Inför Ingrid-dagen – och om Ings Riderskor…

All alone, or in two’s
The ones who really love you
Walk up and down outside the wall
Some hand in hand
And some gathered together in bands
The bleeding hearts and the artists
Make their stand
And when they’ve given you their all
Some stagger and fall,  for after all it’s not easy
Banging your heart against some mad bugger’s wall…

– Ur Pink Floyds rockopera ”The Wall”

 

Få, om ens några av de svenskar som ännu inte är hedningar, och ännu inte återvänt till sina fäders tro; torde veta vad en Ing-runa är för något. Bara ett fåtal torde nog också påminna sig om att Yngve-Frej, Ynglingaättens upphov och stamfader, har Ing-runan till symbol, och att Frej är ”Sviagodh” eller Svearnas gud framför andra. Nionde Oktober – vilket snart infaller – kan vi mycket riktigt fira Ingrid-dagen, i den svenska almanackan och med det vill jag hylla två stora Ingrid ur min egen hembygd, som jag inte kände till förut. Nio är Odens och Naud-runans tal, men de visste väl de av er, som är runska ?

Ing-Rid betyder Ings riderska, alltså en kvinna som rider på en Ing, ifall ni nu kan gissa vad det är för något, och varför Ing är äringens och avelsens sinnebild. Om inte, får ni väl gå tillbaka och läsa inlägget om Frej och vissa stenar, som man nyligen funnit på bronsåldersboplatser i Västsverige, och över hela Norge – i minst 50 exemplar..

För varje person som missbrukar kulturarvet, kommer det alltid fram minst två som bygger upp det igen. Asatroende som jag är, så har jag en positiv grundsyn. Våra gudar – Asar och de visa Vaner – förskjuter oss aldrig, men är ständigt med oss. Och där vissa bara vill bryta ned och förstöra, bygger de upp, förvaltar och vidmakthåller. 

Idag kan jag i lokaltidningen ”Stockholm Direkt” läsa om Ingrid Ljungkvist, nu 73 år gammal, men som i ett helt liv kämpat för att hålla intresset för Hedendom, Vikingatid och forntid i Håbo med omnejd levande. Hon utgav i början av året en bra bok, som hon fortfarande säljer och har hållit föredrag om på det lokala biblioteket, i Jan Fridegårds och andras proletära anda.

Och, som hon säger till tidningen:

– De som stannar upp och har tid att prata blir förvånade över att vi har så mycket vikingaspår här. De är ofta nyinflyttade och vet ingenting om Håbo, säger Ingrid där hon står på Ica i Bålsta Centrum och säljer sin bok, Håbo – med forntid att förvalta.

– Det har gått bra. Jag har snart sålt de hundra första jag skaffade. I går sålde jag 16 stycken, berättar hon.

Det är ett hjärteprojekt fött ur en slags frustration över vad Ingrid menar är ett ointresse för den egna historien ifrån Håbo kommun.

– Jag har varit på alla chefer om det här. Jag har jobbat helt själv och i tio år har jag försökt påverka kommunen med massor av skrivelser, men jag har tröttnat. Jag har skrivit medborgarförslag, men jag börjar bli gammal så jag måste skriva ner allt jag har. Jag har haft lite turistguidningar och det har kommit en del folk, men jag vill nå ut till fler. Jag har tusentals förslag.

– Om Mälardalens och Håbos fantastiska vikingahistoria. Håbo har hela Mälardalens mest unika vattenled. Det är vikingarnas E4, och parallellt med den går vandringsleden. Jag tycker att man ska ordna vikingaresor till Håbo kommun.

Sedan 22 års ålder, då hon såg sin första runinskrift, har Ingrid Ljungkvist fått kämpa ensam. Hon har uppvaktat politikerna i kommunen, skrivit tidningsartiklar, medborgarförslag, insändare. Och till och med då hon för länge sen blivit pensionär, säljer hon sina egna böcker på den lokala ICA-hallen. En sådan insats, väcker mitt hedniska gillande.

Här kan ni läsa om hennes kamp för att få rövade och felplacerade runstenar tillbaka på de platser, där de faktiskt skall stå.

Här kommer ett av hennes många medborgarförslag, som alla (S)-politiker och andra helt ignorerat. Här ett förslag från i Maj i år, som enligt tidningen skall ha lyckats.

Har blivit SEDD av SÄRIMNER – Får troligen dess stora pris !

 

Att skriva ned folkminnen, och kämpa för något gott – ja se där några Hedniska dygder, som alla vi svenskar kan ta till oss, nu när vårt eget språk, vårt eget land och till och med vår egen historia och kulturella identitet blivit allt mer och mer hotad. Också i det angränsande Upplands Väsby finns en annan Ingrid, och till och med en Ingrid-staty, läser jag i lokalblaskorna. Och en annan Ingrid skall uppträda, på ett annat bibliotek.

Kunskapen i vårt land är nog inte riktigt död trots allt, även om Bibliotekens fortbestånd och själva rättssäkerheten är hotad.

 

Men – kampen emot despotism, Monoteism och kristendom samt islam går alltid vidare. En vacker dag, vinner vi den.

Vår tid skall komma. Vårt folk skall vakna.

”Free at last, Free at last. Thanks to Frey, Thor and Odin, we shall become free at last…”

En tanke på “Inför Ingrid-dagen – och om Ings Riderskor…

  1. Så underbart att läsa om Ingrid! Jag bor själv i Håbo och såg henne senast på kaféet inne i Bålsta. Hon är så, så kunnig 🙂 Hel Ing! Hel Särimner!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s