Seriös Runologi från Riksantikvarieämbetet – och mindre seriösa sidor av Uppsala Universitet

Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet är och förblir enligt min åsikt den mest seriöse och noggranne av Sveriges professionella runologer. Till skillnad från många andra – också en ren amatör som mig – har han ingen kristen bias eller övervikt i sin forskning, utan uttalar sig alltid synnerligen neutralt, vilket också borde vara ett krav om man är en akademisk forskare.  Om man är amatör, inte säger sig syssla med akademisk forskning eller liknande, är det däremot tillåtet och brukligt att få ”tycka till” och yttra sig om vad man får läsa på nätet, både i egenskap av välvillig recensent eller intresserad kulturbärare – ett släkte av hedningar, som vi behöver många många fler av. (Här finns några, till exempel )

Nyfunnet fragment av den sönderslagna runnskriften U 784 från Svinnegarn. Vad som kan vara en R runa syns vid den vita pilen

Denna gång har han besökt Svinnegarns kyrka och källa i Uppland, en känd hednisk kultplats sedan långt före kristendomen. Jag skall återkomma till dessa trakters hedniska topografi i ett annat inlägg, men nöjer mig med att konstatera, att den ”svinna” eller behändiga, snabbt uppnådda viken, på 1000-talet var åtskilligt djupare än nu, och att det gick att segla även till den enorma Haraldshögen, en av Upplands allra största gravhögar, med rester av en stor skeppssättning, som visar att den här platsen var betydelsefull redan långt innan Vikingatiden. En del forskare har tolkat ortnamnet som en avledning av ”svin”, men det behöver ingen tro, eftersom det är etymologiskt obevisat. Källdrickningen vid Svinnegarn fortsatte långt in på den katolska medeltiden och än längre, och samlade enorma människomassor.

Haraldshögen på gamla foton

Den trasiga kristna runstenen U 779 som står vid kyrkan är känd sedan länge, och har noga undersökts av en modern runristare, som verkligen kan sin sak. Källström glömmer bort att berätta att den stenens inskrift är spegelvänd, och därför tros vara en såkallad ”parsten” eller en del av en tvådelad inskrift, två stenar som kanske varit placerade intill varann, eller som en portal. Men inte nog med det. Källström har identifierat den andra stenen i det troliga paret, som står på en helt annan plats, och dessutom funnit fragment av en tredje sten – och alla dessa stenar har skapats av en och samme ristare. Den andra parstenen skall vara U 762, som idag finns 8 km längre norrut.

Dessa båda stenar är av hård granit, men nu har det kommit fram fragment i röd sandsten under längre tid, som har framkommit på skilda ställen vid kyrkan: under korets golv, på kyrkogården och vid den gamla skolan öster om kyrkan. Runologi kan ibland vara som att lägga pussel, också för de moderna ristare som skickligt rekonstruerar sönderslagna och vandaliserade stenar, som under århundradenas lopp har skövlats av de kristna. Vi har mycket få hedniska inskrifter från 1000-talet kvar, men det beror nog på kristen vandalism över hela Uppland – så småningom gav man sig i sin fanatism på även de ”korsmärkta” stenarna och förstörde även dem – en av stenarna i Svinnegarn användes som trappsten, och ännu fler fragment av vad man slagit sönder kan finnas inuti kyrkans vitrappade väggar, även om vi nu aldrig kommer att få reda på den saken.

Man har också diskuterat om korsen på det slutande 1000-talets stenar är hedniska solkors, eller kristna kors.

I en del fall är stenarna otvivelaktigt kristna – det vet vi eftersom inskrifterna innehåller element som ”kudh hialbi ant hans” som det står på stenen U 779, men det finns många andra fall, där man bara slentrianmässigt förkortat detta till ”g…hialpi” och knappast haft någon djupare tro – för att bara stjälpa ur sig ett litet ”guhjälp” är inte särskilt pietetsfullt – och behöver heller inte alls syfta på någon kristen gud – det kan ju vara fråga om ett pluralis, således flera gudar som döljer sig bakom den formuleringen. Man kan aldrig så noga veta.Jag har i ett och annat sammanhang frågat Magnus Källström vad han tror om korsen, och han är i alla fall helt enig med mig i att de flesta runinskrifter från 1000-talet inte innehåller något om religion alls, vad skriften på dem angårvad man däremot så gott som ALLTID nämner är ”denna sten är rest av XX till minne av YY, ZZ (ristarens namn) ristade (eller reste)

 

De flesta stenar från 1000-talets sena runepok innehåller INTE kors eller något kristet. Det finns de som hävdar raka motsatsen, men de har aldrig publicerat statistik eller fakta, som stöder deras uppfattning, så vitt jag vet. Här är U 295…

 

Det är alltid släktskapen, eller släktförhållandet som är det viktiga, ”son av”, ”dotter till”, ”syster”, ”broder” och så vidare, och stenarna talar mer än något annat om släktkänsla och ättesamhället – samhörigheten med förfäderna – och detta ÄR ett mäkta hedniskt drag. Så hade man levat i hundratals, ja tusentals år, och det ville man fortsätta med, likaväl som vi som lever idag känner gemenskap med vår egen släkt, vårt eget land och våra anhöriga. Det har Magnus Källström hållit med mig om, vid ett offentligt föredrag, och man kan ju då undra, om det alls var religionen som var det viktiga för 1000-talets människor – för vad de talar om för oss, är ju att släktskapen var så mycket viktigare – och så ”korsmärkte” man sina stenar som försäkring och försiktighetsåtgärd, eftersom man visste att kristet anhang, som ville vanligt folk mycket mycket illa, snart kunde befinna sig i trakten.

I väldigt många fall ser ”korsen” inte alls ut att tillhöra stenens komposition från början, och man har också fogat in extra runtecken utanför ”rundjuret” eller själva runslingan, som på detta exempel från Södermanland. Den ursprunglige ristarens intentioner har helt frångåtts, och på en del stenar kan man se hur ett kors fått komma med på ”ett hörn” längst upptill eller nedtill, helt utan känsla för den komposition, som kanske ursprungligen varit där. Nu kan jag inte tillräckligt mycket om huggteknik eller ytbehandling för att avgöra, om alla dessa stenar faktiskt k-a-n ha fått sina kors tillfogade i efterhand, till synes pliktskyldigt eller därför att makthavarna bestämt det, på trots emot vad runristarna velat – men det är fortfarande en tänkbar teori – motbevisa de som kan !

Magnus Källström menar att sandstensfragmenten, kallade U 784 måste vara betydligt yngre än de andra två, men ändå har man inte hittat något kristet på dessa fragment.Hur går det då ihop med det stegvis genomförda religionsskifte och hedendomens utdöende, som många forskare tänkt sig ? Vi kan inte bortse ifrån ”Blot-Svens” hedniska revolution och det folkliga motståndet på 1080-talet, som tillhörde en annan generation än 1050-60 talens stenar.  RAÄ är också ganska säkra på att de tre aktuella stenarna från trakten av Svinnegarn är verk av en och samma runmästare.

Han menar att detta är ett verk av den kände runristaren Erik, som länge var verksam i hela Fjärdhundraland, främst i Åsunda och Trögds härader, efter vad det ser ut. Detta kan man se på huggstilen, och runornas utformning, stenens komposition osv. Han svarade också för den från Sverige plundrade och bortförda stenen U 1173, som fortfarande finns kvar i Edingburg, men som snart kanske får komma tillbaka till vårt land igen – man har ju nyligen ersatt den med en nytillverkad kopia.  Samme Erik skall stå bakom ett tjugotal bevarade inskrifter, men han är långtifrån den mest bevarade runristaren – vi måste minnas sådana män som Åsmund Kåresson, Fot, Livsen och många andra – men mest Öpir Ofeguppkallad efter Odin själv, den store roparen, Hropt eller Hroptatyr – med över 80 bevarade inskrifter till dags dato. (Öpa betyder att ropa, gala -man gal ju hedniska galdrar, till exempel) Helt säkert började han sitt liv som hedning, även om man kan ha tvingat honom att anta kristendomen, och det märks att han inte tyckte om den. 

Titta här:

Öpir skulle nog mycket hellre ha velat fylla hela stenen med sina karaktäristiska, vindlande, vackra rundjur och ornament, men så tvingade de kristna hundarna honom att hugga in ett fult och vanprydande kors överst. Vi ser tydligt, att det inte alls ser ut att höra hemma på stenen, och att detta inte alls är vad konstnären, skaparen, kreatören i honom ville. Men de tog hans kultur ifrån honom – och det märks att han kämpade emot, ofeg som han var. Även hans konstverk, med alla runslingorna, var på sitt sätt en skapande protesthandling.

Idag finns minst en ristare, som verkar i Öpirs anda – och så skall vi minnas även honom, detta Alvablot, och höja ett horn för dem båda två ! (Titta på rundjurets huvud, alldeles under korset). Och den sten jag nu visat, står i centrala Uppsala – där Magnus Källström inom kort kommer hålla ännu ett föredrag.

Nu är tyvärr inte alla forskare lika opartiska eller noggranna som Magnus Källström, även om det skall sägas att landets runologer är ruskigt få till antalet, och alla dessa högädla akademiska herrar med sina fina titlar, doktorshattar och allt naturligtvis känner varandra. Det hela är rena ”Pingvinön” – samma ö som jag visst tror att Olof Lagerkrantz en gång skrev en liten satir om.

I Uppsala, till exempel, finns en mycket svårt, närmast fanatisk kristen vid namn Henrik Williams, som hävdar att det inte finns några hedniska runinskrifter i Sverige alls – tvärt emot ovedersägliga bevis, som Björketorpsstenen, Rökstenen, Sparlösastenen och många andra stenar.

Han säger rakt ut, att alla runstenar i Sverige – i alla fall de från sent 1000-tal – skall vara djupt katolska, illustrera endast och endast bara den Niceanska trosbekännelsen och andra saker, som man på intet sätt kan kalla för objektiv forskning, då det motsägs mycket effektivt av de stenar från samma period som är utan kristna kors, inte nämner kristendomen men bara rdovisar det gamla ättesamhällets släktförbindelser, vilket ju var den egentliga sanningen bakom inskrifterna, i alla fall som jag ser det.

Samme stollige professor skall också ha stött Morgan Johanssons omtalade runförbud, enligt vad som redovisats i pressen. Han ska ha påstått, att runorna ”inte är symboler” tvärtemot förekomsten av de tre rundikterna från England, Island och Norge tvärtemot alla de bevarade stenar, där Madr-runan står för ordet ”Man”, till exempel – och om det inte just är symbolisk betydelse, eller att använda ett runtecken som en symbol – vad tusan är det då ? och påstår också, att runor ”aldrig” skulle ha använts i magiskt syfte, tvärtemot existensen av Vävbrickan från Lund, till exempel – ett svenskt fynd från 1000-talet, som helt klart motbevisar hans falsarier.

Jag citerar, från Uppsala Universitets egna hemsidor, angående vad professor Williams – som är övertygad om att  ”runorna kommer från semitiska alfabeten” (de germanska folken är alltså ur stånd att själva komma på ett alfabete, etrusker, romare, alla antikens folkslag kan inte komma på något eget heller – en djupt rasistisk och mycket fördomsfull tanke) skall ha sagt vid ett annat föredrag, på sista tiden:

Ett annat budskap var att runor inte är symboler, inte har magisk innebörd eller är hedniska.

Jaha. Är inte rökstenen hednisk, kanske ?

Är inte Pietroassaringen, funnen redan på 1800-talet, med inskriften ”Gutanowi Heilag” – det heliga från Gotternas Vi – hednisk, kanske ?

Var inte Gallehushornen gjorda av Hedningar, i en Hednisk tid, fulla av symboler som inte har samband med kristendomen ?

Känner inte professor Williams till, att det finns andra teorier om runornas uppkomst och ursprungsområde, som den sydskandinaviska teorin, den norditalinska, eller svarta havs teorin, till exempel ? Och varför är han själv så kategorisk, rörande allt detta kristna och hebreiska, som enligt honom hela tiden måste få spela första fiolen ? Är han inte behäftad med kristen bias, likt jag med en klart hednisk, och varför ger han inte ”equal time” åt andra teorier , eller alternativa, mindre tvärsäkra förklaringar än detta ständiga kristna – ärlig som jag är, ljuger jag inte rätt ut, men påpekar i alla fall Ofegt och på Öpirs vis var jag står.

Det är lätt att se att professor Williams far med osanning. Frågan är bara VARFÖR han gör det och sätter hela hans professionella forskarheder på pottkanten, men det kan jag – som en enkel amatör utan fina titlar – inte svara på..

Kanhända borde en klokare, visare, mer väl avvägd människa – likt Magnus Källström, RAÄ – svara på dessa frågor, nästa gång vi möts.

Måtte Särimner själv vara med honom. Han kan behöva det, nämligen.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s