I vilket Mohamed Omar ANAR att Kristendomen är en Romersk PSYOP !!

Hå hå ja ja. Att vara hedning är inte lätt, men att vara jude eller Monoteist är ännu svårare, för då måste man utstå 4000 år eller mer av ständig förföljelse, bara för att man tror sig tillhöra ”de utvalda folket”. Detta säger jag nu inte i pejorativ mening, ty jag är en stor Israelvän. Emellertid, borta på bloggen ”Det goda Samhället” håller Mohamed Omar – alias Eddie Råbock – som jag alltid sett som en vän i cyberrymden – på att dagtinga om sin religiösa identitet, och samtidigt har han läst två goda böcker.

Ett gammalt hedniskt ordspråk säger, att ”Jag misstror folk med en enda bokoavsett om det är en Bibel eller en Koran, till exempel. De som bildar sig på många sätt genom att läsa flera böcker, och inte bara hålla fast vid en endaste en, får sannolikt en bättre varaförståelse i Heideggersk mening och en mer positiv livssyn, det är i alla fall vad jag förstår. ”Det som väger tungt på vågen, får man väga upp med livets små små glädjeämnen” sa en gång Tage Danielsson, den store svenske humanisten, och jag menar att efter mina inlägg om de tragiska omskärelser och annat som sker i Sverige – jag undrar förresten vad vännen Eddie tycker om dem – behöver vi alla kanske något mera lättsamt, som till exempel en visa, eller en anekdot eller två. Bokläsning är ett oskyldigt nöje, och som sagt kan det ofta ge vidare vyer.

Hittills kan dock bara Mohamed Omar pliktskyldigast citera Patrik Engellau, den gamle finansmannen som är sajten ”Det goda samhällets” grundare. I Herr Engellaus släkt fanns en gång en väl meriterad vd för hela Volvokoncernen, tror jag mig minnas, men företagsledare har inte alltid så mycket tid för allmänbildning, och tragiskt nog står herr Engellau fortfarande på den låga nivån, att han har för sig att kristendomen är allt som gäller här i Världen.

För honom existerar inte Antikens rom, Grekland under Hellenismen, Alexanders Världsrike, Japan under Tokugawa, Indien på Guptarikets tid, eller några polyteistiska stater. Han kan helt enkelt inte förstå, att det finns något annat än Monoteism, eftersom han aldrig fått uppleva det, aldrig hört talas om det, aldrig läst tillräckligt om det.

Ännu är Patrik Engellau fången i sin mörka medeltid, instängd med sina krucifix och jesusar. Det är tragiskt. Övermåttan tragiskt.

Eddie R däremot har klara utvecklingsmöjligheter, och har visat viss förståelse och sympati för hedendomen, möjligen beroende på att han haft fler än en religion, tillhört fler än en kulturkrets – vilket ibland berikar – för de som är mogna nog att hantera saken. Men – alltnog – denna gång har Eddie läst de här två böckerna:

Både Caesar’s Messiah: The Roman Conspiracy to Invent Jesus (2005) och Creating Christ: How Roman Emperors Created Christianity (2018) bygger på exakt samma tanke, som också finns redan i den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris mycket intressanta ”Cows, Pigs, Wars and Witches” från 1974. Med många bibelcitat om att köpa svärd för pengarna – vilket Jeschua ben Yussuf faktiskt sa – han var inte alls någon fridsfurste – redogörs där för den ”military messianism” som fanns i det gamla Palestina, och hur diverse judiska sekter – några klara motståndare till Herodes regim, några kritiska emot de bildade och humanistiska judarna i Alexandria – odlade sin egen form av fanatism, likt många muslimska riktningar idag.

Eddie vet inte om detta, för han har inte läst Harris, men det har jag – och redan vad som står där är mycket avslöjande för hur sakerna utvecklade sig, och hur kristendomen – en ytterst aggressiv liten sekt bland andra – tyvärr kom att förstöra en hel värld. Det började som en kompensation för den Babyloniska fångenskapen, Seldjukerna, Alexanders generalers krig och mycket annat. Det judiska folkets självhävdelsebehov var enormt. De trodde sig vara utvalda, att just deras land var heligare än alla andra länder..

Mellanösterns historia i ett NÖTSKAL… De är alla lika, därnere…

Så kom romarna in i bilden – och de flaviska kejsarna. Redan på ett tidigt stadium stötte man på hårdnande motstånd. Det fanns minst tre olika judiska fraktioner inne i Jerusalem, som slogs om makten. Försöken med att tillsätta Herodes som en inhemsk härskare slog inte väl ut. Romarna var experter på strategi och truppföring – men de hade ingen ”crowd control” – inga vattenkanoner, ingen tårgas – ingen träning för att ingripa emot folkmassa.. Eddie Råbock misstolkar en hel del detaljer i sin framställning, och framförallt återvänder han inte till originalkällan, Josephus historia om det judiska kriget, vilket är synd. Han misstar sig helt, när han säger att det var romarna som förstörde Jerusalems tempel, till exempel.

Redan innan Flavius Silva var Julius Caesars Germanska Elit-legion (X Fretensis) stationerad i Palestina. Vespasianus ”Pecunia Non Olet” var en god stabschef, och en utmärkt truppförare – men ingen demagog. PSYOPS förstod han sig inte på, trots goda sambandsmedel. Här en Cornicen (till vänster) och Signifer (” tillika Chefen S5″) ur Primus Cohors, X Fretensis. (Lång räckvidd = sb VHF = tubicen, medelräckvidd ”romersk Ra 135” = cornicen. ”benficksradio” = buccinator )

I gränderna lurade ”Sicarioi” eller dolk-skärare – lejda mördare, ibland med anti-romerska sympatier. Det var just sådana kretsar, som den senare så kände Judas Iskariot tillhörde. Den romerska standardutrustningen för meniga legionärer var visserligen bra nog – en stor fyrkantig sköld är effektivt i gatukravaller, som alla vet – i synnerhet om man bildar en väl disciplinerad falang – inte ens fiender till häst kan slå igenom en sådan, bara de som står i falangen är väl övade män – och de ”imperial gallic” hjälmar – med skärm och nackskydd – som man hade under första århundradet efter kristus, var väl så effektiva som dagens polishjälmar.

Men så var det några saker då. Yosef ben Matityahu, som Josephus egentligen hette, innan han adopterades av den romerska kejsarfamiljen, slogs själv under minst åtta år som befälhavare i flera judiska fraktioner – och det heliga landet var långt långt ifrån den söndags-skole idyll med bräkande lamm och en fånig jesus som vi alla tvingades på i småskolan – för redan under Augustus, hade situationen urartat till fullskaligt krig. Jospehus nämner för övrigt Bar Abba, alltså bibelns Barrabas, men inte alls någon Jeschua, utom i en falsk medeltida handskrift – i de äldre grekiska originalen står inget sådant, vilket tyder på att den bibliske jesus aldrig någonsin funnits, utan var en typisk ”propagandalögn” – en påstått ”perfekt människa” likt Mithraismens Mithras-gestalt, som romarna redan kände till Paulus eller Saulus, den gamle kavalleristen – dåtidens pansarofficer – som föll av hästen på vägen till Damaskus och skadades svårt i denna olycka, samt det grekisktalande stabsbiträdet Johannes – en ung man med smak för vackra kvinnor i rött – Minns ”den babyloniska skökan ” var de två romerska PSYOPS agenter, som hittade på själva Jesus-myten, och utan att veta om det, skapade de ett monster...som vi inte ens blivit kvitt än idag…

Romarna behövde Jerusalems tempel – dåtidens ”World Trade Center” – där affärer gjordes upp, redan på förgården. Att någon skulle ”driva ut månglarna ur templet” var en direkt, hotande fara – man var mycket rädd för terrorism, och med klara skäl, precis som idag – det skulle skapa massor av oreda, förutom de ekonomiska förlusterna, och att byggnaden var betydelsefull nog för att bevaka, visste man redan på ett tidigt stadium.

Det ”andra templet” var inte alls Salomos tempel. Det förstördes flera århundraden tidigare…

Josephus berättar om den oerhörda fisen i templet, en uppseendeväckande händelse, där judarna hittade ”anledningen” eller den tändande gnistan till ett stadsomfattande uppror. Enligt originalkällan dog mer än 30 000 människor pga denna händelse, andra uppskattar de dödas antal till 10 000.

Redan innan Titus – Vespasianus äldste son och taktiske befälhavare – inledde sin belägring med en armékår på drygt 70 000 man – var ca 30 000 judar i minst tre olika stridande fraktioner inbegripna i krig sinsemellan – och med kanske 50 000 non-kombattanter, män kvinnor och barn – fångade mellan de stridande fraktionernas ”zoner” inne i stan…

Romarnas ingripande var nödvändigt, ifall imperiet inte skulle förlora ansiktet. Egypten, med dess rika spannmälsreserver, styrdes av judiska kapitalintressen redan på Cleopatras tid, och att göra bort sig inför dem genom att förbli inaktiva, var inget alternativ. Som dagens ”Pax Americana” skulle ju också ”Pax Romana” upprätthållas på något vis eller rättare sagt till varje pris – sådan var Kejsarens vilja – hans armé hade bara att lyda order…

Saduccéer, Fariséer och Nabattér – så hette de största stridande fraktionerna – men så kom den fruktansvärda fisen – anno 68..

According to Josephus: ”One of the soldiers pulled back his garment, and cowering down after an indecent manner, turned his breech to the Jews.” The vulgar guard then ”spake such words as you might expect upon such a posture.”

While it’s not clear exactly what Josephus meant by this, some have read his comments to mean the solider farted at the crowd.

Whatever he did, the ”indignation” of it all sparked a riot as members of the public attempted to attack the offending Roman.

Reinforcements were called, and the crowd became a crush.

”The violence with which they crowded to get out was so great, that they trod upon each other,” Josephus writes.

”They squeezed one another, till ten thousand of them were killed.”

Josephus’ account depicts a time of serious unrest is ancient Jerusalem.

En enda feltolkad gest från en enda vaktsoldat ledde till kravaller och människor klämdes ihjäl i folkmassan.. Josephus berättar också om en annan incident från ett annat år, vid samma tempel. En centurion med hala caligae – romerska soldatstövlar – råkade halka – på den hala marmorbeläggningen på trapporna in till förgården. Han föll omkull, slog i huvudet och blev liggande. Berättelsen ger också centurionens namn, och skildrar hur den judiska folkmassan långsamt långsamt slog ihjäl honom med stenar – hans rustning var alltför bra att sticka igenom, och de hade inte knivar eller svärd på tempelplatsen, så mannen stenades till döds…

Och så höll de på, Monoteisterna – i flera år. Till sist tröt tålamodet på den romerska sidan, och eftersom man förlorat tillräckligt med manskap under sin bevakningsuppgift, övergick man till bekämpning, eller fredsframtvingande åtgärder, snarare än enbart fredsskapande…

Innan dess hade Pontius Pilatus kallats hem – Josephus säger uttryckligen att det var för att han dels tagit mutor av fariséerna, dels därför att han lämnat ut flera av dem, som gjort uppror emot kejsaren – till den lokala rättvisan, dvs samma fariséer. En romersk militärguvernör fick under inga omständigheter göra så, och heller inte ”två sina händer”. Förrädare och terrorister skulle rannsakas inför senaten i Rom – det skulle vara en rättvis rättegång, men nu gjorde gamle Pontius fel, och fick avsked på grått papper – hans karriär var över… Efter att Pilatus själv satts i senatsförhör – Josephus ger onekligen vissa dimensioner åt den bibliska berättelsen, som bevisligen är osann på många punkter – hade Rom egentligen aldrig någon bra representation på hög nivå i Palestina…

Han var själv närvarande som fredsförhandlare efter den lyckade stormningen av Jerusalem  ”militärt sett lyckad – men ”a failure in crowd control” på flera sätt än ett – och såg tydligt vad som hände. Enligt Josephus tog sig en ensam contuberia eller romersk grupp om 8 legionärer från fästningen Antonia in på taket till en av de arkader, som omgav själva tempelområdet. Då tände de judiska separatisterna själva på takläggningen – de var antagligen väl förberedda – för att hindra vidare klättringsförsök. Flera romerska soldater föll emot sin död, rakt in i lågorna. Andra försökte släcka elden – och det gjorde vissa judar också – båda förenades i sin strävan att rädda det värdefulla minnesmärket för en tid, men vädret var varmt, och det mer än hundraåriga trävirket knastertorrt..

Och så gick det som det gick. Vi fick en falsk fridsfurste på halsen, med en lära om att just han skulle härska över allt och alla – i ett kungarike av guds nåde.

Det allra allra värsta av romersk Caesarism och imperie-tänkande, kopplat till en teori om en allsmäktig gud. En farlig blandning, som plågar oss än idag.

”The empire has never ended” sade en gång Philip K Dick, en amerikansk kioskförfattare. Det stämmer.

”Crruucifixion ? Okay, ONE CROSS EACH, first door to the left, STAND IN LINE and NO cheating !”

(John Cleese ur ”Life of Brian” möter den senare… (Har själv alltid sett en vinst i Mr Cleeses försök att vara pedagogisk, och ge ”service with a smile”…samtidigt som han påpekar för civilisterna att det ska vara högst e-t-t kors per man… fanimig inte t-v-å…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s