Grinduga Grinduga – now with much more Auuga and Aruga…

(Nytt inlägg, Dedicerat till min hedniske bloggarkollega på bloggen Brons & Blod)

Långt hän i en avkrok av Gästrikland ligger den lilla byn Grinduga, insprängd i ett medeltida kulturlandskap. För någon vecka sedan fick jag en fråga om denna by kunde ha lämningar från Bronsåldern i närheten av den, hedniskt och amatörarkeologiskt intresserad som jag ju är. I närheten har det också gjorts fynd av en Hällkista från Bronsåldrn, vilket bevisar att Hällkistekulturen från Götaland gick långt upp i Gästrikland och längs Norrlandskusten, men mystiskt nog har de fynden blivit ”bortstädade” från Länsmuséet i Gävle och aldrig återfunnits, vilket professionella arkeologer konstaterat. En väsentlig del av historien har dolts, städats undan och visas aldrig för allmänheten, allt givet politiska beslut och den senaste tidens historieförnekande.

Långt inne i skogarna sydöst om Grinduga finns också en klart markerad höjd med rösen från Bronsålder och senare tider. Dessa rösen ligger mitt inne i skogen, ca 8 km från all annan bebyggelse, och även om det inte är ovanligt att hitta bronsålderslämningar inne i vad som nu är villande hällsmarkstallskog, så är det svårt att se hur dessa lämningar uppkommit, om man inte känner till vissa saker…

Öster om Grinduga finns också en stor sjö, kallad Träsken med ett relikt Havsöringsbestånd. Havsöringen finns inte i insjöar i vanliga fall, och man har också hittat svartek av okänd ålder på sjöns botten. Allt detta har arkeologiskt intresserade i området redan konstaterat. Svarteken kan förstås komma från en gisten gammal eka från förra seklet, en 1700-tals lodja eller kanske ett vikingatida skepp eller en stockbåt från stenåldern – ingen vet hur gamla dessa fynd är, ingen har provtagit fynden och ingen kan säga hur gamla de är. Överhuvudtaget är området kring Grinduga mycket dåligt inventerat, och inte alls lika undersökt som Upplands centralbygder. Alla intresserade vet redan, att anledningen till varför vi har många dokumenterade hällristningar i trakten av Enköping eller Norrköping, till exempel, beror just på att det funnits skickliga amatörarkeologer och hembygdsforskare just i de trakterna, som under lång tid spårat upp och dokumenterat de ristningar som funnits just där.

Längre upp, i Hälsingland, har man gjort fynd av nio meter långa stockbåtar från stenålderns slut, och övergången till Bronsålder, som fotot ovan visar. Ingen vet var den stockbåten finns idag, och ingen vet om den ens blivit bevarad, eller man ”inte haft råd” som det brukar heta, och därför kastat bort eller förstört hela fyndet. Samma sak gäller, om den nu försvunna hällkistan från Grinduga. Å andra sidan vet vi redan av den dokumentation som gjorts, att en sådan stockbåt kunde ta cirka 1500 kg last, eller ett och ett halvt ton handelsvaror. Handelsförbindelserna mellan Håga-kungens land, och de centrala delarna av Svea Rike var tidigt utvecklade, och man handlade säkert med pälsverk, skinn, tjära och andra varor från Norrland, samtidigt som man kunnat få fin keramik (rödgods och svartgods) eller spannmål i utbyte.

Idag har man också tillgång till noggrann höjddata, och lokala landhöjningsprofiler – vilket man inte haft förr. Sedan 1990-talets slut mäter Lantmäteriverket hela Sverige med laser, och även om laserstrålarna kan studsa emot enstaka trädgrenar, stenblock eller bilar och containrar (i stadsmiljö) till exempel, blir felkällorna mindre och mindre för varje år som görs, och man kan skapa sig en mycket detaljerad bild på centimetern när av den nutida markytan.

Jämför man sedan med de arkeologiska utgrävningar och dateringar av fynd som gjorts (en boplats måste ju rimligen ha legat över vattenytan vid den tid, då den etablerades) inklusive geologiska metoder (vissa kiselalger finns bara i vatten. Några lever i sötvatten, andra i bräckt vatten, några i salt) så kan man också bestämma vilka punkter som legat över respektive under havsytan vid vilken tid, och rita en landhöjningskurva…

Såhär kan den se ut i centrala Gästrikland, eller Gävle, Sandviken, Grinduga, Furuvik och angränsande trakter. Landhöjningen ser inte alls likadan ut längre upp längs Östersjökusten, och även i Stockholm är den helt annorlunda, vilket man måste vara medveten om. Dessutom har det faktiskt inträffat stora landsänkningar under tidens lopp, då landet sjunkit i havet, inte stigit, men ingen bråkig och idiotisk Thunberg-sekt uppträdde under forntiden, bara för det – för människorna anpassade sig hela tiden förståndigt nog till nya levnadsförhållanden..

Såhär såg trakten kring Grinduga och Furuvik ut för 3000 år sedan, dvs under Bronsålderns höjd, om vi lägger ut ett hav med 26 meters högre yta än idag på en modern karta. Vi inser genast, varför näset vid Långhäll och Upplandsleden var en så central plats under forntiden, eftersom det bildade en liten halvö med en upphöjd åsrygg, som måste ha varit synlig vida omkring. Grinduga självt fanns inte, ingen annan större bebyggelse heller. Allt som fanns var en vid havslagun vid Upplandskusten, möjligen lämplig för säljägare, men inte så många andra…

Först 600 år senare, vid den romerska järnålderns början, sådär 400 år före vår tideräkning, fanns en liten smal vik och en skyddad hamn, som blev förstadiet till våra dagars Grinduga. Här kunde man enkelt bosätta sig, och så odla upp landskapet däromkring. Gravrösena vid Långhäll var fortfarande en central hednisk kultplats, som nu brukats och använts fortlöpande i över 600 år av Asatro – för Asatron fanns redan på bronsåldern, som alla vet. Vid Furuvik fanns nu ett större näs – också en bra plats för bosättningar – och norr om det ett fast gravfält vid Intagan – i en sydlig och nordlig del – som också hade en liten hamn eller skyddad vik, där man kunde lägga till med båtar. Gravfältet hörde säkert till bebyggelsen på Furuviks-näset, och försöksvis kan vi anta att hela det område som täcks av kartan kanske var bebyggt med 250 personer, och kanske 10-20 gårdar.  Gravrösen var så placerade, att alla sjöfarande som kom förbi, inte kunde undgå att notera dem, och med mening och avsikt dominerade de hela landskapet.

Kring år 0 – med 17 meter högre vattenstånd än nu – var Grinduga-lagunen och den framtida insjön uppgrundad och sumpigare, och runt det som nu var Grinduga by (som alltså kan vara minst 2000 år gammal) fanns nu rika betesmarker med vass och vattenväxter för boskapen. Det norra gravfältet vid Intagan låg nu långt in i skogen, och var inte längre i bruk – bara det södra låg fortfarande vid kusten – men näset längst i syd var fortfarande den helt dominerande kultplatsen, fast det började bli svårare att ta sig dit. Genom Furuviks-näset ledde nu en å, eller ett slags kanal, som man ännu kan se i terrängen idag. Först nu kan vi tala om Grinduga som en by – så byn är inte alls från bronsåldern, däremot från romersk järnålder…

Vad som sedan händer är också ganska intressant..

Kring år 500, så är den gamla kultplatsen med rösena vid Långhäll-näset inte längre så lätt att ta sig till. Hela området eller det som var en havslagun har sumpats igen, och blivit en träskmark. Efter 1500 år av kontinuerlig tradition, överges nu den här platsen. Vid intagan är det södra gravfältet ännu i bruk, precis som det varit i närmare 1000 år. Byn Grinduga har fortfarande rika beten, och har kanske kommit att bli den dominerande bebyggelsen i landskapet, men Furuviks-näset är nu så brett, att det börjar bli en ström eller en kanal in till den blivande insjön med namnet Träsken – som framstår som välfunnet – som så småningom kommer bli byns enda tillfartsväg. Än så länge är det en stor, väl skyddad by med kanske mer än 500 invånare, och 20-30 gårdsenheter i det omgivande landskapet, som till stor del är outforskat av det som dåförtiden var framtidens arkeologer…

År 750 ser kartbilden ut såhär. Grinduga är fortfarande en stor och betydande by, men sjön Träsken eller Trösken har antagit sin nutida form. Östnäs, Fleräng och Harrsta är nu bättre och tillgängligare platser att bosätta sig på, för man färdas och åker ju längs vattenvägarna… Näset vid Furvik kallas antagligen Harnäs, efter ”Haru” eller uppstickande klippa, och inte alls några harar, som ju knappast finns i skärgården. Ortnamnet visar också att man haft förbindelser över hela Östersjön och med Finland, där namnet är vanligare än idag. Trakten kring Grinduga är fortfarande en rik trakt, där det borde kunna finnas goda förutsättningar för att hitta fler fornfynd, inte minst i sjö Tröskens djup och avsnörda vikar.

Kring år 1000 ser kartbilden ut såhär. Insjön är helt avsnörd från havet. Det går inte att ta sig in på Trösken alls, om man inte lyfter och drar sina skepp och båtar. Den del av bebyggelsen som har handelskontakt med omvärlden, ligger nu bara vid kusten. I trakten av Fleräng reses en kristen runsten, som man kan se på ”Fornsök” och Riksantikvarieämbetets sajt.

Den stora frågan är nu – exakt när avsnörs Trösken från havet ? Görs det båtfynd där, kan vi antagligen säga att om de består av handelsskepp, eller vikingatida farkoster, så måste de i de flesta fall ha kommit dit innan sjön snördes av, och inte längre var en del av havet… och det blir en fråga för amatörarkeologerna samt medlemmarna i Samfundet Särimner i området…

Enligt mina beräkningar skulle det ha hänt omkring år 812, eller 800-talets tidigaste hälft, dvs tidig Vikingatid. Landskapsanalys kan som ni ser bjuda på många slutsatser om dagens och det förflutnas kulturlandskap, och även vara ett praktiskt hjälpmedel inom arkeologin… Och kanhända publicerar jag mer rön, och förut aldrig publicerade kartor över smärre områden för alla intresserade någon gång i framtiden..

En tanke på “Grinduga Grinduga – now with much more Auuga and Aruga…

  1. Tack för ett fantastiskt spännande inlägg!
    Jag är ju en stor kart-nerd, så det här var precis i min smak!

    Samtidigt får man en liten hjärnblödning varje gång man hör om hur man kastar fynd redan på utgrävningsplatserna och låter träskepp ruttna på museer.
    Det här fynden tillhör faktiskt inte oss.
    Vi har dem bara till låns från våra framtida ättlingar.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s