Lite mer om ”Mollganlagarna” och deras irrationelle skapare – samt Internationell Folkrätt

Jag återvänder nu till frågan om den beramade Anti-terror-lagen, som Regeringen Löfvén skulle införa via sin Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson, ifall han nu är bekant.

Advokatsamfundet i Sverige har tagit avstånd ifrån lagförslaget i dess helhet. De anser, att förslaget är såpass underhaltigt att det måste utredas en tredje gång, och anser – precis som fackmässiga bedömare i dagspressen, att det innehåller så många oklarheter i sin föreliggande form, att det inte finns en enda chans i världen för en svensk Domstol att kunna göra något vettigt av det. Se mitt tidigare lilla inlägg i ämnet.

Lagrådet i Sverige har redan också konstaterat samma sak – Lagförslaget innehåller så stora oklarheter, att det är obrukbart; och även Regeringens experter frågar sig; hur förslaget alls skall tolkas. Idag har jag själv också läst lagrådets yttrande, som du kan finna på länken här.

Två gånger i rad har alltså Regeringen fått ordentlig ”bakläxa” på sin nya lag; och man kan ju undra, hur det här alls är möjligt. Innan ett förslag går på Lagrådsremiss, brukar man vanligen ha utrett det grundligt och efter alla konstens regler, men vad gäller just Regeringen Löfvén ser vi, att vedertagna principer för hur nya lagar skall komma till inte gäller längre, och man börjar ”slira” långt utanför etablerad praxis, eller precision och kvalitet i Regeringsarbetet.

Teckning av ”Steget Efter” – svensk Karikatyrtecknare

 

Morgan ”Mollgan” Johansson har också gjort sig känd för sitt fullständigt irrationella hat emot runskrift, svensk historia och svensk etnisk identitet. I ett uttalande i Almedalen eller Palme-Dalen för två år sedan påstod han plötsligt, att all runskrift i hela landet måste förbjudas – och tillsatte sedan en utredning, som skulle åstadkomma den saken. Orsaken – påstod han – skulle vara – att ”rasister” och ”högerextremister” närsomhelst kunde kullkasta ordningen i hela vårt land, och att svenska staten alltså på något dunkelt sätt skulle stå under någon form av stort och farligt hot från just sådana grupper, trots att SÄPOS årliga rapporter gång på gång visat, att hotet från Muslimsk terror är oerhört mycket högre, liksom ett visst hot från den sk ”autonoma vänstern” mfl extremistgrupper. Utan att bagatellisera eller på något sätt överdriva, så upplever nog de flesta medborgare i vårt land också ett väldigt högt hot från utländska kriminella av olika slag, främst då första och andra generationens invandrare, som på högst oklara grunder eller påstått ”skyddsbehov” kommit att bosätta sig här.

Ivar Arpi – ledarskribent i Svenska Dagbladet – påpekade så sent som i söndags att det finns mer än 50 000 redan dömda kriminella utlänningar med utvisningsbeslut på sig, utvisningar som samma Löfvén-Regering av någon anledning helt ”glömt bort” att verkställa – förutom då de dömda kriminella med utländsk bakgrund som ”måste” stanna i landet, allt enligt samma Löfvén-Regering.

Ändå tror Justitieministern uppenbarligen, att det just skulle vara runorna, som är det stora problemet. Lagar mot ”samröre” med terror-organisationer behövs onekligen, javisst – men varför tar Ministern inte tillbaka sina helt irrationella och fullkomligt obegripliga förslag om just runor ??

Förstår den Lille mannen till höger i bild ens vad han pysslar med ??

På Bloggen ”Det Goda Samhället” frågade igår Bitte Assarmo igår liksom jag varför det ytterst märkliga ”Runförbudet” alls behövs, och vad det överhuvudtaget skall tjäna till. Ministerns alltmer paranoida vanföreställningar om ”nazister” osv ger vid handen, att det finns en dold agenda bakom hans absurda handlande, men låt mig återkomma till det om en stund.

Vi vet alla ändå vad som hände i våras. Efter mer än ett helt års utredning – till ingen nytta – konstaterade en speciellt tillsatt SOU-utredning (Statens Offentliga Utredningar) att ett runförbud inte alls behövdes, och att det dessutom stod i klar konflikt med yttrandefrihetslagarna.

Rörande Höger- och Vänster-extremisters felaktiga användning av runorna, fann Charlotte Brokekind, annars Hovrättspresident i Göta Hovrätt att detta var högst beklagligt, men att förbud emot sådana handlingar redan fanns inom ramen för gällande lagstiftning – och inga nya lagar behövdes alltså. Det var precis vad jag själv ensam stod upp och hävdade i denna blogg, redan anno 2018.

Ni kan själva ladda ned och läsa hela SOU-utredningen här, om ni inte tror mig.

Nazister och liknande har missbrukat Tyr-runan. ”Forn Sed” och liknande organisationer med kopplingar till AFA och den ”autonoma” vänstern försöker koppla ihop Tors Hammare med Homosexualitet… Förargelseväckande Beteende i båda fallen, och sådant kan man bli dömd för – inga ”nya” lagar behövs – det är bara att GRIPA de skyldiga..

Vi vet också att NAS, Nordiska Asatro Samfundet – landets enda betydande organisation för just Asatro sedermera startade en namninsamling som fick mer än 15 000 underskrifter och även anordnade en offentlig demonstration framför Riksdagshuset, alltsammans delvis också genom mina egna initiativ i denna blogg, faktiskt. Samfundet – som sade sig vara opolitiskt – fick ändå erkänna, att vad det kommit att syssla med, var just politik och inget annat – vilket jag själv också påpekade – även om varken jag eller detta samfund från början hade den minsta avsikt, att säga något politiskt. Vi var tvungna att göra en insats, ja – men det skedde bara ”på förekommen anledning”.

Ministern vägrade att ta emot vår delegation, och har under hela sommaren vägrat att uttala sig om den utredning han själv satt igång, och vars misslyckade resultat redan föreligger. Något förbud var ju aldrig aktuellt, kom SOU-utredningen fram till, och det skulle hursomhelst helt skjuta över målet, eftersom diverse extremister, ingen nämnd och ingen glömd, ju på fri hand kan ta sig vilka symboler eller tecken som helst, i samma takt som den inkompetenta Ministern försöker förbjuda dem.

Ändå påstod Justitiedepartementets press-sekreterare helt kryptiskt, att ”man skulle gå vidare med frågan” och vägrade förklara vad detta nu skulle innebära – och sen dess har det gått över tre månader.

Morgan Johanson har via sin pressekreterare avböjt att i dagsläget kommentera betänkandet.

”Utredningen föreslår inga lagändringar, det är för tidigt att uttala sig om hur regeringen kommer att ta detta vidare”, skriver Morgan Johanssons pressekreterare Adriana Haxhimustafa till TT.

(Aftonbladet 29 Maj)

Vad för slags religiös eller etnisk hemvist fru eller fröken Haxhimustafa har, verkar inte stå helt klart; men givetvis har hon rätt till en åsikt i frågan, som alla andra. Frågan är då bara – Varför säger hon, att man ”ska ta detta vidare” när det är uppenbart, att detta inte behövs…

Bitte Assarmo uppfattar, att runförbudet fortfarande skulle vara aktuellt, medan jag för min del anser det som förhållandevis osannolikt, även med en såpass löjlig och absurd Regering som Regeringen Löfvén. Vi får väl se om Haxhimustafas sida vinner, eller ej. Mäktiga krafter i vårt land vill alltså förbjuda en god del av den svenska historien, och slå sönder vår etniska, sociala och historiska identitet. Ni vet vad jag tycker om sådant, goda medborgare – för det är rasism. Ren, rå rasism, riktad emot etniska svenskar – och till vår fasa kan vi se, att den man som skall vara landets Justitieminister, öppet och rakt fram står och stöder förslag som dessa – i alla fall enligt vad som förmodas..

Runförbudet är kanske inte någon stor fråga, politiskt sett – men nu har den med rätt eller orätt kommit att sammanhänga med den havererade ”anti-terror-lagen” som också – betecknande nog – påstås ha med ”samröre” att göra. Det verkar ha utbrutit någotslags väldigt dunkel ”berörings-fobi” i de socialdemokratiska leden.

Men hur hänger det egentligen ihop ??

Många har tolkat den urartning och ”urballning” av hela den juridiska och lagsttiftande makten, som vi nu fått bevittna som början på ett skräckvälde, eller ett Ministerstyre, och en fullständigt godtyckligt utövad jurisprudens, som syftar till att jaga, skada och förgöra enskilda medborgare, som den höge ministern av ett eller annat skäl tycker illa om.

Det illa dolda syftet med ”Runförbudet” är ett sätt för Svensk Socialdemokrati att ”Rasist-stämpla” och skuldbelägga sina motståndare – riktiga eller inbillade – så andra bedömare faktiskt kommit att tolka det hela, medvetet eller omedvetet. Ivar Arpi i Svd är inte ensam om den tolkningen. Andra har också gjort den redan, och frågar sig, vad den ”dolda agendan” bakom Morgan Johanssons handlingar är. 

Själv är jag mera tveksam. Jag vill inte föregripa någonting, men för mig framstår hela denna hetskampanj emot just runorna som totalt irrationell, och ett sätt för Ministern att flytta fokus bort från landets verkliga problem. Bland annat då den ökade kriminaliteten, och otryggheten i det svenska samhället – I exempelvis Malmö och på nästan alla andra håll.

Det är i det perspektivet vi ska se också den misslyckade och strandade ”anti-terror” lagen, eller rättare sagt lagen om ”Samröre” med terrorister.

Låt oss nu skärskåda den på närmare håll, tillsammans med lagrådets experter !

Morgan Johansson påstår alltså, att Runor och Torshammare måste kriminaliseras, medan medlemskap i Daaesh eller IS (Islamiska Staten) är fullständigt legalt – allt enligt SOU-utredningarna, sådana de nu formulerats.

Vidare skall de som ägnat sig åt sociala aktiviteter, hälso-och sjukvård, produktion av propaganda, barnpassning eller matlagning inom ett terror-nätverk som IS helt frikännas från ”samröre” enligt lag – trots att de kan ha varit i en stridszon, eller deltagit i väpnade aktioner, tortyr av fångar och mycket annat.

”Dy vääth Ministern jak bara koka soppan va,  vara kock-grabbet likksom abo shalla yalla – mig oskylldigh Jante !”

Egentligen kan man ju fråga sig, hur naiv en svensk Justitieminister alls får bli. Inser han inte att – exempelvis – att alla de ”IS-återvändare” – kanske några tusental personer – som nu kommer till Sverige, eller som redan finns här – inom det med statsbidrag och pengar från Svenska Kyrkan finansierade ”Studieförbundet Ibn Rushd” (jodå, de h-a-r sådana bland sina medlemmar eller ”studenter” oavsett vad de själva hävdar i SvD just idag) inte skulle säga just att de var ”Non-kombattanter” eller ”Jag var bara kock… Jag var bara med som fordons-mekaniker, nej jag passade barn, det var inte alls så att jag kastade syra i ansiktet på en annan kvinna – och förresten så lydde jag bara order, abo shalla yabba !”

Förstår han inte ens vad krig och terror innebär, eller vad som faktiskt händer i en krigszon, eller vad som alltid hänt, historiskt sett, när ett större krig är slut ?

Krig är ingen djävla te-bjudning” för att citera en viss centraleuropeisk politiker.

Och för övrigt – konstaterar Lagrådet på sidan 7 och framåt i sitt 13 sidor långa yttrande:

Att ge mark, upplåta lokaler eller samla in pengar till terrorrister, finansiera terrorism via bankväsende, finansiella manipulationer etc (i form av ”kollekt” från svenska moskéer exempelvis, eller i form av ”gizya” som etniska svenskar måste betala, statsbidrag, pengar från svenska kyrkan mm) enligt Regeringens nya ”samröreslag” – jajamensan – det är helt legalt det också, och finns inte ens med i lagtexten.. Hur kan det komma sig, Morgan Johansson ??

Vi måste tänka på att inte mindre än fem Imamer i Sverige – bland dem den kände Abo Raad – sitter i ”förvar” hos SÄPO sedan tre månader eller sedan i maj – helt utan häktning eller rättegång, för övrigt.. Utvisningsbeslut finns, men det har inte kunnat verkställas… (Rätta mig gärna om jag har fel, goda medborgare – men det ligger i sakens natur att inte mycket är publicerat om detta)

Bland det som anförts emot imamerna, stod just insamling av ”kollekt” till IS-kalifatet och flera andra intressanta ekonomiska affärer med Moskébyggen i Gävletrakten och Uppsala högt upp på agendan. Var då detta ”samröre” med IS eller – ja – vad tycker ni, goda medborgare – för det är ni väl ? SÄPO tycks i alla fall ha haft s-i-n uppfattning i frågan ganska klar, för de ingrep ju, som vi vet – och sk ”förvarstagande” – helt utan rättegång eller häktningsbeslut hör faktiskt till ovanligheterna i Sverige, åtminstone än så länge. SÄPO eller Säkerhetspolisen brukar nämligen väldigt sällan gripa några personer alls – i princip är det bara om överhängande hot och fara för rikets säkerhet eller allmänheten föreligger – på nivån ”bombattentat” eller liknande, som det alls kan göras..

Hade då också de fem gripna imamerna också ”samröre” med sådant – tja – det finns det ingen som vet  – utom SÄPO – och det får vi vanliga medborgare heller nog aldrig veta..

Men, åter till Lagrådet:

Journalistisk verksamhet kan inte heller typiskt sett anses ägnad att främja, stärka eller understödja en terroristorganisation. Detta får anses gälla även om det som ett led i den journalistiska verksamheten skulle ingå vissa handlingar som i sig skulle kunna vara att betrakta som samröreshandlingar. Sådana handlingar kan dock aldrig tillåtas gå utöver vad som är nödvändigt för att fullgöra det journalistiska uppdraget; t.ex. bör det aldrig vara tillåtet att hantera vapen i organisationens namn

Alias ”Hasse Pump” och ”Martin Schabbel” – mera kända som ”journalisterna” Martin Schibbye och Johan Persson  – poserade med vapen hos en viss terror-grupp – det får man inte enligt Lagrådet…

Fast – vad ska man då säga om följande folkrättsliga situation, frågar sig samma Lagråd:

Att rädda livet på en medlem i en terroristorganisation eller att rapportera om militära angrepp mot civila i en stad ockuperad av organisationen kan anses främja, stärka eller understödja organisationens verksamhet, hur väl motiverad åtgärden än kan anses vara utifrån humanitära eller journalistiska utgångspunkter.

Låt oss alltså säga att en svensk tidning, vilken som helst – protesterar emot handgranatskastning och artilleribeskjutning i Homs, eller Malmö.  ”Grönköpings-Postens” eller Svenska Dagbladets journalister påstår då kanske,  att det finns civila i den staden – och det kan mycket väl vara sant och riktigt – det är inte sanningshalten i svenska medias rapportering vi nu diskuterar – men vad de svenska journalisterna plötsligt ”glömmer” att berätta, är att det finns flera kända och aktiva terror-celler i staden Malmö också…

Som ett resultat av det ställer stridande part – eller kanske Regeringsstyrkorna – in sin eldgivning emot Malmö, och inget flygbombardemang eller artilleribeskjutning över just Malmö – nej förlåt jag menar Homs ! – äger därför rum.. Terroristerna undkommer alltså, några civila lyckas visserligen fly ur Homs, respektive Malmö – men terroristerna har nu kvar sina ”civila sköldar” eller rättare sagt fångar – och går starkare ur striden – allt på grund av dessa svenska journalister..

Enligt den nya lagen, blir detta också en straffbar handling, och även om journalisterna hade ytterst ”ädla” eller humanitära motiv, kan de få flera månaders fängelse, bara för att de skrev som de gjorde. Orsaken är, att de då ska ha haft ”samröre” med en terror-grupp…

Ja – ni förstår ju själva. Lagar som dessa, kan aldrig fungera, ens yttrandefrihetsrättsligt…

AVDELNING SÄRIMNER ! Abteilung Coup D’Etat !! Framåt MARSCH !!

Slutligen kommer Särimner – och som dess enväldiga Sändebud, vill jag faktiskt meddela, att det är inte alla grupper som KALLAS eller PÅSTÅS vara just ”terroristiskt sinnade” som ÄR terror-celler i själva verket.

Enligt Internationell Folkrätt har du fortfarande full rätt att vara med i en nationell befrielserörelse, till exempel – ja också en väpnad sådan. Skulle delar av vårt land eller hela landet bli ockuperat av främmande makt, eller islamistiska extremister till exempel, eller ”Quislingar” och ”Folkförräderskor” i ledande ställning, så har också vi svenskar att gripa till vapen – och då är vi inte ”terrorister” ens enligt någon lag, utan frihetskämpar, och partisaner.

Allt som behövs är att vi

A) Märker våra uniformer eller klädedräkt med lätt igenkännbara symboler (exempelvis en spegelvänd Laug- eller vattenruna inom en cirkel – som bilden ovan visar) eller nationalitetsbeteckning (tydligt blå-gult band, eller svensk flagga)

och B) Bär våra vapen väl synligt och öppet, medan vi genomför våra aktioner (det är folkrättsligt tillåtet att plocka isär och säkra vapnen, när vi har avslutat en aktion, eller åker från eller till en sådan)

samt C) Inte angriper civila mål, skadar civil egendom eller på något sätt skadar civilbefolkningen i det område där vi verkar.

”Där RÄTT blir ORÄTT – Är VÄPNAT MOTSTÅND detsamma som medborgarplikt” – Det gällde såväl andra världskrigets partisaner, som väpnade befrielserörelser än idag… Visste DU att det så sent som på 1970-talet fanns planer på en svensk ”Stay behind” rörelse ?

Att skjuta ned en minister – till exempel – när den ministern helt uppenbart blivit galen, och agerar fullständigt irrationellt – eller gravt missköter sitt ämbete – kan faktiskt vara detsamma som en ren medborgerlig plikt, eller en fullständigt nödvändig handling. Nu vill jag inte alls påstå, att det skulle gälla ens i ”fallet Mollgan” förstås, och det måste vi noga komma ihåg, men det finns faktiskt situationer – och situationer kan mycket väl uppkomma – även i vårt land – när det faktiskt blir absolut nödvändigt att handla på det viset.

Antag till exempel, att det i något Nordiskt land skulle finnas en vice statsminister, som högt och rätt ut i statstelevisionen förklarar, att målet med hennes nya politik är att importera mer än 30 miljoner muslimer till det nordiska landet, så att den etniska befolkningen där hamnar i klar social, politisk och religiös minoritet. Ifall den politikern verkligen menar så, anser jag för min del, att det kan vara nödvändigt att snarast undanröja den personen, eller helst gripa densamma och vänligt men bestämt föra henne från TV-soffan till närmaste sinnessjukhus, där hon kan få den vård hon de facto behöver. I så fall behöver vapenmakt inte användas, och det är säkerligen bäst; att så inte sker…

Man måste komma ihåg, att lagar i ett land aldrig kan skrivas bara för ett ”nuläge” utan att de ska kunna gälla 40, 50 ja 100 – 200 – 1000 år fram i tiden.

De måste vara tillräckligt motståndskraftiga, för att inte bara duga i fredstid, utan också kunna verka och gälla i händelse av ofred, konflikt eller krig.

Det borde självaste ”Mollgan”  tänka på – anser jag – som det Särimners Sändebud och den nya tidens härold jag faktiskt är.

Till sist en liten anekdot – Om folkrättens betydelse:

Charles de Gaulle – den Franske Presidenten – lär under Algeriets frihetskrig ha blivit utsatt för ett attentat med skottlossning, när han kom åkande i sin bil.

”Det gör ingenting, som Fransman är jag van vid det – mais oui, c’est ca !” sa De Gaulle glatt. Och han visste vad han talade om – för under andra världskriget hade han ju själv varit med och lett en hel folklig befrielserörelse. ”Att man skjuter på mig såsom varande President de La Republique – det är acceptabelt !

Men,” sade han – ”att man skjuter på min hustru, och till på köpet mina barn – nej det kan jag i-n-t-e förlika mig med. De har inte varit i Algeriet, och har inte med saken att göra. Herrar terrorister och araber borde lämna min familj utanför, ifall de bara gör så har jag alls inget att invända, ens emot smärre mord…

Så långt Charles De Gaulle, i egen hög person och högst personligen. Och kunde han, så kan väl jag…

 

Att SPRÄNGA POLISHUS – som i Linköping – är faktiskt folkrättsligt acceptabelt – nota bene om man a) är med i en befrielserörelse med t-y-d-l-i-g symbol b) bär vapen öppet under aktionen och c) INTE angriper civila mål. Här var det just det man gjorde. Mer än 30 familjer blev hemlösa – och därför VAR det Folkrättsbrott… förstår ni skillnaden ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s