I Sigtuna och Stockholm, där tror man på en HEDNISK Jul…

Notiserna om Julmarknader och Julfirande börjar komma tidigt i år, och kanske är även det ett bevis på tillståndet i vårt land. Allt fler och fler människor vill ha en äkta, hednisk och traditionell Jul, i takt med att tryggheten i Sverige stadigt minskar. Befolkningen i landet är ju ganska utlämnad åt sitt eget öde i en tid när Sverige som rättsstat bara klarar upp 13,5 % eller lägre av alla brott emot person, och minst 85 % av alla personbrott kvarstår ouppklarade. Jag fick förresten en JAS-formad pepparkaka av en kollega idag – förhoppningsvis gjorde den mig snällare…

Nåväl – i den vackra lilla staden Sigtuna har man redan börjat förbereda sin Hedniska Jul. Där har man nämligen inga som helst svårigheter med att erkänna att Julen är just hednisk till sitt ursprung – titta efter själva på denna sida får ni se ! Man  skriver rent ut, att Julen är en hednisk fest som övertagits av kristendomen, och att Julen idag snarare är en kulturell tradition, och inte längre någon kristen helg. Bekänner man sig till den svenska och nordiska kulturen, och vill man vara en del av den, ja då firar man också en traditionell Nordisk Jul, helt enkelt.

På den ”stora gatan” i dagens Sigtuna, vandrar man intill vad som var köpmansgårdar redan på 1000-talets början, och bokstavligt talat hednisk mark. Långt före de första kristna kungarna, låg här en hednisk kungsgård på platsen, enligt vad utgrävningar har visat.  Också på historiska muséet i Stockholm har man erkänt Julens hedniska ursprung, och kanske kommer man även där att hålla julmarknader snart, precis som förr om åren.

Ju Sämre Stat, Ju flera Lagar..

I takt med att detonationerna fortsätter eka över Landet Löfvén – det som en gång var Sverige och Rikspolitiken omformas, bort från den tidigare höger-vänsterskalan försöker Regeringen som vanligt skylla ifrån sig. Knappt har landets egen Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson utsatts för ett svidande misstroendevotum och uppmanats avgå, förrän han replikerar med att han minsann stiftat ett femtiotal nya lagar, och därför är såå duktig såå. Problemet är naturligtvis, att på måfå stiftade nya lagar och regler, inte hjälper emot någon brottslighet överhuvudtaget. Regeringen kan ju ha hur många lagar de vill, men om medborgarna ändå inte lyder dem, och det dessutom inte finns en tillräckligt stark polismakt för att genomdriva lagarna, tillräckligt effektiva åklagare och domstolar, och slutligen fängelseplatser nog, faller ju alltsammans på sin egen orimlighet.

Redan Tacitus, den hedniske senatorn och historikern, konstaterade att ”Ju sämre stat, ju flera lagar”

SvD Intervjuar idag Inrikesminister Mikael Damberg, en mer måttfull och klok Socialdemokrat än den Misslyckandets Minister, som helt uppenbart ingenting lärt, ens när han uppmanas att avgå. Tidningen skriver att endast 13,5 % av alla brott i Sverige klarades upp år 2018, och Minister Damberg påstår sig nu kunna öka uppklarningsprocenten inom blotta sex månader, vilket han tror skall kunna ske via hårdare straff tack vare ”Mollgans” lagar och ökade befogenheter till polisen. I slutet på innevarande mandatperiod, 2022 skall alla problem ha löst sig, lovar han.

Som medborgare bör vi nog komma ihåg dessa tomma löften. Finns det ens någon, som tror på dem längre ?

Oavsett vad landets Polis har för befogenheter, lär det inte hjälpa mycket om de inte också får ordentliga ekonomiska resurser till sitt förfogande. Och krav på ”hårdare straff” har knappast avskräckt brottslingar och terrorister i det förgångna, i någon Europeisk stat. Tacitus, den gamle hedningen, senatorn och historieskrivaren, sade en gång att ju sämre e nation och ett folk blir, ju fler blir också lagarna.

Själv är jag benägen att hålla med om detta. Det fanns en tid när folk i Sverige insåg, att det är fel att lägga ”termosbomber” i varandras trappuppgångar, eller skjuta ned 15-åringar och gravida mödrar på öppen gata, som i dagens Malmö. Det fanns en tid när våldtäkterna inte hade ökat med 1360 % eller mer, och när gruppvåldtäkter utomhus var ett okänt begrepp. Då hade vi ett etniskt homogent Sverige, och ett fungerande Folkhem – något som vissa idag har svårt för att begripa. Och därför har vi det, precis som vi kommer ha det i några år till – innan vi väljer oss en ny Regering.