Bland Ank-huvuden och Fårskallar – samt MINDERVÄRDIGA kulturer…

Det går ett slags underlig epedemi genom Sverige och de Nordiska länderna, och med det syftar jag inte på den fullkomligt hysteriska miljöpanik, som en irriterande liten media-sekt har satt ihop. För en tid sedan kunde vi i kvällstidningen Aftonbladet läsa om hur en hundägare i Eslöv stoppade ett gäng ”tonårspojkar” från att spela fotboll med levande ankor, och hur samma gäng på hotade att sparka ihjäl mannens hund. Fortfarande har inga gripanden för den incidenten skett – det är bara en i raden av liknande händelser som nu börjat florera.

Hur det nu kan komma sig… Och vilka var dessa ”tonårspojkar” ? Ingen riktig svensk, tonårig eller ej, skulle väl någonsin komma på tanken att göra något sådant…

I Eskilstuna iakttog en svensk tonårsflicka hur flera ”ungdomar” försökte plåga ihjäl en försvarslös igelkott med sparkar och slag – samma vecka som ”ankincidenten” i Eslöv. Svensk polis ville avliva igelkotten, men den modiga unga medborgarinnan såg till att den fick ”en andra chans” i livet, skriver tidningen.

Vilken sorts människor eller ”kultur” är det, som hela tiden ger sig på och misshandlar försvarslösa djur ?

Angående igelkottar, så finns det många många fler – till synes helt oförklarliga – incidenter – som alla tycks ha en gemensam nämnare, nämligen gärningsmännens aldrig offentligt publicerade etnicitet och kulturella ursprung. I Hultsfred iakttogs två personer mitt framför stationen, medan de höll på att sparka ihjäl en igelkott i fullt dagsljus – också den första veckan i September – Vilka sjuka individer kan tilltalas av något sådant ?

Men inte nog med det. Än värre saker har hänt, bara den sista månaden – här i Landet Löfvén – ”Den humanitära Stormakten” för att nu citera vår Regering..

Enligt ”Lokaltidningen” 25 September påträffades hundratals avhuggna ank-huvuden och vingspetsar flyta i Öresund utanför Köpenhamn… Förövarna måste lagt mycket tid och resurser på denna massaker – men varför det ? Vad var syftet, om det inte är så att någon eller några med avsikt försöker ödelägga den Nordiska naturen ??

Det var under en söndagsseglats vid Middelgrundsfortet i Öresund som Nina Schiöttz (78) och hennes vän plötsligt fick syn på hundratals andhuvuden som låg och flöt mitt i farleden där de färdades.

– Jag har seglat hela mitt liv och har aldrig sett något liknande, säger hon till tidningen.

Nina och hennes vän fiskade upp ett par av huvudena i sin båt och kunde konstatera att samtliga fåglar såg ut att ha fått huvudena avlägsnade med ett enkelt snitt.

De tog sedan en bild på sin upptäckt och delade den på Facebook.

— —

Nina själv valde att anmäla händelsen till polisen och till danska ornitologföreningen för att få svar på om detta är något man kan vänta sig att se under en seglats.

I Naturresrvatet Halen nära Olofström hittades igår 15 fårhuvuden staplade ovanpå varandra intill en vandringsled, enligt vad Statsradion rapporterar. Vem eller vilka låg bakom alla dessa fårskallar – och varför skulle man dumpa dem just intill vandringsleden, om det var så att detta var spår efter någotslags boskaps-stöld, eller tjuvar med ekonomiska motiv ?

Gång på gång ser vi att de här individerna – som väl sannolikt snart kommer att gå över till att våldföra sig på människor också – agerar på ett ovanligt demonstrativt sätt, nästan som om de ville bli upptäckta, eller för att de vill förstöra vårt samhälle, just genom att angripa de ideal vi Nordbor alltid hållit högt. Djurplågeri har aldrig varit hemtamt i Norden, och är helt och hållet väsensfrämmande för de flesta etniska svenskars och nordbors tänkesätt.

Nästan alla svenska familjer har minst en medlem som jagar älg, men sedan urminnes tider vet alla jägare vad syftet med jakten är – att få till ”a clean kill” och fälla viltet med första skottet. All modern jakt syftar till att befria bytesdjuren från onödigt lidande – och redan på stenåldern visste man, att ”eftersök” blir mycket jobbigt, och mycket dyrt. En skadad älg, som går ner sig i en myr lider inte bara – älgen orsakar också stora ansträngningar hos ett helt jaktlag som måste ta hand om den efteråt. Och vissa djur – som vildsvin, vargar och björnar – har också förmågan att sätta sig till motvärn, och kan rentav skada jägaren eller jägarna – ifall det hela inte går till på rätt sätt. Varje jägare vet också, att han eller – numera – hon hellre skulle sänka bössan och låta viltet löpa, hellre än att vara osportslig och grym, och fälla ett stort, friskt och livsdugligt djur, eller skjuta en björnhona med ungar, till exempel. Så gör man bara inte. Fegt beteende, som att ge sig på försvarslösa smådjur typ igelkottar eller ankor, är det heller inte någon som ägnar sig åt.

Hellre möter vi svenskar djuren i naturen, där de ska vara – på lika villkor och utan bössa – för vi vet, att om vi plågar djuren eller vår omvärld, kommer detta till sist att slå tillbaka emot oss själva. I alla tider har det varit så.

Men alla kulturer resonerar nu inte på samma sätt, och alla kulturer och människor är inte ”likvärdiga” – för vad har en sadistisk plågare av djur egentligen för ”människovärde” ?

KOM IHÅG: De som ger sig på djur för att plåga dem, kommer förr eller senare gå över till att plåga människor…

Idag skrev debattören Naima Bahnam Johansson, som själv kommer från en muslimsk ökenkultur i Mellanöstern, en insändare:

Till alla djurägare och djurvänner!

Jag tvekade inför att skriva dessa rader, men samvetet gnagde. Jag har nämligen själv sett hur vissa barn/ungdomar misshandlar djur, och dessutom tävlar om vem som är grymmast och misshandlar mest. Att tortera och skada djur inte bara är vanligt i Mellanöstern, det anses dessutom som en tuff, spännande och rolig lek som många barn och ungdomar ägnar sig åt, för att uppfattas som modiga och starka.

En stor del av dessa djurplågare är, hur ofattbart det än må låta, helt övertygade om att djur inte kan känna smärta och att de heller inte har känslor.Den som protesterar när djurplågeri sker anses därför löjlig och kan bli mobbad tills han faller för grupptrycket och börjar delta i djurplågeriet, allt för att få vara en i gänget.

Att plåga djur förekommer mest bland män och ungdomar. De är rädda för djur och har fobier för dem på samma sätt som vissa människor är rädda för spindlar och ormar. För att komma över rädslorna går de till angrepp, i övertygelsen att rädslan botas genom att plåga och misshandla djuren. Då känner de sig starka och modiga.

Jag kan bara berätta hur synen på djur är i Mellanöstern, där jag själv kommer ifrån. Naturligtvis delar inte alla människor därifrån denna syn på djur. Men att värna försvarslösa djur är absolut inte en självklarhet i många länder.

Dessutom anses vissa djur, inom en del religioner, vara orena, som exempelvis grisar och hundar. Om den troende har mött, eller sett en hund eller gris, kan de tro att deras böner inte nått fram. Hatet mot djur har således i vissa fall en religiös grund.

Därför är det av stor vikt med utbildning och information till nyanlända, oavsett var de kommer från. Denna kulturella syn på djur är nämligen helt oacceptabel i Sverige.

Annars är jag rädd för att det djurplågeri som utövas av nya svenskar även sprider sig till ungdomarna som har bott här hela sitt liv, så att vi på sikt får en snedvriden syn på djur även här i Sverige.

Så långt insändarskribenten, enligt den kristna tidningen ”Nyheter idag”. Men som sagt – och det är mitt eget viktigaste budskap – grymhet mot djur har aldrig varit svensk allmoges sed, och har heller aldrig ingått i den nordiska Hedendomen. Till och med när man slaktade tamsvin på landet förr i tiden – ja – det gäller till och med min egen farfars generation – hörde det till, att man skulle säga ”Vi tar dig för mat – men inte av vrede eller hat !” till själva slaktdjuret.
Jämför med samernas natursyn, eller det finska sättet att hålla gravöl efter björnar – till exempel. Också älgen behandlades som en värdig motståndare, som man hyste uppriktig beundran för, och som var värd en respektfylld hädanfärd – annars kunde djurens andar en gång bära vittnesbörd mot jägarna inför Gudarna och markens rådare, trodde man.
Idag anser vi allt sådant vara vidskepelse – men återigen – är inte vår egen tro, vår egen kultur, så oerhört mycket mer högstående än dessa vidrigheter, och dessa fårskallar och ankdödare vi nu importerar ? Borde det inte vara utvisning ur landet som naturlig påföljd för dessa miljöbrott, förresten ?
”En misselykked björnejagd” av den norske konstnären Th Kittelsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s