i forhold til love, regler og moral, når man svor eder, men der var aldrig tale om ’Odins ti bud’ eller noget i den stil.

Der er ingen tekster eller myter i asatroen, der foreskriver noget, man ikke må gøre.

I digtet »Den Højes Tale« giver Odin gode råd, men det er meget sigende, at han ikke siger, at du skal eller ikke gøre et eller andet. Han siger i stedet: Tag mit råd, det vil hjælpe dig og gøre dig godt. For eksempel strofe 135:

»Jeg råder dig, Lodfafner, tag dette råd. Det vil hjælpe dig, hvis du tager det, gøre dig godt, hvis du forstår det: Fornærm ikke en gæst, jag ham ikke fra din dør; vær barmhjertig over for dem, der er i nød.«

Religionen tilbød ikke noget, der lignede de kristne og muslimske fiktioner om himmel og helvede. Den var jordnær og optaget af livet her og nu. Dette kom typisk til udtryk i ritualer, der handlede om frugtbarhed, afgrøder, rejser, handel, krig og alle mulige almindelige gøremål.

Resterne af denne religion, de spredte middelalderkilder, der giver indikationer på førkristne ritualer, den islandske sagalitteratur og den lille håndfuld nedskrevne myter, vi har, giver stadig det indtryk.

Det finns inga ”tio budord” mer – eller ”nio nycklar” som i forn seds och de högerextrema Odinisternas förvanskningar. Allt sådant håller vi redan på att hamra bort, och de som verkligen LÄST EDDAN och Hávamáal, ska inse vad jag talar om, och vad den gode lektorn också insett så småningom. Här finns ingen evig fördömelse som i de kristnas helvete, och inget monoteistiskt helvete att ställa till för andra heller. Ökenreligionerna avvisas tvärt, ty:

Der tales ofte om, at kristendommens budskaber er tidløse, men er det specielt tidløst at knytte sig til bibelske fortællinger om israelitternes slaveri i Egypten eller Gud, der narrer Abraham til at tro, at han skal ofre sin søn – eller Jesus, der blev offer for et politisk spil mellem jødiske og romerske magthavere?

Ligesom shariaens retspraksisser er baseret på 1.400 år gamle regler for et klansamfund på Den Arabiske Halvø, er kristendommen håbløst fanget i en tidsboble, der kun med stor anstrengelse lader sig overføre til den moderne, pluralistiske verden.

Fri til at være menneske

Uanset hvor de asatroende stiller sig politisk, er det ideen om friheden til at være et menneske, som ikke er skabt i en guds billede, men er et produkt af sit miljø, der tiltrækker dem.

Jesus, eller Kristendomens eviga Führer-princip, lika tryckande och kvav som någonsin nazismens, gäller inte här. Det är slut på Sharian, slut på Torah-dyrkan, slut på gamle Moses, slut på alltsammans av detta eviga tyranni. Nu kräver vi vår egen rätt, och att få leva i enlighet med vår egen frihets principer.  Människan ges ett moraliskt val, och Tors Hammare sätts i människans egna händer.

”Mache Kaputt, was Euch Kaputt Macht!”

 

Den nordiske mytologi giver den asatroende mulighed for at se sine guder i tordenvejret på himlen, i vandkantens bølgeskvulp, i træernes raslende blade, i det overvældende bjerglandskab og ikke mindst i sig selv.

I erkendelsen af at vikingetiden er langt væk, og den førkristne religion i Skandinavien blev mere eller mindre udslettet, er det muligt for den asatroende i dag at acceptere, at verden er foranderlig, og at man kan leve i disse opbrudstider uden at skulle længes efter en verdensorden, hvor alle ens naboer er hyggekristne, rettroende muslimer eller overlegne kulturradikale.

For de asatroende er de nordiske guder billedet på en verden, hvor mennesker er formet af deres ophav og tilgår verden som et resultat af deres slægt, miljø og mangeartede oplevelser. Du er skabt som dig selv, lige præcis som du skulle være, og du er fri til at søge din lykke på dine egne præmisser.

Asatroen er et svar på relativismens fordringer til det moderne menneske.

Här är du fri till att skapa din egen lycka, på dina egna premisser. Du känner ditt ursprung, och vet vilka som tillhör ditt folk och ditt land. Du sätter en ära i att bygga upp det landet och försvara det, med ett mänskligt förhållningssätt och mänskliga lagar – för intet mänskligt är oss främmande.

Vi väljer det praktiskt möjliga, och ett fungerande, tryggt och säkert samhälle framför det otrygga och icke-fungerande. Vi ser ett nytt tidevarv komma, nya dagar som ska gry över våra länder, och när våra händers och hjärnors verk en dag äntligen står klart, skall vi kunna säga – detta gjorde vi, de Nordisk folken. Detta var vårt arv, och detta gavs åt oss att förvalta. Inte åt något annat folk.

Och när den dagen äntligen kommer, och frihetens timma åter gryr, då skall vi låta Frihetens Gjallarhorn ljuda, från Nordkap till Smygehuk, från Grönlands Godthåp till Ukraina. Med en ny medvetenhet skall vi stolt kunna säga; ”Fri till sist, Jag är Fri till sist –  Tack Tor, Frej och Oden, jag är fri till sist !”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s