Veckans TORPEDANFALL : Norska arkeologer säger sig ha funnit Tore Hunds Naust i Troms Fylke

Ett Naust är ett Vikingatida skeppshus eller skeppshall, om ni inte visste det – alltså en kustnära byggnad, där stora skepp kan förvaras på land under vinterhalvåret. Nu påstår fylkeskonservatorn i Troms Fylke, Anne Karine Sandmo inför NRK eller Norsk Fiskkringkastning…förlåt… jag menar naturligtvis Norsk Rikskringkastning att hon är ”helt säker” på att man har hittat och delvis grävt ut den berömde hövdingen och Länsmannen Tore Hunds eget Naust vid en gård på Bjarköy i Nordnorge.

Karta över Bjarköy Kommunes läge i Troms Fylke

Hur eller på vilket sätt man nu kommit fram till det redovisas inte i NRK:s reportage, men man brukar säga att arkeologi är en vetenskap där allt kan hända, och det ytterst sällan faktiskt gör det. Fylkeskonservatorn till NRK säger att detta är en epokgörande och världs-sensationell upptäckt, helt i linje med de två nyfunna stora skepp man upptäckt i Östfold tidigare i år (se bland tidigare inlägg från sommaren hos Hedniska Tankar). Naustet uppges ha varit över åtta meter högt, och har alltså rymt fartyg av högst ansenliga dimensioner. Om långskepp är inblandade, vilket är högst sannolikt, måste man anta att ett sådant vanligen är sex gånger längre eller mer, relativt stävarnas och skrovets höjd, och det torde alltså innebära, att naustet skulle kunna ha rymt ett skepp över 45 meters längd – även om NRK:s reportage inte säger något om byggnadens uppskattade dimensioner i övrigt.

Bjarköyingarnas vapen

Tore var född av Bjarköyätten, en av Norges mäktigaste jarla- och stormannaätter. Han var hedning hela sitt liv igenom, även om man påstår att han på sin ålderdom skulle ha blivit kristnad, vilket dock är en sanning med åtskillig modifikation, som vi ska se. I Olafssaga Helga, om Kung Olaf Haraldsson, kallad Olaf Bondeplågaren, beskrivs uttryckligen hur Norge kristnades med våld, svärd, eld och brand. Olaf Haraldsson plundrade och brände också i Sverige, bland annat i Bohuslän, Västergötland och hos Smålänningarna, innan han slutligen drog tvärs över Norrland och Jämtland, skövlande och mördande på samma sätt.

Till slut reste sig Tröndelagens alla bönder emot honom, och han dräptes rättvist nog i slaget vid Stiklestad 1030, varefter den katolska kyrkan förklarade honom som helgon. Men innan de hade Tore Hund blivit kung Olafs Länsman i det mycket avlägsna och nordliga Troms Fylke, som kungen knappast hade tid att besöka. Tore Hund hade också fått avtalat med den kristne kungen att han kunde beskatta och skattlägga lapparna bäst han ville, bara han sände kungen merparten av detta rov. Det var ju till fördel för Bjarköyingarna, och det gick Tore Hund därför med på, medan kungen å sin sida helt enkelt lät bli att sprida kristendomen så långt norrut, vilket han hade föga resurser för att göra i alla fall.

Men så svek Olaf Haraldsson sitt ord till Bjarköyingarnas ätt, och dräpte Asbjörn Sälsbane, Tore Hunds brorson. Innan dess hade Kungen också förstört de hedniska bloten i Troms, och utsatt folket där för orimliga pålagor. Att vara Länsman, som Tore Hund var, var ett hedersuppdrag, för – som det stod också i 1600-talets svenska lagar: dock skall det ske utav bofaste och beskedligaste bönder, som i häradet finnes, och intet främmande och löse, som allmogen ingen hjälp kan hava av”, för bara inländska och inte utländska män dög till ett sådant ämbete. Folkets män och bönderna skulle väljas, och svara inför den rätte konungen.

När nu de kristna ställt hela samhällsordningen på ända, och svår missväxt rådde i landet, fick Tore Hund till sist nog. Han tog spjutet sälsdräparen i sin hand, och manade Norges alla bönder till uppror mot övermakten. Och han lyckades också. Med ropet ”Fram, fram, bondemän !” utplånades Olavs ”kristmän och korsmän” vid Stiklestad, men Sturlasson säger i Heimskringla, att Tore kort därefter skulle ha antagit kristendomen, vilket bara är kristen propaganda. Han skriver till och med, att Tore Hund skulle ha gått i korståg mot Jerusalem, vilket nog bara betyder, att han for i Viking på Medelhavet, kanske med sitt största skepp – men efter det, avhördes han icke mer, står det i hävderna.

Min tro är, att Tore dog som en hjälte på sitt eget skepp med spjutet i hand, kanske i kamp mot den kristne kung Knut i England, men om det må andra döma.

Tore lämnar Bjarköy för att ena sitt folk, och leda det till seger över kristendomen. (illustration av Torsten Egidus, 1899)

Litteraturhistoriker är ense om att Snorre har svartmålat Tore Hund – som ju getts ett smädenamn – eftersom han var Olav den påstått ”Helige” Haraldssons dråpare, och slutligen rände sin brorsons goda spjut rakt igenom kungen. Men ändå kan inte ens Sturlasson förneka hans stora mod: «den mann som bebreider Tore for feighet, fornekter den dristige Hunds sanne mod, (…) ettersom den kraftige kriger (…) våget å rette hugg mot en konge». Kristna skalder har också smädat honom, men hans rykte lever fortfarande – till och med hos en kvinnlig ”Fylkeskonservator”. Hans folk har aldrig glömt honom, och kanske ska han ena landet, nu som förr. Man planerar att rekonstruera hela hans Naust och hövdingagård borta i Norge, skriver NRK.

Saelen til Höyre: ”Og dette var fra Norsk Fisk-Kringkastning :  Men aer dere nå VIRKELIG sikker på hva dere har fået gravet utt ?

Saelen til Venstre: ”Javel, nettop !

Å andra sidan förhåller jag mig själv ganska skeptisk till denna senaste norska upptäckt – som arkeologiskt intresserad undrar jag faktiskt HUR man enbart med provschakt skulle ha BEVISAT att nausten verkligen tillhört Tore Hund, eller byggts under just honom. Självfallet kan man ha daterat trä med hjälp av dendrokronologi eller årsringar, till exempel, och självklart är det så att det på en sparsamt befolkad ö som Bjarköy, är ganska klart var den vikingatida jarlsgården legat – men ändå, att verkligen identifiera en historisk persons närvaro på platsen, vore en bragd, om man nu ens h-a-r lyckats, vilket alltså är något osäkert i dagsläget.

Man kan jämföra med hur kristna forskare med tydlig bias och vinkling anno 2017 påstod, att de skulle ha funnit Ansgars kapell på Jarl Hergeirs hövdingagård på Birka. För det första är det inte alls troligt, att det alls fanns någon hövdingagård på Birka – den låg sannolikt nog på Adelsö., och för det andra går det inte att enbart med markradar bevisa, att en stengrund efter ett litet långhus alls skall ha varit ett ”kapell”. 

Denna kristna historieförfalskning skrev jag själv om i ett inlägg från 30 Januari 2017,  (se under ”arkeologi” ovan )och sedan dess har det varit märkligt, ja egendomligt tyst från de kristna fanatikerna om att Ansgar-krönikan skulle ha blivit ”bevisad” med markradars hjälp, vilket som sagt är ett totalt ohistoriskt påstående.

Det nu gjorda fyndet av en vikingatida Naust, av ovanlig storlek och längd, är ett mycket intressant fynd ändå, och på alla sätt betydelsefullt. Men, något ovedersägligt bevis för att just sagans Tore Hund som konstruktör är nog svårt att finna, och därmed måste det som NRK en smula okritiskt skriver nog ändå TORPEDERAS trots allt.

Vi bör dock alla minnas Tore som han var, och som han beskrivs i hävderna. Han var en rik och mäktig storbonde, som i tider av fara ställde sig på folkets sida och försvarade sitt land emot ursupatorer, förtryckare och främmande inkräktare. Den insatsen bör vi alla minnas, och Tores minne skall vi för alltid hedra, nu till Alvablot eller sedan. Och låt oss alla ha spjuten vässade och klara, när avgörandets stund väl kommer !

Torpedo Los ! Feuer !!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s