Om moral och traditioner, och vad är en ”sed” ?

I anslutning till vad jag skrev igår om det slags förvridna PK-tänk som en del människor numera presterar, och som går ut på att precis allting skall påstås vara ”sed”, eller ”tradition” eller till och med ”fornt” när de bara hittat på det själva och gripit det hela ur tomma luften, vill jag återigen bara säga, att det aldrig någonsin varit ”sed” för mig att göra så. Respekterar man andra människors traditioner, åsikter och kultur – inklusive den kulturkrets man själv representerar, fogar man sig också i denna allmänmänskliga grundregel, och förstör inte vad många släktled och generationer varit med och skapat, genomlevt eller byggt.

 

I och för sig anser jag mig inte vara någon expert på just moralfilosofi, och jag har aldrig – mig veterligen – sagt att just min egen moral eller eventuella avsaknad därav skulle vara bättre än någon annans, och därför överlägsen. Men – i alla fall – ”sed” står för något som är en tom, mekanisk upprepning, något som man gör utan att ens förstå varför, och utan att man känner eller förstår detta vanemässigt styrda beteendes innebörd, mening eller ursprung. Det – mer än något annat – är vad en ”sed” är – i alla fall för de flesta svenskar.

Med ordet ”Tradition” menar vi något som är traderat, dvs överlämnat i flera släktled, och därmed är det ingen nyskapelse, inget ”hitte på” utan något som verkligen har prövats och utvecklats under tidens gång. Så är det också med en levande tro, eller det vi kallar en inre övertygelse. Ordet ”tro” har i sig samma ursprung som det tyska ”Treue” eller trofasthet, förmågan att kunna hålla sina löften och eder, som i det tyvärr missbrukade uttrycket ”Meine Ehre Heisst Treue”. Också ordet True, som i truth på engelska, har samma upphov som det Nordiska ”Tro” eller Trua på modern isländska och norröna. Verklig Tro är själva den direkta motsatsen och anti-tesen till en ”sed”, för en tro byggs alltid på en mening, och är något som man väljer med viljan, inte bara en tom efterapning, som själva ”seden” eller kanske den förbannade oseden, vilken i dessa dagar är betydligt vanligare, och väl utövas av många.

Islänningarna, vars trofasthet är stor, och på många sätt är ett bättre folk än de nutida svenskarna, säger ”trua” men aldrig ”trua á” eller tro något, därför att detta ”på” är en onödig abstraktion. Oavsett om du säger ”tro gud” (och menar den kristne guden) eller ”Jag tror Tor och Oden” så sviker du faktiskt dina gudar om du säger så, för redan detta ”på” förvandlar dem till något abstrakt, något hypotetiskt, något utanför den existerande verkligheten, och då är du inte riktigt ärlig i din tro.

Man säger ännu ”tro mig” på svenska, utan onödig abstraktion, och däri ligger kanske ett litet moralfilosofiskt mysterium.

Tanken att allt försämras, och att människornas moral skulle bli sämre och sämre är förstås inget nytt. Den fanns redan i Hesoidos ”Verk och Dagar” – en av de första moralfilosofier och framställningar av religiösa bruk vi alls känner. Hesoidos var i sin tur påverkad av det vediska tänkandet i Indien, redan sådär 1500 år före någon påstådd kristus, och hans tanke om en mänsklig guldålder, följd av silveråldern, heroismens kopparålder och så till sist järnets tid, då människorna uppreser sig emot varandra, och våld, kaos och allmän anarki härskar, skiljer sig inte från hinduismens Kali Yuga, eller tanken på ett förfallets tidsålder, som också den hyperaggressiva Thunberg-sekten och de kristna undergångsprofeterna nuförtiden lallar och mässar om.

Själv är jag hedning, och jag tror inte – på – sånt där. Mänskligheten är mycket bättre än sitt rykte, och den innehåller dagrar, såväl som skuggor. Vi är inte bättre nu än förr, och inte särskilt sämre heller. Det är just därför begrepp som ”sed” eller ett papegojmässigt hyllande av det förment ”forna” är fullständigt onödigt. Vad som är förment moraliskt eller omoraliskt, däremot är ibland svårt att avgöra – och om ni inte tror mig när jag säger det, studera den nuvarande debatten om institutionaliserad dödshjälp, där en del tycker att svenska pensionärer får mörda sina hustrur med statens bifall, ty då sparar man ju pengar åt de ”nyanlända”. Och den som har – skall varda givet – enligt de kristna…

Hávamáls moral, däremot, är en helt annan. Där talas inte om ont eller gott, eller om moralfilosofi i högst allmänna termer – begreppet dygd, eller det norska dugnad, alltså att heta duga, eller göra vad som är tillräckligt eller bra nog för stunden, är en riktigare och sannare moral än att dela in allt i ont eller gott, eller att ständigt tro att den egna moralen skulle vara överlägsen. En kristen jag resonerade med på en debattsida igår, skrev i en debatt angående rasism och fördomar att:

En muslims religion är underlägen en Kristen eftersom den inte delar vår värdegrund.

Detta uttalande – som fick mig att falla ur kontorsstolen och vrida mig i skrattkramp på golvet – borde bli klassiskt, för det är ett glasklart exempel på självförvållad fördumning lika allvarligt och gravt som någonsin ”fornsedarnas” och andra meningslösa svärmare, som inte ens vet vad de själva håller på med…

”Jag såg det inte komma” sa Chefen Fylle-Stefan…

”Sådan är Monoteismen” frestas jag att utbrista, och snarare än att resonera i termer av ont eller gott, rätt eller fel resonerar jag – som god Odinist – i termer av klokhet, kontra dumska.

Och Hávamál säger: ”Det ska vi finna, om nogsamt vi själva oss granska / att ingen är fri från fel / Men ingen man så usel / att han till intet duger…”

Återigen, ifall vi låter dugligheten avgöra, ser vi också till sist vad som är rätt; och så löser det sig kanske med såväl moralfilosofin som regeringsbestyren. Det kategoriska imperativet, ni vet det som Immanuel Kant tyckte sig se, samt min egen kritik av det moralbegreppet spar jag däremot till en annan dag.. och därmed återvänder jag till flödet av nyheter, eller Adiafora.

Lev i Nuet. Hata Dumheten, och bekämpa den ivrigt. Ägna er inte åt ”forn sed” – men bygg starkt för ett framtida släkte. Var som Särimner – Uthålliga och Fasta i köttet !

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s