Vår kära statstelevision SVT utgör fortfarande ett mindre irritationsobjekt i mitt liv, de gånger jag alls orkar irritera mig på dess sändningar. Den här gången har man låtit journalisterna Anna Lindman och Johanna Westman äta sig igenom Sveriges andliga landskap, där Asatron och de naturliga alternativen inte fått equal time, för redan i rubriken till alltsammans, ”Gud så gott” låter man en oinskränkt och monoton Monoteism härska, ungefär som om detta är den enda form av ”andlighet” man överhuvudtaget kan tänka sig.

De säger att de representerar ”alla” religioner i landet, men vägrar att acceptera Polyteismen som ett faktum. Hur inskränkt får man bli ?

Det är beklämmande att vad som skall vara en oberoende TV-produktion hela tiden fasthåller detta utomordentligt snäva, ja inskränkta perspektiv. Hela programmet igenom görs det reklam för vegetariansim och veganism, katolicism och kristendom. DN:s matskribent Jens Linder finns med i bakgrunden som en stabil klippa av lugn, ett slags kokkonstens filosof, som en smula häpet kommenterar de uttalanden, som en ärkekatolsk skådespelerska häver ur sig om den kristna nattvarden, denna avskyvärda kannibalmåltid.

För egen del äter jag aldrig människor, och jag dricker inte heller deras blod. I programmet insisteras på att katolicismens lära om Transubstantionen är det enda rätta, och man ger aldrig ens en enda tanke till frågeställningen om det är rätt att äta liket av en påstådd frälsare, och vad för ”andlighet” man i så fall skulle kunna få ur detta, eller varför en sådan lära alls skulle vara något positivt, i synnerhet som programmets konklusion och slutkläm är att ”alla levande varelser skall behandlas med respekt”, vilket förutses ske genom välsignelse och religiösa ritualer.

Logiken brister inte bara till en del, den bryter fulltständigt samman, ja förvandlas till oigenkännlighet, och man undrar varför ett traditionellt matlagningsprogram eller kanske ”Stjärnorna på Slottet – nu också med Jens Linder” inte kunde få ersätta detta jams.

Om programledarinnorna verkligen tror att ”alla varelser ska behandlas med värdighet” – Hur kan de då ens säga, att det vore ”värdigt” att försöka äta upp ”frälsaren”, och tugga i sig en annan människas kropp ?

Jakt och fiske framställs som något i grunden onaturligt redan från första scenen i programmet, och en statskyrklig jagande Prästman försöker förgäves framhäva att den Lutherska kristendomen aldrig haft några regler kring dieten. För honom kan man åtminstone ha en smula sympati, men det gäller knappast de kristna fanatiker, som ges fritt utrymme att sprida sina griller under resen av programmet.

Man påstår att Halal-slakt och Koscher är ”humana” slaktmetoder (hur humant är det att låta ett djur långsamt blöda till döds med luftstrupen och halsartärerna avskurna ?) och att just kristendomen skulle vara ”världens största religion”, vilket för det första inte stämmer (hur många av västvärldens invånare är egentligen ”troende” kristna, trots att de bor i länder som är kristna till namnet ?) och för det andra heller inte är något argument för dess fortsatta utövande. Redan efter detta första premiäravsnitt, blir den oriktiga slutsatsen att endast kristna kan betraktas som ”troende” en smula tjatigt.

MÖÖH ! Varför kan inte enkel dyrkan av naturen eller vördnad inför den, vara precis lika ”andligt” ??

Inte någonstans nämns det, att våra förfäder jagat och fiskat i tiotusentals, ja hundratusentals år. Inte heller nämner man, att utebliven älgjakt skulle orsaka ekologisk katastrof och slöseri med en stor naturresurs på kort sikt – för att inte tala om ökade viltolyckor. Några större rovdjursstammar – eller rättare sagt vargstammar – björn eller lo tar sällan älg – finns inte i Sverige, och vi kan av förståeliga skäl inte låta vargen utbreda sig på människosamhällets bekostnad heller – redan de fåtaliga samerna kommer säkert att klaga över sina renbeten, ifall vi alls tillåter vargen att utbreda sig i landet på allvar.

I dagsläget har människan i Sverige inget annat val än att fortsätta jaga älg, för vi är den enda större naturliga fiende älgstammen alls har, och vi har själva skapat en idealisk livsmiljö för älgen, genom att låta det moderna skogsbrukets hyggen växa igen med sly, som älgen äter med förtjusning. På samma sätt har vi skapat idealiska livsbetingelser för vildsvin, genom att återinplantera dem i landet. Modernt jordbruk, småbrutet landskap och här och där fina golfbanor och villatomter att  böka upp, ja det är rena paradiset för en vildsvinsflock – och skall vi få bort dem, hjälper det inte att lägga ut förgiftad åtel som blir ännu en miljöfara, och dessutom riskerar att förgifta rovfåglar och andra djur – nej – vi kan bara jaga de vilda svinen, och det måste ske med manuella metoder – vi möter dem mano y mano, ansikte mot tryne, med gevär i hand och på deras villkor – när de visar sig – och inte på våra…

Slutligen – varför tror dessa programledarinnor, att ”andliga riter” skulle vara det enda sättet, som man kan skapa ”respekt” för naturen på ? Varifrån kommer en såpass ologisk konklusion, och vad är det dessa fröknar vill ? Att återinföra bordsbönen i småskolan ?

Hellre skulle ”Mitt i Naturens” experter kunna ha fått medverka i programmet, tillsammans med en representant för Nordiska Asa Ssamfundet, Jägarförbundet och en förening för Nordiskt bågskytte, kanske. Det hade varit något att se, istället för det snömos jag fick genomlida mellan klockan 20.30 – 21.00 i afton.