”Margr eru ilz öki – ok wardir Hani – Mans Bani !”

”Nej nu är Världen galen försann
– aldrig såg du väl Tuppen dräpa en man…

Jag drömde jag låg, jag drömde i natt
– Jag drömde den visan var bakvänd satt…”

(Ur en version av ”Den Bakvända Visan” – gammal svensk folkvisa)

TROR journalistkåren på sånt här – Och varför sysselsätter den sig med det ?? (nåväl, jag ska väl inte vara sämre)

Vad allt för skräp får man inte läsa hos etablerade svenska journalister och i svenska media ! En av deras huvudnyheter igår var att en kärring i Australien blivit dräpt av en tupp, då fjädrfäet hackade i hennes åderbrocksben, så att hon förblödde därav !

Hur är det med nyhetsvärderingen i svenska media, när detta får vara en av huvudnyheterna i kvällstidningarna ?

Både Aftonbladet, NSD, Corren i östergötland och till och med Hufvudstadsbladet i Finland har tagit upp denna – för alla svenskar och Nordbor – helt ointressanta nyhet, som möjligen kan vara intressant just i Australien, men knappast utanför det landet. Vår landsbygd vimlar knappast av mordlystna tuppar, som flyger runt och attackerar folk…

Patologer och läkare har uttalat sig, såväl inom som utom Sverige och konstaterat att åderbrock lätt leder till att man förblöder – men se det visste den medicinska sakkunskapen nog långt innan detta hände. Och inte bara det. Redan våra förfäder mindes liknande händelser. För en hedning är detta en icke-nyhet, nämligen…

 

LE PALAIS DE LA JUSTICE, S’IL VOUS PLAIT !!

Two roosters stand outside the high court (Tribunal de Grande Instance) in Rochefort, western France, on Thursday. (AFP)

För den som har reda på sin Corpus Juris Sueo-Gothicum, och är juridiskt allmänbildad vet redan, att det i Dalalagens Byggningabalk (som liksom de andra Byggningabalkarna går tillbaka på Hedniska Förlagor och byggd miljö redan i Birka, den sk Bjärkörätten ) som ej är att förväxla med den senare Westmannalagen, finns ett typiskt fall av vad man kallar Vådaverk, eller olyckshändelser. Också rena poeter, som Alf Henriksson i ”Verskonstens ABC” (ISBN 91-786-937-x) kände redan 1982 till detta kända lagställe, som väl också skulle kunna inrymmas under ”Såramål med Våda” i våra senare lagsamlingar.

”Margz ero illz öki, ok wardhir Hani – Mans Bani !” står det, på fullt begriplig medeltidssvenska. Margz betyder mycket, eller ”övermaga”, över marginalen skulle vi säga idag, men resten av meningen, torde inte vålla några som helst svårigheter för en allmänbildad person – och ni är väl allmänbildade, kära läsare eller läsarinnor ?

Lagstället förklaras såhär, och det sker genom ett riktigt rättsfall som inträffade någon gång i den grå forntiden, ja Asatrons tid:

En gång bjöd en svensk bonde hem en granne till sitt. Men ovanför dörren hade bonden oförsiktigt nog hängt upp en plogbill, men nu hände det att en tupp flög upp och satte sig på plogbillen; som då föll ned rätt i skallen på grannen, när han skulle gå in genom husets dörr… Och det kunde man kalla illa…

Förr fick envar fri man svara för sig. Och de som inte kunde hantera en yxa eller andra ”folkvapen” hade ingenting ute i samhället att göra.. (foto från Birka denna sommar)

Den stackars grannen fick sitt banesår, och låg där död på backen. Nu kom hans släkt och fränder dit, och började klaga på bonden, samt ville ha full mansbot för det skedda. Men se – det tyckte inte de kloka och förståndiga Lagmän, som i Dalom hade säte och bo. Det hela hade hänt av en olyckshändelse, och var inte gjort med mening eller flit.

Därför behövde den gode bonden bara betala en halv mansbot till den drabbades släkt, fastän de förlorat en fullgod karl. Och han blev rådd till att ej hänga skarpa liar, plogbillar eller annat eggjärn ovanför sin dörr i fortsättningen. Men – tingsmenigheten och Kungen sköt till en fjärdedels mansbot, och det var en mark i lödigt silver. Bonden lade själv dit en mark, och så vart saken rättvist gäldad, på laga ting.

För all framtid var det nu bestämt, att okynnes fä, det må vara gris, svin, tupp, fågel, löpande hund, bock, get eller allt annat fyrfota – samt självrådiga trälar, brottslingar och förståndshandikappade var friade från den fulla mansboten, för sådana varelser kunde knappast kallas tillräkneliga, och de borde hållas inom lås och bom.

Detta skrev de goda Dalkarlarna in i sin lag, och så var det med den saken.

Men mycket ökar det som är ont och illa här i Världen, och mycket går sämre än väntat, som det står i Hávamál.

I dagens samhälle låter vi även svårt handikappade personer springa omkring med vapenattraper, leksaksvapen och ibland riktiga vapen. Det leder som alla förstår till verkligt svåra, tragiska olyckor och till och med dödsfall. Visst är det sorgligt, ja övermåttan fatalt – men så kan det gå om man inte fattar rätt beslut i rätt tid, vid rätt tillfälle.

Det visste redan Dalalagens hedniska författare.

Får inte svårt kriminella eller andra förståndshandikappade den vård de ska ha i tid, kan utgången bli dödlig. De vet lika lite som en hönshjärna vad som kan hända, och, så länge de får springa omkring i samhället vind för våg, på gator och torg och i stadsmiljön – ja då kan utgången av det hela bli som det tyvärr ofta blir.

Det gäller, lika väl förr som nu.

”Margr eru ilz öki – ok wardir Hani – Mans Bani !”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s