Ännu ett Vikingatida skeppsfynd från Norge

Norska media, med NRK i spetsen, har återigen meddelat om ett nytt vikingatida skeppsfynd. Denna gång gäller det inte Sydnorge, utan Möre og Romsdal Fylke, strax söder Trondheim. Svenska media skriver inte ett enda ord om det unika fyndet, och undertrycker sin vana trogen allt som har med Nordisk kultur eller Nordisk hedendom att göra, eftersom det inte passar in i medias kristna eller pro-islamska agenda.

Karta över Edöyas läge, strax intill stora segelleden in till Trondheimsfjorden

Men alltnog, med hjälp av georadar har man hittat spåren av ett gravskepp från 800-900 talet, eller möjligen från 700 talet och strax före den egentliga Vikingatiden, rakt framför Edöy kyrka. Den tidigare gravhögen raderades ut och jämnades med marken under 1800-talet, men arkeologer har alltid vetat att det stod ett hedniskt Vi eller en helgedom på platsen, långt före den kristna kyrkans ankomst.

Georadarbilden visar vad som verkar vara ett smäckert krigsskepp, mycket smalare än de dåtida knarrarna eller handelsskeppen, med en bevarad köl på 13 meter och en antagen total längd om 16-17 meter, vilket innebär att skeppet minst varit en 12-sessa med plats för 24 roddare, och antagligen 32 mans besättning i allt, om man följer proportionerna från andra skepp från samma tid. Man har på Ministernivå i Norge observerat att fyndet är av internationell betydelse, och därför borde även grannländerna observera det. Regeringen Löfvén tiger som vanligt.

– Dette er et funn som har både nasjonal og internasjonal betydning, sier klima- og miljøminister Ola Elvestuen.

( Verdens Gang, 22 November 2019)

Skeppsfyndet gjordes ungefär på den punkt, där detta foto är taget.

Georadarbilder avslöjar dock inte, om det finns något bevarat trävirke kvar i jorden. Så var dock fallet med Gjellerstadsskeppet nära Halden, vars köl man tog prover av tidigare i år (se äldre inlägg på denna blogg). Ända sedan 1950-talet är det välkänt för arkeologer att man kan rekonstruera skeppsborden och ett fartygs exakta utseende genom att studera rostfläckar efter keppsnit i jorden – så gjorde man bland annat vid rekonstruktionen av Vendel- och Valsgärdebåtarna i Sverige.

En Vantnål eller vantsträckare…

Redan i Gokstad- och Osebergsskeppen fann man spår av segel och riggdetaljer, inklusive alla rundhult. Svenska arkeologer – till exempel i Lund – har gjort lösfynd av vikingatida riggdetaljer de med, men fynden har ofta misstolkats som ”vävredskap” och liknande av okunniga utgrävare, som inte vetat vad de sysslar med…

Såhär använder man den, och man måste ha seglat liknande fartyg själv, för att ens förstå vad det är man hittar…

Det är därför det är så viktigt att syssla med Vikingatida skeppsrekonstruktioner i full skala – utan dem, kan vi inte veta hur fantastiskt bra dessa skepp fungerade i sin naturliga miljö, och vad som krävdes av folket i de bygder där man byggde och seglade dem. Man har konstaterat, att Vikingarna använde en full segelgarderob med i huvudsak tre typer av segel. Dels hade man lätta linnesegel för svaga vindar – bukiga och stora, lika dagens spinnakers, och dels hade man också vadmals-segel med förstärkningar, kanske i form av rep, kanhända i läder – något helt vadmalssegel har aldrig återfunnits – men man tror att det är sådana segel vi ser på de gotländska bildstenarna.

Man har också konstaterat, att endast och endast bara isländska utegångsfår och norska ”villsau” eller vilda får ger den absolut bästa ullen för dessa segel. Fibrerna blir längre, tjockare och motståndskraftigare mot väta och nedisning om de kommer från ullen hos får som fått gå ute året om i Nordatlantiskt klimat – och det är egentligen inte så konstigt. Till sist använde man också trapetsoida stormsegel av läder och valrosshud för riktigt hårda vindar, och precis som på dagens Nordlandsbåtar gällde det att skaffa sig en tillräckligt hög och smal rigg för att fånga lätta vindar högre upp över havsytan.

Landskapet kring Smöla och Edöya utgör en särpräglad natur med höga berg och en karg kust…

Allt detta måste man själv ha seglat för att veta – och själv har jag seglat på Nordsjön och gått från Danmark till Norge med en känd dansk rekonstruktion, varit snabbast med en rekonstruerad Viksbåt mellan Norrtälje och Tallinn i Estland (en resa som tog 31 timmar) samt befarit de ryska floderna, enkannerligen Dnjepr, ned till det Svarta Havet. Få har fyllt en bana, liknande min – i alla fall bland män, som ännu lever. Man kan inte kalla sig Asarna trogen om man lever blott på land, eller som ett ”fornsediskt” litet kräk – för handling väger tyngre i gudarnas ögon, än blott och bart ord.

Hedna, Hedna, Hedna – Öva ALLTID män och skepp – glöm ej ofreden i fredens långa och förlamande tid…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s