Det är NU som det stora HEDNANDET sätter in…

Min egen version av en känd svensk visa… Ni får själva gissa vilken..

En Påve kommer faktiskt sällan ensam
och det kristna Sverige lider utav kris.
Gränsen är nådd för deras kackel
men Mohammed ger oss alla varsin spark.
Bilar brinner framför varje förort
medan Frälsis lallar i Mariabergets backar
och Löven han skryter om vårt land
likt en tradare i snörök mellan Lycksele och FN
och våra kvinnor våldtas uti Visby hamn.

Det är NU som det stora Hednandet sätter in
och genom hela landet brusar Asarnas vind !

I Malmö mördas folk till tonen av sirener
och på andra sidan sundet sker det attentat
En ensam islamist vill spränga hela Tjörnbron
och bion i Pajala har för alltid slått igen.
Hängbröstvänstern ylar liksom vilddjur i natten
och svenskarna de sitter inomhus
och Jackélen hon ler och råmar ”Pater Noster”
medan Annie Lööf hon dansar i sitt rus
Det är NU som det stora Hednandet sätter in
och genom hela landet brusar Asarnas vind !

Svenskar mördas i Västerås på IKEA
och ”ensamkommande” gör invasion
insnöade sossar fyller hela Riksdan
och fyllan växer till på varje krog
Frusna romer dör vid stadspuben i Luleå
Frusna drömmar i Monarkin
Vi försöker leva mellan nattskiftet och drömmen
och omges utav kristna svin

Det är NU som det stora Hednandet sätter in
och genom hela landet brusar Asarnas vind !

Ole Gotveds Bålfärd…. En Asatrogen Begravning….

”Han var underlig och ensam, säger fyra svarta män,
han led ofta av brist på husrum och bröd. –
Se en konung, säger rosorna, och trampas på igen,
se en konung och en drömmare är död!
Det är långt nu, säger bärarna, det känns som många mil,
och när dagarna blir kallare blir man trött. –
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil,
det är kanske någon Gode som har dött. 

Han är borta, säger fyra, det blir tungt för hans mor,
som på fattiggårn i Torberga går. –
Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor?
jämrar rosorna och visar sina sår.
Det är döden som har dansat genom Himmermora mo,
susa tistlarna på klövervallens ren.
Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko,
när han dansade med drömmarens ben.

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,
bleka stjärnor blinkar fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,
går en sång över näckrossållad dy.
Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Jyllands ö
sjunger vågorna om alla Nordmäns nöd.
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till storm,
ty en spelman och en drömmare är död.”

– Aningen fritt efter ”En Spelmans Jordafärd” av Dan Andersson
(Copyright Hedningen, 2019)

 

I våra nära grannländer, som till exempel Danmark och Island är Asatron mer socialt accepterad än här i Sverige, vilket beror på den politiska och faktiska situation många av oss svenskar tyvärr lever i. (Se mina tidigare inlägg om dagsaktuella ämnenBåde Danmark och Island samt även Norge är länder, där samhällsklimatet är mera tolerant och demokratiskt, för vårt eget land har under de senaste åren utvecklats i en farlig riktning, i takt med att vissa religioner och ideologier förpestat vårt svenska samhälle.. Och kanhända är det därför, eller på grund av att Asatron kunnat leva och växa sig stark, som man nu också kan hålla Asatrogna begravningar i de andra Nordiska länderna, medan vi inte kommit så långt i Sverige ännu. Vår Regering har ännu inte tillåtit det, inte Länsstyrelserna heller.

I Danmark har man hållit Asatrogna begravningar till havs. På Gotland har en liknande ceremoni också avhållits, men det är allt…

En annan förklaring är att de Asatroende i Danmark och annorstädes i Norden – för det är här och inte i USA vår tro rätteligen hör hemma – är mera spridda i ålder och civilstånd än här hemma i Sverige, och dessutom är den politiska eliten och media i de övriga Nordiska länderna mer positivt inställda till Asatron, medan Regeringen Löfvén flera gånger aktivt försökt förfölja den, till exempel med runförbud och på andra sätt. Men i alla våra länder är Asatro och Hedendom på många sätt ett exempel på folkligt motstånd emot de styrande, och de krafter utifrån, som försöker göra sig breda på vår bekostnad.

Det är också sällan jag skriver nekrologer över folk i främmande land, eller män och kvinnor jag inte har haft glädjen att möta. Den här gången, emellertid; gör jag ett undantag. I den danska lokaltidning jag nämnde i det förra inlägget –  ”Jydske Vestkysten” skriver man en smula öppnare och rakt på om dödsfall och liknande tragiska saker än vi gör här. Man är heller inte rädd för att diskutera politik, och människors insatser på detta och andra plan, mitt inne i lokalsamhället, och skeendenas gång.

Ole Gotved blev 83 år gammal, och han var en av de åtta, som anno 1997 grundade det danska Asa- och Vanatrosamfundet. Efter en hård kamp för erkännande i ett Danmark, där ”Folkekirken” fortfarande ville hunsa och skrämma folk till lydnad, blev samfundet äntligen godkänt år 2003.

Han skadades allvarligt i en trafikolycka nära sitt hem i Brændstrup den 25 September i år, och var då rullstolsbunden efter en motorcykelolycka, som han ådragit sig i hög ålder. Dock dog han först den 16 Oktober på sjukhuset i Kolding, Jylland i sviter efter den andra olyckan, som tillgick så att hans eldrivna rullstol säkert framfördes på vänster sida av vägen (enligt dansk lag räknas en person i eldriven rullstol som gångtrafikant, och då måste den framföras så) när en okänd bilist i alldeles för hög fart kom ut ur en korsning, och träffade honom med sidospegeln mitt i ansiktet. Hans massakrerade rullstol visades också i lokaltidningen, och i sviterna från denna andra svåra olycka, avled han så. Varför olyckan inträffade vet man inte – han var en aktad, ärad och respekterad man i lokalsamhället, och vad man vet fanns det inte någon som kunnat vilja honom något ont.

Gudrun Victoria Gotved, hans dotter, är författarinna till flera böcker om Asatro, och jag anmälde en av dem här så sent som igår. Också hon har en central roll i den danska Asatron, och man kan notera att det i Danmark i såväl nutid som forntid varit så, att vissa ätter och familjer alltid haft Godar och Gydjor inom sig, eftersom sådan värdighet ofta går i arv. De som – på andra sidan jorden – säger att Asatron inte har något fast prästestånd, vet som vanligt inte vad de talar om, ty alltför dåligt känner de till de Nordiska länderna, och den kultur som finns här.

Ole Gotved intervjuades också i dansk TV om sin passion för motorcyklar, bland annat; och skrev själv flera ”moderna gudasagor” i Asatrons anda. Han skrev egna dikter och ceremonitexter till Blot och Ting, och var verksam inom mångahanda. Han var en älskad far och bedstefar, som de säger i Danmark.

Under hans Bålfärd, som utförligt beskrivits i den danska pressen, lyftes han symboliskt över den lilla å som rann utanför hans släktgård och hem, och hyllades av många vänner, fränder och släktingar.  Han  gravlades på den egna gårdens mark, och är nu högsatt; efter hednisk sed, och är inte begravd på någon Kyrkogård eller med någon kristprästs medverkan.

Jag avslutar med hans egna ord, som han skrev för längesedan

Til Magterne:
Skal sammen vi stå
og sende vor tanke
til Asgårds mægtige magter
For styrke gir’ Thor
forstand gir’ Odin
og trivsel får vi fra Frey.

 

”Jydske Vestkysten” intervjuar OBEROENDE Asatroende i ett höstlikt Danmark

”Jydske Vestkysten” är en liten dansk lokaltidning, som gör precis det som svenska media inte gör, och aldrig någonsin vågar. De intervjuar Hedningar och Asatroende, och låter andra slags tankar än de som hela tiden skall dominera i samhällsdebatten – på de styrandes order ! – ta utrymme, stämma och form.

Jag har märkt att den danska lokaltidningen ofta vågar beröra hedniska ämnen, och därför har den nu blivit sedd av Särimner. (”Du ser inte Särimner, men Särimner ser dig – också när du sover” – gammalt Asatroget ordspråk). Idag intervjuar man Mikaela Ruberg Bang, oberoende Asatroende med ungefär ett halvårs erfarenhet, och Martin Theodor Svolgart med sex års praktisk erfarenhet som hedning och Asatroende, liksom hans 17-årige son.

De uppger, att över 1000 oberoende asatroende, som inte är medlemmar i något samfund, finns i Danmark, och förklarar:

– Asatro strækker sig over længere tid end lige vikingetiden. Hvert samfund lærer det, de skal bruge, og så tager de det med videre.

Så är det. Det här är inte någon tom och stillastående ”forn sed” som en del klantskallar låtit sprida ut i Sverige, ingen falsk vikinga- eller drogromantik. Det här är en äkta, levande tro, lika gammal som den Nordiska naturen själv, och för vissa sitter den till och med i generna, därför att tron kan traderas genom århundraden, i ätter och familjer.

Naturen er vores tempel, siger Martin.

De talar om Hávamáls etik, som inte vänder sig bort från livet, likt Kristendomens frånstötande döds-kult. Här finns ingen ”nattvard” eller rituell kannibalism. Här finns inget tvångsvärvande av nyfödda, något ”dop” eller annan religiös doping. Här finns inget tvång,  inget bönerabblande, för en äkta Asatroende ber aldrig någonsin till sina gudar, gudinnor eller makter. Vi offrar eller blotar istället, för i naturen måste du först så något, sedan odla det och så till sist skörda – du kan aldrig bara sitta och ”be” om att du ska få saker helt gratis…

Och den danska tidningen skriver, mycket riktigt:

Formålet med blót er at hidkalde og hylde guderne og måske sige det, man har på hjertet til en pågældende gud. For asatroende hidkalder, de tilbeder ikke guderne.

– Asatro handler ikke om at underkaste sig en straffende gud. Vi skal gøre os fortjent til at få hjælp af guderne ved at vise vores værd, siger Martin. — — – I asatro er der ingen gud, der siger, hvad du må og ikke må, men jeg går op i at være et godt menneske, så min søn har lyst til at bære mit navn videre. — – Vi elsker bare de gamle dygder…

Så är det också. I Asatron finns ingen ”synd”, inget syndabegrepp. Du blir inte dömd eller fördömd av någon högre makt på grund av dina dåliga handlingar, men ihågkommen och ärad för det som varit fullgott, och vad som utförts väl. Och i nästa inlägg skall vi möta just en sådan man från Danmark, som gjort slika ting, och vars namn länge kommer leva vidare…

 

UR visar på en väg bort från VÅLDET i Landet Löfvén…

I takt med att bombdetonationerna och smällarna från de många ”skjutningarna” i Landet Löfvén fortsätter eka över städerna och förorterna i det som en gång var Sverige (se gårdagens inlägg) får vi inte glömma att glädja oss åt de små, små försåtliga civilisatoriska tecken som alls finns.

UR eller Utbildningsradion gör just nu en insats för att ge en smula grundläggande utbildning i Nordisk kultur till andra generationens invandrarbarn, och barn med främmande modersmål. Detta sker i form av en serie dockteaterprogram med den något kufiska titeln ”Gudar och Badkar” som syftar på Veckodagarnas Nordiska namn – att Lördagen eller Lögardagen enligt vissa teorier skall komma från en gudom benämnd Lodyn eller Loke känner man uppenbarligen inte till, men vi kan ju inte begära så mycket av vår Kära journalistkår.

Det borde vara BROTTSLIGT att uppmana till ”Skolstrejk” eller att tvinga barn att skolka från skolan…Den enda utbildning de får chans till…

Programmet håller i alla fall hyffsad kvalitet för att vara av SVT, trots att våra gudar och gudinnor skildras som anskrämligt fula. Men tiotusentals barn hela Sverige över får nu en chans att lära sig Polyteismens och Asatrons grunder, och därmed får de också ett alternativ till deras egen strängt Monoteistiska kultur. Många av dem har kanske växt upp inom Mellersta Österns fasansfulla ökenreligioner, som Islam eller Kristendom, och vi vet vilka tragiska följder omskärelse eller dop kan få för ett stackars litet barn, som aldrig fått chansen att själv välja sin livsåskådning eller kultur, och som blivit fråntagit sina Mänskliga Rättigheter…

Vägen till Valhall står alltid öppen…för envar, som vill finna den…

Hur Allmodern Frigg skildras för Arabiska barn – En rättvisande bild av hur Frigg verkligen ÄR ??

Själv tror jag att den nya serien kan göra stor nytta, särskilt om den tjänar som bakgrund till lärarledda diskussioner, sagoläsning för de minsta och spridande av saklig information och lite goda böcker om våra fäders tro. Alla barn känner sig kanske inte tilltalade av detta, men jag tror att många av dem kommer att minnas sina första intryck av Asatrons Värld när de blir äldre, och kanske hitta tillbaka dit. De kommer att vakna, och väckas till insikt – som goda polyteister – och bli goda, kärleksfulla medborgare som vill varandra väl.

Samtidigt tror jag inte vi får glömma vilket oerhört helvete och vilken andlig – och fysisk – nöd många barn i Sverige lever i. Hur är det att leva med föräldrar som är religiösa fundamentalister, och rabiata Monoteister, till exempel ? Oavsett om det är ”Livets Ord” eller Dawa-rörelsen vi nu talar om, så finns det ett gemensamt drag hos alla dessa Monoteistiska rörelser, som vi bör ge akt på. Det är, att de säger sig vilja bygga ”Ungdomscenter” eller ”ta hand om ungdomarna” så att de inte råkar ut för ”narkotika” osv osv…

De nu frigivna ”terror-imamerna” med Abu Raad i spetsen är ett exempel, liksom den ökände Md Atique Ullah, ni vet den lokale Mullahn i Stenhagen utanför Uppsala, han som nyss fått bygglov för en koranskola till… Offciellt säger denne herre att han ”vill verka för fred” i enlighet med den sedvanliga tayyiqa-strategin, eller det faktum att det anses rätt att ljuga hursomhelst för de ”otrogna” som de flesta av våra S-märkta politiker gått på… Men hans uppträdande emot de egna tre barnen visar en helt annan bild:

I polisutredningen framkommer att Ullah tvingat sina barn att läsa högt ur koranen. Om barnen läst fel bestraffade han detta med att misshandla barnen med tillhyggen, knutna nävar och sparkar. Barnen vittnar om att den systematiska misshandeln har pågått under flera års tid.

Denne imam tvingade barnen att stå på låga pallar, direkt på knäskålarna, medan de skulle fortsätta med det ändlösa koranrabblandet. De blev slagna med skärp och livremmar vid det minsta fel – och inte mindre än tre domar i Tingsrätt för barnmisshandel, och tre månaders fängelse var det slutliga resultatet. Hur känns det för ett barn att växa upp med en sådan far ? Hur känns det för en ung dotter, som efter tre månader åter måste konfronteras och leva ihop med den vuxne man, som systematiskt misshandlade henne ?

Tror ni att hon längtar bort någon gång ?

Tror ni rent av, att hon drömmer om starka, fria kvinnor och vettigare ideal, som Idun, moder Frigg eller Freja ? Kanske kommer en dag, då hon kastar av sig burkan, slöjan eller shadoren, och bara säger ”Nej !” till alltihop…

How can THEY justify ? Hur kan någon försvara detta, och kalla det ”religionsfrihet” ?

Och hur skulle det kännas, att vara dotter eller son till Abu Raad i Gälve, eller någon annan av sagda familjs medlemmar – som Regeringen Löfvén nu försatt på fri fot…

Här lite fakta ur Försvarshögskolans rapporter, förmedlade av den fd Riksdagsmannen Thoralf Alfsson ifrån kalmar

Abu Raads svåger är imamen Hassen al-Bayati (även känd som Abu al-Hareth – ”lejonet”) som ”dömdes till sex års fängelse för mordförsök på en shiitisk man i Hässleholm efter att ha kört på honom med sin bil två gånger och därefter misshandlat honom där han låg på marken och tillfogat honom bett och skärskador.”358 Rapporter förekommer att shiamuslimer efter mordförsöket lämnat Hässleholm på grund av rädsla. Al-Bayati och Ljusets moské i Hässleholm har haft anknytning till den IS-anhängare från Vittsjö, Moyed al-Zoebi, som friades från terrorbrott i Malmö och som nyligen häktades för planering av terrorbrott i Köpenhamn. Dessutom är al-Bayati verksam i al-Andalus moskén i Arlöv och har nära band till Ahmed Qadan (Solidaritetscenter) som tidigare dömts för terrorfinansiering.

Abu Raad har även tagit avstånd från att rösta i svenska val, med motiveringen att då Sverige inte styrs av sharialagar så bör inte en god muslim delta i det politiska spelet. Inför valet 2014 publicerade dock Gävlemoskén en fatwa från Abu Raad på sin hemsida, där han uppmanade församlingens medlemmar att i första hand rösta på Miljöpartiet, i andra hand på Vänsterpartiet. I fatwan betonades också vikten av att rösta för att försvara religiösa rättigheter: ”Att rösta på partier för att erhålla religiösa eller världsliga förmåner är tillåtet. Det framförallt med tanke på att det inte finns andra alternativ att rösta på”, gick att läsa på hemsidan.”

Det finns partier i vår Riksdag, som försvarar förövarna – som vi märker... Det finns sådana, som försvarar förövare som först sparkar på liggande, och sedan biter dem, där de ligger överkörda mitt på gatan. Och detta är fäder, som sedan åker hem till sina barn – efter att ha gjort något sådant…

Om så bara ett enda barn får veta, att det finns en väg ut ur Monoteismen, bort från all denna kristna och muslimska galenskap, så är det ändå värt det. Då har UR och folkbildningens krafter trots allt lyckats, även om så oerhört mycket mer återstår att göra för oss allihop. Vi skall välkomna dem som kommer till oss för att lära, och visa dem på en bättre väg.

Alla kanske inte vi kan rädda, sant nog – men vi kan i alla fall försöka rädda några få, eller de som är värst drabbade. Att ge människor alternativ till vad de kan tro på, hur de själv kan växa till nya rötter, och hur deras livsträd kan gro, också i vår egen mull. För tro mig, tro mig. Särimner är med oss, och han kommer alltid tillbaks, likt naturen själv – den natur som inte behöver någon Allah, inte behöver någon Jehova, inte behöver någon ”Gud” – utan låter allt vara Frid, Fröjd och Frej…

Vi ska berätta för dem om Tor, han som krossar och slår ned våldsverkare och mördare; men beskyddar de vapenlösa, och de små och svaga.

Vi ska visa dem bättre fäder, som Oden, han som ger goda råd och följer de sina på vägen, men aldrig slår eller straffar.

Vi ska berätta för dem om Frigg, hon som gråter i Fensalar över människornas gränslösa ondska och dumhet, samt sörjer sina förlorade söner, både den ljuse Balder och den mörke Höder, därför att de dräpte varann.

Och aldrig skall vi vika ned oss, kapitulera eller sträcka vapen inför Monoteisterna, och deras Tyranni. Vår tro lever, och den pekar mot Asgård och Yggdrasil, mot en bättre och mer levande värld.