En hednisk Dag för Turid, Tord och Trud…

Igår var det den nionde i nionde, en dag som en del hedningar firar som Asatrons dag, då ju talet nio är helgat till Oden, och Naud-runan, den största av Odens runor.

Enligt den svenska almanackan har Turid och Tord namnsdag idag, vilket är något underligt, eftersom Tor själv har namnsdag tillsammans med Tore den 19 Oktober. Tord och Tore är båda varianter på namnet Tor, vilket torde vara lätt att inse, men vad gäller Turid anser några personer att det skulle vara avlett av ett äldre Thorfridh, alltså Tors frid.  Mera sannolikt är nog att Turids namn är avlett av Trud, eller Thrud, Tors enda dotter.

Idag lär det enligt SCB: namndatabas finnas inte mindre än 458 kvinnor i Sverige som har namnet Turid som tilltalsnamn eller egennamn, men bara 3 stycken Trud.

Kändast är kanske Turid Lundquist, nu 69 år gammal, som under proggens stora epok under 1970-talet började sjunga svenska folkvisor istället, men som blev mobbad och utesluten ur alla större konsertarrangemang därför att hon inte var kommunist, och därför inte ”progressiv” nog enligt 70-talets Kulturmarxisters sätt att se. Hon förutspåddes en stor framtid som Sveriges svar på Joni Mitchell och andra singer/songwriters, men lurades av amerikanska skivbolag, och hela hennes karriär gick i kras. Vem vet väl vad hon och Hedendomen lyckats åstadkomma, ifall hon bara tillåtits framträda med sina egna visor, och ifall det fått råda yttrandefrihet ??

Skivomslag med Turid, där hon liknar Thrud, Tors urstarka dotter.

En helt annan Turid – som också blev nedslagen – förekommer i de isländska kristningasagorna. När Thangbrand, den onde missionären och kristne mördaren kom till Island, begick han många mandråp och ogärningar. Men när Alltinget skulle samlas på hösten 999, kom Thangbrand alltför sent till platsen, och kvar fanns bara en gammal gumma, Turid, som var över 90 år. Den kristne trängde sig på henne, och hotade henne med stryk ifall hon inte ville tro på Vite Krist.

Men gumman Turid satt där bara på sin sten i solskenet, för på Island den gången var det fortfarande närapå sommar, precis som det har varit idag. Hon svarade att hon aldrig någonsin skulle tro på Vitekrist, eftersom ingen hade sett honom, utom som en död bild på ett träkors. Då frågade Thangbrand henne om hon möjligen trodde på Tor istället, men hon svarade honom att hon inte sett Tor heller.Men” svarade hon, ”den gud som gjorde Solen är förvisso min gud, för han tillåter säkert att jag sitter här och vilar mina gamla och trötta ben ett tag, och Solen är också den gud som gör vår manliga ungdom lite raskare och djärvare, och som gör de unga kvinnorna kåtare och mer begivna på älskog om våren. Härav kan man tydligt se, hur god solen är för alla och envar...”

Då började Thangbrand slå och misshandla den stackars gamla kvinnan, knuffade ned henne från hennes sten och slog henne flera gånger i huvudet med sitt stora krucifix, medan han skrek och vrålade att hon var en hedning och en häderska. Men flera andra islänningar, som var på väg bort från Tinget, fick se allt detta och grep den kristne, som till sist blev utvisad på livstid från Island och dömd fredlös, för flera mord och andra illgärningar. Och om Turid är endast det att säga, att hon levde rätt lång tid efter detta, och aldrig slutade vara hedning i alla fall.

Få är de, som nu minns henne, men ett Hell Turid borde vi alla säga, inte minst på denna dag…

Karta över Thingvellir på Island. Här lär gumman Turids sten stå kvar, än idag…

Med Thrud eller Trud, Tors enda dotter, förhåller det sig annorlunda. Hon nämns på flera ställen i Eddan, bland annat i Allvismál, men också i listan över de Valkyrior, som bjuder på öl och mjöd i Valhall. Med de Valkyrior som korar valen, och som hämtar hem de fallna enligt Valfaders bud har hon inget att skaffa, eftersom Trud skildras som en stark, men tystlåten kvinna, ”mjällvit” står det i Allvismál och alltså med mycket ljus hy, samtidigt som hon vanligen tänks med rött hår som far sin.

Hild, Thrud (i mitten) och Hlökk skänker i mjöd i Valhalls sal. Hild fyller hornen, Hlokk lockar till att dricka mera, men Trud är ensam stark nog att bära in mjödkrus och öltunnor

Att tron på Trud varit verklighet, ser vi också från Karlevistenen på Öland – ett Torsvi – där ”stridernas Truds arbetare” är en kenning eller beskrivning på en verklig hövding. ”Karl” står här direkt för Tor, ”karlavagnen” är ju som alla vet den vagn, Tor själv åker med, och Tore-Karl kallas han ännu på många ställen. Trudvang, alltså Truds vångar eller fält, ”arbetets åker” heter den trakt, där Tor och Siv bor, tillsammans med Trud, och deras söner Magne och Mode.  ”Trud” betyder också ”arbete” eller ”möda” på flera slaviska språk, däribland ryskan, men också på polska – och dessa ord är antagligen inlånade, på den tiden Gårdarike eller Ryssland hette Svitjod hin Mikla, det stora Svitjod. Tor har alltid varit det arbetande folkets gud, åkerns och böndernas urstarke beskyddare, och att dessa egenskaper kom att överföras på hans dotter, är egentligen inte så konstigt.

En modern bild av Trud, som många tänker sig henne…

Orm Steinthorsson, en av det hedniska Islands skalder, skriver om en kvinna att hon är hrosta lúðrs gæi-Þrúðr, ”maltrostens lådas gåvo-Trud” eller den som bevarar vörten i huset, så att öl kan göras. Tor kallas också som Truds fader för þrámóðnir Þrúðar, alltså den som ”modstulet trånar efter Trud” under sina resor i Jotunheim, så till exempel i Ellif Gdrunarssons Torsdrapa.

I en av de allra berömdaste, men aldrig helt bevarade kvädena, Bragi Boddarsons ”Ragnarsdrapa” – diktad av en man så styv på att dikta, att han jämfördes med skaldekonstens gud Brage själv – sägs det att jätten Hrugner en gång rövade bort Trud från Asgård, för att våldta henne och dricka upp allt Asarnas öl. Samma sak står också skrivet i Tjodolf af Hvins ”Haustlång” eller Höstlång, (ett kväde så långt att det tog en hel höst att dikta) så vit vet helt säkert att det funnits andra och viktigare myter och sagor om Trud än de vi nu har kvar. Tor slog mycket riktigt ihjäl Hrugner, men fick ett svårt sår av jättens kastade brynsten i huvudet, varför man aldrig ska kasta brynstenar eller brynen omkring sig, då rör sig flisorna i Tors huvud där de sitter ännu, och då vredgas han. Men Trud kom lyckligt hem igen till Valhall, lät sig aldrig våldtas och var självrådigare och starkare till sinnet än någonsin, vilket man också kan minnas..

Trud var icke trånande, men vild och självständig

I ”Allvismál” slutligen, står det om hur en ful och oförskämd dvärg, kallad ”Allvis” försökte fria till Trud då hon var yngre, och ännu osjälvständig. Han tog löfte av Trud att förlova sig med henne först, utan att Tor visste om det, och när Tor for i österled, rustade den fräcke dvärgen till bröllop – vilket är själva inledningen på Eddadikten om Tors och dvärgens gissnings-tävling.

Allvis och Trud enligt en illustration av Lorentz Frölich från 1800-talet

Allvissmál har översatts minst fyra gånger till svenska, och finns i ett otal varianter som du kan beskåda på länken här. Men Tor och Allvis kom senare att råkas, och då påminde dvärgen om löftet, som han ansåg sig ha fått, fast Tor svarade att det äktenskapet var ogiltigt, för det hade han själv inte godkänt – det togs ju när han inte var hemma, och utan att fråga Tor om lov. Såhär lyder den första strofen i original:

”Bekki breiða, nú skal brúðr með mér – heim í sinni snúask; hratat um mægi – mun hverjum þykkja,heima skal-at hvíld nema.”

I min något fria översättning:

”Bädda bänkar breda, nu skall bruden med mig – hem i bråda rappet, omkull ska hon ! Kutat runt tillräckligt har jag, som alla vet, hemma skall jag med henne ligga !”

Men Tor unnade inte dvärgen detta sängelag, och därvid fick det bli. Istället höll han dvärgen vaken hela natten, och när solens första strålar kom, förvandlades Allvis till sten. Så går det, för de som är vrångvisa, och likt ”fornsedare” och annat patrask utmanar Asarnas makter. Vanligen är det dock Oden som är den visaste bland gudar, och en del gissar att det triumferande:

Nu dödas du, din dvärg, för nu skiner solen i salen” kan vara en Odens eller möjligen en Heimdalls galder, men här blir det istället Tor som får framsäga den. Alltnog, Trud drog hem med sin far, och i Valhall bär hon ännu det tyngsta lasset av tunnor och krus, valkyria som hon är.

Lär av detta nu, ack ni hedna och ludna !

Tor och Trud enligt en engelsk illustration från början av 1900-talet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s