På bloggen ”Det Goda samhället” – som tagit sitt namn efter en företeelse som många svenskar numera saknar – fanns igår ett inlägg från Paula Ternström, ledamot för Liberalerna i Stockholms Kulturnämnd. Hon har tydligen fått Hedniska Tankar – och driver nu samma agenda som jag själv gjort i många år. Som jag sagt – först kommer framgångarna i det lilla, sedan blir de fler och fler.
Ändå var Paula Ternström en av dem som bara satt och delade ut hundratusentals kronor till olika sorters radikalt islamistiska organisationer, den ena värre än den andra, år efter år. Monoteisterna fick hela tiden bidrag från Regeringen och Staden, på svenska skattebetalares bekostnad, berättar hon. Hon kan vittna om hur man aldrig krävde den minsta form av återredovisning på vart bidragsmiljonerna gick, och hur samfunden bara kunde ”hitta på” sina egna medlemssiffror, och så kvittera ut mer och mer pengar för anhängare de aldrig haft. Rent bidragsfusk, med andra ord – och en misshushållning med allmänna medel.
Var en del av ett korrupt och sjukt bidragssystem. Fick HEDNISKA TANKAR och började plötsligt REVOLTERA emot systemet ! (Så kan det gå…)
Vad som fick henne att tänka om, och inse att man inte kan fortsätta och driva politiken från 1970-talets kulturmarxistiska år i 2010-talets Sverige var en mystisk islamistgrupp vid namn SMFR. Hon säger:
I två års tid försökte hon göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) för att få se hur de pengar de fick användes, men några företrädare för SMFR var aldrig anträffbara.
1970-talets ”minoritetspolitik” är ohållbar i 2019 års Sverige.
Upphör med bidragsfinansieringen av etniska och religiösa organisationer! Genom att ösa skattepengar över religiösa samfund uppmuntras invandrade grupper att utmana våra gemensamma normer. Vi ska helga den grundlagsfästa föreningsfriheten, men religiösa organisationer borde kunna finansiera sin verksamhet med medlemsavgifter.
Precis vad jag själv hävdat i inlägg efter inlägg. Äntligen en liberal politiker som lyssnar på mig, och på det sunda förnuftets röst. Även om hon inte nämner det i sitt inlägg, finns det en ytterst suspekt myndighet i Sverige vid namn SST, den sk ”Statliga Nämnden för Stöd till Trossamfund”. Denna myndighet kastar varje år bort över 85 miljoner av Svenska skattebetalares pengar, helt utan minsta krav på redovisning. Och den godkänner bara Monoteistiska samfund. Endast Buddhister i Sverige är det enda undantaget, som bekräftar regeln.
Humanisterna, the Swedish Humanist Association, som jag själv tillhör, har i mer än ett decennium nekats varje form av bidrag, från denna bluff-myndighet, som säger att den är oberoende och opartisk.
Alla Asatroende, Hedningar och Hinduer nekas likaså. Inga polyteistiska organisationer godkänns av SST överhuvudtaget, som grundar sina domslut på vad som verkar vara uppenbara fördomar, tillika rasism. Ursprungsreligioner från Norden godkännes ju icke, just med motiveringen att de är nordiska och därför inte förtjänar stöd, varför rasismen i SST:s uttalanden är fullständigt uppenbar. Men fanatiska Monoteister får hela tiden bidrag – och många gånger är handläggarna, som själva är rekryterade ur just de samfund, de sedan sitter och administrerar fram bidrag till. Det finns exempel på handläggare ur EfS – även känt som ”Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen” (en organisation som strävar efter att bara och endast bara kristendomen ska tillåtas existera i Sverige) som hanterar bidrag till just frikyrkor, samtidigt som personer av muslimsk religiositet får sitta och besluta fram bidrag till sina egna – allt i kraft efter den ”rekrytering av minoriteter” SST som myndighet strävar efter.
Överallt annars i det svenska samhället skulle detta klassas som ett solklart fall av sk ”Jäv” eller med andra ord ”vänskapskorruption”
”Håll Sverige rent” sa jag…
Och Paula Ternström fortsätter:
2019 utgör andelen utrikes födda enligt SCB nitton procent av Sveriges befolkning och än fler har utländskt ursprung. Det är alltså många människor idag i Sverige som med hjälp av statliga medel skall upprätthålla en kultur och identitet som per definition skiljer sig från den svenska. — —
Är det verkligen rimligt att svenska skattepengar går till att finansiera alla dessa organisationer? Redan 2015 försökte jag lyfta frågan i Region Stockholms kulturnämnd där jag satt och fortfarande sitter som ersättare för Liberalerna. Jag förstod inte varför offentliga medel till kulturen skulle gå till religiösa samfund. Och varför skulle det vara lättare att bli godkänd som bidragstagare om man driver ett religiöst samfund än om man ägnar sig åt riktig kulturverksamhet?
Under två års tid försökte jag få göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) som kvalificerat sig för verksamhetsstöd. De var aldrig anträffbara. Trots det rullade bidragen ut som en klocka som inte går att stoppa. Att bli medlem i samfundet var gratis och ansökan till medlemskap fyller man i på föreningens hemsida. Men hur många av de uppgivna gratismedlemmarna som är aktiva vet vi inte för det sker ingen kontroll.
Då jag ifrågasatte rimligheten i att ledande företrädare för SMFR inte vill ta kvinnor i hand och då jag uttryckte min oro över att aktuell organisation enligt vissa källor skulle ha islamistiska tendenser och kunde vara turkiska AKP:s förlängda arm i Sverige utsattes jag för en effektiv härskarteknik av flera ledamöter i kulturnämnden som bestod i att undra om jag var islamofob.
Svaret på den frågan är nej. För det handlar inte om islamofobi utan om hur vi använder skattebetalarnas pengar och hur vi använder våra gemensamma medel på ett sätt som gynnar vårt samhälle. Vi kan inte tvinga människor att ta kvinnor i hand, men vi kan rimligtvis heller inte tvinga svenska folket att finansiera en organisation som arbetar för en kultur vars värderingar står i bjärt kontrast till dem vi själva håller högt.
Ett uppdrag som politiskt förtroendevald innebär en skyldighet att vara aktsam om skattebetalarnas pengar. Mitt uppdrag är att värna kulturen i samhället och jag ser de behov som finns. Kultur inom vården är exempelvis ett viktigt område, men det äskade beloppet från kulturförvaltningen tar slut efter halva året eftersom efterfrågan är så stor. Hur blir det med incitamentet att betala skatt om inte skattepengarna går dit de verkligen behövs?
— —
Att staten i demokratins namn skall finansiera religiösa och etniska organisationer som utvecklats till bidragsentreprenörer på särart är ohållbart. Vi behöver enas, inte splittras. Det bör bli upp till var och en att behålla sin särart så väl som att finansiera den. Att strypa dessa bidrag bör ligga högt på den politiska agendan.
Vi kan fråga – vems kultur är det, som dessa korrupta politiker med sitt bidrags-system i verkligheten stöder ? Varför går inte pengarna till satsningar som har nytta och värde för majoritetsbefolkningen, istället för små religiösa extremistgrupper…??
Terror-forskaren Magnus Ranstorp, anställd vid Försvarshögskolan, har också avslöjat hur det pro-islamska ”Studieförbundet Ibn Rushd” fått 46 miljoner från svenska staten – trots dess tydliga terror-kopplingar till ”Muslimska Brödraskapet” i Egypten – som du kan läsa mera om här…
Varför finansierar då svenska staten och Regeringen Löfvén en islamisering av Sverige – när det inte gagnar Svenska Skattebetalare, eller ett demokratiskt samhälle överhuvudtaget..?
”Om ONT du ser – kvad då att ONT det är – Och giv dina fiender ingen frid !” (Havamal, strof 127 i Erik Brates översättning)
Hedniska Tankar 