Tidens Gång – Alvablot, Innan-Gard och Utan-gard…

Nu när Zombies faktiskt närapå finns på riktigt, och är tämligen allmänt och rikligt förekommande i det som en gång var Sverige numera, (se föregående inlägg ) så är det kanske dags att observera även tidens ljusare tecken. Man får väl som vanligt bli tvungen att ta det goda med det onda eller tvärtom, nu när det ändå finns så många zombies ute på stan..

Nackdelen med zombies, förresten, är att de är ”Dead Already” som Lux Interior, sångare i ”The Cramps” en gång sa. Om vi med detta uttryck menar andligen döda, tanketomma, andligen eller mentalt frånvarande personer, så nog finns det Zombies i tusental och hundratusental i våra dagars Sverige egentligen. Jag frapperas fortfarande en hel del över dem, som hela tiden låter sig dompteras att lyda nya, undergångs- och dödsfixerade religioner eller sekterDet finns många av dem, nuförtiden…

Zombies eller viljelösa nicke-dockor som drillats att utföra en roll i undergångs-kulternas drama, har vissa, säregna kännetecken…

Men som sagt, kanske finns det hopp. Jag noterar från mitt elektroniska Hlidskjalf, där jag ser ut över gammal såväl som ung, att en av mina ”vänner” på nätet låtit omvända sig, och plötsligt blivit ”Sverige-vänlig” som det heter. Tidigare var han en sån där LCHF-person, fanatisk Miljöpartist och tillika sk ”fornsedare” – vad det nu är eller skall vara för något. Numera publicerar han ihållande på sitt twitter-konto stoff av en viss karaktär, som jag på sätt och vis måste undanhålla er, eftersom jag inte vill bli mer pinsamt övertydlig än nödvändigt, så att säga.

Gräver man bara tillräckligt djupt här i världen, så finner man något. Jag har funnit att en del människors ”omvändelse” kommer ganska sent i livet, eller först när de fyller fyrtio år eller så, och äntligen inser vad de håller på med, eller rättare sagt hållit på med – måhända även en viss Grälsjuk Gretas uppvaknande kommer bli lika stort, och lika drastiskt, en vacker dag..

Asatron talade en gång om Midgård respektive Utgård. Amerikanska Asatroende av idag – lättomvända vrak också de, som byter åsikt lika ofta som vindflöjlar, och säger sig vara Hedningar ibland, kristna en annan dag, och bekännande Mosaiska trosutövare en tredje dag – jag måste säga att jag föraktar sådan brist på konsekvens och elementär logik, liksom respekt för de trosriktningar, de här herrarna och damerna over there råkar missbruka och förvanska talar däremot om Innangard och Utangard istället, vilket är smått felaktiga men ungefär likabetydande och likalydande termer.

Innangård eller Midgård är människornas värld, ätten, det egna samhället.

Utangård eller rättare sagt Utgård är jättarnas – etanaz på gotiska, dvs ätarna, de som bara tär och förtär – och trollens hemvist, allt det nedanför-mänskliga och undermänskligas värld.

En del människor har tyvärr hela sin Midgårdstillvaro begränsad till den egna individen, eller möjligen deras maka, make och närmaste barn. De är döva och blinda för allt annat, vill inte se det sammanhang, det folk och det samhälle med dess långa och mångskiftande historia som de faktiskt ingår i. De blir ”zombie-fierade” och isolerade, ensamma i sin bristande civilisation – och det är det som får dem att så lätt byta sida, falla offer för demagoger och ”kulter” av olika slag, inklusive kristendomen motbjudande döds-kult, som helt tar avstånd från livet här och nu, men inriktar sig på ”livet efter detta” med sagor om himlar och helveten istället.

Den vise vet, att livet är större än så. Han skaffar sig allmänbildning istället, och har kunskaper i geografi, historia – reser runt världen och studerar mångahanda ting, inte för att ta något Thunbergskt djävla sabbats-år eller sabba sitt eget liv på andra sätt, men för att lära, lyssna och skåda.

Den som har läst Hávamál, vet redan, att där inte står ett enda ord om ett liv efter döden eller någon tillvaro i Hel eller Valhall i den mäktiga och inspirerande dikten. Oden är hela tiden här och nu, inriktad på det varandes och de levandes värld – han är ingen ensam mästare, instängd i ett elfenbenstorn eller någon predikande profet. Man har sagt om mig, att jag är alldeles för ”oandlig” i mina betraktelse, men jag är ingen världsförnekare. Jag lever, arbetar och bor i den här världen, och självklart förbehåller jag mig den enkla rätten, att reagera över vad jag ser.

För varje dag vi lever i Hávamáls anda, och för varje dag vi är här och nu, i denna värld, denna verklighet men ingen annan, växer Midgård. Löv efter Löv på Yggdrasil formar gren efter gren, kausalitetens träd, så fyllt av möjligheter. Och Utgård minskar i farlighet och omfattning för varje gång Midgård växer, och för varje dag vi lever i Innangård, i Midgård.

Frans G Bengtsson, den svenske författaren som själv var närapå hedning, skrev en gång en essä, betitlad ”Värmeledningsmänniskan” . Jag har tagit upp den analogin och den essän förr, men för de av er som inte är bekanta med den, skall jag säga att den handlar om just skillnaden mellan Utgård och Innangård, samt mellan bönder och stadsfolk, om man så vill.

Bonden och den vise vet, att han själv måste leva i sin värld, och åtgärda och ta i tu med vad som finns där. Stadsfolk däremot – eller alla dessa Galna Gretor – klagar alltid på vicevärlden, FN, någon annan som hela tiden skall komma och lösa deras problem. En inbillad ”Frälsare” – en Führer, likt under kristendomens och islams eviga Führer-princip. De gör själva aldrig något åt saken, fixar aldrig en igenisad pump, skottar ingen snö, genomför själv aldrig en endaste en av de miljöförbättringar de tycker andra ska göra, medan de skickar åtta av sina medarbetare fram och tillbaka, fram och tillbaka över Atlanten, och säger sedan att de ”bekämpat koloxid-utsläppen”

Den vise spottar i gruset framför deras fötter, och låter sitt eget hjärtas Midgård växa istället.

Han eller hon förtröttas aldrig, men fortsätter arbeta, kämpa, se och skåda.

Gack ni och gör sammanlunda, ni hedna och ludna !

I morgon är alltid en ny dag – och medan Innangård växer, går Midgård eller Jorden aldrig under på mycket länge.

2 tankar om “Tidens Gång – Alvablot, Innan-Gard och Utan-gard…

  1. Härligt är det att veta, att Asatron har ett sådant djup, sådant kunskapsljus i både det andliga och timliga, att tiden knappt räcker till för att inmundiga och bevara den i våra liv. Desto ljuvligare är det att ock få veta, att dylika kunskap, är till för att växa 🙂 man får en sådan lust att börja dela med sig av detta sanna och trovärdiga 🙂 Tack, käre broder för dina värdefulla insikter och kunskaper! Ack, att vi okunniga – och snart helt ludna – må leva i detta i alla tider, alla våra dagar och framgent för släkten och för äring och fred 🙂 Hel Odin! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s