Veckans TORPEDANFALL : Norska arkeologer säger sig ha funnit Tore Hunds Naust i Troms Fylke

Ett Naust är ett Vikingatida skeppshus eller skeppshall, om ni inte visste det – alltså en kustnära byggnad, där stora skepp kan förvaras på land under vinterhalvåret. Nu påstår fylkeskonservatorn i Troms Fylke, Anne Karine Sandmo inför NRK eller Norsk Fiskkringkastning…förlåt… jag menar naturligtvis Norsk Rikskringkastning att hon är ”helt säker” på att man har hittat och delvis grävt ut den berömde hövdingen och Länsmannen Tore Hunds eget Naust vid en gård på Bjarköy i Nordnorge.

Karta över Bjarköy Kommunes läge i Troms Fylke

Hur eller på vilket sätt man nu kommit fram till det redovisas inte i NRK:s reportage, men man brukar säga att arkeologi är en vetenskap där allt kan hända, och det ytterst sällan faktiskt gör det. Fylkeskonservatorn till NRK säger att detta är en epokgörande och världs-sensationell upptäckt, helt i linje med de två nyfunna stora skepp man upptäckt i Östfold tidigare i år (se bland tidigare inlägg från sommaren hos Hedniska Tankar). Naustet uppges ha varit över åtta meter högt, och har alltså rymt fartyg av högst ansenliga dimensioner. Om långskepp är inblandade, vilket är högst sannolikt, måste man anta att ett sådant vanligen är sex gånger längre eller mer, relativt stävarnas och skrovets höjd, och det torde alltså innebära, att naustet skulle kunna ha rymt ett skepp över 45 meters längd – även om NRK:s reportage inte säger något om byggnadens uppskattade dimensioner i övrigt.

Bjarköyingarnas vapen

Tore var född av Bjarköyätten, en av Norges mäktigaste jarla- och stormannaätter. Han var hedning hela sitt liv igenom, även om man påstår att han på sin ålderdom skulle ha blivit kristnad, vilket dock är en sanning med åtskillig modifikation, som vi ska se. I Olafssaga Helga, om Kung Olaf Haraldsson, kallad Olaf Bondeplågaren, beskrivs uttryckligen hur Norge kristnades med våld, svärd, eld och brand. Olaf Haraldsson plundrade och brände också i Sverige, bland annat i Bohuslän, Västergötland och hos Smålänningarna, innan han slutligen drog tvärs över Norrland och Jämtland, skövlande och mördande på samma sätt.

Till slut reste sig Tröndelagens alla bönder emot honom, och han dräptes rättvist nog i slaget vid Stiklestad 1030, varefter den katolska kyrkan förklarade honom som helgon. Men innan de hade Tore Hund blivit kung Olafs Länsman i det mycket avlägsna och nordliga Troms Fylke, som kungen knappast hade tid att besöka. Tore Hund hade också fått avtalat med den kristne kungen att han kunde beskatta och skattlägga lapparna bäst han ville, bara han sände kungen merparten av detta rov. Det var ju till fördel för Bjarköyingarna, och det gick Tore Hund därför med på, medan kungen å sin sida helt enkelt lät bli att sprida kristendomen så långt norrut, vilket han hade föga resurser för att göra i alla fall.

Men så svek Olaf Haraldsson sitt ord till Bjarköyingarnas ätt, och dräpte Asbjörn Sälsbane, Tore Hunds brorson. Innan dess hade Kungen också förstört de hedniska bloten i Troms, och utsatt folket där för orimliga pålagor. Att vara Länsman, som Tore Hund var, var ett hedersuppdrag, för – som det stod också i 1600-talets svenska lagar: dock skall det ske utav bofaste och beskedligaste bönder, som i häradet finnes, och intet främmande och löse, som allmogen ingen hjälp kan hava av”, för bara inländska och inte utländska män dög till ett sådant ämbete. Folkets män och bönderna skulle väljas, och svara inför den rätte konungen.

När nu de kristna ställt hela samhällsordningen på ända, och svår missväxt rådde i landet, fick Tore Hund till sist nog. Han tog spjutet sälsdräparen i sin hand, och manade Norges alla bönder till uppror mot övermakten. Och han lyckades också. Med ropet ”Fram, fram, bondemän !” utplånades Olavs ”kristmän och korsmän” vid Stiklestad, men Sturlasson säger i Heimskringla, att Tore kort därefter skulle ha antagit kristendomen, vilket bara är kristen propaganda. Han skriver till och med, att Tore Hund skulle ha gått i korståg mot Jerusalem, vilket nog bara betyder, att han for i Viking på Medelhavet, kanske med sitt största skepp – men efter det, avhördes han icke mer, står det i hävderna.

Min tro är, att Tore dog som en hjälte på sitt eget skepp med spjutet i hand, kanske i kamp mot den kristne kung Knut i England, men om det må andra döma.

Tore lämnar Bjarköy för att ena sitt folk, och leda det till seger över kristendomen. (illustration av Torsten Egidus, 1899)

Litteraturhistoriker är ense om att Snorre har svartmålat Tore Hund – som ju getts ett smädenamn – eftersom han var Olav den påstått ”Helige” Haraldssons dråpare, och slutligen rände sin brorsons goda spjut rakt igenom kungen. Men ändå kan inte ens Sturlasson förneka hans stora mod: «den mann som bebreider Tore for feighet, fornekter den dristige Hunds sanne mod, (…) ettersom den kraftige kriger (…) våget å rette hugg mot en konge». Kristna skalder har också smädat honom, men hans rykte lever fortfarande – till och med hos en kvinnlig ”Fylkeskonservator”. Hans folk har aldrig glömt honom, och kanske ska han ena landet, nu som förr. Man planerar att rekonstruera hela hans Naust och hövdingagård borta i Norge, skriver NRK.

Saelen til Höyre: ”Og dette var fra Norsk Fisk-Kringkastning :  Men aer dere nå VIRKELIG sikker på hva dere har fået gravet utt ?

Saelen til Venstre: ”Javel, nettop !

Å andra sidan förhåller jag mig själv ganska skeptisk till denna senaste norska upptäckt – som arkeologiskt intresserad undrar jag faktiskt HUR man enbart med provschakt skulle ha BEVISAT att nausten verkligen tillhört Tore Hund, eller byggts under just honom. Självfallet kan man ha daterat trä med hjälp av dendrokronologi eller årsringar, till exempel, och självklart är det så att det på en sparsamt befolkad ö som Bjarköy, är ganska klart var den vikingatida jarlsgården legat – men ändå, att verkligen identifiera en historisk persons närvaro på platsen, vore en bragd, om man nu ens h-a-r lyckats, vilket alltså är något osäkert i dagsläget.

Man kan jämföra med hur kristna forskare med tydlig bias och vinkling anno 2017 påstod, att de skulle ha funnit Ansgars kapell på Jarl Hergeirs hövdingagård på Birka. För det första är det inte alls troligt, att det alls fanns någon hövdingagård på Birka – den låg sannolikt nog på Adelsö., och för det andra går det inte att enbart med markradar bevisa, att en stengrund efter ett litet långhus alls skall ha varit ett ”kapell”. 

Denna kristna historieförfalskning skrev jag själv om i ett inlägg från 30 Januari 2017,  (se under ”arkeologi” ovan )och sedan dess har det varit märkligt, ja egendomligt tyst från de kristna fanatikerna om att Ansgar-krönikan skulle ha blivit ”bevisad” med markradars hjälp, vilket som sagt är ett totalt ohistoriskt påstående.

Det nu gjorda fyndet av en vikingatida Naust, av ovanlig storlek och längd, är ett mycket intressant fynd ändå, och på alla sätt betydelsefullt. Men, något ovedersägligt bevis för att just sagans Tore Hund som konstruktör är nog svårt att finna, och därmed måste det som NRK en smula okritiskt skriver nog ändå TORPEDERAS trots allt.

Vi bör dock alla minnas Tore som han var, och som han beskrivs i hävderna. Han var en rik och mäktig storbonde, som i tider av fara ställde sig på folkets sida och försvarade sitt land emot ursupatorer, förtryckare och främmande inkräktare. Den insatsen bör vi alla minnas, och Tores minne skall vi för alltid hedra, nu till Alvablot eller sedan. Och låt oss alla ha spjuten vässade och klara, när avgörandets stund väl kommer !

Torpedo Los ! Feuer !!

Annonser

Thetta er Hof Ásatrúarfélagsins !

Wikipedia publicerar idag en artikel om det försenade bygget av Asatruarfelagids nya Gudahov (Nej, det heter i-n-t-e ”tempel” ! det är ett latinskt ord vi inte använder !!) vid Öskjuhlid utanför Reykjavik. Man påstår också, att finanskrisen på Island skulle ha orsakat de många förseningarna, som nu pågått sedan 2015. Detta verkar föga sannolikt, och även om jag själv inte sett några definitiva bevis till vad de mystiska förseningarna beror på, har jag en del teorier.

Gudahovsbygget, som det såg ut i slutet på 2018

På Island får samfund bidrag efter hur många medlemmar de uppger sig ha, och man vet att två kända kristna bedragare, bröderna Augustsson, lanserat en fiktiv fornsumerisk religion kallad ”zuism” bara för att konkurrera ut de många Asatroende på ön. Många islänningar anslöt sig till bedragarna, som lovade att deras medlemmar skulle få del av 53 miljoner i frikostiga statsbidrag, pengar som de kristna bedragarna behöll för sig själva. Efter detta inhopp av kristna sprängkandidater och sabotörer, fick Asatrufelagid mindre bidrag, och även om finanskrisen (som var slut år 2011) kan ha bidragit, tror jag att det är i dessa kristna ränker vi kan hitta orsaken till förseningarna, som drabbat gudahovet.

De kristna bedragarna bakom ”zuismen” är nu misstänkta för att ha förskingrat mer än 80 miljoner isländska kronor, och rättsprocessen emot dem pågick ännu i början på detta år. Bröderna Augstsson är även misstänkta för flera fall av grov förskingring, bland annat i samband med bedrägerier angående påstådda uppfinningar inom vindkraft, och falska insamlingar på Kickstarter, något som de också enligt isländska media påstås ha använt inom sin förment ”andliga” verksamhet.

Samtidigt med detta, och trots de kristnas vanliga krumsprång, finter och försök att påverka politiken på Island, har allsherjargoði Hilmar Örn Hilmarsson enligt Wikipedia sagt att Gudahovet tidigast kan invigas i slutet på 2019 – ett detum som nu kryper allt närmare och närmare. Under tiden har också Asatruarfelagid tagit flera banklån, och kostnaden för hela projektet, som kan fullbordas i etapper, uppges nu ha stigit till ca 130 miljoner isländska kronor, vilket lär vara ungefär 25 % eller så utöver den ursprungliga kalkylen.

 

 

Ur den isländska arkitektfirmans ritningar från 2015

Förslag har också funnits på om man skulle ”Crowdfundat” projektet via en isländsk, hårdare kontrollerad och helt legal insamlings-sajt som till exempel karolina.is, men vid en genomsökning av den sajten hittar jag inget, som relaterar till det Isländska Asatrosamfundet, även om där finns en hel del öppna insamlingar, som relaterar till islands musik- och mediaindustri. Inte för inte är Hilmar Örn Hilmarsson själv också känd för att ha haft ett förflutet som musiker. I planerna på Gudahovet ingår också en del, avsedd att bli ett forskningscenter kring Nordisk Mytologi och liknande ämnet, som till exempel isländska handskrifter, men troligen kommer denna del av projektet att bli färdigställd allra sist, medan den stora samlingssalen nog färdigställs allra först. De enda insamlingar som tycks pågå till förmån till Gudahovsbygget, finns på Asartruarfelagids egna webbsidor, och består i att man låter försälja en del böcker ur organisationens eget bibliotek. Det kan mycket väl vara så, att man – på grund av alla skandaler de kristna orsakat – valt att finansiera hela bygget helt via banklån, och utan att förlita sig på någon form av statsbidrag eller insamlingar. 

I Sverige pågår diverse religiösa bedrägerier i ”östkyrkors” och liknande nya samfunds regi hela tiden. Man vet att SST, den mycket märkliga ”Myndigheten för Stöd till Trossamfund” delar ut bidrag till diverse muslimska och andra organisationer, samtidigt som denna myndighets handläggare i flera fall enligt obekräftade uppgifter också varit med i just de samfunden, och alltså ”administrerat ut bidrag till sig själva”. Miljonrullningen i de svenska fallen uppgår till omkring 100 miljoner SEK – och samtidigt vägrar SST blankt att ge några bidrag alls till Polyteistiska samfund, som t ex Nordiska Asa Samfundet, med motivering att Asatron skulle ”sakna livskraft” som SST:s kristna – och därför partiska – handläggare uppges ha sagt..

I morgon skall byggnadsnämnden i Uppsala ge bygglov till Dawa-rörelsens moskébygge i Stenhagen utanför Uppsala, trots att det konstaterats att denna rörelse företräder en av de mest extrema formerna av Islamism, och att dess lokale ledare dömts för flera fall av allvarlig barnmisshandel – på sina egna barn ! Även Kommunstyrelsens Ordförande i Uppsala (KD) har skrivit ett öppet brev, angående Dawas byggplaner.

Islandsbloggen har rapporterat om hur Katolska Kyrkan nu siktar på att skaffa sig ett allt större och större politiskt inflytande på Island. Man skall bland annat påverka Alltinget, det urgamla Isländska parlamentet. Redan 2015 avslöjades flera barnsex-skandaler på Island, med dussintals katolska präster bland förövarna.

Enligt SVT fick även katolska kyrkan i Sverige sin första barnsex-skandal när förövare i form av katolska präster från utlandet skickades hit. Prästen påstod att han skulle ha speciella healing-förmågor, men fortsatte begå övergrepp, bland annat i Falun…

För att summera: Monoteisterna håller på som vanligt. De ljuger, bedrar, förgriper sig på barn och slukar ständigt mer, mer och mer i form av bidrag.

När andra, Polyteiskt sinade, icke-kristna religioner försöker genomdriva sina egna projekt, utan att vara beroende av några statsbidrag alls, utsätts de för sabotage.

Var finns rättvisan ?

Sent ska gudarna vakna, heter det – men på Island har de i alla fall vaknat. Gudahovet kommer att stå färdigt om några år, trots förseningarna. Och Särimners Sändebud lovar sina fränder en sak – får vi något över från vårt kalenderprojekt, skall vi också uppsöka er…