Pontifex Maximus talar ut… och så gör även Maximus Peccator….

Pontifex Maximus, den högste brobyggaren, tillika Hans Helighet Påve Fransciscus den förste är en man, som jag flitigt följer. Håller han någon fredagspredikan eller katekes försummar jag icke att ta del av den, även om min egen titel numera snarast är Maximus Peccator, för den händelse av någon i detta sällskap ens är bildad nog att veta vad det må betyda.

Jag måste upprepa att jag finner Pontifex eller Biskopen av Rom vara en mycket god man, tillika en god herde för de sina, och förstår honom ibland innerligt väl, då han förestår ett svårskött pastorat, kan man säga. Att vara påve är ej lätt, och själv var jag valt att icke förpåvas, utan att gå den rakt motsatta vägen, också av helt andra anledningar. Tyvärr kantas Pontifex väg också av idel besvikelser, då vissa krafter inom kyrkan alltmer tydligt inte alls gör som han vill, och även detta väcker mitt djupa deltagande.

Hans predikningar är utomordentligt intressanta, särskilt om man förstår att läsa dem rätt, för vad som sägs där är antagligen ytterst subtilt för vissa, samtidigt som vissa innebörder och sakförhållanden såsom i eldskrift står klara för mig, i kraft av att jag är Maximus Peccator, eller en fullständig hedning.

”Från himmelshöjd jag kommer ner – Och ropar så till er: Dröj ej mer ! Sanningen förvisso jag har sagt – ni kan inte undfly Asarnas makt !”

2 Oktober i år lär till exempel Hans Helighet ha uttalat den åsikten, att de många, upprepade och ständigt återkommande sexskandalerna, övergreppen på barn och minderåriga inom hans egen kyrka skulle bero på Djävulen, ni vet Horn-Per eller Satan, Han som tyckte att Åmål ändå var något, Gammel-Erk osv. Själv måste jag säga, att jag inte tror på dessa kristnas ständiga låtsas-kompis, och deras ständiga undanflykter från lagen och rättvisan. Det står ändå klart för vem som helst, och även för Katolikerna själva, att ingen djävul eller demon är inblandad i dessa fruktansvärda brott, utan bara de präster, biskopar och kardinaler som kyrkan själv tillsatt.

Senast igår berättade den kristna tidningen Dagen i Sverige om hur inte mindre än sexton präster i Polen uppmanat Påven att direkt ingripa emot Ärkebiskopen i Gdansk, då denne gjort sig skyldig till fylleri, mobbning och trakasserier mot sin egen personal, tillika Simoni eller handel med kyrkliga befattningar, något som katoliker ägnat sig åt ända sedan medeltiden, och än längre tillbaka. Men – än så länge har Hans Helighet inte ingripit, kan vi konstatera – även om han nog borde göra just det, snarare än att söka övernaturliga orsaker till vad som inte bara plågar hans egen kyrka, utan hela Världen.

 

Vad man lovar, skall man hålla…

 

I Asatron har vi visserligen jotnar, troll och jättar, men dessa är inte alltigenom onda varelser, utan bara personifikationer av kaos och naturkrafterna – ty vi tror inte på en renodlat ond makt. Inte heller de många brottsliga katolska präster, som Hans Helighet och kyrkan på sista tiden skickat till vårt land är renodlat onda, utan bara förövare. Kanhända kan vi i dem se män som fallit offer för sina egna drifter, men detta kommer bara och endast bara från dem själva. Hans Helighet må först av allt betänka, att då vi straffar dem och förvisar dem härifrån, följer vi för det första bara våra egna lagar, och för det andra straffar vi ingen till livet, vi ger dem tvärtom bara en möjlighet att fortsätta sin tjänst någon annanstans, helst då så långt bort från de nordiska länderna som det överhuvudtaget är möjligt. En sådan dom måste räknas som mycket mild, och inte heller Hans Helighet kan ha något att anföra emot den, då vi överlämnat dessa förövare helt oskadda i hans och även guds händer, sedan de väl fått avtjäna sitt straff här.

Att vi skyddar våra gränser, inte ämnar ge det ringaste ekonomiska bidrag till en kyrka som redan är rik nog och som till yttermera visso är känd för just Simoni, må ingen heller förtryta oss. Så månde det vara, och så skall det för evigt bli; om inte Hans Helighet håller bättre ordning på sin egen Gadarenska flock, ty just nu syns den oss tyvärr ej bättre än en sådan, även om vi måste tillfoga detta med en viss sorg i hjärtat. Skulle förhållandena förbättra sig, kunde vi kanske släppa in honom i landet, men då hans samfund har ett ovanlig dåligt ”track record” sedan hundratals år tillbaka, må han förstå att vi känner en sund skepsis.

Än Intressantare, och än mera meningsfullt för oss Asatroende och Nordiska Hedningar är vad Hans Helighet lär ha sagt vid en katekes, uppläst 6 November. Han framkastar där i ett slags liknelse, att vi skulle ha dyrkat just hans egen gud utan att känna till den (jotack, säger jag – vi känner er kyrka och er kristendom bara alltför väl, sedan 700 år av andligt förtryck ) och exemplifierar med Aposteln Paulus på Aeropagen i Aten. Denne skall där – enligt den kristna myten och sagan, som inte alls behöver vara sann, ha hittat ett altare, märkt ”åt den okände guden” och hans helighet föreslår sedan, att kanske vi Hedningar i Norden skulle tvingas ha ett sådant beläte på vår allra heligaste mark, där han alltså inte låter oss vara ifred, eller dyrka våra gudar för oss själva.

Det är omöjligt, säger jag. Det är emot allt vad religionsfrihet och sunt förnuft heter, och dessutom har vi redan tillmötesgått Hans Helighets synpunkter både en och två och tre och fyra gånger, ja fler gånger än så. Hans Helighet tycks dåligt informerad om den faktiska situationen vid Gamla Uppsala, men jag skall nog upplysa honom om den, så sant jag är en son av Särimner !

Has Helighets företrädare på den Heliga Stolen, Påve Johannes Paulus, lät i strid med svensk lag uppställa ett stenaltare på vad som enligt Svenska Staten är ett Kulturminne av första rang, ett Riksintresse, och vad som många anser skulle UNESCO-skyddas. Detta strider emot både internationell rätt och Sveriges lagar. Samtidigt FINNS det redan en kristen kyrka vid just gamla Uppsala, markerad i nordväst på den karta ni ser här, och dessutom en prästgård med tillhörande gräsmattor, varpå ett kristet altare förvisso skulle göra sig bra. Utöver det har dessa kristna hundar redan rest ett stort svart kors rakt ovanpå ett hedniskt gravfält i nordöst, och dessutom instiftat ytterligare en kristen meditationsplats (till för bara kristna och endast kristna) i sydöst.

Hur mycket mer av vår heliga mark och vår ”Aeropag” ska ni ha, innan er förbannade girighet blir tillfredsställd ?

Ni unnar ju oss inte ens en enda bit mark att utöva vår egen dyrkan på, och säger sedan att ni vill ”samarbeta” och bygga broar ?

Är ni – ers Helighet – ens underkundig om detta ? Vet ni ens något om Gala Uppsalas centrala betydelse för Asatron och hela den Hedniska Världen – och skäms ni inte över er själv, som via era företrädare roffat, stulit och slagit sönder så mycket ? Vill ni samarbeta ? Nå – välan säger jag då, packa så undan ert altare till en av de fyra platser vi anvisat, eller till den katolska kyrka i centrala Uppsala ni redan äger, ty där har ni redan all mark ni behöver, för gudstjänster så väl inom- som utomhus…

Vad skulle ni, Ers Helighet Biskopen av Rom, säga om någon av oss ställde en Runsten direkt framför Berninis högaltare i Peterskyrkan ? Ändå är det ganska exakt vad era företrädare gjort emot oss, och nu ber vi er – för guds skull, åtgärda och rätta detta, så sant som ni är kyrkans överhuvud, och vi ska tillge och förlåta er i fortsättningen… Skulle ni acceptera detta, i er kyrka under den påklistrade förevändningen, att det vore för er att hedra en okänd gud ? – Nej, min bäste herde, jag tror inte ni skulle acceptera något sådant, och med all rätta. Och om ni är utan synd, må ni då kasta den första stenen, innan vi kastar bort e-r sten från vår nations hjärta !

Vidare – hur gick det, när man höll en Amazonas-synod, om än icke en Rövar-synod i ert Rom ? Där uppställdes, i en katolsk kyrka har man sagt mig, en staty eller bild helgad åt Moder Jord, den indianska PachaMama, som vi hedningar i Norr benämner Gerd, Nerthus eller helt enkelt Jord – ty henne känner vi också. Och vad gjorde då era katoliker och församlingsmedlemmar, ers Helighet ?

ifall ni glömt det, så kastade man den bilden i Tibern, och så – har det försports mig – önskar också många här göra med ert altare i Gamla Uppsala – planer finns på att välta det i floden Fyris, men ni må veta att jag och ingen annan än jag har avstyrt dem. Nåväl, ni har ändå i en stämning av gudfruktighet och fredlighet bett om ursäkt för denna sista illgärning. Vi godtar ursäkten, givetvis, men ber er godhetsfullt att lämna vårt land, gå i frid härifrån och icke synda mera. Gör ni så, är jag fullständigt övertygad om att också de allra värsta av mina bröder och systrar skall förlåta er, ty de är en ännu värre och än mer ouppfostrad och villfarelserik flock än er, och i sanning lika svin från Gadarene. Det säger jag er av hjärtat, förty jag är känd hos Särimner.

Dock, ers Helighet, ni är en god man, och jag kan hålla med er om följande, som ni själv har sagt och yttrat inför de era:

Man skall alltid bygga broar, alltid sträcka ut en hand, aldrig angripa. Låt oss be Anden göra oss duktiga på att inkulturera trons budskap med känslighet och att betrakta dem som inte känner Kristus med en kontemplativ blick, som drivs av en kärlek som värmer också de mest förhärdade hjärtan.

Tror ni på detta, så må ni också gå upp till bevis. Då bör ni förstå, att ni bör ta ert altare bort från den mark som är helig för oss, och visa just finkänslighet, gehör och förståelse, så blir ni för evigt en hedrad man, och får samma förståelse tillbaks. Ni h-a-r redan angripit oss, i hundratals år, ja i över tusen år, men vi kan ändå glömma och förlåta, om ni sträcker ut en hand, som ni säger. Gör så – och synda icke härefter, utan gå vidare i rättfärdighet och frid !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s