En Jämförelse mellan Odens självoffer och Yeshua ben Yussufs…

Jag har mött många arroganta och dåligt pålästa kristna på senaste tiden, som varit mer högröstade än vanligt. Bland annat har dessa obildade gaphalsar påstått, att ”Oden bara skulle vara en blek kopia av jesus kristus” när varje någotsånär bildad människa vet, att det förhåller sig precis tvärtom. Odenstron, eller Oden som guddom betraktat, är hundratals år äldre än kristendomen, och fanns långt långt innan någon kristendom ens var påtänkt.

Wodanaz bland goterna, eller Uodin, stormens rasande gud, fanns som stamgudomlighet redan bland de Indoeuropeiska folkslagen i Asien, innan de vandrade in till Europa under bronsåldern, och religionsforskare som Mircea Eliade och Georges Dumezil klarlade redan på 1950-talet, att Oden som Schaman redan var känd för många andra asiatiska folkslag redan under stenåldern, så Odin har alltid funnits – vilket Yeshua ben Yussuf eller den påstått historiske ”jesus” aldrig har.

De kristna har också ett slags svårartad fixering vid sin store führer och ledargestalt, som de hela tiden tror ska ”frälsa” dem, och frita dem från allt ansvar över sina egna liv. Bland annat försöker de jämföra Odens självoffer på Världsträdet Yggdrasil med jesu död på det kristna korset, vilket är helt ohistoriskt, obefogat och skjuter helt bredvid målet, eftersom det bara är en högst tillfällig likhet, och därför en helt tillfällig liknelse. Även om en del forskare anser, att Odenskulten skulle ha kommit till Norden först på 300-talet, var Odens självoffer eller ”Schamanens resa” genom världarna i trädet redan välkänd på bronsåldern, och syns också i myten om Ratatosk, den pilsnabbe lille ekorren, som rör sig mellan alla världarna i trädet.

Tron på en Irminsul, en Världs-pelare i form av ett stort träd är mycket gammal, och tusentals år äldre än de kristnas kors, detta vidriga, blodbestänkta tortyrinstrument.

På en hällristning från Lökeberg, Bohuslän – en aktuell ort på grund av ett jordskred, som hände där just idag – en Odens dag – finns Yggdrasils Världsträd avbildat i form av en idegran eller ett barrträd, även om man i den senare, Isländska traditionen sade att det var en ask – ordet ”askr” kan på norröna betyda vilket träd som helst, och på det trädfattiga Island rörde man senare till begreppen. Denna bild – med en människogestalt eller en fågel i toppen – ett slags vindväsen – är minst 3500 år gammal, och då fanns ingen kristendom alls, det måste vi ändå vara överens om.

Kristendomens hela natur och väsen går ut på att JHVH-1, den påstått allsmäktige guden, med vilja skapar människorna syndiga och dåliga, och sedan driver ut dem ur Paradiset bara för att straffa dem och göra dem illa. Sedan vill han döda sin ende son, för att människorna ska ”frälsas” och så förutsätts vi alla bli glada på något dunkelt sätt och känna oss ”saliga” bara för att jesus långsamt torterades ihjäl under hemska plågor – och samtidigt ska vi vara medvetna om att detta ”ställföreträdande lidande” alltså då skulle hindra JHVH-1 från att hoppa på oss istället, och tortera ihjäl oss också – den Allsmäktige och Allvetande guden njöt så mycket av tortyren av sin ende son, att han så att säga ”glömmer bort” att plåga mänskligheten, sådan är grundtanken i det kristna världsdramat.

Sjukare religion får man leta efter.

Är de ens sunt att ”dyrka” sånt här – eller ”bli frälst” av det ??

Odens Schamanska resa är av en helt annan natur, och sker för helt andra syften. Han säger själv i Hávamál, att han var själv offrad åt sig själv, helt frivilligt och utan tvång. Han försökte aldrig frälsa någon, utan genomförde sin schamanska initiationsrit (som kan verka lite skrämmande för den ovane, men som inte alls innebär något annat än en högst symbolisk ”död””) för att ernå kunskap, och för att han ”skulle växa och frodas, medan runor jag tog upp, ropade och tog” som det står i Eddan.

Oden ”frälser” ingen, men vägleder människan mot kunskapen. Han visar vägen, men kräver inte alls att vi skall vandra den, om vi inte vill eller kan. Han bara pekar på att kunskapen finns – i Hávamál eller överallt annars – men han kräver ingenting i gengäld, någon dyrkan eller slavisk tillbedjan allraminst.

 

På en bildsten från Stora Hammars på Gotland ser vi en Odenslegend. Ett krigarfölje nalkas från höger ett timrat likbål i mitten, där en Asatrogen präst eller Gode lägger en död mans kropp tillrätta på bålet, innan det skall tändas. Den främste krigaren bär en falk eller en rovfågel i handen som offergåva. Men den ståtliga fågeln behöver aldrig dö. Vi ser hur den svingar sig upp i luften över likbålet, samtidigt som solen med sina strålar eller kanske Tors blixtar likt ormar ringlar över himlen. På vänster sida om likbålet står den närmast sörjande, och offrar något – kanske en fin guldring – i lågorna. Längst ut till vänster förekommer en annan scen, som har med Odens självoffer att göra.

Oden är inte för inte Hangantyr, de hängdas gud och dödens herre – ja, han är herre över både liv och död. Genom sitt självoffer lärde han sig sejden, en sorts kvinnlig magi, som räknades som omanlig enligt somliga, och även om Tors kämpar tyckte att sejdkonsten eller förmågan att i trance se in i framtiden var något djupt suspekt, ja sexuellt perverst rent av, var Oden inte rädd för något. I sitt sökande efter den sanna kunskapen sprängde han alla gränser, och gick över och bortom vad vanligt folk kunde acceptera, ty han var i sanning en gud, och icke mer en människa.

Sägnen berättar om Starkad, eller Starkodder, en av Odens bärsärkar och krigare. Han blev av Oden given den gåvan vid födseln, att han skulle få leva i tre mansåldrar och ha nio mäns styrka, men Tor ställde sig avvog och tillfogade, att Starkad för var mansålder skulle bli tvungen att begå ett hemskt nidingsdåd. Ett av dessa dåd var hur Starkads vänskap med kung Vikar slutade illa. Vikars skepp drabbades av stiljte, och Oden rådde Starkad att förrätta ett högst symboliskt offer, som på lek. Vikar skulle bindas mellan två smala vidjor, och stickas med ett vass-strå, samtidigt som han hade ett tunnt litet snöre bundet runt halsen. Men när Starkad förberett allt detta, förvandlades de två vidjorna till två starka träd, vass-stråt blev till ett spjut, som gick rakt igenom kungens kropp, och snöret till ett kraftigt rep, i vars rännsnara Vikar fann sin död. Så kallades Starkad niding, och blev anklagad för dråpet på sin vän kungen, men det skedde bara för att Oden tyckt att Vikar levt länge nog, och ville kalla hem honom till Valhalls härlighet. Det är denna scen, vi ser på stenen från Stora Hammar, och mannen i mitten, kan vara Starkad själv.

Sägnen om Vikars död varnar oss för att vi kanske inte ska försöka imitera Oden, eller späka oss så till de grader, att vi svävar mellan himmel och jord eller mellan liv och död i nio dagar och nio nätter – tre gånger den tid jesus var död – ty Oden är honom trefalt överlägsen – eller svälter oss själva i jakten på den stora kunskapen. Men Oden gav runorna till människosläktet, och det var hans största gåva till oss. Med dem kan vi uttrycka våra tankar och känslor, så att de består för evigt, och övervinner själva tiden, ja också själva dödens makt.

Allt detta kunde Oden, och detta lär han ut till dem, som vill följa honom. Men – det säger jag er, ni mina telningar och små hedningar – att ni skulle darra inför en sådan väg, om ni rätt den förstod – ty den vägen är svår och hård att vandra.

”Veten I än, eller vad ?”

”Den vise vandrar alltid ensam. Den svage finns alltid i folkhopen och massan…”

I viket detaljhandelskedjan RUSTA frälser oss från Korset…

Åter en liten bizarr händelse har inträffat i Landet Löfvén idag, som bland annat relaterar till hur IKEA var nära att utsättas för en konsumentbojkott i Danmark och Norge tidigare denna månad (se ibland tidigare inlägg). Nu är det den kristna debattören Katerina Janouch som piper och skriker likt en stucken gris över det faktum att detaljhandelskedjan RUSTA säljer en modell av en kyrka inför Julen – utan kors…

 

RUSTA försöker liksom IKEA genast blåneka, förneka och släta över med hartassen, och säger att ”en olyckligt vald formulering” fått dem att uttrycka sig felaktigt, de små träkyrkor de skulle sälja i modellform, innehöll faktiskt aldrig några kristna kors som utsmyckning.

”Det är vackrast när det skymmer” skrev en gång Per Lagerkvist…

Själv tycker jag såsom varande en tvättäkta Asatroende Hedning att RUSTAS senaste åtgärd alldeles definitivt är ett steg i rätt riktning. De mest oerhörda grymheter, övergrepp, folkmord och utplånande av hela kulturer har skett i det kristna korsets namn, och det får vi aldrig någonsin glömma. Inkariket, Afrikas inhemska kulturer, vår egen Nordiska kultur, ja alla förintades de helt, eller var väldigt nära att förintas, allt på grund av dessa kristna. Hundratals miljoner Européer har dött i religionskrig, inkvisition, KKK och häxbränningar har plågat vår planet om och om och om igen, allt tack vare kristendomen, och allt det onda den fört med sig. Julen är en Nordisk och Hednisk sedvänja från början, och nu till Jul så vill vi verkligen inte ha några kristna kors och liknande med i vårt firande. Sådana saker betackar allt fler och fler svenskar ifrån, och vi får inte glömma det ovedersägliga faktum, att mindre än 45 % av svenskarna numera är med i någon kristen kyrka, medan mindre än 20 % av befolkningen i vårt land uppges tro på den kristne guden.

Att korset – denna plågans, förtryckets och tortyrens symbol då tas bort från Juldekorationerna, är bara logiskt och följdriktigt… Dessutom påminner den kyrka RUSTA nu lanserat faktiskt om De norska stavkyrkorna jag skrev om härförleden, ni vet de kyrkor där Oden och Tor bevisligen ingått i kyrkans interiör, och varit närvarande som gudastöttor och högsätesstolpar..

Liknar inte detta lite en Norsk stavkyrka… ?

De hade HEDNISKA Hästhuvuden på taket, men INGA kors – så detta är faktiskt TRADITION…

 

Ja, goda medborgare – för det är ni väl – det gäller att RUSTA inför den hedniska Julen, och att vara VÄL RUSTAD då man ger sig ut för att JulhandlaMånga radikala Imamer har ju frigetts av Regeringen Löfvén på sistone, och vi vet inte när det händer en liten pang-grej i självaste Julruschen, kanske i Stockholm city, kanske i våldets Malmö, kanske i Göteborg…för ingen vet var eller när det kommer hända… och då är det bäst att ta tjockt på sig…

Väl RUSTAd för Julhandel… Förstärk ditt självskydd, vettja !

VEMS var Julen från början, jag bara frågar…

”Är det något fel på Staffanstorp – staden som ALLTID sover… ?”

Nu när de Onda djinnerna, ni vet (se föregående inlägg) verkar att ha installerat sig ordentligt på en Ungdomsvårdsskola utanför Göteborg, kan vi övergå till att behandla andra ting, som till exempel om det är något fel på Staffanstorp – Staden som ”ALLTID” sover om man får tro humor-gänget bakom ”Hipp Hipp” – ni vet de som lanserade Tiffany Persson, hårfrisörska från just Staffanstorp, för att inte tala om hennes 16-åriga dotter Twilight Persson – hon som är klärobskyr, tillika wiccan och spår i såväl Tarot-kort som Runor likt faster Berit eller Baalberith, allt för en intresserad allmänhet…

Döm själv om det är något ont med denna kommunala reklamfilm, eller någon ”rasism” däri….

Men alltnog, flera rabiata vänsterpolitiker, bland annat en viss Moa Berglöf, tidigare talskrivare åt Fredrik Reinfeldt och en känd Sverigefiende, bland annat därför att hon lagt uttalandet ”Svenskarna har ingen kultur” i den fd Statsministerns mun, har påstått att den reklamfilm som Staffanstorps Kommun nu gjort för att berömma sig själv, skulle vara grovt rasistisk, eller till och med nazistisk. Även Dagens Nyheters politiske redaktör Per Svensson har brustit ut i liknande twitter-förolämpningar emot Tiffany Persson City enligt vad fristående media uppger.

Till och med SVT, vår kära Statstelevision, detta dygdens ärorika tempel, reagerar nu emot de politiska floskler, som Berglöf, Svensson et consorties nu hävt ur sig.

Själv förstår jag inte riktigt vad man blir så upprörd över. Även den mest rabiata vänstermänniska kan här se att man kräver en återgång till Folkhemmet, eller det som en gång var ett hem för vårt svenska folk – men inga andra… Något fel med det ?? Vad i så fall ?

Från Storbritannien meddelas idag att den lilla staden Bideford, under flera århundraden känd som ”The little white Town” genast måste ändra sitt namn. En lokal fullmäktigeledamot därstädes har nämligen råkat bli kränkt över själva ordet ”White” som getts staden tack vare dess vitmenade husfasader – ja nu menar man att även detta är rasistiskt…

Scen från Bideford, South Devon UK – Är detta månne ENGLANDS STAFFANSTORP ??

Vad göra ?

Ska man riva ned hela Bideford bit för bit då kanhända, och frakta staden till ”The Black country” eller kolgruve-distrikten i Norr, likt ett annat Kiruna, bara för att bli riktigt Politiskt Korrekt ?

 

PK…Kan räkna upp till hundra… PK… kan abc…”  LEVE våra svenska Journalister på alla Ledar-redaktioner, de som ständigt försöker ”FLYTTA FOKUS” från ökande kriminalitet, sk ”Skjutningar” och landets VERKLIGA problem… Hajar DU det nya PK-tugget ?

 

Utan att flytta fokus allt för mycket, kan vi notera att Staffanstorps kommunvapen är ett Rött lejon med avhugget huvud i ett fält av guld, samt att kommunens namn ursprungligen stavades Stafnsthorp, enligt vad etymologerna bevisat. Stefns klint, det danska ortnamnet – har en liknande betydelse. Där lade vikingarnas skepp stäven i en skyddad vik, och även Staffanstorp var just en sådan hamnplats eller bondehamn på Vikingatiden. Orten har alltså inte ett enda förbannat dugg med någon kristendom eller någon ”Sankt Staffan” att göra, även om fanatiska kristna numera ljuger rätt ut på kommunens hemsida – som vanligt…

 

Staffantorps vapensköld… Har de månne tappat huvudet fullständigt ?